Grått, grått, grått… Det gäller att leta färgklickar så här års! Och självklart finns det sådana i vår trädgård.
Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har så vackra lila bär så här års. Det är inte så mycket bär i år, kanske tröttade den ut sig förra året?
De sista löven på perukbusken, Cotinus coggygria, lyser knallröda i den bleka novembersolen.
Mera rött. Japanska rönnen ‘Carmencita’ har fortfarande sina bär kvar. Men snart kommer nog fåglarna och rensar rent…
Några få sommarrudbeckior blommar fortfarande, lite tilltufsade efter ett antal nätter med några minusgrader.
Fröhängena på Himalayakaprifolen, Leycesteria formosa, är vackert mörkröda.
När mycket vissnar ner och blir brunt syns plötsligt andra växter desto bättre. Som den vintergröna daggtöreln, Euphorbia characias ssp. wulfenii.
Även om den den inte är någon färgklick så njuter jag ändå av rosen ‘Moonlight’. Den blommar och blommar, om än mer sparsmakat så här års.
Vid dammen har vinterliljan, Hesperantha coccinea, slutligen gett upp. De sista knopparna orkar inte riktigt slå ut.
Jag har planterat ett nytt gräs, en vitrandig miscantus, Miscanthus sinensis ‘Variegatus’. Jag hoppas den ska växa sig stor och fin på den här platsen nära det gamla plommonträdet. Bredvid den växer blå riddarsporrar och varje år när de klipps ner så blir det så tomt där.
Jag är nästan höstklar i trädgården och det är så skönt! Alla lökar är planterade, vattentunnor tömda, växter som övervintrar i kruka inbäddade i löv och lerkrukor tömda och undanställda.
Och på tal om löv, det här är det jag har pysslat med de två senaste helgerna (när det nu inte har strilregnat): blåst löv! Kanske inte så mindful, men väldigt tidsbesparande när man har många grusgångar och träd.
Före…
… Och efter!
Länkar till Trädgårdsfägring titta gärna in där för att se vad andra skriver om i grå november.
Kristinas oas 
Härligt! Här sprakar det ordentligt av färg. Visst finns det färg i november. Glasbärsbuskens bär har jag njutit av förut hos dig och nu fick jag se dom igen. Färgen är otrolig. Fantastiskt med den vita rosen som fortsätter blomma. Den ser så ren och oförstörd ut. Himalayakaprifolen var intressant. Och det var en otrolig skillnad före och efter lövblåset.
Kram Anita
Glasbärsbusken bjuder på några enstaka klasar med bär, men även om de inte är så många piggar de upp.
Kram Kristina
Glasbärsbusken och Euphorbia characias ssp. wulfenii har jag försökt få tag i här på ön, utan att lyckas. Fast den första köpte jag på fastlandet för massor av år sen – den dog!
KRAM/Susie
Ja, de är inte helt lätta att hitta! Daggtörel har jag hittat utomlands och köpt som semesterminne. Min första klarade ett par år sedan dog dem. De jag har nu verkar trivas, så hoppas du får möjlighet att göra ett nytt försök.
Kram Kristina
Det finns så mycket höstfägring som sällan nämns i vare sig plantskolor eller trädgårdstidningar. Glasbärsbusken, visst är den ett måste i alla fall om man bor i de södra delarna av Sverige?
Ha det gott!
Birgitta
Det kan jag bara hålla med dig om! Kan man ha en glasbärsbuske borde det vara obligatoriskt. 🙂
Nu när snön kommit på tillfälligt besök här är det nästan svårt att se de ljuvliga färgklickarna hos dig. Nackdelen med att läsa bloggar lite sent. Ungefär som när jag äntligen kommer mig för att kika igenom olika magasin som blivit liggande och läser om midsommar mitt i vintern eller julmat på våren.
kul med bilderna före och efter lövblås, före kan man ju knappt ana att där finns en grusgång!
Jag är förvånad över att så många rönnbär fortfarande sitter kvar, tidigare år har de ätits upp innan jag hunnit njuta av synen. Nu är de många och som sagt fortfarande kvar!
Kram och trevlig advent!
Känner igen mig i det där med att läsa i otakt, men så blir det ju ibland! 🙂
Ska ut och fotografera hur det är i trädgården nu, får väl se hur det är med färgklickar. Men en del brukar alltid finnas att glädja sig åt.
Kram tillbaka!
Pingback: På promenad med katten genom en frostnupen trädgård | Kristinas oas