Det fanns de som tyckte att vi gick väldigt snabbt fram när vi körde igång med omgörningen av nuvarande trädgården direkt vi hade köpt huset för 20 år sedan.
Men det fanns en anledning – jag hade ju haft en generalrepetition. Så innan jag börjar berätta historien om vår trädgård i en rad inlägg, behövs det ett förord om den allra första egna trädgården.
Det här är berättelsen om den röda stugan vid grusvägens slut, granne med granskogen. Stugan som jag hyrde under tre år av världens bästa hyresvärdar: ett lantbrukarpar som hatade förfallna torp och älskade företagsamma hyresgäster.
När jag flyttade in saknade stugan trädgård i någon form. Lantbrukarparet hade räddat den från att helt falla samman, slängt ut hemska perspektivfönster (!) till förmån för nytillverkade fönster i gammal stil från lokala snickeriet, byggt ett nytt kök, tapetserat, målat, byggt en halvglasad veranda, satt in en tälgstenskamin i vardagsrummet och inte att förglömma, installerat en toalett inomhus… Japp, det var en mycket förfallen stuga innan renovering. För 2500 kronor i kallhyra i månaden blev den min.
Jag frågade försiktigt om jag fick plantera lite växter och fick fria händer att i princip göra vad jag ville. De var bara glada om jag ville fixa i ordning utemiljön.
Så här såg det ut när jag flyttade in. Ja, ni kanske förstår om det kliade i mina fingrar att skapa något som blommade?
Så här såg det ut den andra sommaren. Jag hade många idéer redan på den tiden och sådde, planterade och fixade på många sätt.
Under min tid i den lilla stugan gjorde jag en rad nybörjarmisstag som att så sommarblommor i rader, inte vattna tillräckligt och inte ta det där med gödsel på allvar.
Men jag lärde mig sakta och fyllde den härliga verandan (nätad så inte mina två innekatter skulle rymma) med allt från rosor till tomater.Blomman för dagen och två innekatter som fick blir verandakatter under tiden i stugan. Den grå till höger lyckades både fånga möss och fåglar inne på verandan… I bakgrunden syns carport och en vedbod som hyresvärden byggde till mig (utan att höja hyran – jag fixade ju i ordning utemiljön).
Hängmattan var en present och den var så skön att vila i inne på verandan. Längst bort i hörnet sitter min ena katt och tittar ut. Jag hade ett extra ”kattbord” där de kunde ligga i solen och ha det skönt.
Tomater och gurkor växer i krukorna mot gavelfönstren och närmast i bild är det dahlior, klematis och rosor i kruka. Vid bordet satt jag på lediga dagar och åt, pysslade och läste. Ibland smattrade regnet mot taket, andra dagar värmde solen gott.
Jag släpade stenar från en hög som blivit över vid renoveringen och byggde en upphöjd plantering på den sluttande tomten där jag odlade potatis, bönor och vitlök. På andra sidan dörren till stenkällaren anlade jag en liten örtagård. Bakom vedboden blev det plats för ett hallonland och en kompost.
Sista halvåret hade blivande maken flyttat in i stugan. Jag hade bara ett vikariat och visste inte var jag härnäst skulle få jobb, så vi bidade vår tid. Sommaren 1999 fick jag så äntligen ett fast jobb, vi gjorde vår första resa till Frankrike och jag kom hem full av inspiration och var ganska frustrerad över att inte ha en egen trädgård där jag kunde planera långt framåt i tiden.
Men några månader senare hittade vi så vårt nuvarande hus och flyttade från den lilla röda stugan vid granskogen. Katterna fick äntligen möjligheten att gå ut i det fria som de ville och växterna på verandan, ja, de fick förstås flytta med. Men det får jag berätta mer om en annan gång! 🙂
Beklagar de något suddiga bilderna, då fotona är inklistrade i pärmar har jag fotograferat av dem.
Länkar till Trädgårdsfägring och önskar en fortsatt trevlig helg!
Så roligt att få läsa detta! Och så fint du hade vid den röda stugan också! 🙂
Tack! Jag tyckte så mycket om att bo där och hyresvärdarna var underbara.
Men Kristina! Vilken fin berättelse från verkliga livet, din första trädgård. Och som jag tycker om rubriken på ditt inlägg … Den röda stugan vid grusvägens slut och så fortsättningen … granne med granskogen. Så vackert, så poetiskt. Jag blir nästan lite rörd, Det var verkligen fint att läsa om ditt ”genrep”. Vilka underbara hyresvärdar du hade också. Och bilderna håller hög kvalitet med tanke på att dom är avfotograferade från ett fotoalbum. Så glad jag är att du hade bilderna kvar. Och så glad jag är att få läsa om ditt första hus, den röda stugan vid grusvägens slut, granne med granskogen.
Tack för ett jättefint inlägg!
Kram Anita
Tack Anita! Jag blev nästan lite rörd själv när jag i mellandagarna städade och hittade lådan med äldre fotoalbum… Som jag trivdes i den stugan! Verandan var på 18 kvadrat och som ett extra rum. Brukade fantisera kring vad jag skulle göra med trädgården om jag hade ägt stugan, men sedan blev det jobb sju mil bort och flytt till vårt nuvarande hus och trädgård…
Kram Kristina
Vilken härlig berättelse – och vilka fantastiska värdar! Jag ser verkligen fram mot dom följande berättelserna om ditt nuvarande ställe!!
KRAM/Susie
Tack Susie! Önskar att alla fick ha sådana omtänksamma hyresvärdar. Bonden hade också hand om snöröjningen i trakten, så jag behövde aldrig oroa mig för hur jag skulle ta mig till jobbet, den smala grusvägen och gårdsplanen var förstås redan plogad när jag skulle ge mig iväg.
Snart är det dags att visa vad som väntade sedan när det gäller trädgård…
Kram Kristina
Vilken härlig tillbakablick! Och så mysigt det ser ut där på verandan, både för två- och fyrbenta! Förstår att du trivdes!
Kram Gunilla
Tack Gunilla! Vi trivdes så bra där kissarna och jag.
Kram Kristina
Visst har du visat stugan förut (insta, kanske?)? Jag känner i alla fall igen den första bilden. Tillbakablickar som dessa är så nyttiga, både för att se vad man kan göra och vad man egentligen har gjort. Nu bor du ju inte kvar längre, men tanken att du där och då började fantisera en framtida trädgård ”på riktigt” är rätt maffig. Långt före alla möjligheter att spara inspirerande bilder på datorn. Tänk, så många utrivna tidningssidor med fina bilder man har i sina gömmor … (Och fortfarande river jag ut recept trots att jag vet att jag ändå googlar om jag behöver något)
Det kliar så vansinnigt i mina trädgårdsfingrar nu!
Kram!
Tack för dagens fniss Anni! Här är en till som river ut recept men lik förbaskat ändå googlar… 🙂
Jag visade bilderna på insta när jag höll på och bläddrade i gamla fotoalbum. Och jag hittade en hög med utrivna trädgårdstidningssidor också för övrigt. 😉
Vill också sätta igång ordentligt nu! Men det bara regnar och blåser när jag är ledig. Tröstar mig med att det trots allt bara är februari.
Kram Kristina
Pingback: Från maskrosgul gräsöken till blommande oas – historien om vår trädgård del 1 | Kristinas oas
Pingback: En mysig uteplats – historien om vår trädgård del 2 | Kristinas oas