En av de viktigaste faktorerna för att insekter, smådjur och fåglar ska vilja besöka och bo i din trädgård är att det finns vatten där. Vi har vatten på en rad olika ställen, från fat på regntunnorna med stenar i där insekter och fåglar kan landa, till vattenstenen som porlar och där de landar ovanpå och sedan står i vattenstrålen och badar ”jacuzzi”! 🙂 Spaljén med rosor precis bredvid är perfekt att landa på och kolla att kusten är klar och ingen katt är i närheten.
Dammen med naturlig växtrening har flera grenar där fåglar kan landa eller mindre djur klättra upp, den har också en stranddel där koltrasten tycker om att bada.
Inne i det vilda rhodendronsnåret står också ett vattenfat till igelkottarna och fåglarna. En och annan liten djungelkatt brukar också besöka det.
I trädgården finns fåglar året om och vi låter dem äta av det som finns naturligt i form av insekter, bär och frön. Vintertid rensar småfåglarna (och en och annan inresande sidensvans och björktrast) trädgården på rönnbär och aroniabär och domherrarna älskar ginallalönnens frön.
För den som vill öka den biologiska mångfalden gäller det att odla giftfritt. Det gäller även de växter du tar hem till din trädgård – hur är de framtagna? Är de besprutade? Ställ en fråga eller två i din lokala plantskola. Det finns en anledning till att det är klimatsmart att själv fröså sina växter.
När trädgården och dess omgivning är ett väl fungerande kretslopp blir inte skadedjur ett stort problem. Jag citerar som vanligt ur Val Bournes bok ”The living jigsaw”: There’s no bad bugs. Det finns inga dåliga småkryp.
Det går inte att dela upp insekter och småkryp i bra eller dåliga, de behövs alla för balansens skull. Om du sprutar bort alla bladlöss med vattenslangen så finns det ingen mat kvar när nyckelpigans larver kläcks två veckor senare. Jag låter alltså de tidiga bladlössen i juni vara kvar (även om jag också får kämpa med att inte göra något åt den krälande massan). På sin höjd kan jag knäppa till med fingrarna mot stjälken så en del bladlöss faller av om det är ett stort angrepp, men det måste finnas bladlöss kvar.
Att det här fungerar ser jag i trädgården. Vi har otroligt mycket nyckelpigor under högsommaren och väldigt sällan några besvärliga bladlusangrepp då. Finns det bladlöss finns nyckelpigorna där också och äter. Så: låt bli att döda djur i trädgården! (Fast jag ska erkänna att jag tar död på mördarsniglar och liljebaggar, för de två har ingen naturlig fiende hos oss.)
Hos oss är även getingarna och tvestjärtarna fredade, de är nyttiga rovdjur som rensar upp i trädgården. Enda gången vi har bett om bekämpning var när vi fick mycket aggressiva getingar som inte lät oss gå förbi boet på flera meters avstånd utan att attackera. Tvestjärtarna beskrev en biodlare som bikupans grisar: de äter allt som inte borde vara där. Det fick mig att se på dessa små djur med helt andra ögon. Och trots att vi har många dahlior har vi inte speciellt svåra angrepp av tvestjärtar på dem. Ännu en gång, mångfald i trädgården är bra.
Mat till djur och småkryp kan vara allt från snäckor och sniglar till bladlöss och kållarver. För att inte tala om bär och frön naturligtvis! Nedfallna plommon lockar både fjärilar och getingar på jakt efter den jästa saften och igelkottarna tycker om blåbären som trillar när vi plockar bär.
Pollen och nektar är förstås en mycket viktig del av matförrådet och där gäller det att tänka tidigt och sent, lika väl som bredd. Tidiga vårlökar ger övervintrade humledrottningar viktig mat i mars och de sista solitärbina älskar höstasterns blommor i september-oktober.
Surrande bin på höstaster 25 september. Är hösten varm och solig behöver pollinerarna något att äta då också.
Jag som odlar en hel del ätbart, frukt och bär vill förstås ha pollinering av dem och samodlar då gärna blommor bredvid grönsakerna för att locka dit fler pollinerare. Gurkört och ringblommor är två växter som blommar länge och är bra ur nektarsynpunkt.
För pollinerarna är det viktigt att nektar och pollen går att komma åt. Hellre enkla blommor, än dubbla. Själva har vi både och i trädgården, men de flesta är sådana som insekterna gillar. Vilka blommor är det då mest ”mat” i för pollinerarna? Här är några som många kan ha i sin trädgård: hassel, sälg, lönn, lind, krusbär, blåbär, hallon, alla former av fruktträd, blåklint, klöver, ljung, honungsfacelia, lagerhägg, slånbär, körsbärskornell…
Avslutar med en bild på vintertry, en kaprifolsläktning med vintergröna blad. Otroligt uppskattad av insekterna när den blommar.
Vill du läsa om Biologisk mångfald i trädgården, del 1, så hittar du den HÄR. Den delen handlar om att vårfixa i trädgården och vikten av att ha en kompost. Nästa del handlar om att ordna bostäder till smådjur, insekter och fåglar i trädgården.
Önskar er en fin marsvecka, nu är vi snart inne i april. Våren går lite fram och tillbaka i år, men det brukar bli sommar så småningom ändå… 😉
Det är andra veckan i mars och sedan en vecka ligger åter snö och is över trädgården. Vårfixandet har avstannat, men i trädgårdsboden gror tomaterna och de andra innesådderna och växer sig stora och starka under lysrörets ljus.
För tredje året använder jag enbart kokosjord till innesådderna och slipper på så sätt alla problem med sorgmyggor. Enda ”problemet” är att sådderna behöver näringsvattnas från start, men det tycker jag är överkomligt. I början får de blomsternäring, så småningom egengjord näring på vallört och nässlor som jag sparat från förra året. Det dröjer ju ett tag innan gödselväxterna har vuxit till sig och kan ge ny skörd. Vid första omplantering får sådderna kokosjord, men vid den sista omplanteringen för till exempel tomater använder jag kompostjord. Då kommer också sorgmyggorna, men då är plantorna så stora att de klarar av det.
Inomhus i köket växer microblad och skott (även de i kokosjord) och groddar. Favoriten är klassikern alfa alfa och ärtskott. Här på bilden är det mizuna som snart är skördeklar. Tänk att något så enkelt kan vara så gott!
I trädgården kämpar vårblommorna på. Ena dagen barmark och plus 10 grader, nästa lika många minus och snö… Följ med på en rundtur. 🙂
Trollhassel ‘Ruby Glow’ flyttades förra våren när vi gjorde om i Stäpprabatten. Den fick bo i stor kruka och stå i dammhörnan och det gillade den tydligen för så här många blommor och knoppar har den aldrig haft. Har insett att den måste få en plats med motljus. 🙂
Vid ingången är rosavidet ‘Mt Aso’ översållad av rosa videkissar och jag blir barnsligt glad varje gång jag går förbi. Det är en sådan fantastisk färg!
Apriltryt ‘Winter Beauty’ blommar på och den dagen humlorna kommer ut ur vintervilan finns gott om mat.
Krokusen sticker upp här och var i snön och ser ännu färggladare ut än när de var utan snö.
Den gula julrosen är alltid tidig och tålig. Böjer ner sina klockor lite, det är allt.
Snödropparna klarar sig alltid och är så söta där de står här och var i snön.
Snökrokusen gör förstås skäl för sitt namn…
Den vita tibasten har blommat sedan tidig vinter och det kommer bara fler och fler knoppar.
Inga blommor på bilden, men om en och en halv månad skördar vi sparris här i de upphöjda sparrisbäddarna.
Julrosor som inte bryr sig om kylan och är särskilt snygga i kvällssolen.
Jag köper inte snittblommor, men några krukor med vårlökar som jag kan plantera ut sedan brukar jag unna mig. Den här trion med våriris heter ‘Painted Lady’, Katharina Gold’ och ‘Blue Note’. De står i växthuset och piggar upp alla besök där.
Med det önskar jag en fin fortsättning på helgen med en bild på den praktmagnolia som jag för någon vecka sedan drev i blom inomhus. (För dig som vill prova är knepet att sätta grenen i riktigt varmt vatten och duscha grenen dagligen så knopparna inte torkar ut. Fortsätt att ge varmt vatten när du byter vatten tills knopparna börjar spricka upp, då kan du ge svalt vatten.) Kika gärna in på Trädgårdsfägring, veckans tema är passande nog I väntan på våren.
I tre inlägg kommer jag att berätta mer om hur biologisk mångfald kan se ut i en villaträdgård. Först ut är detta inlägg om vårstädningen i trädgården.
Varje år i februari när jag berättar att vi har börjat fixa i trädgården inför våren blir en del upprörda över att jag gör det ”för tidigt”. Hur kan vi klippa ner växter innan alla kryp har vaknat om vi är för biologisk mångfald?!
Bild tagen 3 mars 2019. Snökrokusen blommade överallt.
Det är helt enkelt så här: vi har flera stora planteringar med många vårlökar. När våren är tidig här i Skåne är lökarna långt uppe redan i mitten av februari och börjar blomma ett par veckor senare. Går jag in i de stora planteringarna då trampar jag sönder det som är på väg upp. I de planteringarna klipper jag därför bort de höga vissna perennerna i februari, och vissa år redan i januari när marken är frusen. För dig som bor i en högre zon anpassar du förstås vårfixet efter när det är lämplig tid hos dig. Har du små rabatter där du kommer åt allt utan att kliva in kan du vänta länge, har du större är det en avvägning.
Alla marktäckande perenner och de flesta löven som ligger i planteringen får däremot vara kvar, men där löven blåst ihop i väldigt tjocka lager tar jag bort en del. Det som tas bort hanterar jag varsamt och jag lägger allt helt i trädgårdskomposten, inget bryts sönder i mindre delar. Jag räknar kallt med att en hel del av de småkryp som övervintrar på just de döda perennerna eller löven övervintrar vidare på komposthögen.
Jag älskar löv! Löv ger den finaste och luckraste jorden. Här i vårlunden bland julrosor och tidiga vårlökar får de flesta löven ligga kvar och sakta förmultna och bli till ny jord.
I de planteringar där jag antingen kommer åt från grusgångarna att ta bort det vissna eller där vi inte har tidiga vårlökar, ja, där får perennerna stå kvar tills våren har kommit lite längre. Ett av de växtmaterial som står kvar allra längst är alla vissna ormbunkar. Där har jag lärt mig att många kryp övervintrar.
Ormbunkarna i Trädhörnet ligger kvar långt in på våren och skyddar övervintrande insekter och smådjur.
Det är viktigt att trädgården mår bra, men det är också viktigt att jag mår bra. Innan jag gick in i väggen 2014 tyckte jag att det var skönt att det var mycket att göra i trädgården under vårmånaderna, numera föredrar jag att sprida ut det under en längre period för att även få tid till annan återhämtning. Vi är alla olika och var och en måste så klart göra det som den personen mår bra av.
Den biologiska mångfalden i trädgården är hög, trots mitt tidiga rensande. I vår trädgård trivs en mängd olika insekter som trollsländor, blomsterflugor, steklar, spindlar, humlor, solitärbin, noshornsbaggar, vårtbitare, grodor och paddor. Och inte att förglömma: igelkottarna!
Två blyga igelkottar i skuggan under rhododendronbuskarna. Här inne får alla löv bli liggande och igelkottarna gillar att boa in sig där.
Komposten levererar 2-3 kubik finfin jord varje år. Den mulchar jag ut i trädgården när de minsta vårblommorna är uppe eller redan har blommat över. Jag lägger minst 5 cm och mer om det är stora växter som tål ett tjockare lager.
Mulchen verkar inte bara jordförbättrande, den hjälper också till att hålla kvar fukten i jorden under den varma och ibland torra sommaren. Tänk att löv, fjolårsvisset, pinnar och överblommat på ett år kan bli så här fin jord, full av liv?
Så här ser vår stora kompost ut: två rejäla fack med putsnät mellan och framtill. Jag tömmer det äldsta varje vår och sedan vänder jag över det andra fackets vissna material dit. Det är den enda luftningen jag gör, men det brukar vara effektivt och få kompostmaterialet att sjunka ihop ytterligare. På sommaren planterar jag pumpor på det som ligger på vänt.
Med det önskar jag er en fortsatt fin februarihelg! Nästa del kommer att handla om djur och insekters mat och vatten. Kika gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.
Det är dags att fundera på hur odlandet ska se ut under 2023. Förra året införde jag den benhårda principen att inte förså en enda växt som jag inte visste var den skulle planteras ut… Det gick mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas! HÄR berättade jag om planerna.
Det var klart mycket enklare att beräkna både fröåtgång, antal plantor och vad som skulle sås senare under säsong. Under året vägde vi också all skörd och hur det gick berättar jag HÄR. Jag odlar enligt principen ”lite av varje på många olika ställen”. Varje år provar jag också några nya sorters grönsaker, i år blir det cornichon, rotselleri och piplök.
Så här kommer 2023 års odlingar att se ut:
I växthuset på fem kvadrat i sydvästläge blir det som vanligt enbart slanggurka och högväxta körsbärstomater samplanterade med basilika ‘Genovese’. Något annat får inte plats. Årets tomatsorter blir: ‘Black Sweet Cherry’, ‘Fransk gul’, ‘Mei Wei’, ‘White Sweet Cherry’, ‘Indigo cherry drops. Ska försöka klämma in ‘Cherny Mavr’, ‘Zolotoy Potek’ och ‘Rio Grande’ också… Gurkorna gör jag som jag brukar: köper färdiga. 🙂 Lokala plantskolan har fina sorter som är ekologiskt odlade.
I sydvästläge på lilla trädäcket, bredvid växthuset, får physalis växa i stora krukor. Då kan de hjälpa till att skugga växthuset i början av säsongen. Jag har fått frön till två olika sorters physalis, ska bli spännande att se hur de trivs hos oss och vilken vi tycker bäst om. Det är många, många år sedan jag odlade physalis sist.
I sydvästläge på stora trädäcket, i de två höga pallkragarna, blir det tidig sådd av sallat ‘Little Gem’, trädgårdsmålla ‘Rubra’, morötter ‘Royal Chantenay 3’ och rädisor ‘Easter Egg’. Senare på säsongen flyttar försådda plantor av isört, portlak, persilja, piplök ‘Red Toga’ och Linnétagetes ‘Burning Embers’ in. Och, inte att förglömma, sockerärtorna ‘Lokförare Bergfälts jätteärt’ och ‘Oregon giant suger’, cornichongurkor och djungelgurkor. Det är perfekt att ha dessa så nära köket och det är lätt att passa med vattning eftersom vattentunnorna står strax bredvid. Här är också odlingen mer eller mindre snigelfri.
På stora trädäcket i sydvästläge blir det förstås också stora tomater. ‘Alicante’, ‘Black Sea Man’, ‘Coeur di Bue’, ‘Ukrainan Purple’, ‘Sub-arctic Plenty’ och ‘Ponderosa’. Lilla söta och rikgivande ‘First in field’ får bo i krukor på kruktrappan ihop med chili ‘Equador Purple’ och ‘Fireworks’ och pelargoner.
Vid den varma söderväggen bredvid poolen ska jag testa de stora tomatgiganterna ‘Homestead’, ‘White Wonder’ och ‘Des Andes’ och se hur de funkar hos oss på friland. Förra året fick jag problem med att de halvkilostora ‘Homestead’ (bilden nedan) mognade så sent i växthuset. I september vill jag ha in mina vintersådder med asiatiska grönsaker, då måste tomaterna där ha gett klart. Tomaterna vid poolen samodlas med ranksedum och gula bönor ‘Neckargold’ .
I den långa upphöjda Solrabatten på södersidan av huset blir det inte sommarblommor i år, utan grönsaker. Sommarmorötter ‘Golden Nugget’ och ‘Nantaise 2’, vintermorötter ‘Flakkée 2’, palsternacka ‘Tender and true’, tagetes ‘Burning Embers’, potatislök, scharlottenlök ‘Tosca’, purjolök ‘Blaugrüner Winter’ och sockerärt ‘Oregon suger pod’. Bronsfänkålen lär ha övervintrat och får växa hög längst bak.
I den minsta upphöjda bädden på två kvadrat i söderläge får favoritdahliorna tränga ihop sig detta år. Vårt byta hus-år minimerar jag snittblommeodlingen.
I sparrisbäddarna i söderläge samodlar jag olika sallatsorter plus jordgubbar med sparris. Planterade vita jordgubbar förra året och hoppas de ger skörd i år. I sparrisbäddarna blommar också massor av kornvallmo.
På husets östersida, i de fyra upphöjda odlingsbäddarna (som vardera är på fyra kvadrat) blir det: 1. Perenna grönsaker som jordärtskockor, haverrot, svartrot, kärleksört och förmodligen spontansådd dill. 2. Svartkål ‘Nero di Toscana’, kålrabbi ‘Delikatess Weiter’ och Delikatess Blauer’, perenn grönkål och rotselleri ‘Mars’. Ska testa att ha blodklöver som samplanteringsväxt och klippa och mulcha med den under säsongen. 3. Mandelmanns bondbönor samplanterade med honungsfacelia, gula buskbönor ‘Rocdor’ och squash ‘Black Beauty’. 4. Först färskpotatis och när den är skördad flyttar purjolöken från Solrabatten in i sällskap med bredsådd mâche.
Mâchen växer för övrigt lite överallt i vår trädgård, inte minst i grusgångarna… Det är jättebra, för där blir den inte så jordig när det regnar. Godaste ogräset brukar jag säga! 🙂
I ena kompostfacket i sydöstläge blir det som vanligt vintersquash ‘Red Kuri’ och ‘Blue Hubbard’. Jag brukar sätta två plantor av varje och ser all skörd som bonus – komposten ligger ju bara och vilar till sig. Här är största problemet att vakta dem några veckor innan stammarna blir så tjocka att inga sniglar rår på dem… Brukar sätta en ”krage” av en kruka jag klippt bort botten på runt plantan och lägga snigelpellets innanför kragen. Oftast klarar sig minst tre av plantorna. I år ska jag också testa och sätta några plantor rotselleri här och se hur det fungerar. Komposten är ju både fuktig och näringsrik.
Med det önskar jag en fin ny februarivecka, här ligger det snö och is på marken och det gäller att se upp var man sätter fötterna. Men dagarna blir allt ljusare och hos Trädgårdsfägring kan du läsa vad andra bloggare skriver på veckans tema Planer inför en ny säsong.
Det är sista veckan av januari och jag spanar tidigblommande vårblommor i trädgården. Efter en rejält kall december har januari varit betydligt mildare, och det märks. Flera julrosor har stora knoppar. Snart är det dags att klippa bort fjolårsbladen, men jag väntar lite till. Det återstår att se hur kall februari bli. Även om första halvan ser ut att bli fortsatt mild brukar februari vara vår kallaste vintermånad.
Det här är apriltry ‘Winter Beauty’ och den gör verkligen skäl för sitt namn. Busken köptes i februari 2020 på Garteriet Spiren i Danmark, men blev sedan stående i en stor kruka tills hösten 2021. Förra årets torra sommar krävde extravattning, men den svarade fint på att bli utplanterad och har satt massor av knoppar. Den står mellan våra stora ‘Moonlight’-rosor vid staketspaljén nära vattenstenen. Det är västerläge och ganska skyddat där.
Rosavidet ‘Mt Aso’ har precis börjat visa sin vackra rosa färg. Det står i norrskuggan vid ingången, men verkar klara det läget. Och jag är nöjd, för vem vill inte ha rosa videkissar vid ingången hela februari? 🙂
De första jordvivorna blommar under häggmispelhäcken i soligt västerläge. Den ena blomman ser lite tuggad ut, vet inte vem som gillar dem? Fåglar?
Den vita tibasten jag har fått från mamma blommar också fint. Ni vet det där att tibast inte gillar att flyttas? När jag gjorde om i Stäpprabatten förra maj var jag så illa tvungen att flytta den ena av två plantor. Den flyttade klarade sig och blommar. Den andra som vi inte flyttade? Den dog…
Vinterbär blommar lite senare på friland än de som säljs på hösten i blomsteraffärerna, men jag tycker även knopparna så här års är riktigt fina. Och på tal om knoppar…
… titta så fina knoppar på praktmagnolian! Några av dem har redan börjat kasta av sig ”överrocken”. Det kan jag tycka är väl tidigt, men de gör som de vill.
Sedan behöver ju inte allt blomma för att vara snyggt i januari. Daggtöreln gör skäl för sitt namn och är som snyggast när det har regnat. För regnat har det verkligen gjort, det står vatten på många åkrar och åarna har lämnat sina fåror och svämmat över här och där.
Myrtentöreln är fin den också och börjar redan tona i gult där blommorna ska komma sedan.
Och självklart blommar mina små skära favoriter, dvärgcyklamen, redan. Blir lika glad varje år att se dem så här tidigt. Nu kommer det bara fler och fler blommor fram till i april.
Ett annat vårtecken är att glansmiscanthus ‘Morning Light’ börjar tappa blad och se skräpig ut. Men vad gör det när kopparlönnens stam glöder i solen?
Diamantröret är vackert i solen det också. Snart dags att städa upp det lite så luktolvonet där bakom får komma fram och blir vårsolitär när det blommar.
Inomhus har jag under januari njutit av en mindre sorts amaryllis som heter ‘Lemon Sorbet’. Så fin! Ska försöka hålla liv i lökarna, vi får se hur det går.
Med det önskar jag er en fin vintervecka nu när vi går in i februari. Titta gärna in hos Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om. Veckans tema är En favorit i trädgården, och det får jag väl säga att mina tidigblommande vårblommor är.
Här hemma är det annars lite ledsamt i dag som det blir när husdjur dör. Även om vi förstås visste att kaniner inte blir så gamla så är det ändå sorgligt att de tre brorsorna nu bara är två. Karamell, yngsta dotterns kanin, dog stilla i natt och blev drygt 4,5 år. På bilden nedan njuter alla tre brorsorna av vårsolen och färska hasselgrenar för två år sedan.
Under 2022 har vi vägt allt vi har skördat i trädgården och plockat vilt. Vartenda gram. Månad efter månad. Jodå, vi har glömt vid ett fåtal tillfällen och då uppskattat utifrån tidigare skörd av samma gröda, men i stort sett är det här så noga vi kan komma.
150 kilo. Från mullbär till potatislök, valnötter och potatis. Från enstaka gram med örter till flera kilo plommon. Vi har betalat med tid, men i utbyte fått så mycket mer än vad vi någonsin skulle kunna köpa i affären. Obesprutat, plockat när det är som bäst, med minimal sträcka från jord till bord.
För hur skulle jag kunna värdera sparris som är så färsk att det droppar av stjälkarna? Eller en handfull svarthallon? Eller en korg solmogna tomater? Det tål att funderas över, för när mycket mäts i pengar föredrar jag att mäta i lycka. Och jag vet att det inte finns någonting som går upp mot att kunna plocka en bärhand i juli, känna smakerna, sötman, de olika texturerna.
Året har bjudit på många överraskningar. Som hur lite sallat, örter och gröna blad egentligen väger. Att vi plockade ett halvt kilo smultron i juli (varje smultron väger knappt ett gram). Och att vi plockade över fem kilo perenn grönkål under året (och då är inte ens alla kilo vi gav kaninerna medräknade).
Hur mycket yta odlar vi på? Vi har ett litet växthus på fem kvadratmeter där vi under vinterhalvåret främst odlar bladgrönsaker och på sommarhalvåret främst körsbärstomater och gurka. Vi har också ett flertal upphöjda odlingsbäddar på mellan en och fem kvadrat där vi odlar grönsaker enligt fyraårig växtföljd, totalt är bäddarna på cirka 34-35 kvadratmeter.
Fruktträd, bärbuskar och nötbuskar finns insprängt här och var bland prydnadsträd och prydnadsväxter i vår egen tolkning av en skogsträdgård. Vi har också ett bärland där det enbart växer bärbuskar som krusbär, hallon och vinbär.
Vår tomt är på strax under tusen kvadrat, men då har vi hus, garage och tre friggebodar, plus pool och fågelvoljärer på den ytan också. På drönarbilden från 2020 syns det ganska väl hur fullt det är i vår trädgård!
Att väga skörden är egentligen ett trubbigt och delvis missvisande redovisningssätt – att skörden ska väga så mycket som möjligt är ju inte ett självändamål! Till exempel är potatis och lök tungt, men går utmärkt att köpa ekologisk närodlad. Försök köpa obesprutade närodlade smultron däremot, eller sockerärtor eller dill och du lär få det betydligt svårare. Så även om vikten är en parameter i vårt skördande är antalet sorter lika intressant. 74 olika sorters örter, bär, frukt, grönsaker och nötter blev det under 2022. Det är rikedom! 🙂
Maken fixade ett excelark till årssammanställningen vilket helt klart förenklade summeringen per sort och månad. Minsta skörden var sex gram svartrotsblad och tyngsta 22 kilo tomater.
150 kilo. Jag är glatt överraskad och peppad inför 2023. Hur skörden kommer att se ut detta år vet jag inte, men jag tänker dokumentera det. Är du med? Om du finns på insta så tagga dina skördeinlägg med #vägerskörden2023 så hittar vi varandra. 🙂 Och glöm inte, varje hemodlat kilo är gott och något du inte behöver köpa.
Här följer nu ett foto av hur de olika skördemånaderna såg ut och summa per månad.
Januari: 419 gram (fem olika grödor).
Februari: 389 gram (sex olika grödor).
Mars: 282 gram (8 olika grödor).
April: 445 gram (6 olika grödor).
Maj: 4,1 kilo (5 olika grödor).
Juni: 2,9 kilo (elva olika grödor).
Juli: 27,5 kilo (30 olika grödor).
Augusti: 42,4 kilo (30 olika grödor).
September: 48,3 kilo (21 olika grödor).
Oktober: 19,3 kilo (26 olika grödor).
November: 3,3 kilo (17 olika grödor).
December: 814 gram (9 olika grödor).
Och för dig som är nyfiken på de 74 sorterna så kommer en lista på dem här.
Bär, frukt och nötter: vita, rosa, röda och svarta vinbär, amerikanska blåbär (ca åtta sorter) björnbär, taiberry, smultron, jordgubbar, krusbär, Japanska vinhallon, svarthallon, gula och röda sommarhallon, gula och röda hösthallon, mullbär (två sorter), blåbärstry (fyra sorter), gröna och blå vindruvor, blomsterkornellbär, körsbärskornell (två sorter), körsbär (sex sorter), aronia, nypon, äpplen, plommon (två sorter), kvitten, hasselnötter och valnötter.
Örter och blad: fänkålsvippor, persilja, dill och dillkronor, tagetesblommor, timjan, basilika, oregano, dragon, spenat, mizuna, vinterportlak, mâche, pak choi, tat soi, rödbetsblad, sallat (flera olika sorter), perenn grönkål, svartkål, kålrabbi, daglilja blad+blommor, groddar, ärtskott, trädgårdsmålla, svartrotsblad, isört, portlak, löparfetblad och kärleksört.
Det är dags att blicka in i framtiden, eller i alla fall in på det alldeles färska året, och fundera kring vad som ska ske i trädgården eller som är relaterat till den.
Allra först på trädgårdsåret står ett besök i Varberg 14-15 januari. Trädgårdsamatörernas Hallandskrets anordnar som vanligt Trädgårdsfest mitt i vintern. Förutom att träffa mamma och andra trädgårdsvänner ska jag lyssna på inte mindre än fem intressanta trädgårdsföreläsningar om bland annat Gerben Tjeerdsmas växtfavoriter och orkidésläktet Cypripedium. (Arrangemanget är öppet för alla och är någon intresserad av att veta mer finns anmälningsinfo ovan i länken. Det finns fortfarande några platser kvar.) Våririsen ‘Splish Splash’ på bilden nedan har jag köpt av Gerben en annan vår.
En vecka senare, 22 januari, är det dags för nästa intressanta föreläsning, då besöker Peter Linder från Linders plantskola Trädgårdsamatörernas Blekingekrets och berättar om intressanta och ovanliga buskar och träd. Det var via Linders ”superlista” som jag förra året fick tag på flera lite ovanligare träd som franklinian med de vackra höstfärgerna (bilden nedan), kaki och kinesisk toon.
Förra årets projekt att göra en ny stig genom Vårlunden kom en bit på väg, sedan dog min mammas sambo och vårens prioritering blev en helt annan. 2023 är tanken att fortsätta där jag slutade och under året som har gått har jag också kommit fram till hur nästa etapp ska se ut. Jag får se hur långt jag hinner 2023, det är många vårlökar och småplantor som ska grävas upp och flyttas och en begränsad tidsperiod när det går att göra.
Ännu ett träd kommer (förmodligen) att få lämna trädgården efter över 15 år och ge plats åt ett nytt. Det har inte varit ett lätt beslut, för det är den fina lilla kastanjen ‘Koehnei’ på bilden nedan som har bott klart här. Men mer och mer har torkat bort i grenverket, den har stora frostskador på stammen och varje höst vissnar löven så otroligt fult. Om det går att få upp rotklumpen på ett bra sätt kommer jag att klippa tillbaka kronan och flytta trädet till ett mer undanskymt ställe.
Kastanjen kommer att efterträdas av jasmintry-trädet som har vuxit till sig rejält på framsidan under ett par år. Det är som finast sen höst när det blommar och kommer att se så mycket snyggare ut mot fonden av ullungrönnens och blomsterkornellens höstfärger. Ett besök hos Mandelmanns trädgårdar visade att jasmintryn blir betydligt högre än vad jag hade räknat med, de hade flera exemplar som var fyra meter höga. Nu får den möjlighet att utvecklas och växa sig så stor som den kan. (Och på köpet underlättas mitt ”gångprojekt” genom vårlunden när inte kastanjen står i vägen där jag vill dra gången…)
Vid ingången är det just nu mycket tomt och rabatten är en enda lerig yta. Kornellen ‘Midwinter Fire’ har lämnat. När den klipptes ner för att föryngras vårvintern 2022 skickade den ut fler än tjugo rotskott. Så den ville jag inte ha kvar, trots att den är jättesnygg. Inte heller fick hybridkejsarolvonet ‘Dawn’ stanna, den har jag njutit av i tjugo år, men busken har varit riktigt risig och blommat dåligt de sista åren. Nu ska i stället sammetshortensian och tibasten ‘Eternal Fragrance’ som står kvar i rabatten få sällskap av franklinian samt japanskt olvon ‘Kilemanjaro Sunrise’ (bilden nedan) som börjar bli för stor där den står i Trädhörnet.
På andra sidan gången vid ingången ska glasbärsbusken flytta in (när jasmintry-trädet väl har grävts upp). Glasbärsbusken mådde inte bra under torkan sommaren 2022 och behöver få en mer skuggig placering där den också får mer fukt. Den vackra hängande japanska lönnen ‘Ryusen pendulum’ som också står där ska även den få flytta, den får nämligen inga höstfärger när den står i skuggan. Vi får se var jag kan hitta en bra plats till den… Det har jag ännu inte landat i. I nödfall får den bo i kruka ett år medan jag funderar.
Efter förra årets jätteomgörning av Stäpprabatten och Pionrabatten känns omgörningen av Skära rabattens två delar som ett miniprojekt. Redan hösten 2021 grävde jag upp alla höstblommande växter som höstflox och sköldpaddsört. Till våren ska jag gräva upp alla vårlökar och stuva om lite bland växterna som står kvar. En del växter har dött och andra spridit sig lite väl bra. Eftersom jag inte vill gräva sönder tulpanlökar eller blanda olika sorters vårlökar så gör jag projektet i ett par etapper.
Det är ju så att om något ska flyttas i trädgården så blir det ofta rena 15-pusslet… 🙂 Men för mig är det detta som är att förvalta trädgården: att göra det bästa med det som redan finns här. Det innebär ibland att ta bort det som inte trivs eller har dött och flytta annat som skulle passa bättre på en ny plats. Det mesta går att flytta bara det görs vid rätt årstid och får vatten.
Vatten ja… Under 2022 kopplade vi in ännu fler regntunnor i trädgården och nu är det bara ett enda tak kvar där vi inte skördar regnvatten: garagetaket. Det har sitt stuprör inne i garaget och det gör det lite bökigare att koppla in tunnor på utsidan, men i år ska vi göra ett försök. På andra sidan garageväggen finns nämligen både vinrankor och björnbär som vi därmed skulle kunna vattna med regnvatten. Ännu en klurig lösning ska funderas ut. 2022 använde vi droppslang i Solrabatten och det fungerade utmärkt när regnvattnet tog slut och vi var tvungna att vattna med dricksvatten. Nu blir det droppslangar i alla upphöjda grönsaksbäddar och i bärträdgården där vi har vinbär, krusbär och hallon. Då kan vi vid behov stödvattna med betydligt mindre mängder vatten.
Under torrsommaren 2022, när vi knappt fick något regn på tre månader, började jag gräva upp växter som inte klarar torrperioder. Varför förlänga plågan när det finns så många växter som är fina även en torr sommar? Och torrt lär det bli fler år framöver, så jag anpassar trädgården redan nu och minimerar den konstgjorda andningen av prydnadsväxterna.
2023 ska jag odla både mer och mindre ätbart, hur underligt det än låter. Jag ska odla mer som ger skörd tidig vår och på hösten och mindre mitt på sommaren. Under 2022 kartlade jag hur mycket vi skördade genom att väga all skörd. Resultatet berättar jag om HÄR. Jag fortsätter väga skörden även i år, det ska bli spännande att se hur mycket det blir i år och hur det fördelar sig på olika månader. I år ska jag också ta en titt då och då på vad bär, frukt och grönsaker som jag odlar hade kostat att köpa.
För 2023 blir förhoppningsvis ett byta hus-år. Efter ett uppehåll 2021 på grund av pandemin ser vi fram emot att åter få komma till Frankrike. Ännu är inget klart med vilken familj som kommer till vår hus och vart vi ska bo, men det är ju lite av charmen och utmaningen med att bo gratis hos någon annan. Vissa år får vi napp på andra mejlet, andra år tar det tjugo förfrågningar innan vi hittar rätt. Det fina huset på bilden nedan bodde vi i 2017.
Jag har också kommit fram till att fler trädgårdssysslor ska blir ”vartannat år-uppgifter”. Då hinner jag längta lite efter dem (precis som vi njuter av att vara hemma i vår gröna oas respektive åker på långsemester). 2023 ska jag inte så lika många sommarblommor (i praktiken blir det nästan bara dahliorna som jag håller liv i) och jag ska minska mängden grönsaker som behöver passning när vi är iväg. Däremot ska jag samla fröer i trädgården och skicka in till STA:s frölista för att 2024 kunna så kallsådder och få fram nya perenner till trädgården. Hemmaåret ska jag sedan så fler sommarblommor och grönsaker och öppna trädgården för besök under Tusen Trädgårdar.
I förra årets planer skrev jag att min tjänst på jobbet hade gjorts om, igen, och att jag inte var odelat glad över det. Efter ett år har jag hittat något mer balans i en tjänst som är både stressigare och rörigare än den förra. Samtidigt är den på vissa sätt också mer utvecklande, så det är komplext. Jag tror på att vara öppen med min chef vad jag ser som svårigheter och försöka hitta lösningar, inte gräva ner mig i det som har varit.
Jag har nu tre ansvarsområden där två av dem delvis överlappar tidsmässigt, det är det som är det röriga, där vissa perioder blir stressigare än vad jag egentligen vill ha det. Under vintermånaderna är min huvudsaklig uppgift att arbeta med företagets miljöredovisning och andra inneuppgifter som fungerar bra att göra under vintern. Vår till höst jobbar jag parallellt med att utveckla stadsodlingarna och utemiljön. Det sistnämnda handlar denna gång framför allt om att internutbilda och stötta kollegor så att ogräsrensning, beskärning och andra uteuppgifter görs rätt tid på året och på ett bra sätt. De bitar jag ser som utvecklande för egen del är framför allt att jag kommer att kunna jobba med att skapa mer biologisk mångfald (på bilden nedan hjälper arborister till med att säkra träd vid en gångväg. Den döda veden läggs i en så kallad faunadepå och en del träd blir kvar som högstubbar).
Men nog om jobbet. Under 2023 hoppas jag få träffa många trevliga människor och lära mig mycket nytt. 30 juni är det dags för Riksmöte med Trädgårdsamatörerna, denna gång i Uppsala med omnejd. Det blir tre dagar med inspirerande trädgårdsbesök, möten med kunniga och nyfikna trädgårdsmänniskor i alla åldrar och en avslutande plantmarknad full med växter som inte vanligtvis finns i den lokala plantskolan. Kanske ses vi i Uppsala?
Efter riksdagsvalet skrev Maria Soxbo ungefär så här ”i dag sörjer vi, i morgon engagerar vi oss”. Så det har jag valt att göra. Jag delar med mig av kunskap och står upp för vad jag tycker både privat och i sociala medier. Tillhör du skaran som tycker det är obekvämt att säga vad du tycker? Glöm inte att tystnad alltid är ett ställningstagande. I vår kommer jag tillsammans med två andra att prata om ”Odling för hopp och läkande” i ett samarrangemang med Naturskyddsföreningen och Hälsoträdgården i Kristianstad. Om du bor i närheten och är intresserad av att diskutera vad odling ger dig nu och i morgon, notera gärna 29 april.
Men redan innan det, 22 februari, har jag sagt ja till att föreläsa om vår trädgård på temat ”från gräsmatteöken till blommande grön oas” i byn där vi bor. Det är mitt sätt att lokalt dela med mig av inspiration och klimatsmarta tips till de som bor här. Det ska bli spännande, och ska jag inte sticka under stol med, även lite nervöst.
Till våren blir det också ett längre besök hos mamma för att ge henne en hjälpande hand med vårbestyren i trädgården. Det är inte så enkelt ens för mig att veta vad som är vad i en samlarträdgård, men jag ser åtminstone skillnad på fröplantor och rena ogräs och om inte annat har jag enklare att krypa in mellan växter och buskar och komma åt. Trädgården – som mamma och hennes sambo byggde upp under 25 års tid – är speciell med sin blandning av pioner (varav många Itoh-hybrider), barrväxter och små alpiner. Den kommer att fortsätta utvecklas på olika sätt. För 22 år sedan kom mamma och hennes sambo till vår trädgård och hjälpte oss att rensa ogräs, fixa och beskära – nu går hjälpen i motsatt riktning. Maken följer med och hjälper till att bygga två olika ”skörda regnvatten”-lösningar hos mamma.
Sist bland funderingarna inför 2023 är solcellerna. Sedan våren 2022 täcker de hela södersidan på hustaket och det ska bli mycket intressant att se vad panelerna producerar under ett år, både under sommarhalvåret och vinterhalvåret. Hur det går med garantin är just nu en helt öppen fråga – i slutet på 2022 brakade hela det stora företaget in i en megakonkurs. Vi hade ju åtminstone turen att få det vi betalade för, jag lider med de villaägare som betalat stora pengar och inte fått sina solceller.
Önskar er en fin Trettondagshelg! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra bloggare skriver om nu i januari. Veckans tema är passande nog En ny trädgårdssäsong.
Ännu ett år är till ända och det är dags att blicka bakåt och se hur det gick med de trädgårdsrelaterade planer jag hade i början av 2022. I år slår jag ihop min årskrönika med hur det gick med trädgårdsplanerna. Av flera olika anledningar har det inte blivit så många inlägg detta år som jag hade velat, men mer om det lite längre fram.
Januari började med Projekt väga skörden av egenodlat och viltplockat under ett år. Hur det gick berättar jag om HÄR. Det var både fascinerande och imponerande att se hur mycket det blev under ett år!
Izumi ”hjälpte till” att hålla koll på årets kallsådder och slet hål i en jordsäck med sina vassa tänder i tron att det var torrfoder…
I Februari blev jag lokal tv-stjärna när jag pratade hönskollektiv på jobbet. 🙂 Tänk så fantastiskt att kunna bo i lägenhet och se efter höns på den egna bostadsgården och som tack få ta hand om äggen. Det är sådana projekt som gör att jag gillar mitt jobb. (Och för den som vill se intervjun så finns den HÄR på nätet.)
Mars innebar starten på årets trädgårdsprojekt nr 1: fixa en ny gång genom vårlunden i trädhörnet. Pinnarna markerar var gången ska gå – alla växter innanför ska grävas upp och flyttas. Gången ska snirkla sig mellan ullungrönn, blomsterkornell, prydnadsapel med flera och komma ut lite längre bort på den befintliga gången. Med gången kommer jag närmare en del fina små vårblommor och får lättare att rensa ogräs senare på året.
I April var det dags att göra något åt kaoset som inträffar varje år när plantor ska avhärdas och skyddas för regn, blåst och enstaka frostnätter. Mitt lilla växthus har inte räckt till på många år, men det var först när jag fick tanken att bara ha ett temporärt växthus i några månader som jag kom på en lösning. Ett bågväxthus på nio kvadrat gav mig inte bara gott om utrymme för frösådda perenner, sommarblommor och så småningom dahlior och tomater – jag fick också ett skyddat utrymme där jag kunde så, plantera om och fixa med växter när vårvädret inte var det bästa.
Och sedan blev alla planer för våren väldigt oviktiga när mammas sambo dog. De träffades när jag var 14 år och han var en mycket viktig person även i mitt liv. Begravningen hölls i slutet av april och min familjs handbuketter bestod av vårblommor från vår trädgård.
Jag stannade kvar en vecka hos mamma i Maj och hjälpte henne med trädgården, gick långa promenader och delade vardagen en tung vecka.
Väl hemma igen monterades solcellerna på södertaket för tredje gången – denna gång enligt skiss och rätt antal – och äntligen kunde vi börja dra nytta av energin.
Jag kärrade ut över 30 skottkärror med finfin kompostjord i trädgården och kände mig stark i kroppen för första gången på flera år. Mer om det sist i inlägget.
Tomaterna trängdes i mitt nya lilla bågväxthus och tillsammans med några andra trädgårdsägare i byn startade vi en gemensam plantmarknad. Vi hade allihop olika sorters grönsaks- och trädgårdsplantor ”över”. Folk vällde in och vi bestämde oss omgående för att köra en ny plantmarknad 2023.
Juni levererade både regn och sol i lagom blandning och omgörningen av Stäpprabatten och Pionrabatten gick som på räls. Två långhelger och så var allt klart. HÄR berättade jag om det stora projektet när första halvan var klar.
Vi fixade nya regntunnor på framsidan av huset som fångar regnet på norrsidan av hustaket. Tre tunnor klarar av att ta emot drygt 600 liter. De är seriekopplade, två av dem står längs med husväggen och den tredje precis vid ingången. Så snart det regnar fylls den längst fram på.
Vi njöt också av de där otroligt vackra ljusa junikvällarna, gick på snigeljakt och tomaterna på friland planterades ut. På bilden nedan syns en av baljorna framför pallkragarna på hjul.
Och så föddes äntligen nya fågelungar hemma hos oss! De morhuvade papegojorna Marco och Sofia fick sin första gemensamma kull med två ungar. Sofia hämtade vi hem 2019 och nu var hon tillräckligt gammal. Marco skötte sig fint och båda ungarna växte som de skulle.
Juli inleddes med Tusen Trädgårdar där vi under dagen välkomnade 106 besökare till vår trädgård. Så här såg det ut i Trädhörnet vid dammen. Inte visste vi då att det regn som föll dagarna efter TT skulle vara det sista på nästan tre månader…
Några dagar senare reste maken och jag på minisemester till Göteborg, såg på konsert, åt väldigt god mat och njöt av att vara lediga. Medan maken körde hemåt igen mötte jag upp med mamma i Botaniska trädgården för en heldag där. Botan är alltid en inspirationskälla, lika vacker och välskött året om! Bilden nedan är på en av deras perennplanteringar nära restaurangen.
Efter Botan blev det besök hos mamma. Trädgården behövde lite extra fix inför en trädgårdsvisning som bokades innan mammas sambo dog, men som mamma gärna ville hålla för att visa den trädgård som de två byggde upp under 25 år. Självklart hade vi tid för annat också, men det var skönt att kunna fixa tillsammans och umgås under tiden. Bilden nedan är på mammas trädgård vid en av de tre dammarna. (Vill du se fler bilder från trädgården har jag visat det HÄR och HÄR.)
Väl hemma i min egen trädgård igen frossade jag som vanligt i bär, bär och lite fler bär. Juli är verkligen den stora bärmånaden!
I slutet av juli kom fem mm regn, i övrigt inte en droppe på hela månaden. Vattentunnorna började sina vid det här laget. Men i dammen kläcktes trollslända efter trollslända fram. En morgon lyckades jag fånga en nykläckt på bild.
Ett projekt som inte stod med på listan för 2022, men som blev gjort ändå var en fyra meter lång arbetsbänk vid entrén. Jag ritade, maken snickrade och sedan började jakten på en galvad plåt till ovansidan… Till slut hittade vi en plåtslagare som erbjöd ett vettigt pris. Så här välstädad var den till Tusen Trädgårdar, men hela våren var den belamrad med jord, krukor och växter. Under bänken finns ogrästunnor, plastbackar, småkrukor, jordhinkar och mycket mer. Bredvid står mitt lilla växthus där jag ställt perenner från de där kallsådderna jag gjorde i januari. Plantera ut dem i torkan gick ju inte, men med skuggduk på taket så klarade de flesta sig.
Juli var också lika med många, många buketter med sommarblommor. Som den här med dahlior, lejongap, gräs och fröställningar i min favoritvas, den stora glaskorgen.
Augusti kom och tomaterna började leverera på riktigt. De växte både i växthuset och på stora trädäcket i flera stora murbruksbaljor. I pallkragarna på hjul skördade vi sallat, sockerärtor, isört, rödbladig målla och morötter.
Hösten 2021 tog jag hand om några dahliafröer jag hittade när jag tog upp knölarna. Sådde tio frön och en av de som blommade först var den här skära som pollinerarna gillade, så den fick stanna. Några andra hann aldrig blomma, så de får en andra chans 2023.
I Solrabatten, för året förvandlad till dahliarabatt, växte allt så det knakade. Bronsfänkålen blev manshög och det var lika vackert inifrån huset att se ut på insektssurret bland blommorna. Droppslangen som vi nu tvingades använda då och då gjorde susen.
För regnade gjorde det inte och i grannskapet var det väldigt uppenbart vilka som lät bli att vattna sina gräsmattor och vilka som slösade vatten. HÄR skrev jag om mina tankar kring torkan och hur den kommer att förändra vår trädgård när det gäller växtval.
I mitten av augusti hade vi haft en och en halv månad utan regn och inget var att vänta de kommande två veckorna. Då började vi vattna trädgården, en liten bit i taget, oftast kvällstid eller tidig morgon beroende på hur vi var hemma.
Jag fixade också till mitt trädgårdsrum och målade det i en fin grön kulör. Lite bilder från det visade jag HÄR.
Vi gjorde klart de sista delarna i omgjorda bärlandet och grävde upp minikivin ‘Kens Red’ och ‘Nostigo’ som jag planterade 2015 och där bara hanplantan blommat hittills… Och bara någon vecka senare hittade jag en tvillingplanta av minikiwin ‘Tage’ och ‘Tina’! Den planterade vi bredvid björnbären nära stora trädäcket. Den svenska duon ska vara snabbare på att sätta frukt, så jag håller tummarna på att någon gång få egen skörd. Rankorna ska vi leda ”runt hörnet” och fästa på trådar vid västerväggen på stora trädäcket.
I bärlandets mittendel planterade vi mullbärsträdet ‘Illinois Everbearing’, på bilden nedan ser du hur jag har lett grenarna uppåt. Planen är att det ska bli en flerstammad buske mer än ett träd. Just denna sort ska klara ganska hård beskärning, så jag kommer helt enkelt att toppa de grenar som blir för höga.
Kvar vid spaljén i bärlandet står päronträden ‘Moscowskaja’ och ‘Pepi’ som planterades 2021. Nu får de lite mer utrymme. De är bara tunna pinnar ännu så länge, men det blir kul att kunna jämföra om några år hur de har vuxit. Båda sorterna är självfertila.
I September kom lokaltidningen och hälsade på för att skriva om mitt odlingsprojekt att väga skörden under ett år. Jag hade förstås på mig favorittröjan med texten ”Jag kan odla min egen mat – vilken superkraft har du?” Riktigt roligt att få inspirera andra till att våga odla lite mer!
I slutet av september, när vi efter tre månaders torka nästan hade gett upp hoppet om att det någonsin skulle regna igen, så kom regnet. 91 mm under en vecka närmare bestämt, det mest som fint strilregn. Hela trädgården rätade på sig och äntligen kunde jag plantera ut de där frösådda perennerna som jag hade fått hålla liv i hela sommaren…
Trädgården visade sig från den färgstarka sidan under oktober. Jag har i många år planterat träd, buskar och perenner som är som vackrast när trädgården snart går in i vintervila. För mig gör det att hösten är en årstid att se fram emot. HÄR berättar jag om några fina träd och buskar med höstfärger. På bilden nedan syns ullungrönn ‘Dodong’, perukbuske, rönnsumak ‘Tiger Eyes’ och japansk lönn ‘Seyru’.
Att hela området på bilden nedan var uppgrävt för fem månader sedan går inte att ana, Stäpprabatten fortsätter att leverera efter omgörningen. På bilden syns Carmencitarönnen till vänster och kopparlönnen till höger.
En av de saker jag tycker om med Halloween är att karva pumpor, det blir alltid en ”hemsk” att ställa vid infarten så barn vet att de är välkomna att ringa på dörren, och så en ”fin” bara för att det är kul. I år fick den fina kattlyktan stå kvar vid ingången som prydnad tills den ruttnade (den hemska åt vi däremot upp).
November var mild och kylan kom först i slutet av månaden. I växthuset skördade jag för fullt av alla fina salladsgrönsaker som växte där. På bilden syns bland annat rödbetsblast, pak choi, tat soi, vinterportlak, rädisor och kålrabbi.
December är här och jag blickar tillbaka på ett år som varit en berg-o-dalbana. Men 2022 var också året när jag fick tillbaka mig själv och blev av med fysiska problem som jag dragits med i flera år och upprepade gånger sökt hjälp för. Jag väljer att avsluta med en längre text kring det, för kanske har du som läser här, eller din syster, mamma, partner eller dotter hjälp av det.
I flera år har jag tänkt ”det är tur jag har så få klimakteriebesvär när jag har så mycket annan skit”. Och så visade det sig att den där skiten berodde på just klimakteriet. Ledsmärtorna i handleder, höfter och knän, oron, katastroftankarna, nedstämdheten, hjärndimman, ilskeutbrotten, den fullkomligt katastrofala sömnen, hjärtproblemen, ja till och med de där tre hemska omgångarna med kristallsjuka härom året var på grund av sjunkande hormonnivåer.
Den där kvällen i december när jag stängde av tv:n efter att ha sett Fråga doktorn specialen var jag så förbannad. Fem ÅR har jag lidit helt i onödan, för att vare sig läkare, gynekologer, fysioterapeuter eller kiropraktorer vid ett enda tillfälle ställt rätt frågor och erbjudit rätt behandling. Och anledningen till att de inte har gjort det? För att det som hälften av befolkningen ska gå igenom inte finns med på utbildningarna. Jämställdhet anno 2022.
Sedan tog det ytterligare över tre månader och byte av gynekolog innan jag äntligen kunde påbörja behandling med bioidentisk hormonersättning. Och alla ovan uppräknade symptom försvann helt eller mildrades avsevärt. Hormonersättning är ingen quick fix, men i kombination med ändrad kost, utökad tung fysisk träning och prioriterad sömn och återhämtning ser jag nu åter fram emot att bli äldre och fortsätta trädgårdera. För ett år sedan trodde jag att jag höll på gå in i väggen igen och skulle behöva avveckla delar av trädgården i förtid på grund av ledsmärtorna.
Dagens tips blir Monika Björns bok ”Stark 50+” och alla de hundratals intervjuer med forskare och experter som intervjuas i Klimakteriepodden. ”Sharing is caring”, för att citera Björn. Sök hjälp och ge inte upp. Det finns ett annat liv. (Och för dig som oroar dig för hormonersättning, läs nya forskningsrapporter och inte de 20 år gamla. Det finns gott om länkar hos både MB och i poddprogrammen.)
Med det säger jag hej då 2022 och välkommen 2023! I nästa inlägg ska jag berätta om det kommande årets planer. Gott Nytt År! Nu vänder det och trädgårdsåret börjar om, dvärgcyklamen har redan fina knoppar…
Jag har börjat bo in in mig i mitt gröna trädgårdsrum. Barnens före detta lekhus på sex kvadrat med öppet upp i nock som blev tonårshangout och sedan övergavs helt. Jag har den något större högra halvan och fåglarna den något mindre vänstra. (Det här fotot är taget från trädgårdsbodens tak och här syns det också hur höga träden vi planterade 2004 när boden byggdes har blivit.)
Det lilla lekhusfönstret på västersidan av boden byttes till ett betydligt större 2021. Det gamla fönstret var inte av bra kvalitet och hade efter 17 år fått fuktskador (men ska återanvändas till drivbänkar är det tänkt). Fadäsen med billiga fönster har vi inte gjort om när vi byggde övriga bodar, man lär sig av misstagen. Nu blev det ett nytt träfönster av bra kvalitet (här blir det inga fönster i aluminium eller plast).
Den rosa väggfärgen i det före detta tonårshangoutet var inget för mig, jag såg framför mig en mustig buteljgrön och naturtoner i trä… Så förra året målade jag väggarna i det jag trodde var en mörkt buteljgrön kulör. Det var det också, men inte på bild. Där såg kulören grågrön och trist ut. Som på bilden med zinniorna nedan, det är svårt att tro att väggen matchar vasen.
Och eftersom jag ville kunna fotografera i trädgårdsrummet så suckade jag djupt och funderade på saken i ett år. Det tar ju både tid att måla om och kostar en del. Men jag gillade inte kulören bättre i år heller…
…frågan var ju bara vilken kulör jag skulle välja för att få det att se ut som jag ville? Tänk så bra sociala medier är då! För rätt som det var fick jag syn på ett badrum i exakt den gröna ton som jag ville ha. Och som tur var delade husägaren med sig av färgnumret. 🙂
I sensomras handlade jag ny färg, denna gång en provburk med halvmatt färg. Det blev inte alls bra. Allt mönster i den tåliga tapeten (som skulle klara lekstugelek) kom fram när väggen fick mer glans. Nytt besök i färgaffären och slutligen var alla väggar ommålade med en helmatt färg i kulören S6030-G30Y. På bilden ovan är det den nya halvmatta färgen till vänster och den gamla helmatta färgen till höger.
Och på den här bilden ovan är det ommålat med den nya helmatta. Mycket bättre, för nu blir väggarna som sammet i färgen. Stolarna i rummet hade jag förut i trädgårdsboden, de har bara fått ny klädsel från ett överkast jag hade liggande som passade bra i färg. (Trädgårdsboden är numera omvandlad till matförråd vinterhalvåret och fröuppdragning på våren. Redskapen är förpassade till garaget och stolarna var bara i vägen. Får visa hur det är omgjort där vid annat tillfälle.)
I trädgårdsrummet samsas ”minnen från förr” med torkade blommor och övervintrande pelargoner. De två nätta bokhyllorna i ek med lådor och skåp är tillverkade på den där tiden när allt gjordes för hand någonstans i möbelriket och jag köpte dem för alldeles för liten summa på Erikshjälpen. Hade jag kunnat rita vad jag ville ha för möbel hade jag inte kunnat rita det bättre. De är precis lagom stora för rummet och längst upp står alla skördekorgar och väntar in sommaren.
En av pelargonen är ett reseminne från när vi bytte hus med en fransk familj 2017. Den har tjocka blad och mycket mörkt röda blommor och brukar blomma en bit in på vinterförvaringen, så även i år.
I trädgårdsrummet finns också några andra känsliga raringar som fönsterkrinum, Crinum moorei, som jag fått av en trädgårdsamatör som lämnade hus för lägenhet. De stora vita blommorna är så vackra. Det är nu jag har nytta av den där helmatta gröna bakgrunden!
I höstas hittade jag åter en växt jag tidigare haft ihjäl eftersom jag hade missat exakt hur många minusgrader den (inte) tålde: Thulbagia violacea ‘Silver Lace’, thulbagia på svenska. Den kommer ursprungligen från Sydafrika och hela växten ska vara ätlig. Bladen doftar vitlök och de små lila blommorna blommar länge, länge.
Med det lämnar jag det gröna blommande och önskar er en fin vit decembervecka! Kika gärna in på Trädgårdsfägring för att se vad andra trädgårdsbloggare skriver om. Veckans tema är Så gick det med mina planer och nu har du läst hur det gick med mina.
Hösten har varit mild, men träd och buskar har ändå fått vackra lövfärger i oktober. Här är 13 träd och buskar som jag rekommenderar om du som jag vill lysa upp gråa höstdagar lite extra och göra trädgården vackrare. Bilderna är främst tagna i andra halvan av oktober med några få undantag.
Vår kopparlönn, Acer griseum, är nu drygt fyra meter hög efter 21 år. Detta träd växer mycket långsamt (i snitt 10 cm per år) och är väl värd att lägga lite mer pengar på för att få en rejäl storlek. Planteras gärna där vintersolen lyser på stammen. Vårt exemplar har mycket vacker grenuppbyggnad och flagande bark men får tyvärr inte knallröd färg, utan ”bara” orange. Prydnadsgräset som syns till höger om trädet är en glansmiskantus Miscanthus sinensis ‘Morning Light’.
Blomsterkornellens blad byter inte till höstfärg förrän sent, men får vackert röda och orange toner.
Här kommer ett tips: plantera fler höstastrar i din trädgård. Tåliga och blommar länge. Är det en varm höst ger de pollinatörerna mat också. Det jag tycker är snyggt med sorten ‘Calliope’ är de mörka stjälkarna och den bronsröda mitten som matchar höstlöven. Hela astern är som ett skirt moln av små violetta blommor.
Det här är ett av våra relativt nya träd i trädgården, näbbskenkamelia, Stewartia rostrata. I år var första året den blommade med de allra ljuvligaste rosa blommor, men de mörkröda höstfärgerna går inte av för hackor de heller!
Så här ser trädet ut. Det är ungefär två meter högt nu och skuggar en del av våra fågelvoljärer. I bakgrunden syns aronia ‘Vikings’ svarta bär.
Ett annat nytillskott är körsbärskornellen ‘Szafer’ som fick så här fina höstfärger när sommarens klorofyll bleknade.
Den allra rödaste av våra olika japanska lönnar är den 21 år gamla ‘Inaba Shidare’. Under den välvda kronan som numera är över en meter i diameter brukar våra katter krypa in sommartid och lägga sig i skuggan, helt dolda för omvärlden. Varje vår lägger jag in lite torra löv som ger dem en mjuk bädd.
Det här är Carmencitarönn, Sorbus x commixta ‘Carmencita’, som är ett vackert träd hela året, men extra mycket på hösten. Det får små orange rönnbär. Planterat för 21 år sedan, då var stammen tunn som min handled. Numera är trädet runt fem meter högt och kronan är nästan lika bred. Jag har beskurit och gallrat ur kronan något eftersom jag tyvärr planterade trädet lite för nära vägen. I bakgrunden syns också lönnen ‘Inaba Shidare’
En favoritkombination hösttid i lundområdet är de orange bladen hos rönnsumak, Rhus typhina ‘Tiger Eyes’, de smörgula bladen hos trädgårdskryddbuske, Calycanthus raulstonii ‘Hartlage Wine’, och de mörkt röda bladen hos perukbuske, Cotinus coggygria. Disiga dagar ser det ur så här:
Soliga dagar lyser bladen helt fantastiskt, nästa bild är tagen från motsatt håll så där syns tyvärr inte rönnsumaken lika bra. De gröna bollarna är tuja ‘Little Globe’ som jag för en del år sedan klippte ur de flesta grenarna och molnklippte de kvarvarande.
Ett annat nytt träd är vår Franklinia, Franklinia alatamaha. Den har jag gjort ett försök med för några år sedan, men då dog trädet första vintern. Men skam den som ger sig! Och höstfärgerna är magnifikt mörkt svartröda. I bakgrunden syns perukbuskens mörka blad innan de har antagit höstfärg.
Det här är solfjäderslönn, Acer palmatum ‘Acontifolium’. Den får vacker höstfärg varje år och är så fin även på våren med bladutspring och blomning. Ska du bara ha en stor japansk lönn är det här ett bra val.
I våras planterade jag en ny hortensia i en av de stora krukor vi har på vår uteplats. Det är en ekbladshortensia, Hydrangea quercifolia ‘Snowflakes’ som får så snygga höstfärger. (Självklart kan den växa på friland, det är bara jag som vill ha lite större växtlighet även på uteplatsen och just hortensior har fungerat bra.) I bakgrunden syns trädgårdens allra vackraste höstexplosion: Ullungrönnen, Sorbus ulleungensis ‘Dodong’.
Bättre än så här blir det inte hösttid i vår trädgård! Och på den här bilden syns det också tydligt att alla träd och buskar inte får höstfärg samtidigt: det gröna till höger om ‘Dodong’ är blomsterkornellen som jag visade i början av inlägget ihop med de lila astrarna. De har däremot blommat hela oktober.
Med det önskar jag er en lugn och fin Allhelgona-helg. Själv minns jag många nära och kära varje gång jag promenerar genom trädgården – de stora träden på bilden ovan fick vi till exempel i bröllopsgåva från mina morföräldrar för 19 år sedan.
Koka gärna in hos Trädgårdsfägring om du vill läsa fler inlägg om just höstfärger i trädgården, det är veckans bloggtema.
Kristinas oas 