Trädgårdsinspiration nr 9 – den sista för den här omgången – handlar om en trädgård i Blekinge där ett problem vändes till en fördel. När ägarna köpte huset var ”trädgården” en äng där djur hade gått och betat under många år. När det var dags att skapa en trädgård av ängen och börja gräva rabatter blev det inte riktigt som ägarna hade tänkt sig. Var de än började gräva sa det ”klonk”. Under gräset var det nämligen berghällar.
Så vad gör man då? Ja, mannen i huset tog sig an den mödosamma uppgiften att frilägga berget. För hand. Med spade och skottkärra. Han valde träd och växter främst utifrån deras bladverk och tätade klippskrevorna här och var så vattnet kunde porla från toppen av ”berget” ner till en stor damm med fiskar.
Åtta år senare ser den delen av trädgården – stor som en mindre villatomt – ut så här: 
Dammar, vattenfall och en mängd japanska lönnar, gräs och funkior. De stora träden i bakgrunden står i tomtgränsen.
Börjar man uppe på höjden så ser det ut så här. En djuphåla och över den breder en rödbladig fläder och en hortensia ut sina blad och blommor. Ett stenkast bort finns en sittplats omgärdad av skyddande grönska.
Planteringarna omgärdas av stenblock och den som vill kan klättra vidare in i grönskan.
Det finns flera smådammar/djuphålor bland klipphällarna där vattnet kan samlas och där näckrosorna trivs.
Överallt olika bladformer och färger, men nästan inte en enda blommande perenn. En av de japanska lönnarna sträcker sina grenar ut över en av dammarna.
Vattnet finner sin väg från toppen ner till den stora dammen via flera små vattenfall.
Man tar sig fram på klipporna eller små snickrade spångar. På ett ställe finns den här vackra sittplatsen vid ett träd.
Sittplatsen från en annan vinkel där man ser mer av hur den är uppbyggd.
Där klipphällarna planar ut mot den omgivande delen av trädgården (som är under uppbyggnad) skapar höga gräs lummighet. Vi var där i september när gräsens vippor började visa färg.
Tidigare inspirationsinlägg hittar du genom att klicka här. Jag återkommer nästa januari och berättar om några av de trädgårdar jag har besökt under 2015.
Kristinas oas 
Helt otroligt! Vilket arbete och vilket resultat. Här gäller det att ha en bergfast övertygelse om hur trädgården ska byggas upp … eller kanske plockas fram. På något sätt så känns det som om jag sett något om denna trädgård förut. Kan dom ha varit med i något trädgårdsprogram på TV? Eller kanske i någon trädgårdstidning. Hur som helst. Mycket roligt att vi fick följa med dig i bild och ord. Tack för det!
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram Anita
Ja, det har varit många skottkärror med jord som tippat längre bort i trädgården för att användas till andra projekt.
Tror inte du har sett den förut, men självklart finns det andra trädgårdar som liknar den.
Önskar dig också en bra vecka!
Kram Kristina
Inspirerande läsning men framförallt bilder för mig som funderar på en tomt med mycket berg. Som älskar vatten och lummiga miljöer. Har du lust att maila mig namn till ägaren så får jag höra om jag kan få besöka? Ska säkert neråt dina trakter i vår/försommar 🙂 Då hoppas jag få till ett besök hos Thuja också. förra våren så var hon på Sofiero när jag hälsade på.
Kram, Carina
Tror säkert du skulle få komma och hälsa på, jag messar ägarna och frågar om jag kan lämna ut namn till dig. Och du är så välkommen hit, det vet du. 🙂
Kram Kristina
Ett riktigt manhaftigt storverk vill jag säga. Underbart! Där läggs tydlig vikt vid berg,sten, vatten, träspångar, små rum, japanska lönnar vajande gräs och knappt några blommande perenner. Jag går alltid igång på denna typ av trädgårdar. Mina tidigare inlägg om japanska trädgårdar verkar läsas mestadels av män med stort trädgårdsintresse förstår jag av frågor jag får på mailen. En sådan önskar jag mig i nästa liv. Tack för all bildinspiration du bjudit på nu och tidigare i vinter.
Kram Luna
Varsågod! 🙂
Det var en speciell upplevelse att vandra runt i den här trädgården som är så vacker och naturligt uppbyggd. Mycket rofyllt.
Kram Kristina
Spännande trädgård och visst gäller det att vända nackdelarna till sin fördel och inte streta emot. Kan tänka mig att berget dessutom ackumulerar värme som många växter gillar.
Allt gott
Anette
Precis, jag gillade att de vände det de först såg som ett problem till något riktigt bra.
Kristina