Höstfärger, en ljuvlig vinterlilja och ett nytt persikoträd

Bild

De senaste dagarnas kyla har nu lämnat över till varmare dagar och nätter. Vi klarade oss från minusgraderna och hade ”bara” precis nollgradigt. Prognosen för några dagar sedan lovade dock flera minusgrader och jag fick panik och for runt i trädgården med ficklampa och sax och skördade ett helt fång med blommor. För säkerhets skull!

De blev till flera fina buketter, min favorit är nog den med orange zinnia ‘Oriole’ och lila höstastrar. Kanske en framtida rabattkombination?

Även om minusgraderna har hållit sig borta har höstfärgerna börjat göra sitt intåg. Ginnalalönnen har redan släppt nästan alla löv och ullungrönnen ‘Dodong’ har börjat rodna.

Just nu går jag ofta stigen förbi den naturliga dammen. Där blommar den helt ljuvliga vinterliljan, som till min stora glädje överlevde vintern, och blommar och blommar. På vattenytan flyter ginnalalöven omkring och påminner om årstiden.

Ginnalalönnens stammar – de flesta löven ligger på gången och i dammen…

Från andra hållet ser det ut så här. Olika japanska lönnar, ormbunkar och höstastrar.

Två andra fina växter som blommar och blommar är rosen ‘Moonlight’ och Himalayakaprifolen.

Tror bestämt att jag har glömt berätta att jag har köpt ett persikoträd? Har varit på jakt efter ett ‘Ice Peach’ ett tag och rätt som det var hittade jag ett litet träd på den lokala plantskolan! Slog till direkt och nu står den i varmaste delen av trädgården i området framför växthuset. ‘Ice Peach’ bär rikligt med frukt, blir behändiga två meter hög och frukten smakar helt ljuvligt intygar bloggvännen Anette och Sara på Skillnadens (se bara på den HÄR videon!).

Snart är det helg igen och jobbet med att ställa undan, städa upp och fixa inför vintern fortsätter. Förra helgen städades växthuset ur och tomaterna hamnade på komposthögen. Nu växer asiatiska bladgrönsaker i växthuset i stället. Håller tummarna för bra planteringsväder den kommande helgen så att en del av alla tulpanlökar kan komma i jorden. Länkar till Trädgårdfägring.

Ett år senare – nya delen av Trädhörnet

Bild

Ännu så länge är träd, buskar och perenner ganska små, men det har ändå hänt en hel del i den nya delen av Trädhörnet. Förra hösten grävde ju maken och sonen upp två gamla prydnadsbuskar som var ganska trista de månader de inte blommade. I stället planterade vi den nya japanska storaxen, Styrax japonica ‘Wespelaar’ som med tiden ska bli runt fyra meter hög.

2018:

2019:

Det jag framför allt har jobbat med under året som har gått är att plantera buskskiktet som ska vara under den nya trädkronan. Det ska bli intressant att se om det här bli bra eller katastrof om några år… Har jag otur växter trädet så långsamt att buskarna som ska vara under trädkronan kommer att kväva stackarn… Men ett år i taget, blir det problem får jag väl fixa det den dagen!

Hela området är ungefär två meter brett och tre-fyra meter långt. Längden beror lite på hur man räknar övergången mot den lilla amerikanska kastanjen ‘Koehnei’. Och var är ‘Wespelaar’, undrar säkert någon. Jo, den syns knappt… Titta noga på bilden ovanför så ser du en bambupinne i mitten av bilden. Där är trädet!Snygga blad har i alla fall ‘Wespelaar’ så här års.

De två stora buskarna i området blir storblommig abelia, Abelia x grandiflora, och Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som jag berättade om för några veckor sedan. De blir båda mellan 2-3 meter höga. Abelian blommar nu och bladen är snyggt blanka.

Jag har ju för vana att vasklippa många buskar så att jag kan ha perenner under dem och det planerar jag att göra med de här buskarna också om de blir för stora i omfånget.

Två lite mindre buskar är prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’ och japansk buskrosling Pieris ‘Mountain Fire’ med vackra årsskott i rött. Båda blir dryga metern höga.

I perennskiktet växer julrosor och funkior och till våren blommar massor av nunneört och olika sippor. Så här års är det dock annat som lyser upp. Lönnbräckan är så snygg med sina höstfärger! Min stora planta delades i våras och finns nu på flera ställen i området.

Under sommaren har också olika sommarrudbeckia blommat fint där, men de har börjat ge upp helt. En och annan eftersläntare till blomma finns dock att glädjas över.

Önskar er alla en fin helg och septembervecka! Här har frosten inte kommit ännu, plus fyra har det varit som kallast, men nu är det dags att förbereda flytt av de känsliga växterna till lekstugan där de övervintrar i sällskap med ett frostvaktselement. Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring.

 

Hortensior – fluffiga drömmar i vitt-rosa-lila

Bild

En sak blev definitivt klar under de många trädgårdsbesöken i Frankrike – vår trädgård behöver fler hortensior! Jag har i dagsläget fyra: en uppstammad syrenhortensia, en sammetshortensia, en vit-limeblommande ‘Annabelle’ och en namnlös lila sort som för en något tynande tillvaro i en skuggig rabatt. Men efter att ha sett de monster till hortensior som trivs i det franska klimatet måste ju något göras i vår egen gröna oas.

Jättehortensia med mig som levande måttstock på hur gigantisk den var!

Maken och jag for till grannstaden och en välsorterad plantskola. Som visade sig ha halva priset på hortensior just den veckan…! Ibland ska man ha tur. Eller otur, beroende på hur man ser det! 😉 Hem kom vi i alla fall med inte mindre än sex stycken nya hortensior. De fyra första är alla Hortensia macrophylla i 30 cm storlek och kan i bästa fall bli 80-100 cm med tiden.

Hortensia macrophylla ‘Fiesta’

Okänd, utan sortnamn, men snygg ändå.

Hortensia macrophylla ‘Teller’.

Hortensia macrophylla ‘Curly Wurly’

De två sista är båda Hortensia paniculata och kan, om det vill sig väl, bli hyfsat stora med tiden.

Hortensia paniculata ‘Confetti’ kan bli uppemot 120 cm.

Det sjätte och sista nyinköpet är en Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som kan bli runt två meter hög.

Just ‘Wim’s Red’ hade en instavän tipsat mig om så den slog jag till på direkt när vi hittade den i plantskolan. Exemplaret vi valde hade bara en enda liten blomma, men när det gällde ‘Wim’s Red’ var stammarna och hur de växer viktigare än blomningen. Exemplaret var närmare meterhögt och hade många fina upprättväxande stammar. Blommorna åldras supersnyggt från vitt till rosa och till sist samma röda nyans som stammarna.Gillar när buskar är snygga även när de inte blommar!

Avslutar med en hortensiakollage som jag gjorde till instagram efter att ha besökt en fin trädgård med massor av olika hortensior.

Jag tar gärna emot tips på fler namnsorter av Hortensia som ni som läser här kan rekommendera.

Önskar en fin septembervecka! De två första arbetsveckorna har bara flugit förbi, men under augusti och september kompar jag ut vid lunch på fredagar och får på så sätt sköna långhelger. Länkar till Trädgårdsfägring, titta gärna in där.

Igelkottsungar, jobbförändringar och min nya trädgårdsinspiration

Bild

Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.


Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.

Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.

Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )

Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.

Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…


Vår kisse…


Utbytesfamiljens kisse!

Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:

För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!

Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.

I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)

Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.

Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!


Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.

Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!

I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.

Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!

Bland dagliljor, rosor och vallmo – när juli är som bäst

Bild

Det är högsommar och i trädgården har de tidiga rosorna nu blommat över. Men de sena har precis startat, så det gör inget. 🙂

‘Eden Rose’ är så fin med sin vita och rosa blomma. Hos mig står den så klart i ‘Skära rabatten’ där den växer i en stor rostig klätterställning.

Dagliljorna blommar för fullt och min dagliljerabatt som anas genom avenboksportalen är som vackrast nu.

Men nu var det ju egentligen rosor jag började skriva om. Och i Skära rabatten blommar just nu även ‘Astrid Lindgren’. I år håller sig grenarna ännu så länge på en vettig höjd – förra året så var de uppe i stuprännehöjd på trädgårdsboden. I hörnet av boden planterade jag förra året ett rosa blåregn som är tänkt att slingra sig fram längs taket, än så länge lägger jag bara rankorna över ståltrådshyllan. Blåregnet har inte blommat ännu, så jag hoppas verkligen det är rosa när det väl gör det…

I år fick jag hjälp av tonårssonen med att klippa idegranshäcken, skönt med avlastning när det är så mycket annat som ska göras samtidigt.

En av de få Austinrosor som jag lyckats hålla liv i är ‘A Shopshire Lad’ som växer i Stäpprabatten ut mot gatan. Att det är varmt och torrt där verkar inte bekomma den det minsta och den är bra mycket högre än metern i år. Mycket trevligt! 🙂

I Stäpprabatten blommar den ryska martornen som galet och det surrar av bin och humlor och fladdrar av fjärilar.

I sparrisbäddarna blommar den låga kornvallmon som bäst. Jag rycker upp de varmröda, medan de vita, rosa, lavendelfärgade och mörkröda får vara kvar.

Ibland blir det spännande skiftningar i färgerna också, som den här:

Zinniorna har också börjat blomma och en av dem, ‘Cupcake Pink Shades’, kommer i flera olika nyanser.

En sort jag sådde som skulle vara ”laxfärgad”, salmon, visade sig vara skär… Suck. Men ‘Oklahoma Salmon’ var i alla fall som den skulle i färgen.

En sista blombild blir det, på några av ringblommorna. Ingen sommar utan dem!

Nu har jag semester och tänker göra ungefär som vår katt och njuta av dagen. Är man katt så innebär det att ligga på den svala cementtrappan på norrsidan av huset. Själv har jag tänkt titta på andras trädgårdar. 🙂

Önskar en fin sommar! Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Rosornas sommar – 5 fina hos oss just nu

Bild

Midsommar är förbi och plötsligt finns det tid för annat än att rensa ogräs. Titta på alla blommande rosor till exempel! 🙂 Vilket fantastiskt rosår det är!

Just nu är portalen mellan framsidan och de upphöjda odlingsbäddarna helt översållad av blommor. ‘Gislaine de Feligonde’ blommar mer än den någonsin har gjort. Gissa om jag är glad att maken snickrade en högre spaljé till den just i år! Annars hade en tredjedel av höjden fått klippas bort… Den översta ribban på spaljén ligger på 2,75 meter.

Lite längre bort, i gamla Lunden, växer honungsrosen Rosa Helenae upp i vårt gamla bigarråträd. Förra året byggde vi kaninernas utegård runt det trädet, men rosen nätade jag noga in gren för gren med plastnät i uteburens tak så den skulle kunna växa sig stor ovanför buren. Och det har den då sannerligen gjort!

Längs fågelvoljärens utsida, granne med kaninernas utegård, håller ‘Mme Alfred Carrière’ sakta på att klä in nätdelarna i grönt och rosa. Ytterligare två plantor klär in spaljédelarna vid komposthörnan.

Förra året köpte vi en ny ros som med tiden ska bli stor, ‘Schneewaltzer ‘. Nu har de första blommorna slagit ut och bådar gott. Även den ska få hjälpa till att klä in fågelvoljären i grönska. Rosor är en av få ”klängväxter” som inte är giftig för fåglar.

Vid den stora spaljén vid dagliljerabatten är det vitt, vitt, vitt. Rosen ‘Moonlight’ lyser upp.

I övrigt i trädgården så är kvällsljuset som vackrast just nu. Skuggnepetan och alla martornar lyser i motljuset och mitt bland allt det blå lyser Austinrosen ‘A Shipshire Lad’ och hybridstäppliljorna i terrakotta.

På trädäcket, granne med de sköna hängstolarna, har jag en ”rumsavdelare” gjord av tre pallkragar på höjden. Där blommar i år vita, rosa och röda lejongap och zinnior. På ”solhyllan” där Afrikas blå liljor samsas med citronverbena och pelargoner blommar den fina mörka pelargonen jag fick en stickling av för två somrar sedan i Frankrike.

Och på tal om rosor: i dag har jag varit på trevligt trädgårdsbesök hos både Mandelmanns trädgårdar och den Engelska trädgården i Kivik. Och därifrån fick en ny Austinros följa med hem: ‘Lady of Shalott’ som jag haft på ”vill ha-listan” i flera år.

Trevlig helg! Och titta gärna in hos Trädgårdsfägring! 🙂

Trädgårdsdjungel, pionfrossa och de moderslösa parakitungarna

Bild

Trädgården är en djungel och det känns i vissa lägen som om en machete vore det bästa trädgårdsredskapet denna soliga och regniga försommar (den skulle säkert funka finfint på mördarsniglarna också).

Dammen är äntligen rensad på löv och vattenväxterna uppfräschade. Den ena av näckrosorna skjuter skott, den andra verkar död. De japanska lönnarna och alla marktäckare är frodigare än någonsin.

Trädgårdskryddbuske ‘Hartlage Wine’, rönnsumak ‘Tiger Eyes’, mörkbladig perukbuske och i bakgrunden ullungrönnen ‘Dodong’.

Blomsterkornellen blommar som den aldrig har gjort förr, hela det stora trädet är helt vitt av blommor! Nu har rosen ‘Moonlight’ börjat blomma också och det är magiskt vackert med alla vita blommor i skymningen.

Sedan är det ju mitt i pionblomningen också. I Pionrabatten blommar det i vitt och rosa och en av favoriterna, ‘Aros Blek’, är söt som en karamell.

I Skära rabatten blommar den här knalliga, okända, pionen som är så snygg ihop med den mörkbladiga perukbusken.

Vid fågelvoljären har rosen ‘Mme Alfred Carrière’ sakta börjat klä in burdelarna. Lagom tills pionerna börjar ge upp kommer rosorna.

Bärlandet är så tätt i år att jag knappt lyckades ta något vettigt foto där… Men nog är det kart bland hallon, vinbär och krusbär! Och bärtryn har stora bär som snart är mogna.Här, mellan röda sommarhallon och hösthallon/blåklint, ska det finnas en gång…

Har för övrigt köpt tre nya sorters bärtry: ‘Aurora’, ‘Indigo Gem’ och ‘Honeybee’ (bilden). Hittade en ny plantskola i Småland som specialiserat sig på ätbart.

Ett dvärgmullbärsträd ‘Gerardis dwarf’ fick också följa med hem. Det ska bara bli hanterliga 2-3 meter högt. Just nu är det 30 cm och har tre kart. Bilderna jag sett på denna sort lovar gott, trädet ska bli helt översållat av frukt inom en ganska snar framtid.Växthuset med tomater till vänster och gurka till höger. Maken har byggt en nätställning till gurkorna som jag hoppas ska fungera bra. På planteringsbordet syns det lilla mullbärsträdet i en fyrkantig kruka.

Förra året, mitt i torkan, planterade jag frösådda fingerborgsblommor ‘Apricot Delight’ och hakonegräs. Inte världens bästa tajmning! Men i år kommer denna nya plantering mellan de bollklippta tujorna mer till sin rätt.

Det har varit tyst här på bloggen, men här hemma har det sannerligen inte varit tyst. Det har pipit inomhus i snart två veckor. Molly, vår blåvingade parakithona, dog hastigt. Vi tror Max inte matade henne ordentligt och hon svalt ihjäl när hon försökte mata ungarna. (Normalt sett så dör någon av ungarna, inte mamman.)

Nu stod vi där med fyra fina ungar. Vi bestämde på stående fot att ungarna skulle handmatas. Det har vi aldrig gjort innan, men nu var det bara att leta fram en liten spruta, blanda foder och sätta igång. Var fjärde timme, dygnet runt. Efter tre dygn kunde vi öka vilotiden på natten lite (tack för det), och nu har alla fyra ungarna fått sina fjädrar och de tre äldsta har både lärt sig flyga och börjat picka i sig frön. Så snart de äter själva ska de få flytta ut till voljären i trädgården, nu bor de i tv-rummet (som vi kan låsa så inte katten smiter in…).

7 juni. Fyra små rädda dunbollar utan mamma trycker ihop sig i ett hörn. De tre äldsta hade börjat få lite fjädrar, minstingen hade knappt stjärtfjädrar ens…

9 juni. Jag matar den minsta ungen med speciellt ”handmatningsfoder” som rörs ut med varmt vatten till en vällingkonsistens och ges med spruta. 

16 juni, tio dagar efter att mamma Molly dog, är ungarna så här stora. De är helt orädda och sitter lugnt kvar i min mans händer. Minstingen sitter längst till vänster, det syns på ”bebisfjädrarna” på huvudet vem som är yngst.

Vad mer har hänt sedan sist? Jo, jag har grävt upp alla växter och planterat tillbaka dem i den fyra kvadratmeter stora rabatten vid trädäcket (minus ett par hundra tulpanlökar och höstliljor ‘Lucifer’ som fick ett nytt hem hos en trädgårdsvän). Och sedan jag blev klar med det har det regnat i lagom doser, så jag kunde inte vara mer nöjd med tajmingen. Alla växter ser ut att ha tagit sig efter återplanteringen.

Nu är det snart midsommar och både i den egna trädgården och på jobbet börjar det något lugnare tempot. Önskar er alla en riktigt fin midsommarhelg! Som vanligt länkar jag till Trädgårdsfägring.