Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.
Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.
Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.
Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )
Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.
Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…
Vår kisse…
Utbytesfamiljens kisse!
Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:
För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.
Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!
Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.
I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)
Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.
Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!
Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.
Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!
I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.
Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!
Kristinas oas 
Välkommen hem får jag börja med att säga 🙂 25 dagars roadtrip, det var inte lite det, förstår att trädgården hade passat på att härja lite som den tyckte under tiden.
Igelkottarna är ju bara så söta. I somras när vi skulle gå ut en kväll med Lucy så ville hon absolut in under vår lönn på framsidan (du minns den säkert). Vi förstod ingenting men så tittade vi in under grenarna och där var en igelkottsfamilj. Det har hänt förut. Dom stannar där ett par dagar och så försvinner dom någonstans. Var är oklart men jag har i varje fall inte sett några överkörda kottar på vägen.
Så spännande med nya arbetsuppgifter och att du återigen kan ha trädgården som din avkoppling. Det låter också spännande med att försöka komma på egna vegetariska rätter. Vi försöker men jag tycker det är jättesvårt, det finns massor med recept och ibland känns det som jag inte hittar skogen för alla träd om du förstår vad jag menar. Om du kommer på några bra recept kanske du kan lägga ut dom på bloggen?
Nehej, nu får jag nog sluta med kommentaren, annars blir den också megalång (fast som du vet gillar jag megalånga inlägg) 🙂
Ha en skön avslutning på augusti!
Kram Anita
Tack Anita! Det som är skönt med en lång resa är att vara nöjd med resans innehåll när dagarna är slut och faktiskt längta hem.
Men så roligt att ni också har haft besök av en igelkottsfamilj! Jag minns absolut lönnen. 🙂
Ja, jag är glad att min arbetsgivare har gett mig förtroendet att fördjupa den här sidan av min tjänst. Känns oerhört meningsfullt.
Angående maten så har vi olika teman olika dagar. Måndag är soppa och nybakat bröd, tisdag ägg, onsdag vegetariskt, torsdag fisk, fredag kyckling, lördag/söndag rester och ev fläsk. Ägg kan vara allt från fläskpannkaka till våfflor eller crêpes. Vegetariskt kan både vara grönsaker i huvudroll eller vegetarisk substitut för kött. Barnen har bläddrat i kokböcker och sållat ut recept som de vill prova. Jag kände lite som du förut, men just nu gör vi på enklast sätt efter eget huvud. Dvs tar favoritrecept och byter ut mot substitut eller förstärker grönsaksdelen. Jämfört med förut när vi åt kött fyra dagar i veckan är det ändå stor skillnad. Jag kan absolut tipsa lite mer längre fram! Har fått bra tips från andra som äter veganskt sedan flera år.
Tur du gillar långa inlägg! 🙂
Kram Kristina
Åååh! Vilka bra idéer för veckomenyer! Berättade för maken och han sa ”men så kan vi ju göra, olika teman”. Vi har haft så svårt att hitta kvällsrätter nämligen. Soppa försöker vi äta en dag i veckan och ofta också ägg men då blir det mest omelett med olika fyllningar, men nu blev jag sugen på crêpes. En kväll brukar det bli rostat bröd och kex med vindruvor, olika ostar och marmelad. Men det där med favoritrecept där grönsaksdelen förstärks, det var en jättebra idé! Vi brukar också göra pasta med enbart vegetariska ingredienser. Ofta gör vi en favorit som vi fått efter resor i Italien, nämligen ”Aglio e olio”, d.v.s pasta med vitlök och olivolja (huvudingredienserna). Till det även chili, persilja och citron plus salt och svartpeppar. Supergott med ett gott bröd till. Ska vid tillfälle lägga ut receptet.
Tack för inspirationen och tipsen! Och … tur att du inte har något emot långa kommentarer för nu blev det en lång en igen … 🙂
Kram Anita
Det är ju det som är det roliga, att ha ett litet samtal! 🙂 Vad glad jag blir att det jag berättade gav er nya idéer! Pastareceptet lät mums!
Kram Kristina
Roligt att läsa om allt och lycka till med nystarten på jobb. Låter som ett väldigt roligt arbete du har :). Och känner detsamma som du inför skolstart, längtar tillbaka till när man klädde in böckerna fint i vackert papper och trånade efter nya pennor och suddgummin, suck…
Tack så mycket! Det ÄR ett roligt jobb och jag trivs bra. Att vara med och göra skillnad känns väldigt bra. Tänkte väl att vi var fler skolnostalgiker… 😉
Visst hinner det hända mycket på en sommar i både stort och smått. Låter som nya jobbet också blir spännande och kul. Föredrag på engelska blir väl lätt som en plätt för dig som hållit språket vid liv. Lycka till med allt!
/Anette
Tack så mycket Anette! Ja, jag hoppas jobbet blir det. Min kollega som jag åker med pratar också bra engelska, så det känns skönt och tryggt.
Trädgården börjar sakta återfå lite form igen allt medan jag skördar frö för glatta livet.
Ja det var verkligen an massa nytt. Förstår att det var skillnad när ni kom hem efter 25 dagar, men vad bra att den franska familjen kunde sköta om ert hem. Ett riktigt fiffigt sätt att semestra. Nu har du också ett mål med utvecklingen av er trädgård. Det är ju en känsla man vill åt förutom viktiga funktioner. Har sett dina bilder från de franska trädgårdarna och ska återvända till dem alla och lägga in på min europakarta (google maps) för trädgårdar att besök. Har gjort det under många år och det ger en så bra bild över var alla guldkorn finns och så bra att ha när man är ute och spontan-åker. Ja nu spontan-åker jag inte så mycket i Frankrike, men på närmare håll. Kul med nyordning på jobbet. Hoppas det blir jättebra. Det är ju slitsamt att ha ett fysiskt krävande arbete under lång tid också.
Ha det fint
Helene
Ja, känslan är så viktig! Och jag kommer drömma mig tillbaka dit länge, länge… 🙂
Vi tycker byta hus är perfekt och det är så trevligt att träffas och höra vad man uppskattat mest i det andra landet (vilket inte alltid är det man tror).
Så smart att spara trädgårdar på en karta! Jag kanske hör av mig när vi ska planera nästa resa (vart det nu blir) och hör om du har några guldkorn i närheten. 🙂
”Nya” jobbet innebär fler projekt och möten, tar nog ett tag att få koll på hur jag ska styra upp det jag kan styra upp. Men det är spännande och utvecklande! Och med tanke på att jag har minst 15 år kvar i arbetslivet så kanske det är bra att slita lite mindre fysiskt.
Kram Kristina
Jag har ju missat massor här! Grattis till det spännande förändrade jobbet, hoppas du är lite varmare i kläderna nu när det gått ett tag. Tackolov att du nu visar bilder från trädgårdsbesöken här också, den där lilla mobilskärmen gör mig galen. Jag är egentligen ingen fan av instagram just därför. Nu ska jag genast klicka upp bilderna på de spännande stigarna.
Och så blir det en kram igen 🙂
Tack tack! Det känns jättekul att ha fått det nua jobbförtroendet! Det har varit intensivt, men utvecklande, så här långt. I och med att det är en ”ny” tjänst så vet jag inte hur året kommer att se ut, var är det mest intensivt och var är det lugnare? Det återstår att se! Men glädjande är att nu när jag mest är inomhus på jobbet har lusten att trädgårdera när jag kommer hem ökat.
Jag har inte bestämt ännu hur jag gör med inspirationsinläggen i vinter, vi får se. Jag läser ju även bloggar på mobilen, så för mig är bilderna alltid lika små… 😉
Kram tillbaka! 🙂