Tusen Trädgårdar 2020 – en annorlunda historia

Bild

Förra söndagen var det så dags för Tusen Trädgårdars 10-årsjubileum! Vi har varit med alla år utom det allra första 2010, för då var halva trädgården uppgrävd (vi kommer dit så småningom i Historien om vår trädgård).

Nu var det ju ett 10-årsjubileum med förmaningar, rekommendationer och riskanalyser. Förhoppningsvis första och enda gången jag behöver ha en lång skriftlig välkomsthälsning och handsprit vid ingången…

Vi hade en jämn ström av besökare under hela dagen och klockade in 153 personer på de sju timmarna. Det vi var mest nöjda med var att det aldrig blev fler än runt 30 personer samtidigt i trädgården (besökstoppen ligger alltid vid 11-snåret och dippen alltid mellan 12-13).

Jag brukar ju dokumentera här på bloggen vad besökarna frågade om och i år var det här topp tre:

1. Trädgårdskryddbuskarna Calycanthus ralstonii ‘Hartlage Wine’ (rödblommande, kan ses i bloggens header) och ‘Venus’ (vitblommande).

2. Rosatonade studentnejlikan ‘Carnea’, här bredvid en rödbladig japansk lönn.

3. Trebladsspiran, Gillenia trifoliata, för övrigt utsedd till Årets perenn 2020. Har ett par riktigt stora och fina exemplar varav det vid fågelvoljärerna syns mest.

Vår honungsros, Rosa helenae hybrida, fick många beundrande blickar den också. Den är oerhört rikblommande i år där den klättrar uppåt i det höga bigarråträdet. Det här är utsikten inifrån huset. Runt fågelvoljären växer rosen ‘Mme Alfred Carrière’ och det som hänger ner vid fönstret är en gardin av fembladig akebia, Akebia quinata. Till vänster i bild syns ett av de upphöjda sparrislanden med alla blommande kornvallmo.

Vi hade tryckande värme hela Tusen Trädgårdar men sedan siste juni har det regnat. Hittills har vi fått runt 25 mm i stilla sommarregn. Det här är första året på fler år än jag kommer ihåg som vi inte har behövt vattna i trädgården en enda gång under vare sig maj eller juni! Grönsakslanden har förstås fått lite extra vatten, men annars har resten av trädgården klarat sig med den nederbörd som har kommit. Så otroligt skönt!

Veckan efter Tusen Trädgårdar har vi haft inte mindre än sex besök som vi har visat trädgården för. Vänner och trädgårdsbekanta som av olika anledningar inte kunde komma den 28:e juni, inklusive en annan familj som också hade sin trädgård öppen då. Det har varit mycket trevligt och kul att få vandra runt och prata trädgård! I dag var enda besöket där det regnade, annars har de andra prickat uppehåll.

I övrigt har jag ägnat semesterveckan åt att göra så lite som möjligt. Sova länge, äta ”hemester-frukost” (Lidl har börjat sälja mitt franska semesterbröd brioche) och fotografera i trädgården.

Kisse har roat sig med att jaga möss. Bara den här veckan har han kommit hem med flera. Även om det ser ut så på bilden är de definitivt inte vänner. Han är bara lite mätt efter den han fångade några timmar tidigare. Så länge han låter bli småfåglarna är jag mycket nöjd.

Prognosen säger fortsatt regn. Jag får väl njuta av blommorna i trädgården under paraply! Dahliorna har börjat slå ut och luktärtor och andra sommarblommor blommar för fullt. Plockade en liten ”före regnet”-bukett i går kväll. Den doftar så gott!

Med det önskar jag en fortsatt fin helg och kommande julivecka! Länkar till Trädgårdsfägring.

Välkommen på Öppen trädgård 28 juni kl 10-17

Bild

Tusen Trädgårdar firar tioårsjubileum och självklart är vi med! Det blir femte gången gillt för vår del och vi ser fram emot att möta nya och gamla trädgårdsbekanta klockan 10-17. Adress, vägbeskrivning med mera hittar ni på hemsidan, sök på Kristinas oas.

På väg in under rosenportalen med ‘Gislaine de Feligonde’ som precis har börjat blomma.

För er som inte har möjligheten att komma förbi så bjuder jag på några bilder från dagens trädgård. Dagens väldigt välvattnade trädgård, ska jag kanske skriva. I går fick vi – håll i er nu – 68 (!!!) mm regn på 24 timmar. Varav 35 mm kom på tjugo minuter i går kväll.

Det var mycket speciellt att stå i köket och titta ut på det forsande vattnet och se hur flottören i regnmätaren rörde sig stadigt uppåt. Har aldrig upplevt något liknande! Och jag tackar min lyckliga stjärna att vi inte har källare. Hus på en granngata hade rejäla problem, av förklarliga skäl. Det gick bra för trädgården, även om en del pioner naturligtvis slogs sönder.

Men med den värme som nu är på ingång lär det nog bli växtkraft utan dess like i trädgården! Så, nu kör vi rundtur!

Pionrabatten på framsidan. De utslagna pionerna fick sig en knäck i skyfallet, men det finns ju nya knoppar! I bakgrunden syns kopparlönnen.

I trädgårdslandet är det dags att se om färskpotatisen är stor nog för skörd. I de följande upphöjda bäddarna växer det i tur och ordning: bönor och ärtor, olika sorters kål samt i den bortersta bädden sallat och bladgrönsaker.

Sparrisen är färdigskördad för i år och nu får den växa upp i sällskap med blommande vallmo. På väggen syns fembladig akebia som klättrar på armeringsmattor och hjälper till att klä in en del av tegelväggen i grönska.

Inne i Lunden är det lummigt och grönt så här års. Till vänster i bild syns en av rosorna ‘Mme Alfred Carrière’ som klär in fågelvoljären.

Det här är nog mitt favorithörn, alla kategorier. Dammhörnan i Trädhörnet. Gången som slingrar sig fram, de olika färgerna och formerna på trädens löv…

Lite längre fram anas vattenblänket under ginnalalönnens stora krona. Tänk när den bara var så stor som den japanska lönnen till höger i bild…

… Och längst in i dammhörnan, vem hittar vi väl där? Jo, kisse som vilar så skönt på bänken!

Strax bredvid dammhörnen blommar krolliljorna och trädgårdskryddbusken ‘Hartlage Wine’ för fullt.

Med det önskar jag en fin junivecka! För min del är det också första semesterveckan. Titta gärna in hos Trädgårdsfägring.

Mitt trädgårdsgenrep – den röda stugan vid grusvägens slut

Bild

Det fanns de som tyckte att vi gick väldigt snabbt fram när vi körde igång med omgörningen av nuvarande trädgården direkt vi hade köpt huset för 20 år sedan.

Men det fanns en anledning – jag hade ju haft en generalrepetition. Så innan jag börjar berätta historien om vår trädgård i en rad inlägg, behövs det ett förord om den allra första egna trädgården.

Det här är berättelsen om den röda stugan vid grusvägens slut, granne med granskogen. Stugan som jag hyrde under tre år av världens bästa hyresvärdar: ett lantbrukarpar som hatade förfallna torp och älskade företagsamma hyresgäster.

När jag flyttade in saknade stugan trädgård i någon form. Lantbrukarparet hade räddat den från att helt falla samman, slängt ut hemska perspektivfönster (!) till förmån för nytillverkade fönster i gammal stil från lokala snickeriet, byggt ett nytt kök, tapetserat, målat, byggt en halvglasad veranda, satt in en tälgstenskamin i vardagsrummet och inte att förglömma, installerat en toalett inomhus… Japp, det var en mycket förfallen stuga innan renovering. För 2500 kronor i kallhyra i månaden blev den min.

Jag frågade försiktigt om jag fick plantera lite växter och fick fria händer att i princip göra vad jag ville. De var bara glada om jag ville fixa i ordning utemiljön.

Så här såg det ut när jag flyttade in. Ja, ni kanske förstår om det kliade i mina fingrar att skapa något som blommade?

Så här såg det ut den andra sommaren. Jag hade många idéer redan på den tiden och sådde, planterade och fixade på många sätt.

Under min tid i den lilla stugan gjorde jag en rad nybörjarmisstag som att så sommarblommor i rader, inte vattna tillräckligt och inte ta det där med gödsel på allvar.

Men jag lärde mig sakta och fyllde den härliga verandan (nätad så inte mina två innekatter skulle rymma) med allt från rosor till tomater.Blomman för dagen och två innekatter som fick blir verandakatter under tiden i stugan. Den grå till höger lyckades både fånga möss och fåglar inne på verandan… I bakgrunden syns carport och en vedbod som hyresvärden byggde till mig (utan att höja hyran – jag fixade ju i ordning utemiljön).

Hängmattan var en present och den var så skön att vila i inne på verandan. Längst bort i hörnet sitter min ena katt och tittar ut. Jag hade ett extra ”kattbord” där de kunde ligga i solen och ha det skönt.

Tomater och gurkor växer i krukorna mot gavelfönstren och närmast i bild är det dahlior, klematis och rosor i kruka. Vid bordet satt jag på lediga dagar och åt, pysslade och läste. Ibland smattrade regnet mot taket, andra dagar värmde solen gott.

Jag släpade stenar från en hög som blivit över vid renoveringen och byggde en upphöjd plantering på den sluttande tomten där jag odlade potatis, bönor och vitlök. På andra sidan dörren till stenkällaren anlade jag en liten örtagård. Bakom vedboden blev det plats för ett hallonland och en kompost.

Sista halvåret hade blivande maken flyttat in i stugan. Jag hade bara ett vikariat och visste inte var jag härnäst skulle få jobb, så vi bidade vår tid. Sommaren 1999 fick jag så äntligen ett fast jobb, vi gjorde vår första resa till Frankrike och jag kom hem full av inspiration och var ganska frustrerad över att inte ha en egen trädgård där jag kunde planera långt framåt i tiden.

Men några månader senare hittade vi så vårt nuvarande hus och flyttade från den lilla röda stugan vid granskogen. Katterna fick äntligen möjligheten att gå ut i det fria som de ville och växterna på verandan, ja, de fick förstås flytta med. Men det får jag berätta mer om en annan gång! 🙂

Beklagar de något suddiga bilderna, då fotona är inklistrade i pärmar har jag fotograferat av dem.

Länkar till Trädgårdsfägring och önskar en fortsatt trevlig helg!

Igelkottsungar, jobbförändringar och min nya trädgårdsinspiration

Bild

Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.


Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.

Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.

Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )

Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.

Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…


Vår kisse…


Utbytesfamiljens kisse!

Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:

För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!

Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.

I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)

Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.

Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!


Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.

Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!

I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.

Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!

Bland dagliljor, rosor och vallmo – när juli är som bäst

Bild

Det är högsommar och i trädgården har de tidiga rosorna nu blommat över. Men de sena har precis startat, så det gör inget. 🙂

‘Eden Rose’ är så fin med sin vita och rosa blomma. Hos mig står den så klart i ‘Skära rabatten’ där den växer i en stor rostig klätterställning.

Dagliljorna blommar för fullt och min dagliljerabatt som anas genom avenboksportalen är som vackrast nu.

Men nu var det ju egentligen rosor jag började skriva om. Och i Skära rabatten blommar just nu även ‘Astrid Lindgren’. I år håller sig grenarna ännu så länge på en vettig höjd – förra året så var de uppe i stuprännehöjd på trädgårdsboden. I hörnet av boden planterade jag förra året ett rosa blåregn som är tänkt att slingra sig fram längs taket, än så länge lägger jag bara rankorna över ståltrådshyllan. Blåregnet har inte blommat ännu, så jag hoppas verkligen det är rosa när det väl gör det…

I år fick jag hjälp av tonårssonen med att klippa idegranshäcken, skönt med avlastning när det är så mycket annat som ska göras samtidigt.

En av de få Austinrosor som jag lyckats hålla liv i är ‘A Shopshire Lad’ som växer i Stäpprabatten ut mot gatan. Att det är varmt och torrt där verkar inte bekomma den det minsta och den är bra mycket högre än metern i år. Mycket trevligt! 🙂

I Stäpprabatten blommar den ryska martornen som galet och det surrar av bin och humlor och fladdrar av fjärilar.

I sparrisbäddarna blommar den låga kornvallmon som bäst. Jag rycker upp de varmröda, medan de vita, rosa, lavendelfärgade och mörkröda får vara kvar.

Ibland blir det spännande skiftningar i färgerna också, som den här:

Zinniorna har också börjat blomma och en av dem, ‘Cupcake Pink Shades’, kommer i flera olika nyanser.

En sort jag sådde som skulle vara ”laxfärgad”, salmon, visade sig vara skär… Suck. Men ‘Oklahoma Salmon’ var i alla fall som den skulle i färgen.

En sista blombild blir det, på några av ringblommorna. Ingen sommar utan dem!

Nu har jag semester och tänker göra ungefär som vår katt och njuta av dagen. Är man katt så innebär det att ligga på den svala cementtrappan på norrsidan av huset. Själv har jag tänkt titta på andras trädgårdar. 🙂

Önskar en fin sommar! Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Rosornas sommar – 5 fina hos oss just nu

Bild

Midsommar är förbi och plötsligt finns det tid för annat än att rensa ogräs. Titta på alla blommande rosor till exempel! 🙂 Vilket fantastiskt rosår det är!

Just nu är portalen mellan framsidan och de upphöjda odlingsbäddarna helt översållad av blommor. ‘Gislaine de Feligonde’ blommar mer än den någonsin har gjort. Gissa om jag är glad att maken snickrade en högre spaljé till den just i år! Annars hade en tredjedel av höjden fått klippas bort… Den översta ribban på spaljén ligger på 2,75 meter.

Lite längre bort, i gamla Lunden, växer honungsrosen Rosa Helenae upp i vårt gamla bigarråträd. Förra året byggde vi kaninernas utegård runt det trädet, men rosen nätade jag noga in gren för gren med plastnät i uteburens tak så den skulle kunna växa sig stor ovanför buren. Och det har den då sannerligen gjort!

Längs fågelvoljärens utsida, granne med kaninernas utegård, håller ‘Mme Alfred Carrière’ sakta på att klä in nätdelarna i grönt och rosa. Ytterligare två plantor klär in spaljédelarna vid komposthörnan.

Förra året köpte vi en ny ros som med tiden ska bli stor, ‘Schneewaltzer ‘. Nu har de första blommorna slagit ut och bådar gott. Även den ska få hjälpa till att klä in fågelvoljären i grönska. Rosor är en av få ”klängväxter” som inte är giftig för fåglar.

Vid den stora spaljén vid dagliljerabatten är det vitt, vitt, vitt. Rosen ‘Moonlight’ lyser upp.

I övrigt i trädgården så är kvällsljuset som vackrast just nu. Skuggnepetan och alla martornar lyser i motljuset och mitt bland allt det blå lyser Austinrosen ‘A Shipshire Lad’ och hybridstäppliljorna i terrakotta.

På trädäcket, granne med de sköna hängstolarna, har jag en ”rumsavdelare” gjord av tre pallkragar på höjden. Där blommar i år vita, rosa och röda lejongap och zinnior. På ”solhyllan” där Afrikas blå liljor samsas med citronverbena och pelargoner blommar den fina mörka pelargonen jag fick en stickling av för två somrar sedan i Frankrike.

Och på tal om rosor: i dag har jag varit på trevligt trädgårdsbesök hos både Mandelmanns trädgårdar och den Engelska trädgården i Kivik. Och därifrån fick en ny Austinros följa med hem: ‘Lady of Shalott’ som jag haft på ”vill ha-listan” i flera år.

Trevlig helg! Och titta gärna in hos Trädgårdsfägring! 🙂

Trädgårdsdjungel, pionfrossa och de moderslösa parakitungarna

Bild

Trädgården är en djungel och det känns i vissa lägen som om en machete vore det bästa trädgårdsredskapet denna soliga och regniga försommar (den skulle säkert funka finfint på mördarsniglarna också).

Dammen är äntligen rensad på löv och vattenväxterna uppfräschade. Den ena av näckrosorna skjuter skott, den andra verkar död. De japanska lönnarna och alla marktäckare är frodigare än någonsin.

Trädgårdskryddbuske ‘Hartlage Wine’, rönnsumak ‘Tiger Eyes’, mörkbladig perukbuske och i bakgrunden ullungrönnen ‘Dodong’.

Blomsterkornellen blommar som den aldrig har gjort förr, hela det stora trädet är helt vitt av blommor! Nu har rosen ‘Moonlight’ börjat blomma också och det är magiskt vackert med alla vita blommor i skymningen.

Sedan är det ju mitt i pionblomningen också. I Pionrabatten blommar det i vitt och rosa och en av favoriterna, ‘Aros Blek’, är söt som en karamell.

I Skära rabatten blommar den här knalliga, okända, pionen som är så snygg ihop med den mörkbladiga perukbusken.

Vid fågelvoljären har rosen ‘Mme Alfred Carrière’ sakta börjat klä in burdelarna. Lagom tills pionerna börjar ge upp kommer rosorna.

Bärlandet är så tätt i år att jag knappt lyckades ta något vettigt foto där… Men nog är det kart bland hallon, vinbär och krusbär! Och bärtryn har stora bär som snart är mogna.Här, mellan röda sommarhallon och hösthallon/blåklint, ska det finnas en gång…

Har för övrigt köpt tre nya sorters bärtry: ‘Aurora’, ‘Indigo Gem’ och ‘Honeybee’ (bilden). Hittade en ny plantskola i Småland som specialiserat sig på ätbart.

Ett dvärgmullbärsträd ‘Gerardis dwarf’ fick också följa med hem. Det ska bara bli hanterliga 2-3 meter högt. Just nu är det 30 cm och har tre kart. Bilderna jag sett på denna sort lovar gott, trädet ska bli helt översållat av frukt inom en ganska snar framtid.Växthuset med tomater till vänster och gurka till höger. Maken har byggt en nätställning till gurkorna som jag hoppas ska fungera bra. På planteringsbordet syns det lilla mullbärsträdet i en fyrkantig kruka.

Förra året, mitt i torkan, planterade jag frösådda fingerborgsblommor ‘Apricot Delight’ och hakonegräs. Inte världens bästa tajmning! Men i år kommer denna nya plantering mellan de bollklippta tujorna mer till sin rätt.

Det har varit tyst här på bloggen, men här hemma har det sannerligen inte varit tyst. Det har pipit inomhus i snart två veckor. Molly, vår blåvingade parakithona, dog hastigt. Vi tror Max inte matade henne ordentligt och hon svalt ihjäl när hon försökte mata ungarna. (Normalt sett så dör någon av ungarna, inte mamman.)

Nu stod vi där med fyra fina ungar. Vi bestämde på stående fot att ungarna skulle handmatas. Det har vi aldrig gjort innan, men nu var det bara att leta fram en liten spruta, blanda foder och sätta igång. Var fjärde timme, dygnet runt. Efter tre dygn kunde vi öka vilotiden på natten lite (tack för det), och nu har alla fyra ungarna fått sina fjädrar och de tre äldsta har både lärt sig flyga och börjat picka i sig frön. Så snart de äter själva ska de få flytta ut till voljären i trädgården, nu bor de i tv-rummet (som vi kan låsa så inte katten smiter in…).

7 juni. Fyra små rädda dunbollar utan mamma trycker ihop sig i ett hörn. De tre äldsta hade börjat få lite fjädrar, minstingen hade knappt stjärtfjädrar ens…

9 juni. Jag matar den minsta ungen med speciellt ”handmatningsfoder” som rörs ut med varmt vatten till en vällingkonsistens och ges med spruta. 

16 juni, tio dagar efter att mamma Molly dog, är ungarna så här stora. De är helt orädda och sitter lugnt kvar i min mans händer. Minstingen sitter längst till vänster, det syns på ”bebisfjädrarna” på huvudet vem som är yngst.

Vad mer har hänt sedan sist? Jo, jag har grävt upp alla växter och planterat tillbaka dem i den fyra kvadratmeter stora rabatten vid trädäcket (minus ett par hundra tulpanlökar och höstliljor ‘Lucifer’ som fick ett nytt hem hos en trädgårdsvän). Och sedan jag blev klar med det har det regnat i lagom doser, så jag kunde inte vara mer nöjd med tajmingen. Alla växter ser ut att ha tagit sig efter återplanteringen.

Nu är det snart midsommar och både i den egna trädgården och på jobbet börjar det något lugnare tempot. Önskar er alla en riktigt fin midsommarhelg! Som vanligt länkar jag till Trädgårdsfägring.

Om ett halvår är vi mitt i ljuvliga juni

Bild

Om ett halvår är vi där, i ljuvliga juni. Följ med på en sommarutflykt medan vinden viner och regnet eller snön faller.

Runt den cirkelformade gräsmattan växer torktåliga perenner i söderläge. I juni blommar olika sorters salvia i blått och lila. Trädet med den kanelröda barken är vår kopparlönn, Acer griseum. Följ trampstenarna över gräsmattan och du kommer snart fram till…

…en av mina favoritrosor, ‘Gislaine de Feligonde’, som växer vid en spaljé med portal in till trädgårdslandet.

Pionerna, fingerborgsblommorna och backnejlikorna blommar i illande skära toner. Ja, vad ska de annars ha för kulör i Skära rabatten? 🙂 Luktärtorna har ännu inte slingrat sig uppför stegen vid trädgårdsboden och klätt den i grönska.

Utanför växthuset står min lilla kruksamling och på andra sidan gången blommar ‘Eden rose’ i ljuvligste rosa. Men kliv på, kliv på! Låt oss vandra vidare längs med de slingrande gångarna och gå igenom avenboksportalen.

Rosen ‘Moonlight’ blommar i vitt med gul mitt och på andra sidan gången är prydnadsbusken Deutzia scabra ‘Plena’ ett vitt hav av blommor.

Lavendelns blå blommor har precis slagit ut och dagliljornas eldiga färger lyser upp i grönskan. På trädäcket väntar fikan om en stund.

I juni lyser riddarsporrarna i blått under det gamla plommonträdet och matchar vattnet i poolen. Här i skuggan är det skönt att vara varma sommardagar.

Och så här ser det ut från andra hållet: kåltält och olika grönsaker och blommor i trädgårdslandet och så rosenportalen med ‘Gislaine de Feligonde’ vid slutet av gången. Tack för att du följde med på rundvandringen! 🙂

Titta gärna in till Trädgårdsfägring och se vad andra bloggare skriver om på temat Ljuvliga juni. Nu är det bara en vecka kvar till lite välbehövlig julledighet. Ska bli så skönt.

Bästa sommarminnet: trädgårdsfrosseri, en trädgårdsmamma och Venus

Bild

Trädgårdsfägring har temat Bästa sommarminnet denna vecka. Och jag funderade fram och tillbaka. Vad är egentligen mitt bästa sommarminne i år? Jag kom fram till att det var Trädgårdsamatörernas Riksmöte i Stockholm och trädgårdsfrosseri i dagarna tre.

Fast att det blev bästa sommarminnet beror ju också på en annan sak: min trädgårdsmamma. Vi delar ju detta stora intresse med trädgård min mor och jag. HÄR och HÄR och HÄR kan du läsa mer om min mamma och hennes sambos trädgård.

I år var första gången som mammas sambo tyvärr inte kunde följa med till Riksmötet, så i stället blev det en mor och dotterhelg. Och det var inte alls fel! 🙂

Två generationer trädgårdsamatörer mitt i en lummig trädgård i Stockholm.

Vi gillar inte alltid samma trädgårdar eller växter, tvärtom, men det är också en del av charmen med att dela en upplevelse. Och många upplevelser blev det! Redan på fredagskvällens mingel på Millesgården bjöds det på vackra vyer:

På lördagen och söndagen väntade sedan rundresor till många, många fina privatträdgårdar i Stockholmstrakten. På det stora hela var mamma och jag helt överens om vilka vi gillade mest.

Som den här charmiga och lite rufsiga trädgården med mycket själ och hjärta:

Eller den här med en stor mängd vackra och ovanliga träd:

Eller den här med enorma höjdskillnader:

Eller den här som hade allt från en stor damm till vilda miljöer med vajande fingerborgsblommor:

Många härliga intryck och så fick jag ett antal nya idéer till den egna trädgården, det är ju så inspiration ska fungera! 🙂 Sedan hade jag turen att vinna en riktigt fin vinst under lördagskvällens välfyllda växtlotteri, nämligen en trädgårdskryddbuske Calycanthus raulstonii ‘Venus’. Den har stått på min önskelista länge. Nu är den planterad bredvid en rödbladig lönn bredvid dammen och jag ser fram emot kommande års blomning.

Om ett par dagar är det dags för ny Trädgårdsfägring, denna gång med två passande höstteman Tips för höstfärg & Höstfina träd och buskar. Och det ska jag definitivt berätta mer om. Ses då!

P.S. Några av trädgårdarna ovan kommer förstås i egna inlägg med lite fler bilder i vinterns inspirationsinlägg. Fast det har nog en del av er redan gissat… 🙂