En sak blev definitivt klar under de många trädgårdsbesöken i Frankrike – vår trädgård behöver fler hortensior! Jag har i dagsläget fyra: en uppstammad syrenhortensia, en sammetshortensia, en vit-limeblommande ‘Annabelle’ och en namnlös lila sort som för en något tynande tillvaro i en skuggig rabatt. Men efter att ha sett de monster till hortensior som trivs i det franska klimatet måste ju något göras i vår egen gröna oas.
Jättehortensia med mig som levande måttstock på hur gigantisk den var!
Maken och jag for till grannstaden och en välsorterad plantskola. Som visade sig ha halva priset på hortensior just den veckan…! Ibland ska man ha tur. Eller otur, beroende på hur man ser det! 😉 Hem kom vi i alla fall med inte mindre än sex stycken nya hortensior. De fyra första är alla Hortensia macrophylla i 30 cm storlek och kan i bästa fall bli 80-100 cm med tiden.
Hortensia macrophylla ‘Fiesta’
Okänd, utan sortnamn, men snygg ändå.
Hortensia macrophylla ‘Teller’.
Hortensia macrophylla ‘Curly Wurly’
De två sista är båda Hortensia paniculata och kan, om det vill sig väl, bli hyfsat stora med tiden.
Hortensia paniculata ‘Confetti’ kan bli uppemot 120 cm.
Det sjätte och sista nyinköpet är en Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som kan bli runt två meter hög.
Just ‘Wim’s Red’ hade en instavän tipsat mig om så den slog jag till på direkt när vi hittade den i plantskolan. Exemplaret vi valde hade bara en enda liten blomma, men när det gällde ‘Wim’s Red’ var stammarna och hur de växer viktigare än blomningen. Exemplaret var närmare meterhögt och hade många fina upprättväxande stammar. Blommorna åldras supersnyggt från vitt till rosa och till sist samma röda nyans som stammarna.
Gillar när buskar är snygga även när de inte blommar!
Avslutar med en hortensiakollage som jag gjorde till instagram efter att ha besökt en fin trädgård med massor av olika hortensior.
Jag tar gärna emot tips på fler namnsorter av Hortensia som ni som läser här kan rekommendera.
Önskar en fin septembervecka! De två första arbetsveckorna har bara flugit förbi, men under augusti och september kompar jag ut vid lunch på fredagar och får på så sätt sköna långhelger. Länkar till Trädgårdsfägring, titta gärna in där.
Kristinas oas 
Helt enig med deg! Hortensia (og spesielt syrinhortensia), er de vakreste busker jeg vet. Utenom roser så klart. Jeg skaffet meg også flere gjennom halv pris på et utsalg 🙂 Et kupp. Ha det godt!
Tack, jag hoppas så att de ska trivas hos oss! 🙂 Jag har aldrig sett så många olika hortensior tidigare, det var verkligen en ögonöppnare.
(Din kommentar hade hamnat som spam, därav sen respons.)
Kram Kristina
Lycka till med dessa fina hortensior. Paniculata-sorterna är mina favoriter, hur lättodlade som helst.
Kram
Marta
Tack Marta! Jag hoppas de ska trivas och tror liksom du att paniculata-sorterna blir lättast.
Kram Kristina
Vilken gigantisk hortensia! Och grattis till inköpen, vilka kap, det borde ju dessutom fungera bra med Hortensia macrophylla hos dig som har trädgård i zon 1. Jag kan tipsa dig om att gå in hos Marit och titta. Hon har i de senaste inläggen skrivit mycket om hortensior och har många sorter. Och kollaget … bara så ljuvligt. Jag älskar hortensia 🙂
Ha en fin vecka!
Kram Anita
Tack! Ja, jag hoppas att åtminstone några av dem ska trivas hos oss. Tack för tipset, ska genast bege mig till Marit! 🙂
En del trädgårdar vi besökte hade så många hortensior att jag blev stjärnögd av att se dem.
Kram Kristina
Älskar hortensior men har bara två – det är alltså dom som överlevt. Dom andra jag satt har inte överlevt…förmodligen av att dom inte trivs med all kalk i jorden. Den första och största är en sammetshortensia som jag fick när jag fyllde 60, den är alltså 14 år nu och den bor i en stor trälåda med kalkfri jord. (Ja, den var alltså kalkfri en gång i tiden.) Den växer enormt och blommar hyfsat och jag får beskära den varje år….. Den andra är en Hydrangea paniculata `Limelight´ med vita/limefärgade blommor. Den är nu efter fem år c:a 0,80 hög och har massor av blommor. På den tas bara dom torra blommorna bort på våren!
KRAM/Susie
De är lite luriga, men trivs de är det ju värt besväret. Vet faktiskt inte vad vi har för Ph här, men det är nog hyfsat i ”mitten”, kalkrik är jorden i alla fall inte.
Sammetshortensior är så vackra! Vilken lycka att ha en så stor! Min är inte riktigt kompis med oss ännu, men jag hoppas den ska etablera sig så småningom.
Kram Kristina
Oj, oj, oj! Är det nåt jag saknar så är det hortensior. Har testat flera sorter men det är förmodligen alldeles för torrt i min sandiga trädgård för dem.
Lycka till med finingarna!
/Anette
Tack Anette! Har planterat ut fem av dem nu och håller tummarna för att de ska trivas. Har ju en ganska väldränerad trädgård, så jag har försökt hitta platser där det är lite halvskugga och där regn kommer plantorna till godo, dvs inte under ett träd utan mer mellan dem.
Hortensior är så fina! Men tycker jag bara har lyckats med Annabelle, de andra jag har tjurar lite…
VIlken resa ni gjorde i somras, borta så länge! Men lite kul att ni hade så lika katter, och att ni fick så söta igelkottar! Hoppas de klarar sig! Här på Gotland har det ju blivit så mycket färre, det märker man framförallt på vägarna, färre överkörda…som alltså betyder att det helt enkelt finns färre över huvudtaget, ja tyvärr är det så krasst… Vi har haft någon då och då i trädgården men inte alls som förr. Tråkigt!
Ha det fint, hoppas du trivs på nya jobbet!
Kram Gunilla
Visst är de fina! Annabelle går bra här också, så vi får väl se hur det går med de nya…
Har inte sett ”våra” igelkottar på ett tag, men hoppas att de lever. Så tråkigt att de minskat i antal hos er!
Ja, det var en fin och innehållsrik resa och en gosig lånekatt förhöjde definitivt upplevelsen. 🙂
Trivs bra på jobbet, men det har varit en rivstart. Hoppas på en något lugnare fortsättning framöver.
Hoppas snart kunna uppta mina bloggläsningsvanor igen.
Kram Kristina
Pingback: Ett år senare – nya delen av trädhörnet och lunden | Kristinas oas
Jamenjagvetjupreciiis hur galen man blir av att se dessa fantastiska hortensior ute i Europa! Hörde av festfixaren Bindefeldt att han hade sina i krukor och grävde ner dem i jorden om vintern. Förmodligen lättare att ha koll på vattningen i krukor tänkte jag och har nu planterat om mina (utom Annabelle). Nu håller vi tummarna för att vi också får njuta! Och så måste jag hitta Marits inlägg …
Kram kram
Ja, precis! Man blir ju heeelt galen av att se det! Och nej, mina blir förstår inga tremetare, jag är nog glad om de överlever…
Hittade Marits inlägg och har antecknat en sort till jag vill få tag på.
Du får berätta hur det går med dina krukor! 🙂
Kram Kristina