Kommer ni ihåg att vi fick fågelungar hos Pennant Rosella-parakiterna för en dryg månad sedan?

Ett par dagar gamla såg de två första ungarna ut så här (de okläckta äggen är ca 2 cm stora):

Nu är ungarna fem veckor gamla och sedan ett par dagar har de klättrat ut ur holken, klättrat ner i inneburen i fågelhuset och så småningom vågat sig ut i den stora, vida världen där utanför… Nu sitter de på rad i utevoljären. De tränar på att flyga, men kan inte äta själva ännu, utan mamma och pappa fågel får mata. Om två veckor har de lärt sig att äta själva och är redo för nya ägare. Det syns att det är några dagars skillnad på ungarna, deras fjäderdräkt har hunnit utvecklas olika långt. Sitt vuxna utseende får de inte än på ett bra tag.
Två ungar tigger mat av mamma Carmen.

Lite bus med syskonen när alla vill sitta på exakt samma ställe på pinnen…

Det här var Carmen och Vascos första kull och det bådar gott för framtiden. Av de tre kläckta ungarna (ett fjärde ägg kläcktes aldrig) så överlevde alla tre till utflygningsstadiet.

Så här har ungarna vuxit under de fem veckorna:

1 vecka gamla. Utseendemässigt liknar ungarna mest av allt plockade kycklingar… Ögonen har precis öppnat sig och de ligger tätt, tätt tillsammans inne i holken för att hålla värmen. Vi plockar ut dem en efter en och ringmärker dem. Ungen på bilden som ligger i min hand somnar ett litet tag, den tycker nog att det är varmt och skönt där.

2 veckor gamla. Ungarna börjar få fjädrar i stället för dun. De börjar bli mer högljudda också.

3 veckor gammal. Bara lite dun kvar nu. Stjärtfjädrarna håller på att växa ut.

4 veckor gamla. Fjädrarna är nu nästan helt utväxta och näbbarna börjar se proportionerliga ut till kroppens storlek. Några dagar senare hörde vi krafsande när de började försöka klättra ut ur holken via nätet som syns till vänster på bilden. Fotona är tagna genom en städnings/inspektionslucka, så den kan de inte gå ut genom.

I dag har vi fångat in ungarna ute i stora utevoljären och plockat några fjädrar från var och en. De är nu ivägskickade till ett labb utomlands för dna-test. Eftersom ungarna ser likadana ut, oavsett om det är honor eller hanar, så är det enda sättet att få veta vilket kön de har. Det är också anledningen till att de är ringmärkta, så vi kan hålla reda på vem som är vem när de framtida köparna ska ha ”sin” fågel. Glädjande nog var ungarna väldigt lugna, så lugna att C kunde fånga dem med händerna i stället för med håv. Det är mycket föräldrarnas förtjänst, är de lugna är ungarna det också.

Önskar er en bra septembervecka med en bild på gårdagens hallonskörd. Är så glad att vi gav hösthallonen ökat utrymme när vi gjorde om Bärlandet. Syrligt söta och goda är de. Och inte en hallonmask i sikte så här års. Underbart!