saft | Kristinas oas

En del kokar saft och sylt på sommaren, det gör inte jag. Jag plockar bären och fryser in dem och saftar och syltar sedan under vintern. Nu var det dags att känna doft och smak av sommaren.

Medan blandsaften på de frysta bären sakta, sakta kokade upp i farmors jättelika gryta gjorde jag några snabba satser med hallonsylt med syltsocker i en mindre kastrull bredvid på spisen.

Testade ett recept på aroniasylt, men den blev inget vidare. Alldeles för sträv och obehagligt syrlig för min smak. Gjorde sedan sylt på hälften aronia, hälften amerikanska blåbär, det blev jättegott. En gnutta vanilj blev pricken över i!

Jag kokar nästan alltid blandsaft efter inriktningen 2/5 vita och röda vinbär, 2/5 röda krusbär och 1/5 övriga bär (främst hallon och jordgubbar). Det brukar bli en söt och god saft med vacker klarröd färg. För mycket vinbär gör gärna saften lite sträv, men de välmogna söta röda krusbären väger upp det.

Jag märker alla påsar med till exempel hallon och om de är till sylt eller saft. De riktigt fina bären blir sylt och de lite sämre duger gott till saft.

Vill du ta del av mitt saftrecept och hur jag kokar sylt finns de under Recept i menyn ovanför. Har du någon god blandning som du alltid gör? Jag tar gärna emot tips på både blandningar och smaksättningar.

Nu märks det verkligen att trädgården går in i en ny, mognare, fas rent bokstavligt talat. I Bärlandet har vi plockat rent buskarna med röda krusbär, röda och vita vinbär. De ligger nu i frysen och väntar på att kokas till god blandsaft någon gång i vinter.
E hjälper till att plocka krusbären.

De gula hallonen dignar på sina grenar. De är så söta och goda, men faller tyvärr närmast samman när man plockar dem, så bäst är att stoppa dem i munnen direkt. Och det gör jag så gärna! De mognar vanligtvis en-två veckor före de röda, men just nu är de röda också på gång.

I Trädgårdslandet plockar vi krispiga salladsärtor, morötter, sallad och nypotatis. Om det blir något av prydnadspumporna vete sjutton, men se på sockermajsen! Vilka grönsaker vi odlar varierar lite år från år, men potatis, morötter och sockerärtor blir det alltid. Förra året provade vi sockermajs för första gången och med tanke på den usla sommaren och att det ändå blev 1-2 kolvar per planta i skörd kan det ju bara bli bättre, tänkte jag, och satte i år igen.

Mot den soliga söderväggen vid Stora trädäcket klänger gurkorna uppåt i sitt nät, vi har skördat ett halvdussin gurkor så här långt och fler lär det bli. För någon dag sedan visade den första tomaten färg också. I år har jag förutom de två krukorna med körsbärstomaten ‘Tiny Tim’ även två busktomater av okänd sort som L sått i skolan. Längst ut i raden växer en psysalisplanta och några krukor med basilika.

Vi har skördat det allra första amerikanska blåbäret också – de kan vara ganska stora (de största är runt 1,5 cm i diameter)…

I rabatterna blommar de ettåriga vallmosorterna just nu för fullt. Den här lila i Pionrabatten är en favorit, den matchar den rosalila isopen, veronikan och riddarsporrarna perfekt i färg!

Men ljuvligast är nog ändå den här söta vallmon som växer i Sparrislanden. Fröna kommer ursprungligen från en engelsk fröpåse, sådda för många år sedan och sedan dess lever de kvar både där jag vill och inte vill ha dem… Ja, ni vet hur det är. Bleka pasteller i vitt, rosa och ljusviolett fladdrar i vinden och gör sparrisens lufta matta sällskap.