Sökresultat för: historien om vår trädgård

Hur vi fixade en pool i vår gröna oas – historien om vår trädgård del 13

Bild

7

Går det att fixa en snygg pool som smälter in i vår trädgård utan att spendera hiskeliga summor pengar? Ja, det var frågan vi ställde oss för tio år sedan. Här berättar jag om hur vi tänkte och planerade och visar hur det blev.

Före. 2006, södersidan av huset. Samma vinkel som efterbilden ovan!

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool. Inte en sådan där liten uppblåsbar plaskpool som vi dittills hade haft, utan en sådan man kunde simma i!  Ja, säg de badsugna barn som inte vill det? 😉 Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Eftersom vi har jordvärme kan vi inte gräva neråt i trädgården hur som helst, så en ovan jord-pool var det enda tänkbara. Men de flesta sådana pooler brukar innebära att en stor blå plastklump flyttar in… Jag var inte förtjust i den tanken! Först var vi därför inne på att klä en enklare pool med ett trästaket runt om, men sedan hittade vi en pool med stålsarg som är lackerad i olika bruna toner för att imitera trä.

Den poolen var också lagom stor: 460 cm i diameter och med 110 centimeters vattendjup. Vi ville ha en pool som barnen inte skulle växa ur när de blev tonåringar och som även vuxna skulle kunna bada i. Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Mätte och markerade med pinnar. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!

Här ska poolen vara är det tänkt… Men först behöver staketspaljén rivas, gångstenarna tas upp och trädäcket göras om. Och så ska förstås alla växter grävas upp och flyttas!

Vi dubbelkollade med kommunen om vi behövde tillstånd för något som hade med poolen att göra. I vår hemkommun behövde vi inte det då vi inte grävde djupare än 30 centimeter och inte kom för nära granntomten. Inte heller schaktmassorna var tillståndspliktiga.

Efter drygt tio år hade vår trädgård blivit lummig med uppvuxna träd och häckar. Vi ville absolut inte ta ner dem för att få in maskiner (som ju dessutom med sin vikt trycker till jorden), utan valde att handgräva allt. Ja, det tog tid! Jorden vi grävde bort tog en bonde hand om och lade på sin åker.

Vi började med att bygga om vårt trädäck utanför köket. Det gamla var så litet att när vi satt många runt bordet fick vi kliva precis vid kanten på rabatten för att komma förbi…

Före. 2006 och dåvarande uteplatsen. För övrigt vår allra första omgörning som jag berättar om HÄR.

April 2011. Det gamla trädäcket är upptaget, staketspaljén riven, buskar och perenner uppgrävda. Kvar ligger stenarna som så småningom ska läggas som trampstenar i grusgångarna.

Juni 2011. Maken bygger mer än dubbelt så stort trädäck. I bakgrunden syns utgrävningen för poolen. Många skottkärror med jord är bortrullade och lika många med sand inrullade där trädäcket ska vara… Jag har redan planterat alla flyttade perenner i en ny rabatt. Lite bökigt för maken att lägga planken, men växterna kunde inte vänta. 😉

Juli 2011. Trädäcket är klart, nu är det bara staketet mot rabatten kvar! Lavendeln blommar fint på sin nya plats.

Parallellt med bygget av trädäcket grävde vi för poolen också.2011, maj. Maken och jag handgräver där poolen ska stå. Pinnarna markerar cirkeln som ska grävas ur ner till cirka 30 centimeters djup. I bakgrunden syns den upphöjda Solrabatten som jag berättade mer om HÄR.

2011, juni. Parallellt med utgrävningen för poolen pågick flera andra trädgårdsprojekt. Den nya grusgången och hela Lundområdet (som jag berättar om HÄR), till exempel.

Liten kille och stor grushög. Spadar till alla medhjälpare, inklusive yngstas lilla lilla barnspade som ligger framför skottkärran.

Både när vi fraktade in sand för att lägga under det utbyggda trädäcket och när vi fraktade in kross och sand till poolen fick barnen hjälpa till. Vi körde i skytteltrafik med två skottkärror. Barnen lastade den ena medan vi körde in den andra och tippade. För oss var det viktigt att de var involverade och förstod hur mycket tid och jobb det var med att ”fixa poolen” som de hade önskat sig. Och faktiskt var det bra hjälp som underlättade för oss. 🙂

2012, maj. Lass efter lass… Vi har grävt bort fem kubik med jord där poolen ska stå, nu ska lika många kubik med kross och sand kärras in. På den här bilden syns det också tydligt varför vår trädgård är väldränerad: under 25-30 centimeter pålagd matjord ligger  ren sand/finkornigt grus…

2012, juni. När underlaget till poolen var på plats skulle sanden packas. Superspännande tyckte tre nyfikna och förväntansfulla barn. Det var mycket viktigt att marken inte bara var hårdpackad, den skulle vara jämn också. Det fick inte skilja mer än två centimeter tvärsöver cirkeln. Då skulle tyngden av vattnet bli för stor mot en enskild sida av poolen…

2012, juni. Sådär, allt är jämnt och fint och nu är det bara poolen som saknas!

2012, juni. Äntligen dags för leverans av poolen – på självaste skolavslutningsdagen!

Stålsargen levererades i en stor tung rulle. Försiktigt lossade vi metallbanden runt den, vecklade ut sargen och fick den på plats. Sedan var det dags för underlagsfilten (för att sanden inte skulle skava hål på linern). Jag hann säga många fula ord medan maken och jag låg där på knä och lade tre breda remsor filt samtidigt som det blåste till då och då och sanden virvlade upp på filten och skulle borstas av.

2012, juni. Vattenpåfyllning! Jag ser glad ut, men det är en småkall junidag och iskallt i vattnet. Var tvungen att ha shorts och linne för att slippa få genomblöta kläder!

Till slut kunde vi med lätt bävan rulla ut linern och börja fylla på med vatten samtidigt som vi drog i linern för att få bort vecken. När jag kröp omkring där i poolen med blåfrusna knän i det iskalla vattnet funderade jag allvarligt på att bara rymma från alltihop. Men när det någon vecka senare var dags för premiärdopp med glada badsugna barn så gick det nästan att glömma (läs: förtränga) allt hårt arbete som vi lagt ner på att få baksidan av trädgården i ordning.

Att klämma in en stor pool i en trädgård full med träd och växter hade tagit oss fyra år i en omfattade omgörning av mer än halva trädgården. Var det värt det? Ja, absolut! Den design jag ritade för trädgården för tio år sedan fungerar fortfarande bra.

2013. Här syns hur staketet blev i anslutning till poolen. Spärren för att öppna grinden sitter långt ner på insidan – bara personer som är minst 150 centimeter långa når ner att öppna. Vi har också monterat en ”självstängande” fjäder på insidan så grinden inte kan lämnas öppen.

2020, juni. På den här bilden från när en vän filmade vår trädgård med drönare kan man se uppvärmningsmattan på garagetaket, stora trädäcket och inhägnaden runt poolen. Både sol och skugga på terrassen och massor av sol på poolen. Precis som vi planerade. 🙂

Poolen då, hur har den fungerat? Bra, på det stora hela. Vi har bytt pump efter att den som var med vid inköp skar ihop efter några år. Överdraget höll inte vinterns smutsiga regn borta efter några år och vi lade pengar på ett ordentligt överdrag i samma typ av material som båtkapell. För att hålla överdraget på plats över vintern har vi satt fast det med spännband i öglor i trädäcket samt ”hundkoppelsskruvar” i marken. Det fungerar utmärkt.

Är det mycket jobb med en pool? Nej, inte speciellt om du bara ser till att de som badar är hyfsat rena innan de plumsar i (vi har en utedusch med soluppvärmt vatten). Att få igång poolen för säsongen tar ”bara” en halv dag ungefär. Vi har en värmematta på vårt platta garagetak där poolvattnet värms upp ytterligare fyra grader. Den ska läggas dit och tas ner varje år, likaså pumpen och uteduschen. 

På hösten när vi stänger poolen tar vi bort kloret en vecka innan vi tömmer vattnet i trädgården. Det är bara en tredjedel av vattnet som töms ut, resten är kvar över vintern och fylls bara på nästa badsäsong. Tack vare överdraget är vattnet rent och fint.

Vi tömmer påsen i skimmern på insekter, löv och skräp nästan dagligen, storstädar poolen vid behov (när det ligger mycket skräp på botten) och kontrollerar pH-värdet ett par gånger i veckan när det badas mycket. Inte speciellt betungande.

Tänk, det var sista delen om megaomgörningen som pågick 2008-2012 det! I nästa del blir det skära blommor i överflöd! Alla delar i Historien om vår trädgård finns HÄR om du vill läsa från start. 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar en fortsatt fin helg och kommande vecka! Nu blir det allt ljusare och vi lämnar januari bakom oss.

En porlande vattensten i örtagården – historien om vår trädgård del 12

Bild

12

Ljudet av porlande vatten har alltid stått högt på min önskelista och 2010 blev det verklighet, lummigt inramat av örtagården och klängrosen ‘Moonlight’.

Vid den varma och skyddade västersidan av garaget och varmförrådet hade vi haft örtagård nästan sedan start.

Före. 2006, juli. Örtagården är uppdelad i fyra delar med trampstenar i mellan och en ros i krukan i mitten. Till vänster i bild syns en hallonhäck och bakom den finns ett litet trädäck.

2010, maj. Vi plockar upp markduken som legat under gruset.

I förra delen av Historien om vår trädgård berättade jag om Dagliljerabatten. Bakom den stora spaljén där ‘Moonlight’-rosorna växer finns trädgårdens absolut mest skyddade och varma hörna i sydvästläge. Där ville vi fortsätta ha vårt lilla trädäck, örtagården och alla bär som behöver bindas upp, typ björnbär. Men så var det ju det där med vatten…

Vi åkte iväg till en lokal firma för att köpa en vattensten som jag hade sett ut på nätet. Vi kom hem med en tre gånger så hög sten för mer än dubbla priset! Så kan det gå när man på plats inser att en liten sten bara hade sett fjuttigt ut. Stenen var så tung att maken fick be tre starka grannar om bärhjälp för att vi skulle få in den i trädgården.

Juli 2010. Vi har grävt ner baljan till vattenstenen och örterna har börjat flytta in. Den stora utmaningen var att få baljan att stå helt plant. Väljer man en vattensten där vattnet ska rinna ner för alla fyra sidorna måste den göra det. Det lilla trädäcket hade vi redan innan på nästan samma plats, Vi har ”bara” lyft bort det, grävt ner sand på rätt ställe och sedan lagt tillbaka det efter att ha vridit det ett kvarts varv. Som sagt, vi gillar det där med återanvändning i trädgården!

2010. Örterna är på plats, men vattenstenen är inte igång ännu. Här syns också ”spiralen”, snäckformen, i örtagården. Sent en kväll när jag låg och funderade på hur i all världen jag skulle få ihop den konstiga formen på området på ett snyggt sätt så dök tanken upp. En spiralform! Den breda basen ger en naturlig ingång och det är lätt att nå allt som odlas. Närmast vattenstenen växer olika typer av låga fetbladsväxter.

2010, juli. Klart! Och till vår stora glädje rann vattnet ner för stenens fyra sidor som det skulle! Nu ska bara plantorna växa till sig lite… Det är mycket bar jord och grus! Trampstenarna som ska ligga i grusgångarna? De ligger fortfarande kvar till höger i bild, stengången är bara upplockad så pass mycket att vi kunde göra örtagården klar.

Efter. 2012, augusti. Och så här såg det ut två år senare. Trädgårdsboden och växthuset har ännu inte byggts, här är det den skruttiga boden som avslutar området. Det är också där som björnbären växer, dem flyttade vi inte förrän boden skulle rivas.

2017. Här har växthuset kommit på plats och klängande växter börjat växa upp längs garageväggen. Vi odlar luftlök, dragon, timjan, två sorters oregano, kinesisk gräslök, vanlig gräslök, johannesört, timjan, citrontimjan, olika myntor, salvia, åbrodd och spansk körvel i örtagården.

2020. Och så här ser det ut nu för tiden. Onekligen lite lummigare och väldigt lite bar jord numera. 😉 Rosen ‘Moonlight’ blommade helt fantastiskt i somras.

2020. I år var också första året när de två vinrankorna närmast växthuset bar frukt och blev tillräckligt långa för att vi skulle kunna leda dem ut över det lilla trädäcket. Längst till höger är det björnbär av några olika sorter som brer ut sig över väggen. Vi har fyra längsgående metalltrådar på väggen som vi binder upp rankorna mot.

Vattenstenen är ju vacker på flera sätt…När vi köpte vattenstenen propsade försäljaren på att vi skulle köpa till en lampa att ha längst upp i den. ”Ni kommer inte att ångra er”, sa han. Och, nej, det har vi aldrig gjort. Att ha en ”eldslåga” i skymningen ljusa sommarkvällar när ‘Moonlight’ blommar i stora kaskader… Ja, det är rätt vackert! 🙂

Så här kan vattenstenen också se ut… Vi stänger inte av pumpen förrän minusgraderna går ner mer än -2, det är så många småfåglar som kommer och dricker av det rinnande vattnet när allt annat är fruset. Härom veckan var det en flock med domherrar som kom på besök för att dricka och äta ginnalalönnens frön.

Länkar till Trägårdsfägring. Önskar er alla en fin tredje advent, själv ska jag dricka mousserande vin, äta skaldjur och fira födelsedag! En klart annorlunda födelsedag, jämfört med vad vi hade planerat för ett år sedan, men så är det detta annorlunda år.

Den färgsprakande dagliljerabatten – historien om vår trädgård del 11

Bild

7

Jag vågar påstå att ingen som har besökt vår trädgård i juli när dagliljorna blommar för fullt glömmer det. Att vandra längs den svängda grusgången, se avenboksportalen rama in den dolda delen av vår trädgård, och så plötsligt se en lång rad glimrande juveler är en syn jag själv aldrig tröttnar på.

Men så här har den här delen av trädgården inte alltid sett ut…

Före. Augusti 2008, bild tagen precis i avenboksportalen. Fågelhuset är på plats, men uteplatsen till vänster är inte riven och barnens gungställning till höger är kvar.

2009, september. Gungställningen är nedmonterad, planteringsgropar för några stora buskar som ska flyttas är grävda och rep markerar svängningen på den framtida grusgången.

Buskarna är flyttade och snart kan perennerna börja flytta in också.

Här står dagliljorna och väntar…

2010, maj. Nu är omgörningskaoset som värst. Den gamla staketspaljén är riven, växter flyttade och snart är det dags att göra gången klar. Ni som har hängt med i berättelsen om hur vår trädgård växte fram vet ju att vi gjorde om olika delar av trädgården parallellt.

2010, juli. Och där var gången på plats också! Dock inte spaljén till vänster vid de kraftigt beskurna ‘Moonlight’-rosorna.

Efter. 2012 såg det ut så här i juli. 🙂 Rosor och dagliljor har hunnit växa till sig och kamouflerar gångens kanter. Trampstenarna har också kommit på plats.

2019. Här har de två stora buskarna tagits bort och delen till höger bakom dagliljorna planterats med nya träd och buskar. Moonlight-rosorna bakom dagliljorna till vänster är enorma och behöver beskäras så gångens böjning åter syns.

Tidigare delar i Historien om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Projektet som blev av” denna vecka. Önskar er alla en fin andra advent!

Piet Oudolf-inspirerade Solrabatten – historien om vår trädgård del 10

Bild

7

Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.

Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.

Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.

Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.

2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.

2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.

2015. Blåregnet blommar tidig vår.

2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.

2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.

HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.

Stora upphöjda odlingsbäddar – historien om vår trädgård 9

Bild

7

Tvärt emot vad man skulle kunna tro kan det fungera att ha grönsaksodlingarna i österläge. Om man som vi har en skyddande tegelvägg bakom som håller kvar värmen, en häck som ger vindskydd och upphöjda bäddar som ger bra odlingsmöjligheter tidigt på året.

När vi flyttade in 1999 fanns inget trädgårdsland och så kunde vi ju inte ha det! 🙂 Redan andra året flyttade vi odlingarna till den smala remsan på husets östersida och var tillräckligt nöjda med resultatet för att låta odlingen vara kvar. Första året odlade vi i marknivå, de följande åren i pallkragar. När de började ge upp efter en handfull år beslöt vi oss för att bygga stora, rejäla upphöjda bäddar närmast huset för att slippa skuggan från häcken.

Meeen först byggdes de två stora bäddarna 2010 för våra tolv sparrisplantor som jag råkade spontanköpa en dag…!

Före. 2010 påbörjades rivningen av den halvruttna verandan. Barnen hjälpte så klart till! 🙂 Det är kul att slå hårt med en hammare och bända med en kofot!

2010. Snart klart. De två sparrisbäddarna är vardera 250 x 250 cm stora, 60 cm höga. Till höger i bild ligger Lunden som jag berättar mer om HÄR.

Efter. Sparris på väg upp en majdag. Det här är vår vardagslyx. Egenodlad sparris är något helt annat än trist och tråkig köpt. Saftspända stjälkar utan minsta trådighet och seghet. Så goda att man kan äta dem råa under en rundtur i trädgården.

Jorden kanske någon undrar över. Den beställde vi från en lokal firma som kom med ett lass fin sållad matjord. Vi körde in den med skottkärra i trädgården lass för lass… Ja, ni som har följt tidigare delar vet ju att i vår trädgård kommer man inte in med några maskiner! När man beställer jord gäller det att beställa rätt så man inte får ”skitjord”.Jordhögen krympte allt eftersom…

Sedan var det alltså dags, 2011, för de fyra lådorna för grönsaker (och lite samplanterade sommarblommor).Före. Så här såg det ut 2009 när vi odlade i pallkragar.

De fyra bäddarna är på vardera fyra kvadratmeter och de är 60 centimeter höga. Precis som sparrisbäddarna är de byggda i tryckt virke och ”fodrade” invändigt med dammduk i plast. Jag skulle inte nödvändigtvis bygga dem i dessa material i dag, men de har fungerat bra och hållit väl de här tio åren. Dammduken ska hålla i minst 20 år och är godkänd för fiskar som ju är mycket känsliga för kemikalier.

Dammduken är ihoplimmad så den blir en tub är utan skarv invändigt. Kanten ligger invikt en tio centimeter nertill så jord inte ska trilla ut under nedersta brädan. I större delen av bädden är det alltså markkontakt nertill så maskar och andra smådjur kan vara i alla olika lager av jorden.

2011. Arbete pågår. Maken har snickrat tre av fyra bäddar. Nu måste rosorna flyttas en meter för att lämna plats för den sista lådan.

Som avskärmning vid lådorna och som stöd för rosorna byggde maken en small ribbspaljé.

Klart! Potatisen är satt och morötter med mera sått! 🙂

Efter. Så här såg det ut 2015 när häcken hade kapats in lite och de runda trampstenarna hade kommit på plats.

Upptill på bäddarna ligger en planka med utskjutande kant för att hindra snäckor och sniglar från att ta sig upp. Det fungerar bra på det stora hela, men det händer att någon snigel tar sig förbi om det regnar mycket. Tyvärr kan man ju också få med små sniglar med plantor och liknande, även om jag är aldrig så försiktig. Märker jag snigeltugg så ställer jag därför dit en ölfälla eller liknande så jag tar inkräktaren.

Utöver de fyra upphöjda lådorna till grönsaker och de två sparrisbäddarna så byggde vi även en liten bädd som mest används till sommarblommor för snitt, här ovan olika dahlior och rosenskära. I bakgrunden syns en mörkgrön sparrisvägg.

Och så byggde vi förstås Solrabatten, den åttonde och största lådan, men den är värd ett eget inlägg. 🙂

Tidigare delar om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där för att se vad fler trädgårdbloggare skriver om just nu.

Lundens tid – historien om vår trädgård del 8

Bild

12

Området under det stora bigarråträdet och plommonträdet, troligtvis planterade när huset byggdes på 70-talet, gav oss problem redan från start år 2000 när vi hade köpt huset. Under träden växte gräset dåligt och våtarven bredde ut sig i sällskap med maskrosor och annat ogräs. Låga grenar gjorde det inte direkt enklare att klippa gräset.

Vi provade olika lösningar, bland annat la vi ut markduk och 5-7 cm stora stenar av röd granitkross under plommonträdet för att slippa gräset där. Det var också där barnens sandlåda stod, i den sköna skuggan.

Efter mycket om och men beslöt vi oss för att göra om hela området till ett Lundområde. Trädhörnet, anlagt 2004, artade sig fint och vi såg framför oss hur de två delarna skulle kunna bindas samman med en gång och delvis samma typ av växtlighet. Under den lätta skuggan från de gamla fruktträden skulle också alla växter i behov av halvskugga kunna trivas utmärkt.

Sagt och gjort, Lundområdet blev den första pusselbiten i det stora femåriga omgörningsprojektet i trädgården som jag berättade om HÄR.

Före. När vi köpte huset 2000 såg den här delen av trädgården ut så här. En förfallen veranda, massor av gräsmatta och två stora gamla fruktträd: plommonträdet närmast i bild och bigarråträdet precis bakom.

Efter. Så här såg det ut 2013 när lunden hade vuxit till sig några år. Den gamla verandan är riven och på dess plats finns det upphöjda odlingsbäddar. Till vänster syns poolen. Gräsmattan är borta och i stället slingrar sig grusgångar genom området. Längst bort i höger hörn, bakom en grön gardin av klematis, finns ett stort kompostområde (som du kan läsa mer om HÄR).

Sensommaren 2008 (när barn nummer tre var ett och ett halvt år gammalt) drog vi igång. Visa av erfarenheten att lägga igen områden med gräsmatta (ett hopplöst rensande åren framöver) provade vi denna gång en annan metod som det hade börjat pratas allt mer om. Hela området täcktes med dubbla lager dagstidningar, där andra lagrets tidningar lades över skarvarna på det första lagret. Över lade vi sedan cirka fem centimeter med ny fin matjord som vi hade beställt från ett företag.

I det tunna jordlagret sattes marktäckare. Lite större plantor vek vi undan tidningarna för, grävde en grop, och fällde sedan tillbaka tidningarna. Det fungerade utmärkt! De två följande åren var de ogräs som dök upp lätta att dra upp, rötterna gick ju bara ner till tidningslagret. Tredje året var det inte mycket kvar av tidningarna, men då hade ju ogräset som var under redan kvävts.

2008. Omgörningen har startat! Vi har lagt ut tidningar, jord ovanpå dem och planterat växter. Ännu har vi inte beskurit de lägsta grenarna på plommonträdet och gräsmattan är kvar i området.

2009. Genom Lundområdet går en smal gång av den röda granitkross vi redan hade. Här syns övergången mellan Lunden och Trädhörnet. Grushögen till höger i bild? Det är delar av poolbygget som syns! Mätpinnarna i gräsmattan indikerar var den nya grusgången ska gå.

Området fylldes de närmaste åren med en mängd lundväxter och blev frodigare för varje år. Fyra år efter anläggandet, 2013, såg Lunden ut så här:

Men sedan ändrades allt den dag för några år sedan då en plantskoleägare och trädkännare varnade mig för att plommonträd över 30 år lever på lånad tid och kan, om man har otur, dö från ett år till ett annat.

Det gjorde mig milt sagt nervös! För om plommonträdet (som vid det laget hade passerat 40 år) dog skulle mina skuggälskande små lundväxter hamna i stark södersol! Därför började jag flytten av växterna till den numera fina halvskuggan i Trädhörnet (som du kan läsa mer om HÄR).

Jag planterade också nya träd under plommonträdets krona som en dag ska få ta över. I dag växer där två mindre körsbärsträd och det självsådda mandelträdet. Tanken är att det gamla plommonträdet med tiden ska bli ett ”rosträd”. Ska bara hitta rätt klätterros också! Vi har ju redan en honungsros i bigarråträdet…2020. I Lunden växer i dag nya, låga, körsbärsträd under det kraftigt beskurna plommonträdet. De har sällskap av kungsängsliljor, vivor och vårblommande buskar på våren, aklejor, anagrambräcka och riddarsporrar på sommaren och höstflox, höstanemoner och prydnadsgräs på hösten. Inte en ”lund” längre, men namnet har området fått behålla ändå.


Samma vinkel som ovan, fast på hösten.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Femårsprojektet (eller när vi grävde upp halva trädgården) – historien om vår trädgård del 7

Bild

13

Det här är ”förordet” till vårt absolut största och tidsmässigt längsta projekt i trädgården. Det omfattade hela östersidan, hela södersidan och halva västersidan av trädgården. Vi påbörjade det 2008 och avslutade det 2012.

2006. Före omgörningen av södersidan. Gräsmatta, en skruttig gammal veranda och en liten plaskpool i solen.

2016. Tio år senare såg det ut så här. Grusgångar, ett stor lundområde under de gamla fruktträden, upphöjda odlingsbäddar och en stor pool för tonåringarna och deras vänner.

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool – en sådan man kunde simma i – och vilka badsugna barn vill inte det?! Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!Här skulle poolen ligga. Det här är lite av det som behövde flyttades. Blåregnet hamnade i Solrabatten och de flesta perennerna i nya planteringar.

Jag började lägga upp Flyttplanen med stort F. När Trädhörnet gjordes i ordning 2004 kom fågelhuset att ligga lite för nära den staketspaljé och trädäck som vi byggde 2000. Vi var tvungna att göra så för att fågelhuset inte skulle hamna för nära tomtgränsen och kräva bygglov. Planen att göra om den här delen av trädgården hade alltså funnits ett tag.Så här trångt var det mellan rabatten vid staketspaljén och fågelhuset. Omgörningen av hela södersidan skulle se till att helheten blev bra.

Målet var att poolen skulle vara badbar när minsta barnet hade fyllt fem år, 2012. För att åstadkomma det gällde det att planera:

  • När växter kunde flyttas
  • Vart de skulle flyttas
  • Vilka växter som skulle behållas
  • Vad vi behövde komplettera

Steg för steg de kommande tre åren (2008-2010) flyttades träd, stora buskar och hundratals perenner och högst sannolikt tusentals vårlökar. Den stora fördelen med att flytta stora buskar och perenner var förstås att de nya rabatterna såg ”klara” och uppvuxna ut redan året därpå. 🙂

En rad nya delar i trädgården kom till under den här femårsperioden (och kommer att få egna inlägg framöver i Historien om vår trädgård):

  • Lundområdet under de gamla fruktträden
  • De upphöjda odlingsbäddarna vid österväggen och sparrisbäddarna på södersidan
  • Den upphöjda Solrabatten på södersidan
  • Den långa böljande Dagliljerabatten i utkanten av Trädhörnet på västersidan
  • Örtagården med vattenstenen och den långa Spaljérabatten på västersidan
  • Den nya långa rabatten utanför Stora trädäcket på västersidan
  • Poolen och poolområdet

Att göra de här förändringarna var stundtals rena ”femtonpusslet”, ni vet när man flyttar en bricka för att kunna flytta nästa till rätt plats? Växter kunde inte flyttas eftersom det nya stället där de skulle ner inte var i ordningställt och så vidare.

Gräsmattan försvann i rasande takt och nya gångar anlades och singel till dem kärrades in med skottkärra. Äldsta barnet hade börjat skolan och syskontrion kunde gå till lekplatsen ett kvarter bort på egen hand, alltså ”behövde” de inte inte en massa gräsmatta att springa på i trädgården.

Vi slet ut åtskilliga skottkärror de närmaste åren. Eftersom vi tidigt anlade häckar gick det inte att komma in i trädgården med maskiner. All jord som skulle grävas ur för poolen grävdes och kördes ut för hand. Sedan skulle krosskrus och sättsand kärras in…

Att grannarna och andra som passerade förbi undrade vad vi egentligen höll på med behöver jag knappast skriva! Det undrade vi själva också då och då när omfattningen av vad vi höll på med kom ifatt oss. En del undrade varför vi inte var med på allra första Tusen Trädgårdar 2010: det här är varför! Halva trädgården var uppgrävd, det var byggkaos typ överallt!

Det relativt nya trädäcket skulle byggas om och bli större = många skottkärror ut med jord och många in med sand. Barnen tjänade många extraslantar på att lasta sand i skottkärrorna medan maken och jag körde in dem i skytteltrafik och tömde…

Och sedan var det ju själva trädäcksbyggandet då som maken gav sig i kast med sommaren 2011. Det blev klart precis innan vi åkte på en mycket välbehövlig semester till Frankrike, för övrigt vår allra första byta hus-semester.

I juni 2012 kom så poolen på plats, barnen var så glada som bara barn i den åldern kan vara, och en fem år lång renovering av drygt halva trädgården kunde avslutas!

Kvittot på att det inte bara var vi som tyckte att trädgården blev fin efter omgörningen fick vi i augusti 2012 då vi var med i den andra upplagan av Tusen Trädgårdar. Hundratals personer passerade genom vår trädgård den dagen – det var allra första gången vi hade öppet för allmänheten – och det var underbart att träffa så många trädgårdsälskare som förstod vad det var vi hade åstadkommit.

De besökare som jag minns bäst så här efteråt är paret som när de tog adjö efter ett flera timmar långt besök sa att de hade tänkt åka runt och titta på fler trädgårdar, men när de kom till vår trädgård så kände de inte att de behövde det. De hade ju kommit till en grön oas.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Ordna en lättskött bärträdgård – historien om vår trädgård del 6

Bild

7

Det vi kallar för Bärområdet eller Bärträdgården ligger i nordvästra hörnet av vår trädgård. I det här området med ypperligt skyddat väster/söderläge planterade vi bärbuskar och fruktträd nästan med en gång vi flyttade hit 1999.

2006. Hallon och olika bärbuskar är planterade i söderläge mot staketet vid gatan.

2006 planterade vi också två plommonträd mitt i gräsmattan, ett ‘Opal’ och ett ‘Czar’. Längs staketet syns vinbärs- och krusbärsbuskarna. Pinnarna och buskarna närmast i bild är de nyplanterade avenboksplantorna som med åren ska bilda en portal.

Efter bara några år började omgörningen. Den stenhårda jorden runt bärbuskarna och allt fröogräs som hela tiden grodde i den bara jordytan var på tok för arbetskrävande. I ett första steg lade vi bara markduk runt bärbuskarna med krossgrus ovanpå. Vips blev vi av med ogräsrensningen! Bärbuskarna – som plötsligt fick det fuktigare runt rötterna –  frodades.

Nästa steg blev att lägga markduk i hela området, plantera bärbuskarna på bekväm plockhöjd i pallkragar och ha grusgångar runt de långa raderna. Det blev ännu bättre. Samtidigt tog vi bort gräsmattan och anlade en grusgång. Nu var hela bärområdet så lättskött som det kunde bli.

Så här såg det ut tre år senare, 2009, när plommonträden hade vuxit till sig lite. (Och här kommer ett tips: lägg bark eller något annat mjukt under fruktträd, för fallfrukt som landar på krossgrus är inte kul att skörda!)

2009. Jordgubbar, hallon och bärbuskar i pallkragar.

2011 såg det ut så här, nu har plommonträden fått höjd! I mitten av bilden syns den numera färdigvuxna avenboksportalen och gången som leder in i den mer privata delen av trädgården.

Och så här såg det ut från gången 2012. Till höger ligger vår dåvarande trädgårdsbod, Numera är den utbytt till en kombinerad bod och växthus.

Så småningom började pallkragarna att ruttna sönder och 2013 bestämde vi oss för att göra om hela området på ett annat sätt. Men den historien berättar jag mer om lite längre fram… 🙂

HÄR kan du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård.

Massor av träd, några papegojor och ett lekhus – historien om vår trädgård del 5

Bild

22

Om det var något som vår trädgård led brist på förr så var det träd. 2004, fem år efter att vi köpte huset, var det dags att skapa ett område med en lagom hög trädridå mot söder och väster. Självklart med gluggar för sol, men de flesta växter gillar halvskugga bättre än stekande het sol. Människor också, för den delen… Att jag dessutom tycker väldigt mycket om träd bidrog naturligtvis. 🙂

Året innan hade maken och jag gift oss och av mina morföräldrar fick vi en större peng i bröllopsgåva att använda till trädgården. De pengarna köpte vi träd för! ❤

Det här var vårt första flerårsprojekt – men inte det sista! Det inleddes sommaren 2004 med att vi planterade träd, massor av träd! En ginnalalönn, en ullungrönn, en blomsterkornell, två prydnadsaplar, en uppstammad syrenhortensia och tre japanska lönnar.

Så här små var de då: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! Och närmast i bild står en buske, det är den ena prydnadsapeln. Bakom den sticker en annan buske upp väldigt rakt, det är ullungrönnen och strax bredvid står blomsterkornellen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg!

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och prydnasapeln som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var över tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂 Längst till höger i bild syns blomsterkornellen med sina vita ”blommor”. (Grannen har tagit ner sina björkar som syns i bilderna ovan, så numera är det våra träd som är högst.)

Sommaren 2004 var ovanligt regnig, men sällan har vi varit så glada över alla droppar som föll från himlen. Träden och växterna vi planterade mådde ju utmärkt och vi slapp att vattna hela tiden. Själv var jag höggravid med barn nummer två den hösten, så resten av projektet fick vänta tills året därpå.

Maken drömde om att åter kunna ha papegojor och planen var att bygga ett ”fågelhus” med stora voljärer runt om, inbäddade av träd och grönska. Det här är det område i trädgården där våra respektive intressen förenas som mest och bäst. 🙂

2005 byggde maken grunden till fågelhuset och 2006 började byggandet av det. Fyra av de tio kvadraten var till fåglarna med plats för inneburar med mat, vatten och holkar.

Sex kvadrat var till ett ”lekhus” åt barnen. Hela boden isolerades, vi drog in el och gjorde rejäl takhöjd med öppet upp i nock för att få både rymd och ljus.

Planen var också att ”lekhuset” skulle kunna bli ”hang out” för tonårsbarn i behov av att vara i fred så småningom (och efter ommålning så har det använts som det i flera år nu). Som en extra bonus byggdes lekhusdelen så att det precis går in en säng i längd på vardera sidan dörren så vi kan ha det till gäststuga om vi vill längre fram.

Om träden längs västersidan av Trädhörnet växte snabbt så kan man inte säga detsamma om delen mot söder – men det hade förstås också med trädvalet att göra. Japanska lönnar växer lååångsamt!

2006, två år efter plantering. Fågelhusbygge pågår och lönnarna är så små, så små.

2013, nio år efter plantering, har det börjat bli lite höjd på dem. Närmast gången har de också fått sällskap av ett äkta kvittenträd.

2018, 14 år efter plantering, har äntligen japanska lönnen ‘Dissectrum’ blivit drygt manshög! Det är den som är näst närmast i bild med mörkröd höstfärg. Bakom skymtar kvittenträdet med sina gula frukter och ovanför fågelhuset syns orange blad högt däruppe – det är ginnalalönnen! Till höger i bild syns ullungrönnen som börjat få sina fantastiska höstfärger.

Det svåra med det här projektet var att föreställa sig hur Trädhörnet skulle upplevas när fågelhuset väl kom på plats och man i praktiken bara skulle se växter och träd från ett håll. Det var väldigt svårt att ”se” det framför sig på skissbordet.

Vi har fått göra vissa justeringar, men det mesta blev ändå som vi hade tänkt oss. Genom hela Trädhörnet slingrar numera en röd stig i granitkross. Först hade vi dock runda cementplattor som trampstenar där, men vi tröttnade på att marktäckarna växte upp och täckte dem hela tiden. Vissa träd har dött och andra tillkommit. Gångar har lagts om när träd och andra växter så krävt.

Visionen om att fågelvoljärerna skulle ligga inbäddade i frodig grönska, den besannades med åren. Mer om hur det ser ut inne i fågelhuset och vilka fåglar vi har kan du läsa genom att klicka HÄR.

Vill du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård – om hur vi förvandlade en trist gräsöken till en grön oas? Det kan du göra HÄR.

Nu önskar jag en trevlig helg och vecka och passar på att länka till Trädgårdsfägring.

Komposthörnan = trädgårdens hjärta – historien om vår trädgård del 4

Bild

6

Efter ett relativt ”lugnt” 2002 (i alla fall ur trädgårdssynpunkt – vi var upptagna med att ta hand om vårt första barn) var det 2003 dags för ett nytt projekt. Tankarna på att skapa ett område med många träd i trädgården – Trädhörnet – gjorde att den dåvarande komposthörnen i västerläge låg i vägen och behövde flyttas. Bredvid det stora gamla bigarråträdet i österläge fanns ett jättebra, skuggigt, ställe.

Varför lägga en massa tid och energi på en komposthörna? Jo, för mig är det själva hjärtat i trädgården! Det är ju där som löv, fjolårsperennklipp, potatisblast och allt annat blir finfin jord, full med mask och annat småliv. Visst kör vi en del till tippen, men det är mest fröogräs, taggiga rosgrenar och annat. Det som förmultnar fint på ett år eller så stannar alltid i trädgården.

Vi hade som ni ser på fotot finfin grävhjälp av vår 1,5-åring som så klart var med oss i trädgården när vi fixade och byggde. 

Maken byggde en liknande konstruktion som han hade gjort vid vår uteplats år 2000.

Så här såg det ut när det var klart.

Inne i komposthörnan fanns det tre kompostfack på vardera en kubik, plats för jordsäckar, skottkärra med mera.

Dessutom fick matkomposten, en biokub polar, en ny bra plats.

Utanför planterade vi olika klematis som klängde upp på utsidan av staketspaljén.

Så här såg det ut efter ett par år.

Vi dolde med andra ord vår ”skräphörna” så effektivt att besökare vid första anblicken ofta trodde det var en skuggig uteplats! Att det dessutom gick att ställa en del växter bakom komposthörnan var ju en fiffig bonus.

Sedan var jag inte ensam om att gilla komposthörnan… Vår katt älskade att vara längst upp i en av kompostbingarna på våren och njuta av solen (så jag lade alltid torra ormbunkar och prydnadsgräs överst när jag klippte ner fjolårsvisset). En älsklingsbild på honom! Visst ser man hur han njuter av solen?! 🙂

Och så här kan man också sträcka ut sig och ta det lugnt…

Med de gosiga bilderna önskar jag er en fin aprilvecka! Länkar förstås till trädgårdsfägring.