Alphems arboretum i Västergötland – en av Sveriges största trädsamlingar anlagd av en enskild man – skapades av lantbrevbäraren Frans Johan Gegerfeldt mellan 1903 och 1953. Där finns över 300 olika sorters träd och buskar, många av dem imponerande stora, men också små nysatta.
Jag hade sällskap dit av min mamma och dottern A en solig dag i maj förra året när jag var på resa i trädgårdens tecken. Snödroppsträden blommade och det var första veckan kaffestugan hade öppet, kunde inte bli bättre!
A skissar av tusenskönor i gröngräset.
Många olika träd och buskar bjuder på både olika form, färg och storlek.
Vill du se bilderna nedan i större format, bara klicka på någon av dem så öppnar sig ett bildspel.
Frans föddes under mycket fattiga förhållanden 1865 och gick bara 10 dagar i skolan. Han lärde sig själv att läsa och behärskade så småningom både engelska, tyska och latin.
Under sina turer som lantbrevbärare såg han ibland märkligt formade och vackra stenar. Dem hämtade han hem sena kvällar och nätter. Under sin levnad hann han slita ut elva sådana här skottkärror! Det här är nummer 12…
En av stenformationerna han skapade är Döda floden där stenarna ”rinner” ner mot stugan i arboretumet.
När Frans avled 1953, 88 år gammal, skulle Alphem säljas. För att förhindra att anläggningen kom i privat ägo köpte Vilske Hembygds- och Fornminnesförening den på auktion. Nu drivs anläggningen av den ideella föreningen Alphems Arboretum och det är från deras hemsida jag har hämtat faktauppgifterna.
Det finns även en kaffestuga i arboretumet som är öppen vissa tider under maj-augusti. De har supergoda smörgåsar och hembakt fika, så missa inte det om ni har vägarna förbi Floby, strax utanför Falköping. Själva arboretumet är öppet året om.
Nästa vecka går inspirationsturen till en plats dit jag aldrig tröttnar på att komma på återbesök.
Kristinas oas 
Vilken oas! Vi som letar mysiga fikaställen för våra MC-färder lägger till den här på listan. /Veronica
Ja, det är ett perfekt ställe för det, finns många sköna vägar för MC i området.
Kan bara hålla med, där har jag varit för många år sedan. Tack för titten. Nu blir det nog ett nytt besök till sommaren.
ha det bra
Luna
Det låter som en bra idé tycker jag, absolut värt ett återbesök.
Kram Kristina
Ser ut som en härlig trädoas och jag kan bara beundra hur han och även andra trädgårdstokar på den tiden jobbade för att få till magnifika skapelser. Hoppas få en möjlighet längre fram i vår, att åka upp till en man i samma trakter som gör snygga stöd.
Kram, Carina
Ja, man kan inte annat än imponeras av beslutsamheten. 🙂
Kram Kristina
Oj oj vilken skattkammare!
Snödroppsträd är så vackert.
Ha det gott
Annika
Visst är de vackra? Väntar på att vårt eget ska bli stort nog för att blomma.
Kram Kristina
Vilken dag! Vilken plats! Vilken man! Vilka härliga sommarbilder! Träd … vad vore vi utan träd. Vad vore jorden utan träd. Jag blir alltid lika lycklig när jag ser ett vackert kraftfullt träd. Tänk att gå 10 dagar i skolan och sedan lära sig läsa på egen hand … och till slut behärska, förutom svenskan, tre andra språk. Och vilken skatt han lämnat efter sig. Det är fantastiskt roligt att platsen bevarats för allmänheten. Det är så bra att ideella föreningar typ Alphems Arboretum finns. Jag skulle vilja att vi i Sverige hade något liknande National Trust i England. Dom har gjort så mycket för att bevara hus och trädgårdar som annars skulle köpts upp och stängts för allmänheten och i värsta fall förstörts. En bok som jag brukar läsa ett kapitel i då och då är ”Trädets tid” av Christel Kvant. En bok jag kan rekommendera. Christel Kvant skriver där att ”Med sina långa liv länkar träden både till det förflutna och till framtiden”. Och visst är det väl så.
Tack för att jag fick drömma mig tillbaka till sommaren för en stund. Och bilden på lilla A som skissar tusenskönor i gröngräset är underbar!
Kram Anita
Ja, det har hon ju alldeles rätt i, att träden tillhör både det förflutna och framtiden. Jag kan känna respekt för människor som trots förutsättningarna inte ger upp utan skapar något bra för sig själva och andra. Och visst hade det varit bra med en motsvarighet till National Trust i Sverige. Tur vi har föreningar som tar hand om Alphem och liknande.
Kram Kristina