Färgklickar i den grå månaden november

Bild

Grått, grått, grått… Det gäller att leta färgklickar så här års! Och självklart finns det sådana i vår trädgård.

Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har så vackra lila bär så här års. Det är inte så mycket bär i år, kanske tröttade den ut sig förra året?

De sista löven på perukbusken, Cotinus coggygria, lyser knallröda i den bleka novembersolen.

Mera rött. Japanska rönnen ‘Carmencita’ har fortfarande sina bär kvar. Men snart kommer nog fåglarna och rensar rent…

Några få sommarrudbeckior blommar fortfarande, lite tilltufsade efter ett antal nätter med några minusgrader.

Fröhängena på Himalayakaprifolen, Leycesteria formosa, är vackert mörkröda.

När mycket vissnar ner och blir brunt syns plötsligt andra växter desto bättre. Som den vintergröna daggtöreln, Euphorbia characias ssp. wulfenii.

Även om den den inte är någon färgklick så njuter jag ändå av rosen ‘Moonlight’. Den blommar och blommar, om än mer sparsmakat så här års.

Vid dammen har vinterliljan, Hesperantha coccinea, slutligen gett upp. De sista knopparna orkar inte riktigt slå ut.

Jag har planterat ett nytt gräs, en vitrandig miscantus, Miscanthus sinensis ‘Variegatus’. Jag hoppas den ska växa sig stor och fin på den här platsen nära det gamla plommonträdet. Bredvid den växer blå riddarsporrar och varje år när de klipps ner så blir det så tomt där.

Jag är nästan höstklar i trädgården och det är så skönt! Alla lökar är planterade, vattentunnor tömda, växter som övervintrar i kruka inbäddade i löv och lerkrukor tömda och undanställda.

Och på tal om löv, det här är det jag har pysslat med de två senaste helgerna (när det nu inte har strilregnat): blåst löv! Kanske inte så mindful, men väldigt tidsbesparande när man har många grusgångar och träd.

Före…

… Och efter!

Länkar till Trädgårdsfägring titta gärna in där för att se vad andra skriver om i grå november.

Höstens färger i trädgården – gult, orange och rött

Bild

Höstfärgerna i år har inte varit så klart lysande som förra hösten, utan mer dova. Men självklart har det funnits mycket att glädja sig åt även i år. Tyvärr rensade en störtskur i helgen många trädkronor på blad, så Ullungrönnen ‘Dodong’ ser inte alls ut som på bilderna jag ska visa. Men så är det!

Följ med runt i trädgården, så här ser det ut i år.

Framsidan. Här är det japanska lönnen ‘Inaba-Shidare’, klotrobinian och bakom den Carmencita-rönnen och allra längst bort kopparlönnen.

Carmencita-rönnen och närmast i bild det stora buskaget med azalea i Torvrabatten. Här syns det också att kopparlönnen inte har börjat få så mycket höstfärger ännu.

Azaleabuskaget  från en annan vinkel. Längst till vänster är buskaget med blåbär som inte heller har fått så mycket höstfärger i år.

Och så här ser det ut från trädgårdslandet, ut mot gräsmattecirkeln. I mitten de röda tonerna hos Carmencita-rönnen och till höger är det praktmagnolian som går i gult.

Men det är ändå på baksidan, i Trädhörnet, som höstfärgerna verkligen glädjer oss.

Vår utsikt från köket. Ullungrönnen ‘Dodong’ är vackert orange, om än inte så glödande röd som förra året. Möblemanget från bersån flyttar hit under vinterhalvåret, medan trämöblerna stuvas undan för vintern. Led-glödlamporna (som hänger mellan stolparna) lyser vackert i skymningen och den tidiga kvällen och ramar in.

Min smällkaramell med mörkbladig perukbuske, rönnsumak ‘Tiger Eyes’, gulgrön trädgårdskryddbuske ‘Hartlage Wine’ och så ullungrönnen ‘Dodong’ i bakgrunden.

Samma vy, men lite mer på avstånd. De forna klottujorna är numera bollklippta och står i ett ”hav” av hakonegräs.

Fågelvoljärer till vänster, en liten bit av dammen till höger och långt bort i fjärran vårt stora bigarråträd. Den här delen gjordes ju om förra året och glädjande nog har alla träd överlevt så här långt. Där finns både japanska lönnar och näbbskenkamelia, lite längre bort aronia.

Och åt andra hållet ser det ut så här. Ginnalalönnen har tappat sina blad, men stammarna är snygga.

Sedan kan jag inte låta bli att visa att vinterliljan fortfarande blommar (och det är gott om knoppar kvar). Så helt ”fel” så här års, men så vacker!

Ullungrönnen ‘Dodong’ är synlig i stora delar av trädgården. I fågelvoljären sitter våra kungsparakiter och här syns det att de är ganska stora. De är ju inte ”kungar” i sitt släkte för inte. 🙂

Avslutar inlägget med att uppmana till lite höstvila. Visst blir man sugen på att göra som vår katt när det blir mörkare utomhus? Det har jag gjort i dag, nöjd med att förra helgen och denna ha fixat klart både vårlöksplantering och trädbeskärningar. Nu blir det lite mer innepysslande framöver.

Länkar till Trädgårdsfägring och önskar en fin oktobervecka!

 

Höstfärger, en ljuvlig vinterlilja och ett nytt persikoträd

Bild

De senaste dagarnas kyla har nu lämnat över till varmare dagar och nätter. Vi klarade oss från minusgraderna och hade ”bara” precis nollgradigt. Prognosen för några dagar sedan lovade dock flera minusgrader och jag fick panik och for runt i trädgården med ficklampa och sax och skördade ett helt fång med blommor. För säkerhets skull!

De blev till flera fina buketter, min favorit är nog den med orange zinnia ‘Oriole’ och lila höstastrar. Kanske en framtida rabattkombination?

Även om minusgraderna har hållit sig borta har höstfärgerna börjat göra sitt intåg. Ginnalalönnen har redan släppt nästan alla löv och ullungrönnen ‘Dodong’ har börjat rodna.

Just nu går jag ofta stigen förbi den naturliga dammen. Där blommar den helt ljuvliga vinterliljan, som till min stora glädje överlevde vintern, och blommar och blommar. På vattenytan flyter ginnalalöven omkring och påminner om årstiden.

Ginnalalönnens stammar – de flesta löven ligger på gången och i dammen…

Från andra hållet ser det ut så här. Olika japanska lönnar, ormbunkar och höstastrar.

Två andra fina växter som blommar och blommar är rosen ‘Moonlight’ och Himalayakaprifolen.

Tror bestämt att jag har glömt berätta att jag har köpt ett persikoträd? Har varit på jakt efter ett ‘Ice Peach’ ett tag och rätt som det var hittade jag ett litet träd på den lokala plantskolan! Slog till direkt och nu står den i varmaste delen av trädgården i området framför växthuset. ‘Ice Peach’ bär rikligt med frukt, blir behändiga två meter hög och frukten smakar helt ljuvligt intygar bloggvännen Anette och Sara på Skillnadens (se bara på den HÄR videon!).

Snart är det helg igen och jobbet med att ställa undan, städa upp och fixa inför vintern fortsätter. Förra helgen städades växthuset ur och tomaterna hamnade på komposthögen. Nu växer asiatiska bladgrönsaker i växthuset i stället. Håller tummarna för bra planteringsväder den kommande helgen så att en del av alla tulpanlökar kan komma i jorden. Länkar till Trädgårdfägring.

Ett år senare – nya delen av Trädhörnet

Bild

Ännu så länge är träd, buskar och perenner ganska små, men det har ändå hänt en hel del i den nya delen av Trädhörnet. Förra hösten grävde ju maken och sonen upp två gamla prydnadsbuskar som var ganska trista de månader de inte blommade. I stället planterade vi den nya japanska storaxen, Styrax japonica ‘Wespelaar’ som med tiden ska bli runt fyra meter hög.

2018:

2019:

Det jag framför allt har jobbat med under året som har gått är att plantera buskskiktet som ska vara under den nya trädkronan. Det ska bli intressant att se om det här bli bra eller katastrof om några år… Har jag otur växter trädet så långsamt att buskarna som ska vara under trädkronan kommer att kväva stackarn… Men ett år i taget, blir det problem får jag väl fixa det den dagen!

Hela området är ungefär två meter brett och tre-fyra meter långt. Längden beror lite på hur man räknar övergången mot den lilla amerikanska kastanjen ‘Koehnei’. Och var är ‘Wespelaar’, undrar säkert någon. Jo, den syns knappt… Titta noga på bilden ovanför så ser du en bambupinne i mitten av bilden. Där är trädet!Snygga blad har i alla fall ‘Wespelaar’ så här års.

De två stora buskarna i området blir storblommig abelia, Abelia x grandiflora, och Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som jag berättade om för några veckor sedan. De blir båda mellan 2-3 meter höga. Abelian blommar nu och bladen är snyggt blanka.

Jag har ju för vana att vasklippa många buskar så att jag kan ha perenner under dem och det planerar jag att göra med de här buskarna också om de blir för stora i omfånget.

Två lite mindre buskar är prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’ och japansk buskrosling Pieris ‘Mountain Fire’ med vackra årsskott i rött. Båda blir dryga metern höga.

I perennskiktet växer julrosor och funkior och till våren blommar massor av nunneört och olika sippor. Så här års är det dock annat som lyser upp. Lönnbräckan är så snygg med sina höstfärger! Min stora planta delades i våras och finns nu på flera ställen i området.

Under sommaren har också olika sommarrudbeckia blommat fint där, men de har börjat ge upp helt. En och annan eftersläntare till blomma finns dock att glädjas över.

Önskar er alla en fin helg och septembervecka! Här har frosten inte kommit ännu, plus fyra har det varit som kallast, men nu är det dags att förbereda flytt av de känsliga växterna till lekstugan där de övervintrar i sällskap med ett frostvaktselement. Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring.

 

Hortensior – fluffiga drömmar i vitt-rosa-lila

Bild

En sak blev definitivt klar under de många trädgårdsbesöken i Frankrike – vår trädgård behöver fler hortensior! Jag har i dagsläget fyra: en uppstammad syrenhortensia, en sammetshortensia, en vit-limeblommande ‘Annabelle’ och en namnlös lila sort som för en något tynande tillvaro i en skuggig rabatt. Men efter att ha sett de monster till hortensior som trivs i det franska klimatet måste ju något göras i vår egen gröna oas.

Jättehortensia med mig som levande måttstock på hur gigantisk den var!

Maken och jag for till grannstaden och en välsorterad plantskola. Som visade sig ha halva priset på hortensior just den veckan…! Ibland ska man ha tur. Eller otur, beroende på hur man ser det! 😉 Hem kom vi i alla fall med inte mindre än sex stycken nya hortensior. De fyra första är alla Hortensia macrophylla i 30 cm storlek och kan i bästa fall bli 80-100 cm med tiden.

Hortensia macrophylla ‘Fiesta’

Okänd, utan sortnamn, men snygg ändå.

Hortensia macrophylla ‘Teller’.

Hortensia macrophylla ‘Curly Wurly’

De två sista är båda Hortensia paniculata och kan, om det vill sig väl, bli hyfsat stora med tiden.

Hortensia paniculata ‘Confetti’ kan bli uppemot 120 cm.

Det sjätte och sista nyinköpet är en Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som kan bli runt två meter hög.

Just ‘Wim’s Red’ hade en instavän tipsat mig om så den slog jag till på direkt när vi hittade den i plantskolan. Exemplaret vi valde hade bara en enda liten blomma, men när det gällde ‘Wim’s Red’ var stammarna och hur de växer viktigare än blomningen. Exemplaret var närmare meterhögt och hade många fina upprättväxande stammar. Blommorna åldras supersnyggt från vitt till rosa och till sist samma röda nyans som stammarna.Gillar när buskar är snygga även när de inte blommar!

Avslutar med en hortensiakollage som jag gjorde till instagram efter att ha besökt en fin trädgård med massor av olika hortensior.

Jag tar gärna emot tips på fler namnsorter av Hortensia som ni som läser här kan rekommendera.

Önskar en fin septembervecka! De två första arbetsveckorna har bara flugit förbi, men under augusti och september kompar jag ut vid lunch på fredagar och får på så sätt sköna långhelger. Länkar till Trädgårdsfägring, titta gärna in där.

Igelkottsungar, jobbförändringar och min nya trädgårdsinspiration

Bild

Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.


Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.

Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.

Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )

Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.

Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…


Vår kisse…


Utbytesfamiljens kisse!

Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:

För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!

Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.

I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)

Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.

Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!


Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.

Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!

I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.

Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!

Bland dagliljor, rosor och vallmo – när juli är som bäst

Bild

Det är högsommar och i trädgården har de tidiga rosorna nu blommat över. Men de sena har precis startat, så det gör inget. 🙂

‘Eden Rose’ är så fin med sin vita och rosa blomma. Hos mig står den så klart i ‘Skära rabatten’ där den växer i en stor rostig klätterställning.

Dagliljorna blommar för fullt och min dagliljerabatt som anas genom avenboksportalen är som vackrast nu.

Men nu var det ju egentligen rosor jag började skriva om. Och i Skära rabatten blommar just nu även ‘Astrid Lindgren’. I år håller sig grenarna ännu så länge på en vettig höjd – förra året så var de uppe i stuprännehöjd på trädgårdsboden. I hörnet av boden planterade jag förra året ett rosa blåregn som är tänkt att slingra sig fram längs taket, än så länge lägger jag bara rankorna över ståltrådshyllan. Blåregnet har inte blommat ännu, så jag hoppas verkligen det är rosa när det väl gör det…

I år fick jag hjälp av tonårssonen med att klippa idegranshäcken, skönt med avlastning när det är så mycket annat som ska göras samtidigt.

En av de få Austinrosor som jag lyckats hålla liv i är ‘A Shopshire Lad’ som växer i Stäpprabatten ut mot gatan. Att det är varmt och torrt där verkar inte bekomma den det minsta och den är bra mycket högre än metern i år. Mycket trevligt! 🙂

I Stäpprabatten blommar den ryska martornen som galet och det surrar av bin och humlor och fladdrar av fjärilar.

I sparrisbäddarna blommar den låga kornvallmon som bäst. Jag rycker upp de varmröda, medan de vita, rosa, lavendelfärgade och mörkröda får vara kvar.

Ibland blir det spännande skiftningar i färgerna också, som den här:

Zinniorna har också börjat blomma och en av dem, ‘Cupcake Pink Shades’, kommer i flera olika nyanser.

En sort jag sådde som skulle vara ”laxfärgad”, salmon, visade sig vara skär… Suck. Men ‘Oklahoma Salmon’ var i alla fall som den skulle i färgen.

En sista blombild blir det, på några av ringblommorna. Ingen sommar utan dem!

Nu har jag semester och tänker göra ungefär som vår katt och njuta av dagen. Är man katt så innebär det att ligga på den svala cementtrappan på norrsidan av huset. Själv har jag tänkt titta på andras trädgårdar. 🙂

Önskar en fin sommar! Länkar så klart till Trädgårdsfägring.