Man kan sammanfatta vårt köp av ett tegelhus byggt 1978 så här: det var inte för trädgårdens skull vi slog till senhösten 1999.

Följ med på en rundtur, så kommer ni att förstå varför. Så här såg vår trädgård ut för 20 år sedan.

Det här är norrsidan på huset, komplett med fem meter hög gran, tre meter hög en, krypen, ett jättelikt forsythiasnår och en gräsmatta full med maskrosor. Bakom allt det gröna finns alltså ingången till huset.

Längs med norrväggen finns också en smal rabatt med några trötta spireor som bara under högsommaren nås av sol.

Utsikt från badrummet på ovanvåningen. Det här är framsidan, forsythian syns nedanför taket och till vänster är den höga enen. Ut mot gatan växer jättelika kornellsnår och så lite fler krypenar.

Vi svänger om hörnet på huset och går längs med österväggen. Där växer en rönnsumak och inget mer.

Vi svänger in på baksidan, södersidan, av huset. Där bakom det jättelika syrensnåret finns ett uterum någonstans. Till vänster i bild syns de gamla fruktträden som fortfarande står kvar. Lite längre bort skymtar ett träd och några buskar…

… och så här ser det ut från andra hållet! Lite höga spireor, en frösådd lönn och där borta vid uterummet lite mer barr planterat mot väggen. I rabatten längs med södersidan finns trädgårdsiris, silverarv, näva, perenn luktärt (som klättrar på den fina plastspaljén) och en massa ogräs.

Närbild på typ den enda rabatten i trädgården. Där borta i snåret finns ingången till uterummet. Att det ligger i söderläge kan ingen ana när man stiger in i mörkret bakom syrensnåret.

Vi fortsätter promenaden runt huset. Nu kommer vi runt mot västersidan och uteplatsen utanför köket.

Tada! Uteplatsen, komplett med halvrutten spaljé (observera stöttan till vänster för att den inte ska välta) och en markis som sett sina bästa dagar. Och så ”rabatten” med silverarv och ogräs.

Och så här såg resten av västersidan ut. Garage/varmförråd (på den tiden med fönster), gammal metalldörr till sopsäck (som redan då var utbytt mot plasttunna) och ett skräp/virkesupplag…

…som var så här deprimerande vid närmare beskådande.

Ja, då var rundturen klar! Som sagt, det var ju inte för trädgårdens skull vi slog till och köpte huset.

Allt som växte i trädgården fick plats i en glest skriven spalt på en A4-sida. Men tomten var lagom stor, knappt 1000 kvadratmeter, och jag såg potentialen i vad jag skulle kunna göra med all yta. Efter åren i den lilla röda stugan vid grusvägens slut kliade det rejält i trädgårdsfingrarna.

Fast om någon då hade sagt att vi skulle ha vår första trädgårdsvisning och vara med i ett trädgårdsreportage i lokaltidningen redan 2005 hade jag gapskrattat…

Här är jag med barn nummer två i famnen, hon var åtta månader då. Varken hon eller jag visste att hon redan som åttaåring skulle ha sin egen lilla rabatt i trädgården…

… och att hon skulle hänga med mig på trädgårdsmässor för att fotografera ”fina blommor”. (Numera har hon tagit en tonårspaus från det där med trädgård.)

Så vad gör man då när man blickar ut över en maskrosgul gräsöken och drömmer om rosor, lavendel och många träd? Var sjutton börjar man?! Jag började med att låna och köpa böcker. Många böcker. Det här var ju före internets genombrott.

Min bibel blev Karin Bergströms ”Din Trädgård” som jag läste från pärm till pärm den där första vintern. Hon predikade att man skulle välja träd och växter ”med det lilla extra”, och det tog jag som mitt ledord. Varje träd jag valde skulle vara något extra. Böcker om olika träd, perenner och lökväxter fylldes med komihåglappar och långa listor över allt som jag ville ha.

Så vad började (blivande) maken och jag med den där första sommaren i vår trädgård? Det ska jag berätta i nästa del, så följ med på 20-årsresan från då till nu, genom alla (större) projekt och omgörningar under åren.

Länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Det var en gång” denna vecka. 🙂