Piet Oudolf-inspirerade Solrabatten – historien om vår trädgård del 10

Bild

Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.

Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.

Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.

Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.

2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.

2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.

2015. Blåregnet blommar tidig vår.

2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.

2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.

HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.

Tankar om tacksamhet en oktoberdag

Bild

Det är drygt tre veckor sedan jag sist hade en heldag i trädgården. Slutet på september och början av oktober blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den där konstiga smärtan som jag ringde vårdcentralen om resulterade i att jag mindre än två timmar senare körde mot akuten med en remiss i handen. Inte visste jag då att jag inte skulle vara hemma på en vecka.
Jag är så tacksam över att bo i ett land med sjukvård som jag slipper fundera på om jag har råd med. Tacksam över att en sjukförsäkring ger mig en inkomst tills jag är frisk nog att jobba igen. Och så innerligt tacksam för alla dessa fantastiska människor jag mött i vården! Ni är underbara!
Min man fick inte komma och hälsa på, besöksförbud råder ju, så han lämnade in en väska med det nödvändigaste till avdelningen där jag låg inlagd: mobilladdare och några nya trädgårdstidningar. Var för trött för att orka läsa, men att titta på fina trädgårdsbilder gör gott för själen det också. Väl hemma hade jag ju lilla må bra-pillret Izumi som gosade många timmar hos mig.
På måndag är planen att jag ska börja jobba igen. Det blir nog bra. Lite lugnt i början, för energin är inte riktigt på topp ännu.
Under tiden hemma har det bara blivit korta besök i trädgården. Jag har plockat några frön, lite blommor till en bukett och flyttat in några krukor i växthuset. Det dröjer nog tills jag orkar en heldag, under tiden pekar jag och maken gräver och fixar efter mina anvisningar.
Trädgårdsvisningen i söndags? Den fixade resten av familjen galant. Vi ställde om, inte in. Hoppade över fika och lite extra ”höstpiffande’ och gjorde bara det nödvändigaste. Jag är så glad att vi kunde hålla öppet och att jag orkade vara ute de fyra timmarna och prata med besökarna.
Det här är vad de fick se:
Vackra glasbärsbusken med sina lila bär och höstastrar i matchande lila.
Syrenhortensian i höstskrud och blommande skuggliljor ‘Pink Freckles’. Vi har inte haft frost ännu, ”bara” +0,5 grad som kallast, så många växter blommar och blommar.
Höstfärgerna är inte så glödande ännu, som vi hade hoppats när vi valde datum för visningen, men Ullungrönnen ‘Dodong’ har i alla fall börjat bli röd.
Och vissa snyggingar, som rönnsumaken ‘Tiger Eyes’, får sina färger tidigt på hösten.
En del växter är lite extra fina efter regn, som perukbusken.
I Lunden blommar höstastrarna för fullt och diamantrör-gräset är fint i motljuset.
 
Kopparlönnen, ja, den är ju en favorit så här års. Så vacker med gräsen, blodtopp, fläckflockel och kärleksört som sällskap.
Tror bestämt det får bli en bild till på kopparlönnen. Den här vyn ser de som går förbi vår trädgård. Bolltistlar och snygga Miscanthus ‘Morning Light’.
Ta hand om er! Nu närmast här på bloggen väntar några inlägg i historien om vår trädgård som ligger klara att publicera. Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

En randig liten må bra-faktor har flyttat in

Bild

Vi har blivit med katt. Eller, store tonårssonen har. Den randiga lilla goskatten Izumi lämnade ett tufft uteliv och lärde sig snabbt att gå på låda, äta kattungemat i skål och leka med leksaker. Fjärran från ett liv på gården med andra katter, frigående höns och stora jakthundar.

Nu har hon varit hos oss i två veckor och gått upp rejält i vikt (300 gram första veckan…), älskar att jaga pingisbollar i korridoren och har bara ett mål i livet: att bli kompis med den store grå. Han är inte så intresserad, om man säger så. Fast Silver är inte stöddig mot det lilla spinnande yrvädret, mest besvärad när hon kommer och stryker sig mot honom högljutt spinnande och vill gosa med honom.Första mötet innebar mumsig kattungemat till Izumi och färsk sill till Silver. De åt båda lugnt från sina fat och Silver gjorde inte ens något utfall när Izumi ville nosa på hans fat. Så bra start!

De kanske inte ser så olika stora ut på bilden innan, men på den här ser man storleksskillnaden bättre: 1,4 kg Izumi och 6 kilo Silver.

Izumi bor mestadels på ovanvåningen och Silver på nedervåningen och de har matskålar och toalådor på ”sina” våningar. Vi har försökt underlätta för vår 9-åringe kisse som inte har bett om att få bli lekfarbror. 😉

Själv njuter jag till fullo av att vara ”kattmormor”. Jag sitter med en kelig Izumi i knät de flesta kvällar och när hon blir för jobbig lämnar jag tillbaka henne till husse. Silver, som aldrig har varit en ”knäkatt”, han är nöjd med att som vanligt ligga på yngsta dotterns säng och sova kvällstid.

Vi vet redan att vi får ta hand om Izumi nästa år när sonen ska göra militärtjänst, men sedan får hon flytta med honom ut i vida världen. Han har verkligen valt en fin katt att göra honom sällskap många år framöver.

Izumi har förstås redan lärt sig att ”hålla sällskap” när husse spelar dataspel… 😉

Med det önskar jag en fortsatt fin vecka!

Höstblomning i min septemberträdgård

Bild

Vilken skön septembervecka det blev! Precis vad jag behövde, lite egentid i trädgården. Just nu håller jag på att plantera ut de perenner jag vintersådde och som vuxit sig stora över sommaren. Samtidigt förbereder jag plantöverskottet till försäljning när vi har öppen trädgård 11 oktober och det jag inte vill ha kvar, ja, det hamnar i komposten.

Följ med på en liten trädgårdsrunda hemma hos oss:

Del av planteringen på framsidan, med kopparlönnen, gräset Miscanthus sinensis ‘Morning Light’, jätteverbena, fläckflockel och kärleksört. Det disiga kvällsljuset är så vackert här.

I Lunden ser ut så här på hösten. Höstflox, olika sorters höstastrar, diamantrör och höstanemoner.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckiorna ‘Sahara’ på och i bakgrunden syns hortensian ‘Wims Red’ vars blommor har börjat dra åt mörkrosa.

Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har börjat blomma. De är inte så många ännu, men jag hoppas de ska bli fler och fler med åren.

Jasmintryn, som jag köpte i Danmark i våras, blommar nu. De doftande blommorna är så fina! Med tiden ska den lilla busken bli ett träd på 3-4 meter… Jag planterade busken vid ingången och flyttade trollhasseln ‘Diane’ till Trädhörnet i stället. Höstblommande träd vill jag ha nära ingången.

Flera rosor blommar om, den här heter ‘Hot Chocolate’ och är så snyggt brunröd i sin färg.

Ginnalalönnen har redan börjat tappa sin blad, den är av någon anledning tidig med det de flesta år. I dammen och trädhörnet ligger det fullt med gula blad. Men vad gör väl det när vinterliljan blommar så vackert. I år är det många stänglar, minst dubbelt så många som förra året. Så glad för det! 🙂

I de upphöjda bäddarna växer sig kålen allt större i sina tält. Ännu så länge tar jag inte bort dem, jag såg en kålfjäril så sent som förra veckan… Det som växer i gången är gurkört. Förr såg jag plantorna närmast som ogräs, numera får de växa sig stora innan jag tar bort dem: kaninerna älskar nämligen att äta gurkört!

I veckan skördade jag de sista plommon- och bifftomaterna som växte i krukor på trädäcket, nu har jag bara körsbärstomater kvar i växthuset. Någon vecka till, sedan är det dags att ta bort dem också när kylan drar in på allvar.

På tal om skörd: i år har vi för första gången fått vindruvor! 🙂 Det här är mörka ‘Einsat’ som är kärnfri. Druvorna är inte så stora (jag borde nog gallrat mer), men söta och goda. De gröna ‘Remaily seedless’ har inte mognat klart ännu, vi får se om de orkar det… Om inte så får jag väl göra druvjuice på dem!

I dag kom fina trädgårdskissen Silver, 9 år och sex kilo stor och höll mig sällskap på trädgårdsbänken en stund. Han får precis plats i knät. Ni ser, jag sitter faktiskt ner då och då! 😉

Med det önskar jag er en fin vecka! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.

Stora upphöjda odlingsbäddar – historien om vår trädgård 9

Bild

Tvärt emot vad man skulle kunna tro kan det fungera att ha grönsaksodlingarna i österläge. Om man som vi har en skyddande tegelvägg bakom som håller kvar värmen, en häck som ger vindskydd och upphöjda bäddar som ger bra odlingsmöjligheter tidigt på året.

När vi flyttade in 1999 fanns inget trädgårdsland och så kunde vi ju inte ha det! 🙂 Redan andra året flyttade vi odlingarna till den smala remsan på husets östersida och var tillräckligt nöjda med resultatet för att låta odlingen vara kvar. Första året odlade vi i marknivå, de följande åren i pallkragar. När de började ge upp efter en handfull år beslöt vi oss för att bygga stora, rejäla upphöjda bäddar närmast huset för att slippa skuggan från häcken.

Meeen först byggdes de två stora bäddarna 2010 för våra tolv sparrisplantor som jag råkade spontanköpa en dag…!

Före. 2010 påbörjades rivningen av den halvruttna verandan. Barnen hjälpte så klart till! 🙂 Det är kul att slå hårt med en hammare och bända med en kofot!

2010. Snart klart. De två sparrisbäddarna är vardera 250 x 250 cm stora, 60 cm höga. Till höger i bild ligger Lunden som jag berättar mer om HÄR.

Efter. Sparris på väg upp en majdag. Det här är vår vardagslyx. Egenodlad sparris är något helt annat än trist och tråkig köpt. Saftspända stjälkar utan minsta trådighet och seghet. Så goda att man kan äta dem råa under en rundtur i trädgården.

Jorden kanske någon undrar över. Den beställde vi från en lokal firma som kom med ett lass fin sållad matjord. Vi körde in den med skottkärra i trädgården lass för lass… Ja, ni som har följt tidigare delar vet ju att i vår trädgård kommer man inte in med några maskiner! När man beställer jord gäller det att beställa rätt så man inte får ”skitjord”.Jordhögen krympte allt eftersom…

Sedan var det alltså dags, 2011, för de fyra lådorna för grönsaker (och lite samplanterade sommarblommor).Före. Så här såg det ut 2009 när vi odlade i pallkragar.

De fyra bäddarna är på vardera fyra kvadratmeter och de är 60 centimeter höga. Precis som sparrisbäddarna är de byggda i tryckt virke och ”fodrade” invändigt med dammduk i plast. Jag skulle inte nödvändigtvis bygga dem i dessa material i dag, men de har fungerat bra och hållit väl de här tio åren. Dammduken ska hålla i minst 20 år och är godkänd för fiskar som ju är mycket känsliga för kemikalier.

Dammduken är ihoplimmad så den blir en tub är utan skarv invändigt. Kanten ligger invikt en tio centimeter nertill så jord inte ska trilla ut under nedersta brädan. I större delen av bädden är det alltså markkontakt nertill så maskar och andra smådjur kan vara i alla olika lager av jorden.

2011. Arbete pågår. Maken har snickrat tre av fyra bäddar. Nu måste rosorna flyttas en meter för att lämna plats för den sista lådan.

Som avskärmning vid lådorna och som stöd för rosorna byggde maken en small ribbspaljé.

Klart! Potatisen är satt och morötter med mera sått! 🙂

Efter. Så här såg det ut 2015 när häcken hade kapats in lite och de runda trampstenarna hade kommit på plats.

Upptill på bäddarna ligger en planka med utskjutande kant för att hindra snäckor och sniglar från att ta sig upp. Det fungerar bra på det stora hela, men det händer att någon snigel tar sig förbi om det regnar mycket. Tyvärr kan man ju också få med små sniglar med plantor och liknande, även om jag är aldrig så försiktig. Märker jag snigeltugg så ställer jag därför dit en ölfälla eller liknande så jag tar inkräktaren.

Utöver de fyra upphöjda lådorna till grönsaker och de två sparrisbäddarna så byggde vi även en liten bädd som mest används till sommarblommor för snitt, här ovan olika dahlior och rosenskära. I bakgrunden syns en mörkgrön sparrisvägg.

Och så byggde vi förstås Solrabatten, den åttonde och största lådan, men den är värd ett eget inlägg. 🙂

Tidigare delar om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där för att se vad fler trädgårdbloggare skriver om just nu.

Bland brända toner i en sensommarträdgård

Bild

Augusti går mot sitt slut och trädgården blommar så fint i brända toner. Som här i Solrabatten i söderläge där orange dahlior (som jag fick vid ett plantbyte i våras) samsas med lejongap i matchande nyanser, ljusgul vädd och prydnadsgräs. Jag håller på att leda upp blåregnet över fönstren för att med tiden få en ”blåregnsgardin”. Allra längst till höger syns armeringsmatten med fembladig akebia.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckian ‘Sahara’ och matchar den japanska lönnen ‘Chishio improved’. Minnesgoda bloggläsare kanske reagerar över lönnen – jodå, det var här storaxet, Styrax ‘Wespelaar’ planterades för två år sedan. Men trädet dog i de där minusgraderna i maj… 😦 Och eftersom det var mitt andra Styrax japonica att gå hädan just i en sen vårfrost så tog vi beslutet att ersätta den med något annat. Det blev en japansk lönn med otroligt vackra bladfärger (rödrosa på våren, gröntonad på sommaren och rödorange på hösten). Med tiden ska den bli ungefär fyra meter hög.

Pionrabatten på framsidan. Kopparlönnen till vänster och praktmagnolian till höger. I mitten olika rosor, pioner, fläckflockel, kärleksört, alunrot och prydnadsgräs. Här är det kopparlönnen och de mörkbladiga alunrötterna som står för de brända tonerna, för resten drar mer mot mörkrosa.

I veckan som gick blev hela trädgården genomvattnad också, över 35 mm regn kom under en och samma dag… Regnmätaren rann över, så exakt hur mycket som kom vet jag inte! Hur har ni andra det, har ni fått skyfall eller lider trädgården fortfarande av torka?

Önskar en fin första septembervecka! Visst märks det att höstkylan har anlänt, luften känns klarare och dimmorna lättar på morgonen. Och det mörkar lite väl tidigt på kvällarna… Tur vi har vår ljusslinga som skapar skymningsstämning i trädgården. Dahlian ‘Happy Single Kiss’ är en annan av växterna som blommar i brända toner,  så snyggt ihop med de mörka stjälkarna.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring! 🙂

Näckrosor, bevattning och små grodor

Bild

8:e augusti inledde vi genomvattningen av trädgården. Aldrig har vi vattnat så lite som i år! Jag kan inte minnas ett år när vi inte har behövt vattna en enda gång i vare sig maj, juni eller juli?! Och nu pratar jag förstås inte om krukor och grönsaksland, utan om trädgården i stort.

Det har småregnat under juli och vi har avvaktat vattning. Väntat på att växterna ska indikera att de behöver vatten, inte vattna för att vi människor tycker att det är torrt. Perennerna har sett helt OK ut, så småregnandet har varit tillräckligt för dem.

Men för en vecka sedan visade flera träd och buskar stresstecken med lätt hoprullade blad. Eftersom vi inte har bevattningsförbud så var det bara att sätta igång spridaren kvällstid, när värmen lagt sig. Vi har en med timer, så vi behöver inte riskera att vattna ”i onödan” för att vi glömt bort att stänga av vattnet. Nu ser träden bättre ut som tur är. En av dem som mådde dåligt var kopparlönnen och den ville jag definitivt inte stressa!

Mer vatten. I naturliga dammen har vi denna sommar för första gången fått se vår vita näckros blomma! Och jag blev så glad över det, för eftersom dammen ligger i halvskugga vågade jag inte hoppas att den skulle göra det. Nu vet vi att den orkar, och efter lite beskärning av ginnalalönnens krona ovanför dammen kommer den att få ytterligare ljus nästa år.

Sedan måste vi diskutera det där med namn på perenner. Alltså, höstflox? Flera sorter började blomma i slutet på juni i vår trädgård… Och i dammen blommar just nu vinterliljan, Hesperantha coccinea, för fullt… Hmm.

För övrigt fick vi nya husdjur i veckan som gick: en trädgårdsägare kom med en spann med grodyngel från sin damm till oss. Vi har inte fått så många grodor vid dammen som vi hoppats på, och hon ville hjälpa oss. Nu hoppas vi att några av dem överlever och stannar hos oss. Eftersom jag har lyckats undvika andmat i vår damm fick maken och jag flytta över grodor och yngel en efter en så inte ”ogräset” kom med.

Hoppas ni har det bra i sensommarvärmen! Själv har jag nu jobbat i tre veckor efter semestern och helgerna är fulla av trädgårdering hemmavid och utflykter till andras trädgårdar. De två kommande helgerna är inget undantag. Nästa söndag håller blogg/insta-vännerna Maria på Almbacken och Karolina på Länsmansgården öppen trädgård, och det vill jag absolut inte missa! Och helgen efter firar maken och jag vår bröllopsdag med att bo på mysigt hotell, äta gott och åka på trädgårdsrundan i NV Skåne.

Lundens tid – historien om vår trädgård del 8

Bild

Området under det stora bigarråträdet och plommonträdet, troligtvis planterade när huset byggdes på 70-talet, gav oss problem redan från start år 2000 när vi hade köpt huset. Under träden växte gräset dåligt och våtarven bredde ut sig i sällskap med maskrosor och annat ogräs. Låga grenar gjorde det inte direkt enklare att klippa gräset.

Vi provade olika lösningar, bland annat la vi ut markduk och 5-7 cm stora stenar av röd granitkross under plommonträdet för att slippa gräset där. Det var också där barnens sandlåda stod, i den sköna skuggan.

Efter mycket om och men beslöt vi oss för att göra om hela området till ett Lundområde. Trädhörnet, anlagt 2004, artade sig fint och vi såg framför oss hur de två delarna skulle kunna bindas samman med en gång och delvis samma typ av växtlighet. Under den lätta skuggan från de gamla fruktträden skulle också alla växter i behov av halvskugga kunna trivas utmärkt.

Sagt och gjort, Lundområdet blev den första pusselbiten i det stora femåriga omgörningsprojektet i trädgården som jag berättade om HÄR.

Före. När vi köpte huset 2000 såg den här delen av trädgården ut så här. En förfallen veranda, massor av gräsmatta och två stora gamla fruktträd: plommonträdet närmast i bild och bigarråträdet precis bakom.

Efter. Så här såg det ut 2013 när lunden hade vuxit till sig några år. Den gamla verandan är riven och på dess plats finns det upphöjda odlingsbäddar. Till vänster syns poolen. Gräsmattan är borta och i stället slingrar sig grusgångar genom området. Längst bort i höger hörn, bakom en grön gardin av klematis, finns ett stort kompostområde (som du kan läsa mer om HÄR).

Sensommaren 2008 (när barn nummer tre var ett och ett halvt år gammalt) drog vi igång. Visa av erfarenheten att lägga igen områden med gräsmatta (ett hopplöst rensande åren framöver) provade vi denna gång en annan metod som det hade börjat pratas allt mer om. Hela området täcktes med dubbla lager dagstidningar, där andra lagrets tidningar lades över skarvarna på det första lagret. Över lade vi sedan cirka fem centimeter med ny fin matjord som vi hade beställt från ett företag.

I det tunna jordlagret sattes marktäckare. Lite större plantor vek vi undan tidningarna för, grävde en grop, och fällde sedan tillbaka tidningarna. Det fungerade utmärkt! De två följande åren var de ogräs som dök upp lätta att dra upp, rötterna gick ju bara ner till tidningslagret. Tredje året var det inte mycket kvar av tidningarna, men då hade ju ogräset som var under redan kvävts.

2008. Omgörningen har startat! Vi har lagt ut tidningar, jord ovanpå dem och planterat växter. Ännu har vi inte beskurit de lägsta grenarna på plommonträdet och gräsmattan är kvar i området.

2009. Genom Lundområdet går en smal gång av den röda granitkross vi redan hade. Här syns övergången mellan Lunden och Trädhörnet. Grushögen till höger i bild? Det är delar av poolbygget som syns! Mätpinnarna i gräsmattan indikerar var den nya grusgången ska gå.

Området fylldes de närmaste åren med en mängd lundväxter och blev frodigare för varje år. Fyra år efter anläggandet, 2013, såg Lunden ut så här:

Men sedan ändrades allt den dag för några år sedan då en plantskoleägare och trädkännare varnade mig för att plommonträd över 30 år lever på lånad tid och kan, om man har otur, dö från ett år till ett annat.

Det gjorde mig milt sagt nervös! För om plommonträdet (som vid det laget hade passerat 40 år) dog skulle mina skuggälskande små lundväxter hamna i stark södersol! Därför började jag flytten av växterna till den numera fina halvskuggan i Trädhörnet (som du kan läsa mer om HÄR).

Jag planterade också nya träd under plommonträdets krona som en dag ska få ta över. I dag växer där två mindre körsbärsträd och det självsådda mandelträdet. Tanken är att det gamla plommonträdet med tiden ska bli ett ”rosträd”. Ska bara hitta rätt klätterros också! Vi har ju redan en honungsros i bigarråträdet…2020. I Lunden växer i dag nya, låga, körsbärsträd under det kraftigt beskurna plommonträdet. De har sällskap av kungsängsliljor, vivor och vårblommande buskar på våren, aklejor, anagrambräcka och riddarsporrar på sommaren och höstflox, höstanemoner och prydnadsgräs på hösten. Inte en ”lund” längre, men namnet har området fått behålla ändå.


Samma vinkel som ovan, fast på hösten.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Femårsprojektet (eller när vi grävde upp halva trädgården) – historien om vår trädgård del 7

Bild

Det här är ”förordet” till vårt absolut största och tidsmässigt längsta projekt i trädgården. Det omfattade hela östersidan, hela södersidan och halva västersidan av trädgården. Vi påbörjade det 2008 och avslutade det 2012.

2006. Före omgörningen av södersidan. Gräsmatta, en skruttig gammal veranda och en liten plaskpool i solen.

2016. Tio år senare såg det ut så här. Grusgångar, ett stor lundområde under de gamla fruktträden, upphöjda odlingsbäddar och en stor pool för tonåringarna och deras vänner.

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool – en sådan man kunde simma i – och vilka badsugna barn vill inte det?! Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!Här skulle poolen ligga. Det här är lite av det som behövde flyttades. Blåregnet hamnade i Solrabatten och de flesta perennerna i nya planteringar.

Jag började lägga upp Flyttplanen med stort F. När Trädhörnet gjordes i ordning 2004 kom fågelhuset att ligga lite för nära den staketspaljé och trädäck som vi byggde 2000. Vi var tvungna att göra så för att fågelhuset inte skulle hamna för nära tomtgränsen och kräva bygglov. Planen att göra om den här delen av trädgården hade alltså funnits ett tag.Så här trångt var det mellan rabatten vid staketspaljén och fågelhuset. Omgörningen av hela södersidan skulle se till att helheten blev bra.

Målet var att poolen skulle vara badbar när minsta barnet hade fyllt fem år, 2012. För att åstadkomma det gällde det att planera:

  • När växter kunde flyttas
  • Vart de skulle flyttas
  • Vilka växter som skulle behållas
  • Vad vi behövde komplettera

Steg för steg de kommande tre åren (2008-2010) flyttades träd, stora buskar och hundratals perenner och högst sannolikt tusentals vårlökar. Den stora fördelen med att flytta stora buskar och perenner var förstås att de nya rabatterna såg ”klara” och uppvuxna ut redan året därpå. 🙂

En rad nya delar i trädgården kom till under den här femårsperioden (och kommer att få egna inlägg framöver i Historien om vår trädgård):

  • Lundområdet under de gamla fruktträden
  • De upphöjda odlingsbäddarna vid österväggen och sparrisbäddarna på södersidan
  • Den upphöjda Solrabatten på södersidan
  • Den långa böljande Dagliljerabatten i utkanten av Trädhörnet på västersidan
  • Örtagården med vattenstenen och den långa Spaljérabatten på västersidan
  • Den nya långa rabatten utanför Stora trädäcket på västersidan
  • Poolen och poolområdet

Att göra de här förändringarna var stundtals rena ”femtonpusslet”, ni vet när man flyttar en bricka för att kunna flytta nästa till rätt plats? Växter kunde inte flyttas eftersom det nya stället där de skulle ner inte var i ordningställt och så vidare.

Gräsmattan försvann i rasande takt och nya gångar anlades och singel till dem kärrades in med skottkärra. Äldsta barnet hade börjat skolan och syskontrion kunde gå till lekplatsen ett kvarter bort på egen hand, alltså ”behövde” de inte inte en massa gräsmatta att springa på i trädgården.

Vi slet ut åtskilliga skottkärror de närmaste åren. Eftersom vi tidigt anlade häckar gick det inte att komma in i trädgården med maskiner. All jord som skulle grävas ur för poolen grävdes och kördes ut för hand. Sedan skulle krosskrus och sättsand kärras in…

Att grannarna och andra som passerade förbi undrade vad vi egentligen höll på med behöver jag knappast skriva! Det undrade vi själva också då och då när omfattningen av vad vi höll på med kom ifatt oss. En del undrade varför vi inte var med på allra första Tusen Trädgårdar 2010: det här är varför! Halva trädgården var uppgrävd, det var byggkaos typ överallt!

Det relativt nya trädäcket skulle byggas om och bli större = många skottkärror ut med jord och många in med sand. Barnen tjänade många extraslantar på att lasta sand i skottkärrorna medan maken och jag körde in dem i skytteltrafik och tömde…

Och sedan var det ju själva trädäcksbyggandet då som maken gav sig i kast med sommaren 2011. Det blev klart precis innan vi åkte på en mycket välbehövlig semester till Frankrike, för övrigt vår allra första byta hus-semester.

I juni 2012 kom så poolen på plats, barnen var så glada som bara barn i den åldern kan vara, och en fem år lång renovering av drygt halva trädgården kunde avslutas!

Kvittot på att det inte bara var vi som tyckte att trädgården blev fin efter omgörningen fick vi i augusti 2012 då vi var med i den andra upplagan av Tusen Trädgårdar. Hundratals personer passerade genom vår trädgård den dagen – det var allra första gången vi hade öppet för allmänheten – och det var underbart att träffa så många trädgårdsälskare som förstod vad det var vi hade åstadkommit.

De besökare som jag minns bäst så här efteråt är paret som när de tog adjö efter ett flera timmar långt besök sa att de hade tänkt åka runt och titta på fler trädgårdar, men när de kom till vår trädgård så kände de inte att de behövde det. De hade ju kommit till en grön oas.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Bland dagliljor, luktärtor och många goda bär

Bild

Så kom då äntligen lite soligare och varmare dagar och jag fick se Dagliljerabatten i full prakt! Väntar på det varje år!

‘Campfire Ambers’.

‘Frans Hals’.

‘Pretty Fancy’.

‘Scaramouche’.

‘Double Passion’

I en av de flyttbara små planteringarna av pallkragar på trädäcket har jag i år en blåklints- och luktärtsäng. Blev fint tycker jag, så det blir nog favorit i repris nästa år.

Dagar när det är tyst hos grannarna (läs: ingen som bullrar med åkgräsklippare, kör med grästrimmer eller har besök av vilt hojtande barnbarn), sitter jag gärna vid naturliga dammen.

Så här ser min ”bärhand” ut just nu när jag går i trädgården: röda vinbär, röda krusbär, röda och gula hallon, blåbärstry, björnbärshallon och vita vinbär. Snart ändrar innehållet sig när de gula hallonen och blåbärstryn tar slut för säsongen och körsbären (de som få som blev i år) och svarthallonen mognar.

Vi skördar många olika sorters ätbart i trädgården och tillsammans blir det goda sallader. För skojs skull samlade jag ingredienserna till en sallad på köksbänken. Olika sorters sallat, basilika, löparfetblad, malabarspenat, trädgårdssyra, sockerärtor, isört, gurka, dill (till färskpotatisen som inte är med på bild), gurkörtsblommor och dagliljor.

Och så här blev det färdiga resultatet! 🙂 Det röda är skivade dagliljeknoppar.

Har börjat plocka in snittblommor nu när sommarblommorna har satt fart. De här fina medicinflaskorna fyndade jag på loppis för tio kronor styck! 🙂 Perfekt med smala halsar till luktärter med flera.

Titta gärna in hos Trädgårdsfägring och se vad som händer hos andra trädgårdsbloggare.