I dag hade vi frost för första gången denna höst. Gräsmattan gnistrade vackert och buskar och träd såg ut som om de fått ett lager glitter sprejat längs bladkanterna. Sista rosa Austinrosen var söt som en karamell med sin frostgarnering. Men dahlian slokade betänkligt och kommer så snart solen värmt upp den lite att förvandlas till en blöt kleggig hög. På min promenad genom trädgården följdes jag av kvitter från småfåglarna och det dova prasslet när frostnupna blad sakta släppte för att singla ner till marken.

Jag älskar hösten med alla sprakande färger. Fast jag älskar våren och sommaren också. Och vintern, åtminstone om snön lägger sig som ett vitt skyddande täcke över trädgården. På något sätt ändrar jag mig allt eftersom vi kommer in i nästa årstid och njuter av den vi har och längtar till nästa. Visst är det lite sorgligt att årets växtsäsong är slut, men nu finns ju tiden att fundera på vad jag vill göra nästa år i trädgården.