Återbruk i trädgården – ge material nytt liv vid omgörning

Bild

Under våra tjugo år med trädgården har vi gjort om mycket, men vi har också tänkt återbruk när det har varit möjligt. I stället för att slänga material som fortfarande håller har vi tänkt ut nya användningsområden. I bland har vi också tagit hand om material som andra har haft över och gett det nytt liv i vår trädgård.

Här kommer några exempel:

2000 gjorde vi om uteplatsen. Lade nytt trädäck, byggde spaljéer och lade plattor. När vi sedan gjorde om hela området 2008-2012 hamnade materialet här:

De avlånga cementplattorna blev trampstenar i de nya grusgångarna. Snällt mot barfotafötter (och kattassar) och håller gruset på plats. Leder också ögat framåt i trädgården på ett annat sätt än vad enbart grus hade gjort.

Bågarna i rosenportalen förstärktes och blev portaler till klematisen ‘Summersnow’ vid ingången till trädgården.

Och plankorna från trädäcket blev (bland annat) golv mellan de nya upphöjda odlingsbäddarna och ribbor i spaljén längst bort. De runda trampstenarna? De är återbruk från min mans föräldrahem. 🙂

Ett annat exempel från en omgörning:

Under det gamla plommonträdet hade vi lagt en cirkel med röd granitkross. Det här var vårt första försök att underlätta gräsklippningen under trädet. När vi sedan anlade ett lundparti 2008 skulle både sten och gräsmatta bort.

I stället blev granitkrossen gångmaterial på de smala stigarna genom Lunden.

Ett tredje exempel på återanvändning är tegelpannorna på fågelhuset/lekhuset:

De gamla tegelpannorna kommer från mina morföräldrar. När de för många år sedan lade om taket på sitt bostadshus sparade morfar självklart de hela pannorna i ett uthus. Vi körde med pannorna en hög i taget vid besöken i mina hemtrakter och både morfar och vi var nöjda med att de kom till ny nytta.

Vad är din bästa trädgårdsåteranvändning? Eller har du något tips du vill dela med dig av? Berätta gärna! 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om. Och blev du nyfiken på hur trädgården har vuxit fram under åren hittar du tidigare blogginlägg om det HÄR.

Piet Oudolf-inspirerade Solrabatten – historien om vår trädgård del 10

Bild

Solrabatten, vår åttonde och största upphöjda bädd, ligger på södersidan av huset med en skyddande tegelvägg bakom. Den är fyra meter lång och en meter bred. Den är byggd på samma sätt som våra upphöjda odlingsbäddar som jag berättade mer om HÄR.

Det var hit vi 2010 flyttade vårt blåregn och gav det en underplantering med prydnadsgräs, anisisop, solhattar och nävor. En liten lek med Piet Oudolf-tema! Men redan första vintern lärde jag mig att den här rabatten inte är att leka med. Lika skyddat som det är på sommaren, lika utsatt kan det bli på våren när växterna kör igång tidigt och sedan mejas ner av sen frost.

Genom åren har växterna därför bytts ut allt eftersom de har dött ut. Solhattarna är ett minne blott, likaså blodgräs och låga aklejor.

Numera har jag bara växter som klarar av det svåra läget tidig vår: prydnadsgräs, vädd, nepeta och nävor. Kompletterade av zinnior, lejongap eller dahlior som inte planteras ut förrän frostrisken är förbi. Blåregnet klarar sig, men vissa år tar frosten mycket av blomningen.

2010. Blåregnet klarade flytten i juli, men fällde halva bladmassan trots vattning. Rötterna var fyra meter långa och fick kapas för att få plats i lådan, men självklart lät vi dem gå ut så långt det gick åt sidorna.

2012. Efter en hemsk vår när mycket dog i Solrabatten ser den ganska gles ut.

2015. Blåregnet blommar tidig vår.

2015. Ett hav av vitlysing framför Solrabatten och solhattar som blommar fint.

2020. Blåregnet har letts vidare upp över fönstren i ett försök att skapa en ”blåregnsgardin” och i Solrabtten blommar orange dahlior ihop med gulvädd, lejongap och prydnadsgräs.

HÄR kan du läsa tidigare delar av Historien om vår trädgård. Länkar till Trädgårdsfägring.

Stora upphöjda odlingsbäddar – historien om vår trädgård 9

Bild

Tvärt emot vad man skulle kunna tro kan det fungera att ha grönsaksodlingarna i österläge. Om man som vi har en skyddande tegelvägg bakom som håller kvar värmen, en häck som ger vindskydd och upphöjda bäddar som ger bra odlingsmöjligheter tidigt på året.

När vi flyttade in 1999 fanns inget trädgårdsland och så kunde vi ju inte ha det! 🙂 Redan andra året flyttade vi odlingarna till den smala remsan på husets östersida och var tillräckligt nöjda med resultatet för att låta odlingen vara kvar. Första året odlade vi i marknivå, de följande åren i pallkragar. När de började ge upp efter en handfull år beslöt vi oss för att bygga stora, rejäla upphöjda bäddar närmast huset för att slippa skuggan från häcken.

Meeen först byggdes de två stora bäddarna 2010 för våra tolv sparrisplantor som jag råkade spontanköpa en dag…!

Före. 2010 påbörjades rivningen av den halvruttna verandan. Barnen hjälpte så klart till! 🙂 Det är kul att slå hårt med en hammare och bända med en kofot!

2010. Snart klart. De två sparrisbäddarna är vardera 250 x 250 cm stora, 60 cm höga. Till höger i bild ligger Lunden som jag berättar mer om HÄR.

Efter. Sparris på väg upp en majdag. Det här är vår vardagslyx. Egenodlad sparris är något helt annat än trist och tråkig köpt. Saftspända stjälkar utan minsta trådighet och seghet. Så goda att man kan äta dem råa under en rundtur i trädgården.

Jorden kanske någon undrar över. Den beställde vi från en lokal firma som kom med ett lass fin sållad matjord. Vi körde in den med skottkärra i trädgården lass för lass… Ja, ni som har följt tidigare delar vet ju att i vår trädgård kommer man inte in med några maskiner! När man beställer jord gäller det att beställa rätt så man inte får ”skitjord”.Jordhögen krympte allt eftersom…

Sedan var det alltså dags, 2011, för de fyra lådorna för grönsaker (och lite samplanterade sommarblommor).Före. Så här såg det ut 2009 när vi odlade i pallkragar.

De fyra bäddarna är på vardera fyra kvadratmeter och de är 60 centimeter höga. Precis som sparrisbäddarna är de byggda i tryckt virke och ”fodrade” invändigt med dammduk i plast. Jag skulle inte nödvändigtvis bygga dem i dessa material i dag, men de har fungerat bra och hållit väl de här tio åren. Dammduken ska hålla i minst 20 år och är godkänd för fiskar som ju är mycket känsliga för kemikalier.

Dammduken är ihoplimmad så den blir en tub är utan skarv invändigt. Kanten ligger invikt en tio centimeter nertill så jord inte ska trilla ut under nedersta brädan. I större delen av bädden är det alltså markkontakt nertill så maskar och andra smådjur kan vara i alla olika lager av jorden.

2011. Arbete pågår. Maken har snickrat tre av fyra bäddar. Nu måste rosorna flyttas en meter för att lämna plats för den sista lådan.

Som avskärmning vid lådorna och som stöd för rosorna byggde maken en small ribbspaljé.

Klart! Potatisen är satt och morötter med mera sått! 🙂

Efter. Så här såg det ut 2015 när häcken hade kapats in lite och de runda trampstenarna hade kommit på plats.

Upptill på bäddarna ligger en planka med utskjutande kant för att hindra snäckor och sniglar från att ta sig upp. Det fungerar bra på det stora hela, men det händer att någon snigel tar sig förbi om det regnar mycket. Tyvärr kan man ju också få med små sniglar med plantor och liknande, även om jag är aldrig så försiktig. Märker jag snigeltugg så ställer jag därför dit en ölfälla eller liknande så jag tar inkräktaren.

Utöver de fyra upphöjda lådorna till grönsaker och de två sparrisbäddarna så byggde vi även en liten bädd som mest används till sommarblommor för snitt, här ovan olika dahlior och rosenskära. I bakgrunden syns en mörkgrön sparrisvägg.

Och så byggde vi förstås Solrabatten, den åttonde och största lådan, men den är värd ett eget inlägg. 🙂

Tidigare delar om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring, titta gärna in där för att se vad fler trädgårdbloggare skriver om just nu.

Lundens tid – historien om vår trädgård del 8

Bild

Området under det stora bigarråträdet och plommonträdet, troligtvis planterade när huset byggdes på 70-talet, gav oss problem redan från start år 2000 när vi hade köpt huset. Under träden växte gräset dåligt och våtarven bredde ut sig i sällskap med maskrosor och annat ogräs. Låga grenar gjorde det inte direkt enklare att klippa gräset.

Vi provade olika lösningar, bland annat la vi ut markduk och 5-7 cm stora stenar av röd granitkross under plommonträdet för att slippa gräset där. Det var också där barnens sandlåda stod, i den sköna skuggan.

Efter mycket om och men beslöt vi oss för att göra om hela området till ett Lundområde. Trädhörnet, anlagt 2004, artade sig fint och vi såg framför oss hur de två delarna skulle kunna bindas samman med en gång och delvis samma typ av växtlighet. Under den lätta skuggan från de gamla fruktträden skulle också alla växter i behov av halvskugga kunna trivas utmärkt.

Sagt och gjort, Lundområdet blev den första pusselbiten i det stora femåriga omgörningsprojektet i trädgården som jag berättade om HÄR.

Före. När vi köpte huset 2000 såg den här delen av trädgården ut så här. En förfallen veranda, massor av gräsmatta och två stora gamla fruktträd: plommonträdet närmast i bild och bigarråträdet precis bakom.

Efter. Så här såg det ut 2013 när lunden hade vuxit till sig några år. Den gamla verandan är riven och på dess plats finns det upphöjda odlingsbäddar. Till vänster syns poolen. Gräsmattan är borta och i stället slingrar sig grusgångar genom området. Längst bort i höger hörn, bakom en grön gardin av klematis, finns ett stort kompostområde (som du kan läsa mer om HÄR).

Sensommaren 2008 (när barn nummer tre var ett och ett halvt år gammalt) drog vi igång. Visa av erfarenheten att lägga igen områden med gräsmatta (ett hopplöst rensande åren framöver) provade vi denna gång en annan metod som det hade börjat pratas allt mer om. Hela området täcktes med dubbla lager dagstidningar, där andra lagrets tidningar lades över skarvarna på det första lagret. Över lade vi sedan cirka fem centimeter med ny fin matjord som vi hade beställt från ett företag.

I det tunna jordlagret sattes marktäckare. Lite större plantor vek vi undan tidningarna för, grävde en grop, och fällde sedan tillbaka tidningarna. Det fungerade utmärkt! De två följande åren var de ogräs som dök upp lätta att dra upp, rötterna gick ju bara ner till tidningslagret. Tredje året var det inte mycket kvar av tidningarna, men då hade ju ogräset som var under redan kvävts.

2008. Omgörningen har startat! Vi har lagt ut tidningar, jord ovanpå dem och planterat växter. Ännu har vi inte beskurit de lägsta grenarna på plommonträdet och gräsmattan är kvar i området.

2009. Genom Lundområdet går en smal gång av den röda granitkross vi redan hade. Här syns övergången mellan Lunden och Trädhörnet. Grushögen till höger i bild? Det är delar av poolbygget som syns! Mätpinnarna i gräsmattan indikerar var den nya grusgången ska gå.

Området fylldes de närmaste åren med en mängd lundväxter och blev frodigare för varje år. Fyra år efter anläggandet, 2013, såg Lunden ut så här:

Men sedan ändrades allt den dag för några år sedan då en plantskoleägare och trädkännare varnade mig för att plommonträd över 30 år lever på lånad tid och kan, om man har otur, dö från ett år till ett annat.

Det gjorde mig milt sagt nervös! För om plommonträdet (som vid det laget hade passerat 40 år) dog skulle mina skuggälskande små lundväxter hamna i stark södersol! Därför började jag flytten av växterna till den numera fina halvskuggan i Trädhörnet (som du kan läsa mer om HÄR).

Jag planterade också nya träd under plommonträdets krona som en dag ska få ta över. I dag växer där två mindre körsbärsträd och det självsådda mandelträdet. Tanken är att det gamla plommonträdet med tiden ska bli ett ”rosträd”. Ska bara hitta rätt klätterros också! Vi har ju redan en honungsros i bigarråträdet…2020. I Lunden växer i dag nya, låga, körsbärsträd under det kraftigt beskurna plommonträdet. De har sällskap av kungsängsliljor, vivor och vårblommande buskar på våren, aklejor, anagrambräcka och riddarsporrar på sommaren och höstflox, höstanemoner och prydnadsgräs på hösten. Inte en ”lund” längre, men namnet har området fått behålla ändå.


Samma vinkel som ovan, fast på hösten.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Femårsprojektet (eller när vi grävde upp halva trädgården) – historien om vår trädgård del 7

Bild

Det här är ”förordet” till vårt absolut största och tidsmässigt längsta projekt i trädgården. Det omfattade hela östersidan, hela södersidan och halva västersidan av trädgården. Vi påbörjade det 2008 och avslutade det 2012.

2006. Före omgörningen av södersidan. Gräsmatta, en skruttig gammal veranda och en liten plaskpool i solen.

2016. Tio år senare såg det ut så här. Grusgångar, ett stor lundområde under de gamla fruktträden, upphöjda odlingsbäddar och en stor pool för tonåringarna och deras vänner.

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool – en sådan man kunde simma i – och vilka badsugna barn vill inte det?! Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!Här skulle poolen ligga. Det här är lite av det som behövde flyttades. Blåregnet hamnade i Solrabatten och de flesta perennerna i nya planteringar.

Jag började lägga upp Flyttplanen med stort F. När Trädhörnet gjordes i ordning 2004 kom fågelhuset att ligga lite för nära den staketspaljé och trädäck som vi byggde 2000. Vi var tvungna att göra så för att fågelhuset inte skulle hamna för nära tomtgränsen och kräva bygglov. Planen att göra om den här delen av trädgården hade alltså funnits ett tag.Så här trångt var det mellan rabatten vid staketspaljén och fågelhuset. Omgörningen av hela södersidan skulle se till att helheten blev bra.

Målet var att poolen skulle vara badbar när minsta barnet hade fyllt fem år, 2012. För att åstadkomma det gällde det att planera:

  • När växter kunde flyttas
  • Vart de skulle flyttas
  • Vilka växter som skulle behållas
  • Vad vi behövde komplettera

Steg för steg de kommande tre åren (2008-2010) flyttades träd, stora buskar och hundratals perenner och högst sannolikt tusentals vårlökar. Den stora fördelen med att flytta stora buskar och perenner var förstås att de nya rabatterna såg ”klara” och uppvuxna ut redan året därpå. 🙂

En rad nya delar i trädgården kom till under den här femårsperioden (och kommer att få egna inlägg framöver i Historien om vår trädgård):

  • Lundområdet under de gamla fruktträden
  • De upphöjda odlingsbäddarna vid österväggen och sparrisbäddarna på södersidan
  • Den upphöjda Solrabatten på södersidan
  • Den långa böljande Dagliljerabatten i utkanten av Trädhörnet på västersidan
  • Örtagården med vattenstenen och den långa Spaljérabatten på västersidan
  • Den nya långa rabatten utanför Stora trädäcket på västersidan
  • Poolen och poolområdet

Att göra de här förändringarna var stundtals rena ”femtonpusslet”, ni vet när man flyttar en bricka för att kunna flytta nästa till rätt plats? Växter kunde inte flyttas eftersom det nya stället där de skulle ner inte var i ordningställt och så vidare.

Gräsmattan försvann i rasande takt och nya gångar anlades och singel till dem kärrades in med skottkärra. Äldsta barnet hade börjat skolan och syskontrion kunde gå till lekplatsen ett kvarter bort på egen hand, alltså ”behövde” de inte inte en massa gräsmatta att springa på i trädgården.

Vi slet ut åtskilliga skottkärror de närmaste åren. Eftersom vi tidigt anlade häckar gick det inte att komma in i trädgården med maskiner. All jord som skulle grävas ur för poolen grävdes och kördes ut för hand. Sedan skulle krosskrus och sättsand kärras in…

Att grannarna och andra som passerade förbi undrade vad vi egentligen höll på med behöver jag knappast skriva! Det undrade vi själva också då och då när omfattningen av vad vi höll på med kom ifatt oss. En del undrade varför vi inte var med på allra första Tusen Trädgårdar 2010: det här är varför! Halva trädgården var uppgrävd, det var byggkaos typ överallt!

Det relativt nya trädäcket skulle byggas om och bli större = många skottkärror ut med jord och många in med sand. Barnen tjänade många extraslantar på att lasta sand i skottkärrorna medan maken och jag körde in dem i skytteltrafik och tömde…

Och sedan var det ju själva trädäcksbyggandet då som maken gav sig i kast med sommaren 2011. Det blev klart precis innan vi åkte på en mycket välbehövlig semester till Frankrike, för övrigt vår allra första byta hus-semester.

I juni 2012 kom så poolen på plats, barnen var så glada som bara barn i den åldern kan vara, och en fem år lång renovering av drygt halva trädgården kunde avslutas!

Kvittot på att det inte bara var vi som tyckte att trädgården blev fin efter omgörningen fick vi i augusti 2012 då vi var med i den andra upplagan av Tusen Trädgårdar. Hundratals personer passerade genom vår trädgård den dagen – det var allra första gången vi hade öppet för allmänheten – och det var underbart att träffa så många trädgårdsälskare som förstod vad det var vi hade åstadkommit.

De besökare som jag minns bäst så här efteråt är paret som när de tog adjö efter ett flera timmar långt besök sa att de hade tänkt åka runt och titta på fler trädgårdar, men när de kom till vår trädgård så kände de inte att de behövde det. De hade ju kommit till en grön oas.

Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.

Ordna en lättskött bärträdgård – historien om vår trädgård del 6

Bild

Det vi kallar för Bärområdet eller Bärträdgården ligger i nordvästra hörnet av vår trädgård. I det här området med ypperligt skyddat väster/söderläge planterade vi bärbuskar och fruktträd nästan med en gång vi flyttade hit 1999.

2006. Hallon och olika bärbuskar är planterade i söderläge mot staketet vid gatan.

2006 planterade vi också två plommonträd mitt i gräsmattan, ett ‘Opal’ och ett ‘Czar’. Längs staketet syns vinbärs- och krusbärsbuskarna. Pinnarna och buskarna närmast i bild är de nyplanterade avenboksplantorna som med åren ska bilda en portal.

Efter bara några år började omgörningen. Den stenhårda jorden runt bärbuskarna och allt fröogräs som hela tiden grodde i den bara jordytan var på tok för arbetskrävande. I ett första steg lade vi bara markduk runt bärbuskarna med krossgrus ovanpå. Vips blev vi av med ogräsrensningen! Bärbuskarna – som plötsligt fick det fuktigare runt rötterna –  frodades.

Nästa steg blev att lägga markduk i hela området, plantera bärbuskarna på bekväm plockhöjd i pallkragar och ha grusgångar runt de långa raderna. Det blev ännu bättre. Samtidigt tog vi bort gräsmattan och anlade en grusgång. Nu var hela bärområdet så lättskött som det kunde bli.

Så här såg det ut tre år senare, 2009, när plommonträden hade vuxit till sig lite. (Och här kommer ett tips: lägg bark eller något annat mjukt under fruktträd, för fallfrukt som landar på krossgrus är inte kul att skörda!)

2009. Jordgubbar, hallon och bärbuskar i pallkragar.

2011 såg det ut så här, nu har plommonträden fått höjd! I mitten av bilden syns den numera färdigvuxna avenboksportalen och gången som leder in i den mer privata delen av trädgården.

Och så här såg det ut från gången 2012. Till höger ligger vår dåvarande trädgårdsbod, Numera är den utbytt till en kombinerad bod och växthus.

Så småningom började pallkragarna att ruttna sönder och 2013 bestämde vi oss för att göra om hela området på ett annat sätt. Men den historien berättar jag mer om lite längre fram… 🙂

HÄR kan du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård.

7 snabbväxande träd i vår trädgård – 5, 10 och 15 år efter plantering

Bild

Hur snabbt växer ett träd? Egentligen?! Här kan du se hur sju träd i vår trädgård har vuxit sedan de planterades. Välkommen med på tidsresan!

Jag börjar med mitt absoluta favoritträd, Ullungrönnen Sorbus ulleungensis ‘Dodong’. Trädet med vackra vinterstammar, sagolik vårblomning, blankt sommarbladverk och magiska orange höstfärger. Vårt exemplar är flerstammat och levererades cirka 175 cm högt 2004.

Ginnalalönnen, Acer ginnala, har ett vackert bladverk, snygg bark och gul-orange höstfärger. Att domherrar är extra förtjusta i att äta av lönnfröna vintertid är en bonus. Även den är ett flerstammat exemplar som levererades manshög 2004.

Så här små var de två 2004 vid planteringen: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! I mitten av bilden syns en annan hög ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ullungrönnen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg! De har börjat passera häcken i höjd.

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och den vackra prydnasapeln, Malus toringo E, som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂

Kanske vill du plantera ett fruktträd? Plommonträdet Prunus domestica ‘Opal’ har goda söta plommon med lila skal och gult fruktkött. Det planterades 2006 och är trädet till vänster i bilden nedan.

2009, tre år efter plantering, blommade det så här vackert och hade redan hunnit få en fin storlek och form.

2014, åtta år efter plantering, hade det hunnit bli så här stort och i praktiken nått fullhöjd. Spaljéerna vid sidan är cirka 175 cm höga. Jag har beskurit det något genom att ta bort de lägsta grenarna så det blir mer vasformat. På så sätt kan jag plantera mer växter under trädet.

2014, åtta år efter plantering, men senare på säsongen.

På framsidan ut mot gatan växter tre träd som planterades 2001. Från höger till vänster: klotrobinia, Robinia pseudoaccasia, Carmencitarönn, Sorbus kommixta ‘Carmencita’ och kopparlönn, Acer griseum.

2001 såg det så här tanigt ut. Kopparlönnen syns knappt på bilden, men längst bort i höger hörn syns något i ljusgrönt…

2004, tre år efter plantering, hade Carmencitarönnen börjat sätta fart. Klotrobinians krona hade frusit tillbaka efter en elak vinter och klippts in. Och kopparlönnen? Ja, den var fortfarande mest en buske längst bort i högra hörnet.

2007, sex år efter plantering, var Carmencitarönnen och klotrobinian redan imponerande stora. Staketet är en meter högt.

Och 2011, tio år efter plantering, så var både klotrobinian och Carmencitarönnen i praktiken färdigvuxna, sedan dess har mest stammarna ökat i omfång. Och nu syns också kopparlönnen i höger hörn!

2017, 16 år efter plantering, såg de ut så här.

Och på den här bilden syns det varför man väljer att plantera den långsamtväxande kopparlönnen: den magiskt vackra barken som lyser i solen!

Sjunde, och sista trädet, får bli den vackra praktmagnolian, Magnolia x soulangeana. Många är vi som drömmer om en vackert blommande magnolia och den stod högt upp på min trädlista kan jag lova! Det finns magnolior som är härdiga långt upp i landet och det har på senare år kommit många nya spännande sorter.

Praktmagnolian planterades även den 2001. Av den finns det ingen bra startbild, för den vara bara runt halvmetern hög och syntes i praktiken inte bakom alla andra växter de första åren.

Men 2007, sex år efter plantering, har jag noterat att det var första året den blommade ordentligt!

2008, sju år efter plantering. Här syns det bättre hur stor den hade hunnit bli. Häcken bakom är cirka 180 cm hög. Blomningen var det inget fel på!

2020, 19 år efter plantering ser den ut så här. Numera är den dryga fyra meter hög och än är den inte färdigvuxen. Jag har stammat upp den lite med åren. Blomningen är magnifik varje vår! Det blå under är pärlhyacinter som har samma ”vårklocka” som just praktmagnolia och alltid blommar samtidigt.

Till slut: det här inlägget har jag gjort till er som hamnar på min blogg när ni söker på ”snabbväxande träd”. Hoppas ni har nytta av det! 🙂 Fotona är som ni har märkt inte tagna exakt 5, 10 och 15 år senare, men jag har prioriterat samma vinklar på fotona före ”rätt” år.

Glöm inte:

  1. Det är aldrig för sent att plantera träd! En del växer snabbare än andra, en kunnig plantskola eller trädbok (finns bra på närmaste bibliotek) kan ge dig råd på vägen.
  2. Våga plantera lite större träd. Vårt hus är 6,5 meter högt och våra högsta träd är runt åtta meter. Majoriteten av våra träd är (eller blir med tiden) runt 4-6 meter. Vill du ha ett litet träd som bara blir två meter högt? Köp en buske. 😉
  3. Är du rädd att träden ska skugga för mycket, ge dig en massa löv som måste krattas upp eller ”ta” regnvatten från dina växter? Både växter (och människor) trivs bäst i halvskugga. Välj träd med små löv så är det bara att kratta/blåsa in dem i rabatterna där de blir till finfin jord. Träd skuggar marken och gör att fukten inte avdunstar så fort. Att de dessutom är hem till många insekter och att småfåglarna kan hitta både skydd och mat i trädkronorna är så klart en bonus!
  4. Be plantskolan ta hem större trädexemplar. Ofta är prisskillnaden bara några hundralappar och du tjänar många års tillväxt. Med större rotklump sätter trädet igång att växa snabbare i din trädgård och klarar vintrarna bättre. De flesta större plantskolor åker på inköpsresa i januari/februari, så lägg din beställning senast vid årsskiftet. Då kan de också ta hem flerstammade exemplar och liknande specialbeställningar.
  5. Fråga flera plantskolor i din närhet (om du har) om pris på träd och beställ hos den som kan ta hem den sort och den storlek du önskar till det pris du är beredd att betala. En del plantskolor kan också transportera hem större träd till dig, priset för det kan vara värt att väga in vid beställning.

Lycka till med trädplanterandet! 🙂 För den som vill se mer av hur vår trädgård har vuxit fram finns det matiga inlägg med många bilder i menyn ovan under ”Trädgårdsprojekt”. Under 2020 uppdaterar jag dem med delvis ny text och bilder.

Massor av träd, några papegojor och ett lekhus – historien om vår trädgård del 5

Bild

Om det var något som vår trädgård led brist på förr så var det träd. 2004, fem år efter att vi köpte huset, var det dags att skapa ett område med en lagom hög trädridå mot söder och väster. Självklart med gluggar för sol, men de flesta växter gillar halvskugga bättre än stekande het sol. Människor också, för den delen… Att jag dessutom tycker väldigt mycket om träd bidrog naturligtvis. 🙂

Året innan hade maken och jag gift oss och av mina morföräldrar fick vi en större peng i bröllopsgåva att använda till trädgården. De pengarna köpte vi träd för!

Det här var vårt första flerårsprojekt – men inte det sista! Det inleddes sommaren 2004 med att vi planterade träd, massor av träd! En ginnalalönn, en ullungrönn, en blomsterkornell, två prydnadsaplar, en uppstammad syrenhortensia och tre japanska lönnar.

Så här små var de då: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! Och närmast i bild står en buske, det är den ena prydnadsapeln. Bakom den sticker en annan buske upp väldigt rakt, det är ullungrönnen och strax bredvid står blomsterkornellen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg!

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och prydnasapeln som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var över tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂 Längst till höger i bild syns blomsterkornellen med sina vita ”blommor”. (Grannen har tagit ner sina björkar som syns i bilderna ovan, så numera är det våra träd som är högst.)

Sommaren 2004 var ovanligt regnig, men sällan har vi varit så glada över alla droppar som föll från himlen. Träden och växterna vi planterade mådde ju utmärkt och vi slapp att vattna hela tiden. Själv var jag höggravid med barn nummer två den hösten, så resten av projektet fick vänta tills året därpå.

Maken drömde om att åter kunna ha papegojor och planen var att bygga ett ”fågelhus” med stora voljärer runt om, inbäddade av träd och grönska. Det här är det område i trädgården där våra respektive intressen förenas som mest och bäst. 🙂

2005 byggde maken grunden till fågelhuset och 2006 började byggandet av det. Fyra av de tio kvadraten var till fåglarna med plats för inneburar med mat, vatten och holkar.

Sex kvadrat var till ett ”lekhus” åt barnen. Hela boden isolerades, vi drog in el och gjorde rejäl takhöjd med öppet upp i nock för att få både rymd och ljus.

Planen var också att ”lekhuset” skulle kunna bli ”hang out” för tonårsbarn i behov av att vara i fred så småningom (och efter ommålning så har det använts som det i flera år nu). Som en extra bonus byggdes lekhusdelen så att det precis går in en säng i längd på vardera sidan dörren så vi kan ha det till gäststuga om vi vill längre fram.

Om träden längs västersidan av Trädhörnet växte snabbt så kan man inte säga detsamma om delen mot söder – men det hade förstås också med trädvalet att göra. Japanska lönnar växer lååångsamt!

2006, två år efter plantering. Fågelhusbygge pågår och lönnarna är så små, så små.

2013, nio år efter plantering, har det börjat bli lite höjd på dem. Närmast gången har de också fått sällskap av ett äkta kvittenträd.

2018, 14 år efter plantering, har äntligen japanska lönnen ‘Dissectrum’ blivit drygt manshög! Det är den som är näst närmast i bild med mörkröd höstfärg. Bakom skymtar kvittenträdet med sina gula frukter och ovanför fågelhuset syns orange blad högt däruppe – det är ginnalalönnen! Till höger i bild syns ullungrönnen som börjat få sina fantastiska höstfärger.

Det svåra med det här projektet var att föreställa sig hur Trädhörnet skulle upplevas när fågelhuset väl kom på plats och man i praktiken bara skulle se växter och träd från ett håll. Det var väldigt svårt att ”se” det framför sig på skissbordet.

Vi har fått göra vissa justeringar, men det mesta blev ändå som vi hade tänkt oss. Genom hela Trädhörnet slingrar numera en röd stig i granitkross. Först hade vi dock runda cementplattor som trampstenar där, men vi tröttnade på att marktäckarna växte upp och täckte dem hela tiden. Vissa träd har dött och andra tillkommit. Gångar har lagts om när träd och andra växter så krävt.

Visionen om att fågelvoljärerna skulle ligga inbäddade i frodig grönska, den besannades med åren. Mer om hur det ser ut inne i fågelhuset och vilka fåglar vi har kan du läsa genom att klicka HÄR.

Vill du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård – om hur vi förvandlade en trist gräsöken till en grön oas? Det kan du göra HÄR.

Nu önskar jag en trevlig helg och vecka och passar på att länka till Trädgårdsfägring.

Komposthörnan = trädgårdens hjärta – historien om vår trädgård del 4

Bild

Efter ett relativt ”lugnt” 2002 (i alla fall ur trädgårdssynpunkt – vi var upptagna med att ta hand om vårt första barn) var det 2003 dags för ett nytt projekt. Tankarna på att skapa ett område med många träd i trädgården – Trädhörnet – gjorde att den dåvarande komposthörnen i västerläge låg i vägen och behövde flyttas. Bredvid det stora gamla bigarråträdet i österläge fanns ett jättebra, skuggigt, ställe.

Varför lägga en massa tid och energi på en komposthörna? Jo, för mig är det själva hjärtat i trädgården! Det är ju där som löv, fjolårsperennklipp, potatisblast och allt annat blir finfin jord, full med mask och annat småliv. Visst kör vi en del till tippen, men det är mest fröogräs, taggiga rosgrenar och annat. Det som förmultnar fint på ett år eller så stannar alltid i trädgården.

Vi hade som ni ser på fotot finfin grävhjälp av vår 1,5-åring som så klart var med oss i trädgården när vi fixade och byggde. 

Maken byggde en liknande konstruktion som han hade gjort vid vår uteplats år 2000.

Så här såg det ut när det var klart.

Inne i komposthörnan fanns det tre kompostfack på vardera en kubik, plats för jordsäckar, skottkärra med mera.

Dessutom fick matkomposten, en biokub polar, en ny bra plats.

Utanför planterade vi olika klematis som klängde upp på utsidan av staketspaljén.

Så här såg det ut efter ett par år.

Vi dolde med andra ord vår ”skräphörna” så effektivt att besökare vid första anblicken ofta trodde det var en skuggig uteplats! Att det dessutom gick att ställa en del växter bakom komposthörnan var ju en fiffig bonus.

Sedan var jag inte ensam om att gilla komposthörnan… Vår katt älskade att vara längst upp i en av kompostbingarna på våren och njuta av solen (så jag lade alltid torra ormbunkar och prydnadsgräs överst när jag klippte ner fjolårsvisset). En älsklingsbild på honom! Visst ser man hur han njuter av solen?! 🙂

Och så här kan man också sträcka ut sig och ta det lugnt…

Med de gosiga bilderna önskar jag er en fin aprilvecka! Länkar förstås till trädgårdsfägring.

Grävmaskiner, trädbeställningar och 50 kvadrat ny rabatt – historien om vår trädgård del 3

Bild

Om första året med egen trädgård inleddes lite försiktigt gick jag verkligen all in år två! Det där med trädgård var ju hur kul som helst. 🙂

Vintern 2000-2001 skissade jag på vår trädgård kväll efter kväll, plöjde trädgårdsböcker och gjorde växtlistor. Inget kändes omöjligt och efter första årets omgörning av uteplatsen visste blivande maken och jag att vi kunde mer tillsammans än vi hade trott.

Det jag ville sätta tänderna i först var den supertråkiga framsidan. Det var ju den vi såg varje dag när vi gick till jobbet och varje dag när vi kom hem. Hela ytan var så trist att man helst inte ville vara där mer än nödvändigt. Det ville jag ändra på.

Framsidan skulle bli en grön oas i vardagen, den skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Våren 2001 hade jag tagit in ett flertal offerter, lagt en beställning på ett halvdussin nya träd och färdigställt en detaljerad planteringsskiss till det som skulle bli vår nya framsida, vår frontgarden.

Det här var utgångsläget när vi flyttade in hösten 1999.

Den trista gräsöknen skulle bytas ut till fyra stora rabatter runt en cirkelformad liten gräsmatta i mitten:
1. I söder en perenn- och rosenrabatt i gult, koppar och lila tillsammans med en rödbladig japansk lönn, en klotrobinia och en Carmencitarönn. (Numera kallad Stäpprabatten.)
2. I öster en pionrabatt i rosa toner tillsammans med en kopparlönn och en praktmagnolia.
3. I norr en upphöjd torvrabatt med olika rhododendron, azaleor och amerikanska blåbär.
4. I väster en rabatt vid ingången med massor av tidig vårblomning tillsammans med ett hybridkejsarolvon. Bredvid en insynsskyddad avenboksberså med öppning mot öster = morgonsol. 

En tidig vårdag kom firman vi hade lejt för att dra upp de förvuxna kornellerna ut mot gatan och gräva bort grässvålen så bara en cirkel blev kvar.

I utbyte mot grässvålen fick vi ett lastbilslass kompostjord som såg till att det vi planterade växte så det knakade.

Blivande maken grävde ner betongplintar till staketet och fixade stenläggningen till bersån.

Klart! Både staket och berså på plats.

Jag ”murade” under tiden på torvrabatten. 104 torvblock och två kubik grov torv gick det åt ifall någon undrar… Vi beställde direkt från en torvgrossist vilket kostade oss en fjärdedel jämfört med i butik. (Rensbrunnarna höjdes upp så de inte hamnade under rabatten.)Klart! Torvblock, uppfyllnad och plantor på plats.

Och ja, sedan var det ju det där med plantering av de jättestora rabatterna…! 50 kvadratmeter planteringsyta på ett ungefär. Det gick åt väldiga mängder växter och mycket var så smått, så smått när det planterades. Alla som har köpt en pion i en liten 8×8 cm kruka vet ju hur det ser ut i början! Jag visste ju att växterna skulle bre ut sig på några år, men i väntan på det sådde jag ettåriga sommarblommor för att fylla ut rabatterna (och hålla undan lite av ogräset).

Grannarna tyckte inte vi var riktigt kloka som jobbade och slet så hårt den sommaren. Utöver hela trädgårdsprojektet på framsidan bytte vi rutten panel på garaget och målade ny panel också. Men vi jobbade envist på för vi visste ju att det fanns annat att ta hänsyn till. I november 2001 blev vi tre i familjen. 🙂

Här kommer före och efterfoton!

Före. Bild tagen 2000.

Efter. Bild tagen 2001.

Efter. Bild tagen 2003.

Efter. Bild tagen 2004. Tre år efter plantering hade vi en hyfsat insynsskyddad berså.

Och hur gick det nu med min vision? Det där med att framsidan skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Ja, nog är praktmagnolians blomning varje vår vacker. Inte minst när alla pärlhyacinterna blommar samtidigt!

För att inte tala om färgbomben som uppstår varje vår när rhododendron och azaleor blommar samtidigt som ormbunkarna spricker ut i skir grönska!

Och har man tur tycker igelkottarna om ens trädgård och ser lövhögarna under azaleor och rhodendron som en perfekt bostad!

Och visst känner vi oss välkomna när vi svänger in på uppfarten (och inte ser en dyster fem-metersgran).

Bersån är lagom privat och klotrobinian har vuxit till sig.

Och blommar, jag det kan du ge dig sjutton på att det gör! 🙂 Från tidig vår till sen höst!

Höstfärgerna går inte av för hackor de heller.

Och träden är vackra på vintern (extra mycket de år vi har snö).

Med det önskar jag en fin trädgårdshelg och länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Mellan dröm och verklighet” denna vecka!

Ta hand om varandra och glöm inte att koppla bort allvaret en stund framför Gardeners World som hade säsongspremiär i fredags. Och om du som jag är extra förtjust i träd och inte har upptäckt Trädpodden ännu har du något att se fram emot!