I helgen har det varit julbakning här hemma. Vi har bakat mörkt bröd med vörtkryddor och egenplockade valnötter, perfekt att ha till julosten. Självklart provsmakade vi det ljummet med smältande smör, mums! ”Godaste brödet någonsin” tyckte A och klämde i sig tre skivor på raken. Sedan bakade vi 64 lussekatter och åt en handfull av dem till eftermiddagsfikat.
Ljusrosa blommor i adventstider.
I övrigt har vi haft en lugn och skön helg, var iväg på ett julöppet ställe i går och kom hem med en keramikskulptur föreställande två vallmofrökapslar. Ska visa bild på den så småningom när den fått rätt ”sällskap”.
Ljuslyktor – i blomform – vad annars? 🙂
Andra visar pynt som får mig att bli rent ut sagt förbaskad och jag känner att nu tänker jag inte vara tyst längre. Det är aldrig okej att gräva upp växter i naturen utan markägarens tillåtelse. Det är många som tycks ha glömt det den här årstiden när det hämtas hem granplantor till höger och vänster. Som före detta skogsägare vill jag bestämt säga: fråga om lov. Då kan du bära hem ditt lilla träd och titta på det med gott samvete. För inte skulle du gå in till grannen och gräva upp en planta i dennes trädgård utan lov? Nä, tänkte väl det.
Kristinas oas 
Oj, 64 lussekatter, det var exakt dubbelt så många som de jag bakade. Jag älskar saffran den här tiden på året 🙂 Gräva upp plantor skulle jag aldrig kunna tänka mig. Jag brukar plocka lite i skogen till mitt lilla jullandskap men jag plockar alltid av sådant som är avverkat eller har blåst ner. Det brukar fungera bra. Jag brukar ta en liten bit grön mossa också (behöver inte så mycket till mitt lilla jullandskap) men i år köpte jag den faktiskt i blomsterhandeln i och med att jag skulle köpa renlaven.
Intressant att du tar upp det där med levande ljus. Jag skrev just ett inlägg om min nya fascination av batteridrivna ljus 🙂
Ha en fortsatt skön vecka!
Kram Anita
Ofta finns det ”löst” naturmaterial som är okej att använda, det plockar jag själv också, men vid grävande/klippande av grenar (utan lov) är gränsen passerad.
Här hemma är alla så förtjusta i lussekatter att det inte är någon vits att baka mindre antal, då är de slut på en gång. Tyvärr dummade sig kameran, så några bakningsbilder blev det aldrig.
Ska läsa ditt inlägg om batteriljus, har inte testat det själv, men det verkar komma på bred front. Har haft det tvivelaktiga nöjet att se ett bostadshus brinna ner till grunden (inte vårt eget) och den våndan önskar jag verkligen ingen. Det går så snabbt, så snabbt om olyckan är framme.
Önskar dig också en fin decembervecka!
Kram Kristina
Kan bara hålla med! Vi är skogsägare. Runt om oss har vi småbrukande bönder. Klart vi ska få frågan. Allt som inte är mitt är någon annans… ..vill jag ha någon annans frågar jag. PUNKT! Hämtar inte sten, mossa eller något från någon annans mark utan att fråga. Fascinerad av formuleringarna som nånstans ska göra det ok.
Kommer också skriva något på temat! För hur vet lånarna om var gränsen går mellan vår och grannens skog? Grannens är naturvårdsområde… ..vi är väl rätt så nära den statusen också.
Tack för du skrev, funderade på om jag skulle lämna en kommentar på en blogg och nu har jag gjort det! Kram, Carina
Glad att höra att det inte bara är jag som har reagerat. Tycker som bloggare att man har ett ansvar att berätta att man har frågat/själv är markägare om man skriver den typen av inlägg. Och missförstå mig inte, det är jättefint med granar, men inte stulna sådana.
För mig är det enkelt, det är inte farligt att fråga en gång för mycket. Är man så säker på att det man vill ha inte har något värde för markägaren så kommer man ju att få ja på sin fråga, eller hur? Vågar man inte fråga så kanske man ska fundera på hur det kommer sig.
Själva har vi frågat en markägare om sly till papegojornas sittpinnar och har ett stående löfte om att vi får hämta det på ett speciellt ställe där det inte gör något om vi sågar ner sly, tvärtom.
Kram tillbaka!
Visst är det så. Jag behöver hämta löv – ingår i allemansrätten iofs… ..men jag kommer ändå fråga markägaren. Nånstans tänker jag att om jag vill ha/fylla några sopsäckar så är det nog lite utöver vad som var tanken med allemansrätten. Dessutom syns det så väl och som markägare undrar man vad som hänt. Man brukar få ja vid en fråga.
Kram
Det är min erfarenhet också, jag har alltid fått ja när jag har frågat.
Kram Kristina
Söta ljuslyktor!
Brandfarliga arrangemang finns det nog gott om. Det gäller verkligen att tänka efter. Glaslyktor, blockljus på silverbricka, smidesljusstake…har vi här. Jo, en bricka med mossa och blockljus har vi faktiskt men den är bara tänd när vi är nära.
Så mysigt det låter med julbakning. Vi hade kalas i helgen så det blev en del bakat till det. Framöver blir det knäckebröd, lussekatter, julgodis och något juligt bröd som ska bakas.
Kram
Ja, visst är de söta? I somras hade jag blomsterarrangemang i dem, de fungerade lika bra till det när vi hade fest.
Låter som ni har många bra ljusarrangemang, skönt. Det är så lätt att något annat kommer i vägen och så glömmer man de där ljusen man tände. Det gör ju inte så mycket om de inte är i närheten av något som kan fatta eld. Med en nyfiken katt i hushållet tänds det bara ljus när vi sitter vid bordet.
Här funderar jag som bäst på när vi ska baka struvor, och så ska pepparkaksdegen fixas också. Äter köpepepparkakor ännu så länge… 😉
Kram Kristina
Det är väl toppen att du blir förbaskad! Många bryr sig nog inte om att fråga markägaren, men lika många vet nog inte vad man får och inte får ta/plocka. Men nu vet alla!
Själv blev jag stolt ägare till en söt, liten gran på vår glöggfest i lördags. Fick den av herr Skogsägare. Det är bra med skogsägargäster 🙂
Kram Tamara
Visst är det bra med sådana gäster! 🙂
Jag har aldrig dragit mig för att säga ifrån i verkliga livet och det tänker jag inte göra när jag bloggar heller, de gånger det behövs, även om det säkert är en och annan läsare som känner sig trampad på tårna. För mig handlar det om respekt för andras egendom, hur liten den än må vara. Jag hoppas att även de som läser och just nu känner sig påhoppade så småningom kan se det ur markägarens synvinkel.
Kram Kristina
Lussekatter, underbara lussekatter. Och mörka bröd fulla av smak. Mmm. Nu blev jag så sugen på att baka. Och äta, fniss…
Det är sant, många ljus tänds och tror att vi kommit att tro att de där små värmeljusen är helt ofarliga… Jag är en enkel typ, inte piffig alls precis, och har bara lerkrukor etc med mossa o julrosor etc i. Inga ljus i dessa! Det tändbara får vara i för sådant avsett och av material som inte brinner. Inte för många värmeljus tätt tätt intill varandra… jag har varit med om att själva ”ångan” ovanför tog fyr en gång, då jag placerat värmeljus tätt intill varandra på ett fat. HEMSKT! Ja, så placera ljusen med luftrum emellan! Sedan kan ju ljus, lyktor etc grupperas tillsammans med det grönskande på olika vis. Men HÅLL AVSTÅNDET! =oP
(Mossan i mina krukor är köpt, inte mycket till skog här i stan. Men förstår att det kan te sig lockande för folk som bor i skogsbygd. Att bara gå ut o tänka att skogen inte alls tillhör någon. Naturligtvis inte OK.)
Ha det gott!
/Katarina
Det är bara att börja baka… 🙂 Hade jag bara ställt in kameran rätt hade det blivit bilder från baket också.
Det där med värmeljus är så lömskt. Att de kan börja brinna med jättelåga om de står för tätt är en otäck sak, en annan läskig grej vi var med om var att en bit av veken plötsligt trillade av och började brinna nere i det flytande stearinet med hög låga! I det läget var jag så tacksam att vi satt precis bredvid och snabbt kunde släcka.
Kram Kristina