Fem små, små vaktelkycklingar

Bild

I en låda i köket springer fem små vaktelkycklingar omkring. Katten är bannlyst från rummet. Igen. Han hade nyss fått komma in där igen efter att vi hade sjukstuga för en av kaninerna i två veckor… Nu sitter han utanför dörren och blänger surt genom rutan medan kycklingarna piper så högt är det hörs i hela nedervåningen.

Vi hade hoppats att vaktlarna skulle ruva fram kycklingar själva, men hade också läst att de sällan gör det. De har många gånger tappat den reflexen eftersom de flesta kläcker fram kycklingar i maskin. Nu lever en vaktel i snitt bara två år, så efter ett halvår gav vi upp och köpte en liten kläckningsmaskin. (HÄR och HÄR kan du läsa mer om när vi skaffade vaktlarna förra november.)

Vi stoppade förväntansfulla i äggen i kläckaren, vände på dem två gånger om dagen i två veckor och väntade. Inget hände. Vi knäckte äggen och kunde se att det inte fanns några embryon där. I med nya ägg och så körde vi en ny omgång. Inga kycklingar. Vid fjärde försöket började vi blänga surt på tuppen Akira. Vad pysslade han med egentligen?! Jag sa: vi köper nya höns när de gamla dör, strunta i kläckningsmaskinen!

Men maken laddade ännu en omgång. Vände äggen två gånger om dagen i två veckor och väntade. Sedan ringde han mig på jobbet i måndags. ”Det blev jackpott!” Hälften av äggen hade kläckts. Jag och barnen kunde inte komma hem fort nog från jobb och skola. Snart låg vi där på magen runt plastlådan där fem små söta kycklingar vingligt tultade runt. En skrivbordslampa fick agera värmelampa första dygnet, nu har de en ”riktig” värmelampa. De första dygnen fick de vara ifred så mycket det gick, men på tredje dygnet när de var i full gång började vi plocka upp dem. Hjärtat fullkomligt smälter när en mycket liten dunboll lägger sig ner i den varma barnahanden och somnar.Liten, dunig och väldigt söt. Och får plats väldigt bra i en varm barnhand.

Utbrytarkungar. Alla fem äggen var öppnade exakt likadant, som med en konservöppnare. Fascinerande!

Svårt att förstå hur den någonsin fick plats i det lilla ägget?! Kycklingen är tre dagar gammal på fotot.

Syskongemenskap. Både bland barnen och kycklingarna. 😉

Glaskulorna i vattenskålarna är för att kycklingarna inte ska drunkna eller bli blöta om fjädrarna. De skräpar ner i vattnet konstant och vi får skölja ur och byta vattnet ett antal gånger per dag. Maten sprätter de ut, ”sandbadar” i och somnar i… Den lilla papplådan är för att skapa en mindre yta att gå undan i.

När de är mellan 6-7 veckor gamla vet vi om det är tuppar eller hönor. Tupparna säljer eller slaktar vi. Tanken när vi skaffade vaktlar var ju att vi skulle få lite kött också, men hur det går med att äta upp de här gullefjunen när de är så få i kullen återstår att se. Några namn blir det i alla fall inte än. Vi håller tummarna för att minst två är hönor, att introducera en ensam ny höna i flocken riskerar att sluta illa. Vaktlar kan vara ännu hårdare än höns när det gäller hackordningen.

I dag är de fem dygn gamla och de största har börjat få vingpennor. Det är de vita ”strecken” som syns på den lilla vingen.

Jämfört med våra parakit- och papegojungar är det här en annorlunda upplevelse. Ungarna är självständiga från födseln och har dessutom fluffiga små fjädrar. Vaktelungarna är könsmogna/vuxna på kortare tid än det tar papegojungarna att lära sig äta själva… Den som vill se filmer på dunbollarna får gärna titta in på instagram. 🙂 Följ länken så behöver du inte ha ett eget konto för att se de inläggen.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Ska se om jag hänger på veckans tema Bästa sommarminnet i ett annat inlägg. Har ju några saker jag vill berätta på det temat också. Ha en fin helg!

P.S. Och om någon tycker färgerna är lite ”off”… Jag veeet. Värmelampans sken ställer till det och jag har försökt rätta till vitbalansen så gott det går i efterhand.Rött ljus var det här… Men det är viktigt med värme för de små. Nästa vecka ska lampan höjas några snäpp så de gradvis vänjer sig vid allt kallare temperatur. Så småningom ska de ju klara av att bo i fågelhuset och springa omkring i uteburen.

Våra nya husdjur – vaktlar och gräsparakiter

Bild

Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.

Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)

Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.

Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂

Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.

Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.

De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.

Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.

De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.

Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.

Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.

Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂

I väntan på vaktlarna

Bild

Nu är vi snart där. Efter ett par års planering, plantflyttande och byggande. Våra nya husdjur: vaktlar, två par gräsparakiter (och till våren kaniner till barnen). Personligen ser jag mest fram emot ”mina” djur, de japanska jumbovaktlarna. 🙂 Tanken är att de så småningom ska ge oss ett välkommet proteintillskott i form av ägg och kött.

Jag var klar med plantflyttandet i våras och de uppgrävda rosorna ‘Mme Alfred Carrière’ fick äntligen komma i jorden. De har skjutit flera nya skott, så det ser bra ut. De ska med tiden klä in de båda sidospaljéerna vid ingången till nya komposthörnan. Mellan spaljéerna ska det bli en port så man inte ser rakt in i ”skräphörnan”.

Taket, alla plåtdetaljer och den skyddade utbyggnaden under tak där fåglarna flyger ut är nu klara. Gräsparakiterna vill ha sina holkar utomhus, därav utbyggnaden. Nere i marknivå syns luckan för vaktlarna. Ännu saknas de sista sektionerna med voljärnät. De kommer på plats inom kort.

Sista biten av planket mellan komposthörnan och de framtida kaninernas utebur är på plats. Det gamla bigarråträdet med Rosa helenae hybrida till höger i bild.

I helgen åker maken och de två yngsta barnen för att hämta fåglar hos fem olika fågeluppfödare runt om i Danmark. Jag stannar hemma, sju timmar i bilen två dagar i rad är inte det jag längtar efter. 😉 Men på söndag kväll är både familj och fåglar hemma. Det ska bli sååå spännande! Fåglarna får bo i inneburarna tills de sista nätsektionerna utomhus är klara.

Gräsparakiterna ska bo i den övre inneburen och vaktlarna i den undre. Element och el är fixat, nu återstår lite förvaring för mat, hö med mera till vänster i boden. Väggarna är klädda med billigt klickgolv och golvet med oljeplyfaskivor, allt för att göra det enkelt att rengöra.

Så här ser det ut inne i buren där vaktlarna ska bo:
Mat, vatten och gömställen för vaktlarna att gå undan i. En mezzaninvåning att springa längs. Bakom trappan till höger i bild finns luckan ut till utevoljären. Gömställena ska ha några tallgrenar som extra kamouflage vid ingången.

För de läsare som inte har hängt med från början på omgörningen, klicka HÄR för tidigare inlägg om den.

Det här var mitt bidrag till Blommig Fredags tema Månadens bild. Titta gärna in till Hélena för fler månadsbilder.

P.S. Nu har fåglarna anlänt och du kan läsa mer om dem HÄR. 🙂

Trevlig helg!

Att ha papegojor i trädgården ~ så här har vi gjort

Bild

Trädgård är mitt största fritidsintresse, fåglar är makens. I trädgården bor våra tre par parakiter och papegojor. Kungsparakiter Alisterus scapularis (Ferdinand och Isabella), Pennant rosella Platycercus elegans (Vasco och Carmen) och morhuvad papegoja Poicephalus senegalus sp. (Marco och Sofia).

Varje par har en egen voljärdel (vi har valt att ge varje par mer än dubbelt så mycket flygutrymme som Jordbruksverket kräver). Varje voljär har en lucka in till friggeboden – fågelhuset – där paren har var sin innebur med mat, vatten och holk om de vill häcka. Fågelhuset är fullt isolerat och har ett frostvaktselement så det blir aldrig kallare där inne än 5 grader (för övrigt perfekt för övervintring av frostkänsliga växter som inte behöver ljus… 🙂 ).

Att djur kan dricka vatten och komma undan vädrets makter är viktigt. Nu är det sällan våra fåglar går in i huset på grund av dåligt väder, de är hellre ute även i höststormar och minusgrader.

Runt voljärerna har jag planterat träd och buskar för att ge fåglarna en skyddad miljö och välbehövlig skugga. Att det är lummigt och blommar runt om gör att burdelarna smälter in bättre i helheten.

Varma dagar tycker fåglarna om att bada – eller duscha som våra oftast får göra. Vi ställer vattenspridaren ovanpå burtaket och sätter på vattnet lite svagt. Fåglarna klänger och klättrar för att låta vattnet komma åt överallt och sitter sedan i solen och torkar de blöta fjädrarna.

Inne i fågelhuset har vi använt billigaste sortens klickgolv som väggbeklädnad. Lätt att hålla rent och svårt för fågelnäbbar att gnaga på. Efter tio år syns inget slitage alls.

Inflygningshålet från utevoljärerna kan stängas med två luckor, den ena för stängning på utsidan och den andra på insidan. Vid rengöring/koll av ungar är det bra att både kunna stänga inne och ute fåglarna beroende på vad vi ska göra.

Inneburens lucka går att öppna helt, men vid den dagliga matningen öppnar vi bara matkarusellen och svänger ut den. Gör rent, byter vatten och fyller på fröblandning.

Nya pinnar inom- och utomhus byter maken regelbundet. Bekanta med skog låter honom hämta sly (vi använder främst hassel). Nu har jag planterat en massa hasselskott i Lunden och med tiden kan vi ”skörda” egna pinnar.

När fåglar trivs med sin partner och omgivningar vill de häcka. I år har vi ungar hos både Pennant rosellorna och de morhuvade papegojorna. HÄR berättar jag mer om förra årets ungar hos de morhuvade.

Tyvärr dör husdjur också. Under de drygt tio åren med fåglar har vi förlorat dem på många olika sätt. De har dött av äggsjuka, bruten vinge (och efterföljande infektion), svultit ihjäl när partnern inte har matat hona med ungar, brutit nacken mot väggen när rovfågel har gjort utfall och de försökt fly… Våra fåglar av samma art heter likadant och inofficiellt sätter vi bara en siffra efter. Hos kungsparakiterna bor till exempel Ferdinand II och Isabella IV ihop. Vår förhoppning är att vår nya Isabella ska häcka nästa sommar. Ferdinand har fött upp många ungar med de tidigare Isabellorna.

Sällskapligast av fåglarna är morhuvade papegojan Marco. Han har en underbar fågelpersonlighet och är så tam som voljärfåglar blir. Maken får klia honom på huvudet och Marco sätter sig på axeln när C är i voljären och gör rent. Så nära låter inte Marco mig komma, men han vet att jag ofta kommer ned något gott. Maskrosblad, aroniabär eller en gräsvippa. Hos oss är våtarv, förvuxna salladshuvuden eller övermogna bär inget ledsamt, det är fågelgodis. 🙂

Har du som läser det här inlägget frågor så kan du ställa dem i en kommentar eller skicka ett meddelande via ”kontakt” i menyn ovan. Fåglar och trädgård går alldeles utmärkt att förena. 🙂

Trevlig helg!

Gräsets återkomst i vår trädgård

Bild

Om någon för ett par år sedan hade sagt att jag skulle så gräs på ett större område i trädgården så hade jag gapskrattat och sagt ”aldrig i livet”.

Men. Kaniner behöver ju ha gräs under sina små tassar. Det har onekligen varit en perfekt sommar att nyså gräs. Grönt och frodigt är sammanfattningen. Ingångarna till de nedgrävda rören (där kaninerna kan springa ner) syns knappast.

Det här är en fortsättning på vårens och försommarens ‘Månadens bild-tema’ i Blommig Fredag. HÄR kan du läsa tidigare inlägg.

Så här ser området som blir kaninernas stora utebur ut. Medan gräset har vuxit har maken grävt ner lecablock och monterat nätsektioner runt utegården. Där gången slutar ska dörren in till kaninerna vara. Just nu finns bara ”tröskeln” på plats.

Ännu fattas några nätsektioner runt gräsparakiternas och vaktlarnas voljär. Till hösten ska friggeboden där fåglarna ska bo byggas, här syns bara grunden i lecablock.

Så här ser det ut när man kommer gående i trädgården.

Barnens kaniner ska också få ett hus. Våra yngsta familjemedlemmar har ritat många fina förslag på kaninhus med både uteplatser och balkonger. Vi får väl se vad vi kan förverkliga av önskemålen. 🙂 Klart är i alla fall att de 13-14 kvadratmetrarna utegård i halvskugga under bigarråträdet kommer att ge kaninerna en bra livsmiljö.

I mitt nästa blogginlägg tänkte jag berätta lite mer om våra nuvarande papegojor och hur de bor.

Önskar en fin söndag och ny vecka!

Vårtecken? Jajamensan, nu är årets stora projekt igång!

Bild

Veckans tema i Blommig Fredag är Vårtecken. Jag visade ju ett helt gäng redan förra veckan, men visst har det hänt mer sedan dess.

Här ett litet kollage, om du klickar på någon av bilderna kommer de upp i större format som ett bildspel. En kombination som tar några år till innan den blir riktigt maffig, men som man kan ana på fotot nedan, är kombon med hybridkejsarolvonets rosaröda blommor och kornellen ‘Midwinter Fire’.

Ett annat vårtecken är väl att maken har börjat riva den gamla komposthörnan för att göra plats för den nya boden, planket och de två stora kompostfacken. Bredvid boden ska den nya fågelvoljären ligga. Där ska parakiter och vaktlar bo, så småningom.

Sommarbild från hur det såg ut förr, innan omgörningen startade…
Komposthörnen med klematis.…bakom draperierna av blommande klematis dolde sig varmkompost och tre fack på vardera en kubik till trädgårdskompost.
Men så ser det inte alls ut just nu. Det ser ut så här2-mars-17-komposthornan-1…de höga markeringskäpparna visar var boden ska stå och de låga, närmast i bild, var voljären ska vara. Flyttning och omläggning av gången och  flyttning av de sista växterna väntar. I de stora plastsäckarna förvaras stenkross, jord och kompost.

Gillar inte alls det här hörnet av trädgården just nu, och har inte gjort det på ett bra tag. Det har varit rörigt i två år med plantflyttning under etapp 1 inför bygget, men jag får väl glädja mig åt att det kommer att bli mer eller mindre klart under året.

Jag tvingar mig att dokumentera hur det ser ut, jag vet ju att jag vill ha bilder av det sedan. Och som tröst för alla andra som håller på att böka runt i sina trädgårdar med olika projekt så visar jag hur det ser ut. 😉

Hoppas vädret blir vettigt i helgen så vi kan fortsätta med rivning och vårfixande. De där klematisarna på sommarbilden ovan, de ser ut så här just nu:2-mars-17-komposthornan-2
Prydligt hopbundna av maken innan han bräckte loss spaljéstaketet och förpassade det i bitar till uppfarten. Nu är det upp till mig att försöka få upp klematisarna ur jorden.

Trevlig helg!

Fågelholkar, insektshotell och återbruk

Bild

Det är hög tid att se över fåglarnas holkar och rensa ur fjolårets ”bös”. Det är lika kul varje gång att se fåglarnas vackra bon byggda med gräs, mossa och annat mjukt. Våra fågelbon är oftast väldigt färggranna då talgoxarna och pilfinkarna samlar lösa fjädrar från våra papegojor. Fåglarna är bra på det där med återbruk.fågelbo 2015

Sedan tidigare har vi tre fågelholkar som brukar vara bebodda varje år. Nu har vi även satt upp en ny holk på norrsidan av huset och en på nybyggda trädgårdsboden. Den på norrsidan var en pilfink och inspekterade i dag, den på boden vet jag inte vem som vill flytta in i ännu.16 mars 15 fågelholk

Från en holkförsäljare köpte vi nyligen två specialare för gärdsmyg och rödhake. Har surrat fast dem i täta buskar som vår katt förhoppningsvis inte vill klättra i. Ser ni holken?16 mars fågelholk 2
På marken blommar snödroppar, dvärgcyklamen, julrosor och iris.

Så här ser holken ut. När busken får sina blad blir det ombonat och bra.16 mars 15 fågelholk 3

Jag har gjort ett par nya insektshotell i år. Den ena har jag fyllt med avklippta bitar av fläckflockelns stabila ihåliga stjälkar, det andra är fyllt med tallkottar, avsågade gamla bambupinnar och spontdelen från spillbitar av bodens väggpanel. Jag gillar också återbruk! 🙂 Har inte riktigt bestämt var jag ska sätta upp dem, men det lutar åt västersidan på trädgårdsboden. Har en tredje holk som jag inte fyllt med något än, funderar på vad jag ska ta till den? Någon som har tips?16 mars 15 insektshotell

Är det förresten någon som läser här som har häckande rödhakar? Nyfiken på hur svårt det är att få hit dem. De har varit på besök i vår trädgård, men inte haft någon bra bostad att flytta in i. Nu hoppas jag de ska gilla en av de nya specialholkarna.

Från dunboll till vuxen på 5 veckor

Bild

Kommer ni ihåg att vi fick fågelungar hos Pennant Rosella-parakiterna för en dryg månad sedan?

Ett par dagar gamla såg de två första ungarna ut så här (de okläckta äggen är ca 2 cm stora):24 juli 14 rosella fågelungar

Nu är ungarna fem veckor gamla och sedan ett par dagar har de klättrat ut ur holken, klättrat ner i inneburen i fågelhuset och så småningom vågat sig ut i den stora, vida världen där utanför… Rosellaungar 2014 5 v nr4Nu sitter de på rad i utevoljären. De tränar på att flyga, men kan inte äta själva ännu, utan mamma och pappa fågel får mata. Om två veckor har de lärt sig att äta själva och är redo för nya ägare. Det syns att det är några dagars skillnad på ungarna, deras fjäderdräkt har hunnit utvecklas olika långt. Sitt vuxna utseende får de inte än på ett bra tag.Rosellaungar 2014 5 v nr2
Två ungar tigger mat av mamma Carmen.

Rosellaungar 2014 5 v nr1
Lite bus med syskonen när alla vill sitta på exakt samma ställe på pinnen…

Rosellaungar 2014 5 v nr3
Det här var Carmen och Vascos första kull och det bådar gott för framtiden. Av de tre kläckta ungarna (ett fjärde ägg kläcktes aldrig) så överlevde alla tre till utflygningsstadiet.

Så här har ungarna vuxit under de fem veckorna:Rosellaungar 2014 1 v

1 vecka gamla. Utseendemässigt liknar ungarna mest av allt plockade kycklingar… Ögonen har precis öppnat sig och de ligger tätt, tätt tillsammans inne i holken för att hålla värmen. Vi plockar ut dem en efter en och ringmärker dem. Ungen på bilden som ligger i min hand somnar ett litet tag, den tycker nog att det är varmt och skönt där.

Rosellaungar 2014 2 v
2 veckor gamla. Ungarna börjar få fjädrar i stället för dun. De börjar bli mer högljudda också.

Rosellaungar 2014 3 v
3 veckor gammal. Bara lite dun kvar nu. Stjärtfjädrarna håller på att växa ut.

Rosellaungar 2014 4 v
4 veckor gamla. Fjädrarna är nu nästan helt utväxta och näbbarna börjar se proportionerliga ut till kroppens storlek. Några dagar senare hörde vi krafsande när de började försöka klättra ut ur holken via nätet som syns till vänster på bilden. Fotona är tagna genom en städnings/inspektionslucka, så den kan de inte gå ut genom.

I dag har vi fångat in ungarna ute i stora utevoljären och plockat några fjädrar från var och en. De är nu ivägskickade till ett labb utomlands för dna-test. Eftersom ungarna ser likadana ut, oavsett om det är honor eller hanar, så är det enda sättet att få veta vilket kön de har. Det är också anledningen till att de är ringmärkta, så vi kan hålla reda på vem som är vem när de framtida köparna ska ha ”sin” fågel. Glädjande nog var ungarna väldigt lugna, så lugna att C kunde fånga dem med händerna i stället för med håv. Det är mycket föräldrarnas förtjänst, är de lugna är ungarna det också.

Önskar er en bra septembervecka med en bild på gårdagens hallonskörd. Är så glad att vi gav hösthallonen ökat utrymme när vi gjorde om Bärlandet. Syrligt söta och goda är de. Och inte en hallonmask i sikte så här års. Underbart!30 aug 14 hösthallon

 

 

Vårteckensspaning 9 mars

Bild

I dag blir det en snabb vårteckensspaning. Har spenderat hela dagen i trädgården, rensat fjolårsvisset, krattat upp löv och planterat nyinköpta dahlior (som får bo i frostsäkra lekstugan ett tag till).

I går var jag på Vår Trädgård på Malmömässan, så missade du det inlägget kan du bläddra bakåt på bloggen och titta på fler vårbilder, dock inte från min trädgård.

Så här såg det ut i dag:

9 mars 14 blåsippa
Fler blåsippor har slagit ut  – denna gång oätna i kanterna.
9 mars 14 botaniska krokus
Tycker så mycket om de botaniska krokusarna, de vackra ådringarna på de violetta bladen.
9 mars 14 julros orientalis 'Ballard'
Orientalis-julrosen ‘Ballard’ köpte jag för många år sedan, det var en av de första plantorna i vår trädgård faktiskt. Numera är den stor, kraftig och blommar rikligt.
9 mars 14 krokus prins claus
Krokusen ‘Prins Claus’ har äntligen slagit ut, för i dag var det SOL!
9 mars 14 ormöga
Ormögonen har börjat slå ut sedan förra veckan.
9 mars 14 stora lila krokus
De ”stora” krokusarna, vet inte var de heter, blommar för fullt. Just de här har jag fått av mina morföräldrar en gång för många år sedan.
9 mars 14 svavelpion
Svavelpionen är på väg upp. 9 mars 14 fågelbo
Ett annat vårtecken är att vi har rensat fågelholkarna. Så här fina bon bygger våra småfåglar, i det här fallet pilfinkar. De färggranna fjädrarna kommer från våra parakiter/papegojor…

Vill du se fler vårteckensspaningar klickar då på vitsippsbilden i högermarginalen eller tittar du in hos Annica här.

Näbbnyp i vinterkylan

Bild

Våra papegojor och parakiter bor i trädgården i en stor utevoljär. De kan gå in i fågelhuset om de vill, men oftast sitter de ute även när temperaturen går ner rejält på vintern. Inne i det frostfria fågelhuset finns mat och vatten. Och så en och annan extra jordnöt de dagar det är som kallast, så fåglarna får tillräckligt med energi. Men jordnötter är ju så gott… Och då kan det bli så här hos kungsparakiterna:

Kungsparakit 1
Ferdinand knaprar på sin jordnöt och blir snabbt klar med den. I buren bakom bor de två senegalpapegojorna, Marco och Sofia.
Kungsparakit 3
Isabella tycker också om jordnötter, men äter inte riktigt så snabbt…
Kungsparakit 4
Ferdinand gör en framstöt och försöker sno nöten från henne.
Kungsparakit 5
Isabella håller hårt om nöten och flyttar sig snabbt åt sidan!
Kungsparakit 6
Ferdinand gör ett nytt försök.
Kungsparakit 9
Men Isabella är minst lika snabb och håller hårt om sin nöt. Titta bara så fint hon håller balansen på ett ben samtidigt som hon gnager sönder ytterhöljet på jordnöten och pillar fram nötterna.