Den där första våren år 2000 började blivande maken och jag med vad vi tyckte var ett ”lagom” stort projekt – att skapa en mysig uteplats utanför köket. Bästa läget i sydväst var inte det mest charmiga man kunde tänka sig…

En halvrutten spaljé, en kvadratmeter silverarv och en massa ogräs. ”Mysigt” var det sista ordet vi letade efter för att beskriva det.

En plantskoleägare gav oss nyblivna husägare det utmärkta rådet att börja med uteplatsen för ”det är där ni vill vara när ni är lediga”. Jag har själv tipsat nyblivna husägare om just det flera gånger sedan dess. Det var för övrigt samme plantskoleägare som tyckte vi skulle bygga en staketspaljé och ha rabatter på både in- och utsidan av den. Designen på staketspaljén och växtvalet var däremot vårt eget.

Den varma påsken 2000 (som mest 26,4° i Målilla på påskdagen enligt SMHI) var förstås som gjord för att bygga, så det gjorde vi.

Grässvålen är bortgrävd och stommen på plats.

Halvfärdigt, men redan mycket mysigare att sitta på uteplatsen och äta frukost.

Maken snickrade och la gångplattor och jag planterade växter allt eftersom jag kom åt att göra det.

Blivande maken snickrade i sällskap med våra katter som hade blivit riktiga trädgårdskatter vid det laget.

Och när snickrandet var klart tog plattläggandet vid.

Under tiden satte jag rabattkanter i trä och planterade 25 kvadratmeter rabatt vid uteplatsen.

Vi skapade en två meter bred rabatt med lavendel, veronikor, kattmynta med mera närmast trädäcket och bakom perennerna blommande buskar av olika slag. På andra sidan staketspaljén gjorde vi sedan en rabatt som var en meter bred. Där planterade vi rosor, dagliljor, vallmo, aklejor, nävor med mera.

Växter fick vi bland annat av mormor och morfar, här är jag och blivande maken i full färd med att gräva upp gul daglilja tillsammans med morfar. För mig är växter minnen i allra högsta grad.

Så här såg det ut 2004, det vill säga fyra år efter anläggning.Utsidan av staketspaljén med nävor, solhattar, klematis, riddarsporrar med mera.

Insidan av staketspaljén med buskar i bakkant och perenner framför.

Och så här såg det ut vid sidan, närmast rosenportalen.

Det var historien om den första sommarens trädgårdsprojekt det. I nästa del ska jag berätta om 2001, året när jag verkligen fick blodad anläggningstand och tag itu med framsidans stora omfattande omgörning. Det är faktiskt den enda del i trädgården som inte har gjorts om två (eller fler…) gånger på de här tjugo åren.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

P.S. Om jag kunde hålla mig till bara ett projekt det första året? Gissa! Naturligtvis inte! 🙂

Jag anlade en stor plantering vid ingången (efter det att vi hade tagit ner alla förvuxna barrväxter). I mitten står ett tanigt hybridkejsarolvon med tre grenar. Det finns fortfarande kvar vid ingången, men numera är det drygt två meter högt.

Fixade en liten örtagård med sticklingar och rosen jag hade på verandan i stugan vid grusvägens slut…

… och anlade ett första litet trädgårdsland, komplett med två stora kompostfack bredvid och den varmkompost vi fortfarande använder.. 🙂

Jag var uppenbarligen ganska nöjd med lökskörden första året som husägare!

Jag har fått frågan om jag inte kommer att visa alla ”förebilderna” från del 1 i historien om vår trädgård tillsammans med efterbilder. Jodå, det ska jag visst göra! 🙂 Det blir allra sista delen i serien om vår trädgård. Jag ska ta nya ”efterbilder” i sommar ur så likartad vinkel som jag bara kan. Tills dess:

Före, år 2000.

Efter, bild tagen 2004. Vid det laget hade vi även bytt ut den hemska markisen, bytt panel på garaget och målat om huset. 🙂