7 snabbväxande träd i vår trädgård – 5, 10 och 15 år efter plantering

Bild

Hur snabbt växer ett träd? Egentligen?! Här kan du se hur sju träd i vår trädgård har vuxit sedan de planterades. Välkommen med på tidsresan!

Jag börjar med mitt absoluta favoritträd, Ullungrönnen Sorbus ulleungensis ‘Dodong’. Trädet med vackra vinterstammar, sagolik vårblomning, blankt sommarbladverk och magiska orange höstfärger. Vårt exemplar är flerstammat och levererades cirka 175 cm högt 2004.

Ginnalalönnen, Acer ginnala, har ett vackert bladverk, snygg bark och gul-orange höstfärger. Att domherrar är extra förtjusta i att äta av lönnfröna vintertid är en bonus. Även den är ett flerstammat exemplar som levererades manshög 2004.

Så här små var de två 2004 vid planteringen: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! I mitten av bilden syns en annan hög ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ullungrönnen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg! De har börjat passera häcken i höjd.

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och den vackra prydnasapeln, Malus toringo E, som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂

Kanske vill du plantera ett fruktträd? Plommonträdet Prunus domestica ‘Opal’ har goda söta plommon med lila skal och gult fruktkött. Det planterades 2006 och är trädet till vänster i bilden nedan.

2009, tre år efter plantering, blommade det så här vackert och hade redan hunnit få en fin storlek och form.

2014, åtta år efter plantering, hade det hunnit bli så här stort och i praktiken nått fullhöjd. Spaljéerna vid sidan är cirka 175 cm höga. Jag har beskurit det något genom att ta bort de lägsta grenarna så det blir mer vasformat. På så sätt kan jag plantera mer växter under trädet.

2014, åtta år efter plantering, men senare på säsongen.

På framsidan ut mot gatan växter tre träd som planterades 2001. Från höger till vänster: klotrobinia, Robinia pseudoaccasia, Carmencitarönn, Sorbus kommixta ‘Carmencita’ och kopparlönn, Acer griseum.

2001 såg det så här tanigt ut. Kopparlönnen syns knappt på bilden, men längst bort i höger hörn syns något i ljusgrönt…

2004, tre år efter plantering, hade Carmencitarönnen börjat sätta fart. Klotrobinians krona hade frusit tillbaka efter en elak vinter och klippts in. Och kopparlönnen? Ja, den var fortfarande mest en buske längst bort i högra hörnet.

2007, sex år efter plantering, var Carmencitarönnen och klotrobinian redan imponerande stora. Staketet är en meter högt.

Och 2011, tio år efter plantering, så var både klotrobinian och Carmencitarönnen i praktiken färdigvuxna, sedan dess har mest stammarna ökat i omfång. Och nu syns också kopparlönnen i höger hörn!

2017, 16 år efter plantering, såg de ut så här.

Och på den här bilden syns det varför man väljer att plantera den långsamtväxande kopparlönnen: den magiskt vackra barken som lyser i solen!

Sjunde, och sista trädet, får bli den vackra praktmagnolian, Magnolia x soulangeana. Många är vi som drömmer om en vackert blommande magnolia och den stod högt upp på min trädlista kan jag lova! Det finns magnolior som är härdiga långt upp i landet och det har på senare år kommit många nya spännande sorter.

Praktmagnolian planterades även den 2001. Av den finns det ingen bra startbild, för den vara bara runt halvmetern hög och syntes i praktiken inte bakom alla andra växter de första åren.

Men 2007, sex år efter plantering, har jag noterat att det var första året den blommade ordentligt!

2008, sju år efter plantering. Här syns det bättre hur stor den hade hunnit bli. Häcken bakom är cirka 180 cm hög. Blomningen var det inget fel på!

2020, 19 år efter plantering ser den ut så här. Numera är den dryga fyra meter hög och än är den inte färdigvuxen. Jag har stammat upp den lite med åren. Blomningen är magnifik varje vår! Det blå under är pärlhyacinter som har samma ”vårklocka” som just praktmagnolia och alltid blommar samtidigt.

Till slut: det här inlägget har jag gjort till er som hamnar på min blogg när ni söker på ”snabbväxande träd”. Hoppas ni har nytta av det! 🙂 Fotona är som ni har märkt inte tagna exakt 5, 10 och 15 år senare, men jag har prioriterat samma vinklar på fotona före ”rätt” år.

Glöm inte:

  1. Det är aldrig för sent att plantera träd! En del växer snabbare än andra, en kunnig plantskola eller trädbok (finns bra på närmaste bibliotek) kan ge dig råd på vägen.
  2. Våga plantera lite större träd. Vårt hus är 6,5 meter högt och våra högsta träd är runt åtta meter. Majoriteten av våra träd är (eller blir med tiden) runt 4-6 meter. Vill du ha ett litet träd som bara blir två meter högt? Köp en buske. 😉
  3. Är du rädd att träden ska skugga för mycket, ge dig en massa löv som måste krattas upp eller ”ta” regnvatten från dina växter? Både växter (och människor) trivs bäst i halvskugga. Välj träd med små löv så är det bara att kratta/blåsa in dem i rabatterna där de blir till finfin jord. Träd skuggar marken och gör att fukten inte avdunstar så fort. Att de dessutom är hem till många insekter och att småfåglarna kan hitta både skydd och mat i trädkronorna är så klart en bonus!
  4. Be plantskolan ta hem större trädexemplar. Ofta är prisskillnaden bara några hundralappar och du tjänar många års tillväxt. Med större rotklump sätter trädet igång att växa snabbare i din trädgård och klarar vintrarna bättre. De flesta större plantskolor åker på inköpsresa i januari/februari, så lägg din beställning senast vid årsskiftet. Då kan de också ta hem flerstammade exemplar och liknande specialbeställningar.
  5. Fråga flera plantskolor i din närhet (om du har) om pris på träd och beställ hos den som kan ta hem den sort och den storlek du önskar till det pris du är beredd att betala. En del plantskolor kan också transportera hem större träd till dig, priset för det kan vara värt att väga in vid beställning.

Lycka till med trädplanterandet! 🙂 För den som vill se mer av hur vår trädgård har vuxit fram finns det matiga inlägg med många bilder i menyn ovan under ”Trädgårdsprojekt”. Under 2020 uppdaterar jag dem med delvis ny text och bilder.

Massor av träd, några papegojor och ett lekhus – historien om vår trädgård del 5

Bild

Om det var något som vår trädgård led brist på förr så var det träd. 2004, fem år efter att vi köpte huset, var det dags att skapa ett område med en lagom hög trädridå mot söder och väster. Självklart med gluggar för sol, men de flesta växter gillar halvskugga bättre än stekande het sol. Människor också, för den delen… Att jag dessutom tycker väldigt mycket om träd bidrog naturligtvis. 🙂

Året innan hade maken och jag gift oss och av mina morföräldrar fick vi en större peng i bröllopsgåva att använda till trädgården. De pengarna köpte vi träd för!

Det här var vårt första flerårsprojekt – men inte det sista! Det inleddes sommaren 2004 med att vi planterade träd, massor av träd! En ginnalalönn, en ullungrönn, en blomsterkornell, två prydnadsaplar, en uppstammad syrenhortensia och tre japanska lönnar.

Så här små var de då: Till vänster i bild, bakom de små tujakloten, syns en ljusgrön buske mot den mörkgröna häcken: det är ginnalalönnen! Och närmast i bild står en buske, det är den ena prydnadsapeln. Bakom den sticker en annan buske upp väldigt rakt, det är ullungrönnen och strax bredvid står blomsterkornellen.

2005, ett år efter plantering: Nu börjar ginnalalönnen och ullungrönnen att dra iväg!

2007, bara tre år efter plantering! Spana in ginnalalönnen bakom fågelhuset, ullungrönnen vars topp inte ens är med i bild och prydnasapeln som blommar i vitt.

Fem år senare, 2009, hade ginnalalönnen börjat titta fram över fågelhusets tak, ullungrönnen var över tre meter hög och prydnadsapeln hade brett ut sig rejält.

Och tio år senare, 2014, såg de ut så här! Nu hade ginnalönnen och ullungrönnen fått sin sluthöjd på runt sex meter vardera. 🙂 Längst till höger i bild syns blomsterkornellen med sina vita ”blommor”. (Grannen har tagit ner sina björkar som syns i bilderna ovan, så numera är det våra träd som är högst.)

Sommaren 2004 var ovanligt regnig, men sällan har vi varit så glada över alla droppar som föll från himlen. Träden och växterna vi planterade mådde ju utmärkt och vi slapp att vattna hela tiden. Själv var jag höggravid med barn nummer två den hösten, så resten av projektet fick vänta tills året därpå.

Maken drömde om att åter kunna ha papegojor och planen var att bygga ett ”fågelhus” med stora voljärer runt om, inbäddade av träd och grönska. Det här är det område i trädgården där våra respektive intressen förenas som mest och bäst. 🙂

2005 byggde maken grunden till fågelhuset och 2006 började byggandet av det. Fyra av de tio kvadraten var till fåglarna med plats för inneburar med mat, vatten och holkar.

Sex kvadrat var till ett ”lekhus” åt barnen. Hela boden isolerades, vi drog in el och gjorde rejäl takhöjd med öppet upp i nock för att få både rymd och ljus.

Planen var också att ”lekhuset” skulle kunna bli ”hang out” för tonårsbarn i behov av att vara i fred så småningom (och efter ommålning så har det använts som det i flera år nu). Som en extra bonus byggdes lekhusdelen så att det precis går in en säng i längd på vardera sidan dörren så vi kan ha det till gäststuga om vi vill längre fram.

Om träden längs västersidan av Trädhörnet växte snabbt så kan man inte säga detsamma om delen mot söder – men det hade förstås också med trädvalet att göra. Japanska lönnar växer lååångsamt!

2006, två år efter plantering. Fågelhusbygge pågår och lönnarna är så små, så små.

2013, nio år efter plantering, har det börjat bli lite höjd på dem. Närmast gången har de också fått sällskap av ett äkta kvittenträd.

2018, 14 år efter plantering, har äntligen japanska lönnen ‘Dissectrum’ blivit drygt manshög! Det är den som är näst närmast i bild med mörkröd höstfärg. Bakom skymtar kvittenträdet med sina gula frukter och ovanför fågelhuset syns orange blad högt däruppe – det är ginnalalönnen! Till höger i bild syns ullungrönnen som börjat få sina fantastiska höstfärger.

Det svåra med det här projektet var att föreställa sig hur Trädhörnet skulle upplevas när fågelhuset väl kom på plats och man i praktiken bara skulle se växter och träd från ett håll. Det var väldigt svårt att ”se” det framför sig på skissbordet.

Vi har fått göra vissa justeringar, men det mesta blev ändå som vi hade tänkt oss. Genom hela Trädhörnet slingrar numera en röd stig i granitkross. Först hade vi dock runda cementplattor som trampstenar där, men vi tröttnade på att marktäckarna växte upp och täckte dem hela tiden. Vissa träd har dött och andra tillkommit. Gångar har lagts om när träd och andra växter så krävt.

Visionen om att fågelvoljärerna skulle ligga inbäddade i frodig grönska, den besannades med åren. Mer om hur det ser ut inne i fågelhuset och vilka fåglar vi har kan du läsa genom att klicka HÄR.

Vill du läsa tidigare delar i historien om vår trädgård – om hur vi förvandlade en trist gräsöken till en grön oas? Det kan du göra HÄR.

Nu önskar jag en trevlig helg och vecka och passar på att länka till Trädgårdsfägring.

Komposthörnan = trädgårdens hjärta – historien om vår trädgård del 4

Bild

Efter ett relativt ”lugnt” 2002 (i alla fall ur trädgårdssynpunkt – vi var upptagna med att ta hand om vårt första barn) var det 2003 dags för ett nytt projekt. Tankarna på att skapa ett område med många träd i trädgården – Trädhörnet – gjorde att den dåvarande komposthörnen i västerläge låg i vägen och behövde flyttas. Bredvid det stora gamla bigarråträdet i österläge fanns ett jättebra, skuggigt, ställe.

Varför lägga en massa tid och energi på en komposthörna? Jo, för mig är det själva hjärtat i trädgården! Det är ju där som löv, fjolårsperennklipp, potatisblast och allt annat blir finfin jord, full med mask och annat småliv. Visst kör vi en del till tippen, men det är mest fröogräs, taggiga rosgrenar och annat. Det som förmultnar fint på ett år eller så stannar alltid i trädgården.

Vi hade som ni ser på fotot finfin grävhjälp av vår 1,5-åring som så klart var med oss i trädgården när vi fixade och byggde. 

Maken byggde en liknande konstruktion som han hade gjort vid vår uteplats år 2000.

Så här såg det ut när det var klart.

Inne i komposthörnan fanns det tre kompostfack på vardera en kubik, plats för jordsäckar, skottkärra med mera.

Dessutom fick matkomposten, en biokub polar, en ny bra plats.

Utanför planterade vi olika klematis som klängde upp på utsidan av staketspaljén.

Så här såg det ut efter ett par år.

Vi dolde med andra ord vår ”skräphörna” så effektivt att besökare vid första anblicken ofta trodde det var en skuggig uteplats! Att det dessutom gick att ställa en del växter bakom komposthörnan var ju en fiffig bonus.

Sedan var jag inte ensam om att gilla komposthörnan… Vår katt älskade att vara längst upp i en av kompostbingarna på våren och njuta av solen (så jag lade alltid torra ormbunkar och prydnadsgräs överst när jag klippte ner fjolårsvisset). En älsklingsbild på honom! Visst ser man hur han njuter av solen?! 🙂

Och så här kan man också sträcka ut sig och ta det lugnt…

Med de gosiga bilderna önskar jag er en fin aprilvecka! Länkar förstås till trädgårdsfägring.

Grävmaskiner, trädbeställningar och 50 kvadrat ny rabatt – historien om vår trädgård del 3

Bild

Om första året med egen trädgård inleddes lite försiktigt gick jag verkligen all in år två! Det där med trädgård var ju hur kul som helst. 🙂

Vintern 2000-2001 skissade jag på vår trädgård kväll efter kväll, plöjde trädgårdsböcker och gjorde växtlistor. Inget kändes omöjligt och efter första årets omgörning av uteplatsen visste blivande maken och jag att vi kunde mer tillsammans än vi hade trott.

Det jag ville sätta tänderna i först var den supertråkiga framsidan. Det var ju den vi såg varje dag när vi gick till jobbet och varje dag när vi kom hem. Hela ytan var så trist att man helst inte ville vara där mer än nödvändigt. Det ville jag ändra på.

Framsidan skulle bli en grön oas i vardagen, den skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Våren 2001 hade jag tagit in ett flertal offerter, lagt en beställning på ett halvdussin nya träd och färdigställt en detaljerad planteringsskiss till det som skulle bli vår nya framsida, vår frontgarden.

Det här var utgångsläget när vi flyttade in hösten 1999.

Den trista gräsöknen skulle bytas ut till fyra stora rabatter runt en cirkelformad liten gräsmatta i mitten:
1. I söder en perenn- och rosenrabatt i gult, koppar och lila tillsammans med en rödbladig japansk lönn, en klotrobinia och en Carmencitarönn. (Numera kallad Stäpprabatten.)
2. I öster en pionrabatt i rosa toner tillsammans med en kopparlönn och en praktmagnolia.
3. I norr en upphöjd torvrabatt med olika rhododendron, azaleor och amerikanska blåbär.
4. I väster en rabatt vid ingången med massor av tidig vårblomning tillsammans med ett hybridkejsarolvon. Bredvid en insynsskyddad avenboksberså med öppning mot öster = morgonsol. 

En tidig vårdag kom firman vi hade lejt för att dra upp de förvuxna kornellerna ut mot gatan och gräva bort grässvålen så bara en cirkel blev kvar.

I utbyte mot grässvålen fick vi ett lastbilslass kompostjord som såg till att det vi planterade växte så det knakade.

Blivande maken grävde ner betongplintar till staketet och fixade stenläggningen till bersån.

Klart! Både staket och berså på plats.

Jag ”murade” under tiden på torvrabatten. 104 torvblock och två kubik grov torv gick det åt ifall någon undrar… Vi beställde direkt från en torvgrossist vilket kostade oss en fjärdedel jämfört med i butik. (Rensbrunnarna höjdes upp så de inte hamnade under rabatten.)Klart! Torvblock, uppfyllnad och plantor på plats.

Och ja, sedan var det ju det där med plantering av de jättestora rabatterna…! 50 kvadratmeter planteringsyta på ett ungefär. Det gick åt väldiga mängder växter och mycket var så smått, så smått när det planterades. Alla som har köpt en pion i en liten 8×8 cm kruka vet ju hur det ser ut i början! Jag visste ju att växterna skulle bre ut sig på några år, men i väntan på det sådde jag ettåriga sommarblommor för att fylla ut rabatterna (och hålla undan lite av ogräset).

Grannarna tyckte inte vi var riktigt kloka som jobbade och slet så hårt den sommaren. Utöver hela trädgårdsprojektet på framsidan bytte vi rutten panel på garaget och målade ny panel också. Men vi jobbade envist på för vi visste ju att det fanns annat att ta hänsyn till. I november 2001 blev vi tre i familjen. 🙂

Här kommer före och efterfoton!

Före. Bild tagen 2000.

Efter. Bild tagen 2001.

Efter. Bild tagen 2003.

Efter. Bild tagen 2004. Tre år efter plantering hade vi en hyfsat insynsskyddad berså.

Och hur gick det nu med min vision? Det där med att framsidan skulle bli vacker, inbjudande, lagom privat och så skulle den bjuda på blomning från tidig vår till sen höst.

Ja, nog är praktmagnolians blomning varje vår vacker. Inte minst när alla pärlhyacinterna blommar samtidigt!

För att inte tala om färgbomben som uppstår varje vår när rhododendron och azaleor blommar samtidigt som ormbunkarna spricker ut i skir grönska!

Och har man tur tycker igelkottarna om ens trädgård och ser lövhögarna under azaleor och rhodendron som en perfekt bostad!

Och visst känner vi oss välkomna när vi svänger in på uppfarten (och inte ser en dyster fem-metersgran).

Bersån är lagom privat och klotrobinian har vuxit till sig.

Och blommar, jag det kan du ge dig sjutton på att det gör! 🙂 Från tidig vår till sen höst!

Höstfärgerna går inte av för hackor de heller.

Och träden är vackra på vintern (extra mycket de år vi har snö).

Med det önskar jag en fin trädgårdshelg och länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Mellan dröm och verklighet” denna vecka!

Ta hand om varandra och glöm inte att koppla bort allvaret en stund framför Gardeners World som hade säsongspremiär i fredags. Och om du som jag är extra förtjust i träd och inte har upptäckt Trädpodden ännu har du något att se fram emot!

En mysig uteplats – historien om vår trädgård del 2

Bild

Den där första våren år 2000 började blivande maken och jag med vad vi tyckte var ett ”lagom” stort projekt – att skapa en mysig uteplats utanför köket. Bästa läget i sydväst var inte det mest charmiga man kunde tänka sig…

En halvrutten spaljé, en kvadratmeter silverarv och en massa ogräs. ”Mysigt” var det sista ordet vi letade efter för att beskriva det.

En plantskoleägare gav oss nyblivna husägare det utmärkta rådet att börja med uteplatsen för ”det är där ni vill vara när ni är lediga”. Jag har själv tipsat nyblivna husägare om just det flera gånger sedan dess. Det var för övrigt samme plantskoleägare som tyckte vi skulle bygga en staketspaljé och ha rabatter på både in- och utsidan av den. Designen på staketspaljén och växtvalet var däremot vårt eget.

Den varma påsken 2000 (som mest 26,4° i Målilla på påskdagen enligt SMHI) var förstås som gjord för att bygga, så det gjorde vi.

Grässvålen är bortgrävd och stommen på plats.

Halvfärdigt, men redan mycket mysigare att sitta på uteplatsen och äta frukost.

Maken snickrade och la gångplattor och jag planterade växter allt eftersom jag kom åt att göra det.

Blivande maken snickrade i sällskap med våra katter som hade blivit riktiga trädgårdskatter vid det laget.

Och när snickrandet var klart tog plattläggandet vid.

Under tiden satte jag rabattkanter i trä och planterade 25 kvadratmeter rabatt vid uteplatsen.

Vi skapade en två meter bred rabatt med lavendel, veronikor, kattmynta med mera närmast trädäcket och bakom perennerna blommande buskar av olika slag. På andra sidan staketspaljén gjorde vi sedan en rabatt som var en meter bred. Där planterade vi rosor, dagliljor, vallmo, aklejor, nävor med mera.

Växter fick vi bland annat av mormor och morfar, här är jag och blivande maken i full färd med att gräva upp gul daglilja tillsammans med morfar. För mig är växter minnen i allra högsta grad.

Så här såg det ut 2004, det vill säga fyra år efter anläggning.Utsidan av staketspaljén med nävor, solhattar, klematis, riddarsporrar med mera.

Insidan av staketspaljén med buskar i bakkant och perenner framför.

Och så här såg det ut vid sidan, närmast rosenportalen.

Det var historien om den första sommarens trädgårdsprojekt det. I nästa del ska jag berätta om 2001, året när jag verkligen fick blodad anläggningstand och tag itu med framsidans stora omfattande omgörning. Det är faktiskt den enda del i trädgården som inte har gjorts om två (eller fler…) gånger på de här tjugo åren.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

P.S. Om jag kunde hålla mig till bara ett projekt det första året? Gissa! Naturligtvis inte! 🙂

Jag anlade en stor plantering vid ingången (efter det att vi hade tagit ner alla förvuxna barrväxter). I mitten står ett tanigt hybridkejsarolvon med tre grenar. Det finns fortfarande kvar vid ingången, men numera är det drygt två meter högt.

Fixade en liten örtagård med sticklingar och rosen jag hade på verandan i stugan vid grusvägens slut

… och anlade ett första litet trädgårdsland, komplett med två stora kompostfack bredvid och den varmkompost vi fortfarande använder.. 🙂

Jag var uppenbarligen ganska nöjd med lökskörden första året som husägare!

Jag har fått frågan om jag inte kommer att visa alla ”förebilderna” från del 1 i historien om vår trädgård tillsammans med efterbilder. Jodå, det ska jag visst göra! 🙂 Det blir allra sista delen i serien om vår trädgård. Jag ska ta nya ”efterbilder” i sommar ur så likartad vinkel som jag bara kan. Tills dess:

Före, år 2000.

Efter, bild tagen 2004. Vid det laget hade vi även bytt ut den hemska markisen, bytt panel på garaget och målat om huset. 🙂

Från maskrosgul gräsöken till blommande oas – historien om vår trädgård del 1

Bild

Man kan sammanfatta vårt köp av ett tegelhus byggt 1978 så här: det var inte för trädgårdens skull vi slog till senhösten 1999.

Följ med på en rundtur, så kommer ni att förstå varför. Så här såg vår trädgård ut för 20 år sedan.

Det här är norrsidan på huset, komplett med fem meter hög gran, tre meter hög en, krypen, ett jättelikt forsythiasnår och en gräsmatta full med maskrosor. Bakom allt det gröna finns alltså ingången till huset.

Längs med norrväggen finns också en smal rabatt med några trötta spireor som bara under högsommaren nås av sol.

Utsikt från badrummet på ovanvåningen. Det här är framsidan, forsythian syns nedanför taket och till vänster är den höga enen. Ut mot gatan växer jättelika kornellsnår och så lite fler krypenar.

Vi svänger om hörnet på huset och går längs med österväggen. Där växer en rönnsumak och inget mer.

Vi svänger in på baksidan, södersidan, av huset. Där bakom det jättelika syrensnåret finns ett uterum någonstans. Till vänster i bild syns de gamla fruktträden som fortfarande står kvar. Lite längre bort skymtar ett träd och några buskar…

… och så här ser det ut från andra hållet! Lite höga spireor, en frösådd lönn och där borta vid uterummet lite mer barr planterat mot väggen. I rabatten längs med södersidan finns trädgårdsiris, silverarv, näva, perenn luktärt (som klättrar på den fina plastspaljén) och en massa ogräs.

Närbild på typ den enda rabatten i trädgården. Där borta i snåret finns ingången till uterummet. Att det ligger i söderläge kan ingen ana när man stiger in i mörkret bakom syrensnåret.

Vi fortsätter promenaden runt huset. Nu kommer vi runt mot västersidan och uteplatsen utanför köket.

Tada! Uteplatsen, komplett med halvrutten spaljé (observera stöttan till vänster för att den inte ska välta) och en markis som sett sina bästa dagar. Och så ”rabatten” med silverarv och ogräs.

Och så här såg resten av västersidan ut. Garage/varmförråd (på den tiden med fönster), gammal metalldörr till sopsäck (som redan då var utbytt mot plasttunna) och ett skräp/virkesupplag…

…som var så här deprimerande vid närmare beskådande.

Ja, då var rundturen klar! Som sagt, det var ju inte för trädgårdens skull vi slog till och köpte huset.

Allt som växte i trädgården fick plats i en glest skriven spalt på en A4-sida. Men tomten var lagom stor, knappt 1000 kvadratmeter, och jag såg potentialen i vad jag skulle kunna göra med all yta. Efter åren i den lilla röda stugan vid grusvägens slut kliade det rejält i trädgårdsfingrarna.

Fast om någon då hade sagt att vi skulle ha vår första trädgårdsvisning och vara med i ett trädgårdsreportage i lokaltidningen redan 2005 hade jag gapskrattat…

Här är jag med barn nummer två i famnen, hon var åtta månader då. Varken hon eller jag visste att hon redan som åttaåring skulle ha sin egen lilla rabatt i trädgården…

… och att hon skulle hänga med mig på trädgårdsmässor för att fotografera ”fina blommor”. (Numera har hon tagit en tonårspaus från det där med trädgård.)

Så vad gör man då när man blickar ut över en maskrosgul gräsöken och drömmer om rosor, lavendel och många träd? Var sjutton börjar man?! Jag började med att låna och köpa böcker. Många böcker. Det här var ju före internets genombrott.

Min bibel blev Karin Bergströms ”Din Trädgård” som jag läste från pärm till pärm den där första vintern. Hon predikade att man skulle välja träd och växter ”med det lilla extra”, och det tog jag som mitt ledord. Varje träd jag valde skulle vara något extra. Böcker om olika träd, perenner och lökväxter fylldes med komihåglappar och långa listor över allt som jag ville ha.

Så vad började (blivande) maken och jag med den där första sommaren i vår trädgård? Det ska jag berätta i nästa del, så följ med på 20-årsresan från då till nu, genom alla (större) projekt och omgörningar under åren.

Länkar till Trädgårdsfägring som passande nog har temat ”Det var en gång” denna vecka. 🙂

Ett år senare – nya delen av Trädhörnet

Bild

Ännu så länge är träd, buskar och perenner ganska små, men det har ändå hänt en hel del i den nya delen av Trädhörnet. Förra hösten grävde ju maken och sonen upp två gamla prydnadsbuskar som var ganska trista de månader de inte blommade. I stället planterade vi den nya japanska storaxen, Styrax japonica ‘Wespelaar’ som med tiden ska bli runt fyra meter hög.

2018:

2019:

Det jag framför allt har jobbat med under året som har gått är att plantera buskskiktet som ska vara under den nya trädkronan. Det ska bli intressant att se om det här bli bra eller katastrof om några år… Har jag otur växter trädet så långsamt att buskarna som ska vara under trädkronan kommer att kväva stackarn… Men ett år i taget, blir det problem får jag väl fixa det den dagen!

Hela området är ungefär två meter brett och tre-fyra meter långt. Längden beror lite på hur man räknar övergången mot den lilla amerikanska kastanjen ‘Koehnei’. Och var är ‘Wespelaar’, undrar säkert någon. Jo, den syns knappt… Titta noga på bilden ovanför så ser du en bambupinne i mitten av bilden. Där är trädet!Snygga blad har i alla fall ‘Wespelaar’ så här års.

De två stora buskarna i området blir storblommig abelia, Abelia x grandiflora, och Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som jag berättade om för några veckor sedan. De blir båda mellan 2-3 meter höga. Abelian blommar nu och bladen är snyggt blanka.

Jag har ju för vana att vasklippa många buskar så att jag kan ha perenner under dem och det planerar jag att göra med de här buskarna också om de blir för stora i omfånget.

Två lite mindre buskar är prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’ och japansk buskrosling Pieris ‘Mountain Fire’ med vackra årsskott i rött. Båda blir dryga metern höga.

I perennskiktet växer julrosor och funkior och till våren blommar massor av nunneört och olika sippor. Så här års är det dock annat som lyser upp. Lönnbräckan är så snygg med sina höstfärger! Min stora planta delades i våras och finns nu på flera ställen i området.

Under sommaren har också olika sommarrudbeckia blommat fint där, men de har börjat ge upp helt. En och annan eftersläntare till blomma finns dock att glädjas över.

Önskar er alla en fin helg och septembervecka! Här har frosten inte kommit ännu, plus fyra har det varit som kallast, men nu är det dags att förbereda flytt av de känsliga växterna till lekstugan där de övervintrar i sällskap med ett frostvaktselement. Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring.

 

Vad ett nytt träd kan ställa till med – projektet jag inte berättat om

Bild

Upptäckte när jag skulle sammanfatta hur det har gått med trädgårdsplanerna för 2018 att jag inte hade berättat om ett projekt vi gjorde i höstas. Det här projektet stod inte ens med på 2018 års lista, för i januari hade jag ingen aning om att det skulle behövas. Ibland kan ett inköp ställa till det lite… 😉

I våras köpte jag ett nytt träd. En Styrax Japonica ‘Wespelaar’.Ljuvliga blommor och en tröst för den Styrax japonicus ‘Emerald pagoda‘ som knalldog i den där hemska sena minusgradsknäppen 2017. (Ni vet den där med -7 grader när träden höll på att spricka ut… 😦 )

Hur som helst. När jag började leta info om hur stort trädet skulle bli fick jag så olika bud att jag inte visste var jag skulle sätta det. Ena källan sa fyra meter hög och andra åtta. Liiite skillnad om du frågar mig! Inte minst med tanke på att vår trädgård är ganska full med träd redan. Och jag vill att träden placeras bra just vad gäller sluthöjden. En del trädkronor ska vara under en högre krona medan andra trädkronor kan få bilda ett tak över lägre perenner och buskar. Men när buden är så olika kan det ju bli hur tokigt som helst!

Nåväl, det löste sig efter en fantastiskt trevlig mejlkontakt med arboretumet i just belgiska Wespelaar. Trädet de hade var fullvuxet och fyra meter högt. Perfekt. Om det inte hade varit för tilläggsinfon från dem att kronan blev sex meter i diameter…!

Jag höll på att smälla av när jag fick reda på det. Det är ju skitstort! Och efter att ha gått varv på varv i trädgården och funderat på var jag skulle kunna baxa in en sådan krona på ett vettigt sätt landade jag till slut i ett beslut.

De tre prydnadsbuskarna som vi köpte första sommaren vi blev med trädgård hade gjort sitt. Så den här vyn finns inte längre. Buskarna på högersidan, Deutzia scabra ‘Plena’, Weigela hybrida ‘Snowflake’ och Deutzia rosea, är alla tre borta.

Före uppgrävningen i oktober:

Projekt igång. Jag räddade julrosor, snödroppslökar och dvärgcyklamen först. Sedan gjorde maken och tonårssonen processen kort med buskarna. Grenarna klipptes ner och sedan var det ”bara” att gräva upp rötterna bit för bit.

Efter: Nu finns det i stället sex kvadratmeter tom jordyta att plantera på… 🙂 Och i mitten har ett ”träd” som är en meter högt planterats (efter att bilden togs). Det är ‘Wespelaar’ det. Hoppas det växer snabbt…

Vyn från andra hållet före:  Och efter:

Genom avenboksportalen före:Och efter:

Det var det projektet det, i alla fall etapp 1. Etapp 2 blir till våren när den tomma ytan ska fyllas. Nu är det snart dags att berätta om 2018 års projekt.

En naturlig damm under trädens skugga

Bild

Så här blev vårt vattenblänk i trädgården, den naturliga dammen utan pump.

Sedan några veckor är dammen helt klar och vi njuter av vårt vattenblänk i trädgården. Dammen är drygt två meter bred på bredaste stället, en på det smalaste, och är drygt fem meter lång. Den har tre djuphålor, terasser för växter, en liten stranddel samt en sumpzon längs med gången. (Klicka på någon av bilderna i bildkollagen så öppnar de sig i stort format.)


Stranddelen med den vackra japanska lönnen Acer palmatum ‘Tamukeyama’. När dammen svämmar över rinner vattnet ut över stranddelens kant och ger lönnen och ormbunken lite extra vatten. 

Jag har jobbat med dammen aktivt sedan i maj, en dag här och en dag där. När det var som varmast i somras fyllde jag på vattnet och satte ut växterna på de olika avsatserna. Och ja, växterna klarade av att hålla vattnet rent och klart igenom värmeböljan!

När väl dammen var klar återstod sumpzonen med olika ormbunkar och övrigt material som döljer dammduken vid kanterna. Vissa saker går inte att stressa fram. När man jobbar med organiska material som sten, grenar och torv måste det få ta tid.

Delar av sumpzonen med alla ormbunkar. Med tiden kommer en del att bli rejält stora, då får jag precis som i en rabatt göra om lite. I den bortre änden döljs duken av en liten vedtrave. Jag har ju en förkärlek för att trava död ved här och var i trädgården för att främja biologisk mångfald. En av vattenväxterna, fackelblomster Lythrum salicaria, blommar fortfarande.

Under arbetet med dammen bestämde vi oss för att göra en spång över till det smala trädäcket i bakkant. Trädäcket är till för att vi ska kunna komma åt dammens olika sidor. Numera finns också en skärmvägg i bambu framför häcken i denna sida av trädgården.

Området mellan fågelvoljären och dammen har också gjorts vid. Pärlbusken ‘The Bride’ flyttades ännu en gång och hamnade nu under Ginallalönnen. Flera kvadratmeter strandiris åkte upp och hamnade i komposten (fina blommor, men den ser så trist ut stora delar av året).

Nu växer där tre nya träd där i stället: japansk lönn Acer palmatum ‘Hupp’s Red Willow’, vinlönn Acer circinatum ‘Sunglow’ och näbbskenkamelia Stewartia rostrata. Runt fötterna på träden planterade jag en låg lila höstaster och regnbågbräken som jag hoppas ska kontrastera fint med trädens höstfärger. Näbbskenkamelian lyser redan blodröd! Till våren kommer julrosor, vipprams och en pion att blomma där.

Området åt andra hållet fick sig också en omgörning. Upp åkte scherminrosen och hampflockeln som ska omplaceras, ner åkte ännu en japansk lönn Acer palmatum ‘Seiryu’, och den vita kryddbusken ‘Venus’ som jag hade turen att vinna på riksmötet i Stockholm i somras.

För er som vill se en massa före- och efterbilder och veta mer om hur vi grävde dammen och gjorde saker rent praktiskt, se växtlistor med mera… Lugn. Det kommer. Jag planerar flera inlägg till om dammen, men de kommer så småningom i vinter. Den här veckan ville jag bara visa slutresultatet för att det passade så bra in i veckans tema Njutbart just nuTrädgårdsfägring. 🙂 Trevlig helg på er!

Från kaos till färdigt projekt ~ nya komposthörnan med fågelhuset

Bild

Det är sista Månadens bildBlommig Fredag och då tänkte jag visa hur årets stora trädgårdsprojekt utvecklades under 2017.

Kort resumé: vi ville flytta den befintliga komposthörnan för att skapa plats för större kompostfack, kunna bygga ett hus med tillhörande voljärdel för gräsparakiter och vaktlar samt fixa en stor inhägnad utegård för barnens framtida kaniner. Rollfördelningen var som vanligt att jag flyttar växter och material, maken river och bygger.

28 juni 2014: Komposthörnan när den var som vackrast, draperier av klematis klädde staketspaljén och dolde kompostfacken. Vid sidan om lundväxter under det gamla bigarråträdet. Men bakom komposthörnan fanns många ”tomma” kvadratmeter yta till absolut ingen nytta…

16 november 2016: Plantflytten inleddes redan för ett par år sedan och de flesta av växterna återfinns numera i lunddelen i Trädhörnet. Käpparna visar var huset och voljären ska vara, i bakgrunden syns den gamla komposthörnan med staketspaljé runt om.

2 mars 2017: Staketspaljén är riven och säck-kaoset börjar. Kompostmaterial, olika krossfraktioner och annat ska flyttas runt i ett femtonpussel. Den gamla gången skär rakt igenom platsen där voljären ska vara och måste flyttas.

22 mars 2017. Klematis som förr växte vid staketspaljén har grävts upp och planterats i stora tunnor. Till vänster i bild syns grunden till nya fågelhuset. Bakom de gamla kompostfacken bygger maken de nya.

13 april 2017: De gamla kompostfacken är borta, de nya är byggda och kompostmaterialet flyttat dit. Planket som ska separera komposthörnan och kaninernas utegård är under uppbyggnad. Vid ingången till komposthörnan har maken byggt spaljéer där rosor ska klänga. Säckarna, ja de förökar sig för varje vecka…

15 juni 2017. Nu är den värsta kaosdelen av omgörningen förbi. Gången är flyttad, grunden för nya fågelhuset syns till vänster i bild och ytan runt trädet har rensats på växter och en ny plantering med vinbär, dagliljor, smultron och prydnadsgräs i voljären är klar. 

23 juli 2017: Voljärdelarna har börjat komma på plats och det nysådda gräset i voljären och kaninernas utegård har vuxit upp. Nu väntar semesterresa till Frankrike och ett uppehåll i bygget.

20 september 2017: Nya fågelhuset är under uppbyggnad och så här ser det ut när grönskan under det närliggande plommonträdet omfamnar den nya delen av trädgården.

2 november 2017: Boden är klar och fåglarna på ingång. Ännu fattas ett par delar i voljären. Om ett par år kommer rosen ‘Mme Alfred Carrière’ att ha klätt in voljärdelen och blomma i ljust rosa. Bigarråträdets stora krona skänker välbehövlig skugga åt djuren varma sommardagar.

6 december 2017: Nu är vaktlarna och våra nya parakiter på plats. Tre av parakiterna syns på fotot där de sitter på en gren i voljären. Vaktlarna har en egen utgång i marknivå till sin ”bur i buren” närmast grusgången. HÄR visar jag fler bilder av vaktlarna och parakiterna.

Kaninerna? Ja, dem hann vi tyvärr inte med i år. Utegården är klar, men kaninhusbygge och kaniner blir det först 2018. Vi är jättenöjda med att vi hann så här långt i år. Det här var det sista stora projektet i trädgården på överskådlig framtid. Nu är det ”bara” ett mindre projekt kvar i trädgården innan vi efter 20 år går över från anläggningsfas till förvaltningsfas. Vilket projekt det är återkommer jag till om några veckor när det är dags att berätta om 2018 års trädgårdsplaner.

Den som vill se fler bilder på omgörningen ur olika vinklar hittar alla inläggen HÄR. Önskar en riktigt trevlig andra advents-helg. Här hemma gör vi ett nytt försök med pepparkaksbak, tiden ”försvann” förra helgen… 😉