Nu märks det verkligen att trädgården går in i en ny, mognare, fas rent bokstavligt talat. I Bärlandet har vi plockat rent buskarna med röda krusbär, röda och vita vinbär. De ligger nu i frysen och väntar på att kokas till god blandsaft någon gång i vinter.
E hjälper till att plocka krusbären.

De gula hallonen dignar på sina grenar. De är så söta och goda, men faller tyvärr närmast samman när man plockar dem, så bäst är att stoppa dem i munnen direkt. Och det gör jag så gärna! De mognar vanligtvis en-två veckor före de röda, men just nu är de röda också på gång.

I Trädgårdslandet plockar vi krispiga salladsärtor, morötter, sallad och nypotatis. Om det blir något av prydnadspumporna vete sjutton, men se på sockermajsen! Vilka grönsaker vi odlar varierar lite år från år, men potatis, morötter och sockerärtor blir det alltid. Förra året provade vi sockermajs för första gången och med tanke på den usla sommaren och att det ändå blev 1-2 kolvar per planta i skörd kan det ju bara bli bättre, tänkte jag, och satte i år igen.

Mot den soliga söderväggen vid Stora trädäcket klänger gurkorna uppåt i sitt nät, vi har skördat ett halvdussin gurkor så här långt och fler lär det bli. För någon dag sedan visade den första tomaten färg också. I år har jag förutom de två krukorna med körsbärstomaten ‘Tiny Tim’ även två busktomater av okänd sort som L sått i skolan. Längst ut i raden växer en psysalisplanta och några krukor med basilika.

Vi har skördat det allra första amerikanska blåbäret också – de kan vara ganska stora (de största är runt 1,5 cm i diameter)…

I rabatterna blommar de ettåriga vallmosorterna just nu för fullt. Den här lila i Pionrabatten är en favorit, den matchar den rosalila isopen, veronikan och riddarsporrarna perfekt i färg!

Men ljuvligast är nog ändå den här söta vallmon som växer i Sparrislanden. Fröna kommer ursprungligen från en engelsk fröpåse, sådda för många år sedan och sedan dess lever de kvar både där jag vill och inte vill ha dem… Ja, ni vet hur det är. Bleka pasteller i vitt, rosa och ljusviolett fladdrar i vinden och gör sparrisens lufta matta sällskap.