Bildspel av omgörningen, sedd från södersidan av huset:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Scrolla ner för nästa bildspel…

Bildspel av omgörningen, sedd från västersidan av huset:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fyra år tog den största och mest omfattande omgörning vi har gjort i trädgården… Allt började med att barnen ville ha en egen pool – vilka badsugna barn vill inte det?! C och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool ändå.

Efter att ha tittat på storlekar (vi ville ha en tillräckligt stor och djup för att även tonåringar/vuxna skulle ha glädje av den) och vänt och vridit på tänkbara platser i trädgården, enades vi till slut om att satsa på den plats där vi brukade ha barnens lilla plaskpool – södersidan av huset nära trädäcket utanför köket. Men där fanns ju redan en hel del annat, någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter var det då rakt inte! Jag började lägga upp Flyttplanen med stort F.

När Trädhörnet gjordes i ordning och fågelhuset byggdes (se separat sida) kom det att ligga lite för nära den staketspaljé och trädäck vi redan hade. Vi var tvungna att göra så för att fågelhuset inte skulle hamna för nära tomtgränsen och kräva bygglov. Planen att göra om den här delen av trädgården hade alltså funnits ett tag.

Målet var att poolen skulle vara badbar 2011. För att åstadkomma det gällde det att planera när vilka växter skulle upp och vart de skulle flyttas, vilka som skulle behållas och vad vi behövde komplettera.

Lundområdet (se separat sida) var en del av omgörningen och den del vi började med. Nästa steg var att markera och gräva upp alla lökar som skulle flyttas, och jag gillar lökväxter, så de var många!

Steg för steg de kommande två åren flyttades träd, buskar för tunga för att lyftas (vi drog dem på presenning) och hundratals perenner och högst sannolikt tusentals lökar. Den stora fördelen med att flytta stora buskar och perenner var förstås att de nya rabatterna såg ”klara” och uppvuxna ut redan året därpå.

En rad nya rabatter kom till under den här perioden: den upphöjda Solrabatten vid söderväggen, den långa böljande Dagliljerabatten i olika gula, orange och röda toner i utkanten av Trädhörnet, den vita Spaljérabatten vid Lilla trädäcket med de svårflyttade moonlightroserna (250 cm höga och med stora vassa taggar!), Örtagården (se separat sida) och den nya rabatten utanför Stora trädäcket. Sommaren 2010 planterade jag växter och byggde upp helt nya rabatter och gjorde om Örtagården utanför köket.

Grusgången (med markduk under) genom hela området anlades och ännu fler skottkärror med singel kördes in i trädgården… Att grannarna och andra som passerade förbi undrade vad vi egentligen höll på med behöver jag knappast skriva! Det undrade vi själva också då och då när omfattningen av vad vi höll på med kom ifatt oss.

Under resans gång hade vi övergivit planen på att ha en blå plastpool och sätta trästaket runt den för att slippa en ”blå klump” i trädgården. Anledningen var att vi på nätet hittade en stålpool med träimitation på utsidan. Men den var naturligtvis lite dyrare och vi beslöt därför att skjuta på poolköpet ytterligare ett år.

Det var ju också så att C hade fullt upp sommaren 2011 med att bygga Stora trädäcket utanför köket. Hur många skottkärror jord vi körde ut ur trädgården och hur många med sand vi körde in vill jag så här efteråt helst inte fundera på. Barnen tjänade hur som helst många extraslantar den sommaren på att lasta sand i skottkärror medan C och jag körde in kärrorna i skytteltrafik och tömde där däcket och poolen skulle byggas… Och sedan var det ju själva trädäcksbyggandet då, det blev klart precis innan vi åkte på (en välbehövlig) semester.

I juni 2012 kom så poolen i ett stort och tungt paket. En vibratordag och många kontrollmätningar senare – vattennivån fick inte diffa på mer än två cm på 460 cm bredd – så var det dags att lägga underlaget på plats. Jag hann säga många fula ord medan C och jag låg där på knä och la underlagsfilten över sanden samtidigt som det blåste och sanden virvlade upp på filten och skulle borstas av. Men till slut kunde vi med lätt bävan rulla ut linern, sätta stålsidorna på plats och börja fylla på med vatten samtidigt som vi drog i linern för att få bort vecken. När jag kröp omkring där i poolen med blåfrusna knän i det iskalla vattnet funderade jag allvarligt på att bara rymma från alltihop. Men när det någon vecka senare var dags för premiärdopp med glada badsugna barn så gick det nästan att glömma (läs: förtränga) allt hårt arbete som vi lagt ner på att få baksidan i ordning.

Kvittot på att det inte bara var vi som tyckte att trädgården blev fin efter omgörningen fick vi i augusti 2012 då vi var med i den landsomfattande visningsdagen Tusen Trädgårdar. Hundratals personer passerade genom vår trädgård den dagen och det var underbart att träffa så många trädgårdsälskare som förstod vad det var vi hade åstadkommit. De besökare som jag minns bäst så här efteråt var de som när de tog adjö efter ett långt besök sa att de hade tänkt åka runt och titta på fler trädgårdar, men att när de kom till vår trädgård så kände de inte att de behövde det.