Kungsängslijor i Lunden under gamla plommonträdet. Så vackra och i år får de vara primadonnor utan sockblomma som kväver dem… Det blev ju så mycket bättre med det vita ormögat som samplantering.

Det är en månad sedan jag skrev här sist och även om våren är kall, blåsig och seg blommar det nu fint i trädgården. Jag har sällskap då och då på rundorna av sonens katt Izumi som fyller ett år nu i helgen. Hon skuttar omkring, jagar humlor och blir halvt ihjälskrämd av konstiga ljud. Hon växte upp på landet de första fyra månaderna och hade nog ett och annat traumatiskt minne att bearbeta. När vi började släppa ut henne som sexmånaders ungkatt vägrade hon gå ut när det var ljust. På kvällen när det var beckmörkt gick det däremot bra!

Kylan ställer till det för mig i planeringen av frösådder och utplantering. I veckan hade vi två frostnätter med -2,5 grader. I växthuset står mina typ 50 dahlior under fyrdubbel fiberduk och kämpar med en värmefläkt som hjälp de kallaste nätterna. I går skolade jag om alla tomater, slängde in dem i växthuset under fiberduk och vred upp värmefläkten ett snäpp… Kan inte vänta längre med omplanteringen och det finns inte en tillräckligt ljus plats inomhus. Måtte värmen komma snart så jag slipper oroa mig för de iskalla nätterna! I växthuset står också blommande jordgubbar, en back med rädisor och en spontanköpt japansk lönn som redan hade slagit ut sina blad. Kaos med andra ord. Men det är det väl alltid någon gång under våren. 😉

I trädgården har de andra japanska lönnarna precis börjat slå ut, den här fina står i ett hav av blått ormöga och heter ‘Seiryu’.

Annars handlar mycket av vårblomningen om julrosor. Massor av julrosor! Och lite olika sippor, nunneört, hundtandsliljor, balkansippor och annat fint. Tulpaner och narcisser är också på gång.

Den kalla vintern med flera veckor med -14 grader av och till orsakade lite förödelse i trädgården, men inte så mycket som jag hade fasat för. Alla mina tofsliljor i kruka som jag övervintrar i lilla växthuset ruttnade och dog. Förmodligen har ett par perenner och en buske dött, men mer är det inte. Förvånansvärt mycket har inga skador alls, vilket ju är ett styrkeprov.

Daggtörlarna blommar, men inte alla…

Över hälften av dem ser nämligen ut så här! Kan inte se att läget har spelat någon större roll, en som överlevt står 30 cm från en som är död. Fast jag tar aldrig bort en död växt förrän till midsommar, fler gånger än man tror kommer det nya skott från basen eller roten. I och med att några blommar så kommer jag att få nya småplantor de kommande åren, spridda av myrorna lite här och var.

Sparrisen är på gång, lite blek på grund av de kalla nätterna, men den blir snart ljusgrön och fin. Plantan längst bort till vänster är alltid först, mikroklimat kan skilja sig åt på bara någon meter.

Men sedan hade vi den där väntan på frosten. Förra årets sena frost i mitten på maj när våren var tidig var ju förödande. Ingen blåregnsblomning, men vad värre var döda träd och inga körsbär, äpplen och plommon! Nu tittar jag på blåregnets feta knoppar och väntar. Och håller tummarna stenhårt för en lugn vår utan hård frost sent!

Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Tänk, nu har hela april gått och vi går in i maj månad. Önskar er en fin Valborg och först maj-helg!