Jag såg den svinga sig uppför stenhuset hos Mandelmanns i slutet av maj och blev blixtförälskad. Vilka underbara blommor! Och doften!
Jakten på ett exemplar av fembladig akebia, kallad chocolate wine på engelska, startade. Hos Högaböke uppe i Blekinge fick jag napp och några veckor senare var en planta planterad i skyddat söderläge hos oss. Den har växt på bra sin första sommar, till våren ska jag klippa tillbaka den (något Högaböke tipsade om för att få ett välförgrenat exemplar).
Det syns lite dåligt på den här bilden, hittade ingen annan nu, men akebian är planterad vid vår södervägg mellan lådan med dahlior och husväggen. Just nu klättrar den på en låg spaljébåge. Akebian trivs i skyddat söderläge och ska inte planteras i österläge där vårsolen kan ge den frostskador. Vår tanke är att sätta upp trådar/spaljé vid väggen så att akebian kan klä in delar av teglet med sin fina grönska (och vi kan känna doften av blommorna inomhus).
Vackra blad. Milda vintrar kan akebian behålla bladen, vi får väl se hur det går med den saken i år. Bilderna är tagna i mitten av augusti.
Ser ni det gröna på husväggen längst bort? Och närmare kameran, bakom stockrosorna. Det är akebian! Den här bilden är tagen i augusti när jag var på återbesök hos Mandelmanns.
Akebia quinata kommer ursprungligen från Asien och blir i Sverige runt 3-5 meter hög. Den är härdig till zon 2 (finns olika uppgifter, en del säger att den klarar zon 3). I USA är den invasiv och värsta ogräset, men i vårt klimat ska den hålla sig på mattan. Jag har pratat med en akebiaägare som bor en mil bort och som haft sin planta i många år. Där är den som vilken kaprifol som helst, det vill säga man kan beskära den och hålla den så stor man vill.
En bonus är att växten ger ätbara frukter som ser ut som lilarosa korvar och man kan också äta de unga skotten på våren. Det råder lätt förvirring om man behöver två olika plantor för att få frukter, men i det läget litar jag på pfaf, Plants for a future, som har en bra faktaspäckad databas med 7000 nyttiga växter. Enligt deras uppgifter är plantan inte självfertil, trots att den har både hon- och hanblommor. Det behövs två olika plantor för att det ska bli frukter. Så jag ska se om jag kan få tag på en till nästa år. Enligt den HÄR sidan så finns det (minst) fem olika varav någon är vitblommande och någon variegerad.
Det här var mitt bidrag till Blommig fredags tema Höjdare, titta gärna in hos Heléna och se vad andra berättar.
Kristinas oas 
Ja den är så vacker. Satte en i år jag med. Aha skall man klippa tillbaka den till våren menar du?
Den har inte kommit så långt hos mig. Hade glömt var jag satt den så den har inte fått så mycket kärlek.
Allt gott
Annika
Vad kul att du också har en! 🙂 Ja, de menade att året efter plantering klipper man tillbaka den rejält och får på så sätt ett exemplar som blir välförgrenat (men sedan behöver den inte klippas tillbaka följande år).
Kram Kristina
Visste inte ens om att den fanns! Ser jätteläcker ut och det ska bli roligt att följa hur den utvecklar sig hos dig.
Ha det bäst!
Kram Hélena
Inte jag heller i våras! Det är ju det som är det häftiga, när man hittar nya favoriter. 🙂
Kram Kristina
Vilken söt spännande växt. Och dina Dahlior, de är underbara:)
Ha en fin fredag och helg
Kram Maria
Dahliorna blev riktigt fina i år, de får bo i upphöjda bädden nästa år också.
Kram Kristina
Jag planterade en för kanske 10-15 år sedan och den växer fint och snällt och har blivit ganska så stor – men inte en enda blomma på alla dessa år! Jag ska nog också försöka hitta ett ex till. Ha en fin helg/ Lotta
Din kommentar hamnade i spamfiltret… 😦
Inga blommor låter lite oroväckande, hoppas verkligen på att få njuta av dem också. Berätta gärna hur det går, om den blommar nästa år.
Kristina
Stupar på härdigheten förstås. Ibland låtsas jag som om jag missat var jag bor, men tror den där är chanslös här.
Man kan inte ha allt!
Trevlig helg!
/Anette
Visst är det trist med zonerna i bland. Den ska klara -20.
Kristina
Vilket exemplar dom har!! En riktig höjdare:) Vacker bladverk. Hoppas den kommer att trivas hos er och blomma.
Trevlig helg!
Visst är det en höjdare alltid! 🙂 Jag hoppas också.
Så utrolig vakker klatreplante – den står herved på min ‘må ha’ til neste år. Må bare finne et sted hvor den kan klatre 🙂
Det är bara att leta nu, eller hur? 🙂
Visste inte att den fanns, ser att det är zon 1-2 så den får jag njuta av på bild.
Mycket vacker. Finfina Dahlior.
Trevlig helg!
Jag vet, det är lite trist med zonerna ibland. Är själv uppvuxen i zon 4. Dahliorna trivdes finfint i den upphöjda bädden, så de får bo där nästa år också.
Tack för tipset! Har aldrig lagt märke till växten. Men vackra blad, klättrare och god doft låter som en kombination att både leta efter och försöka med.
Ha en fin helg! Kram, Carina
Det hade inte jag heller innan Mandelmans. 🙂
Kram Kristina
Åh! En sådan hade jag en gång… Fyndade den på Garden Living i Hilleröd, men på något vis glömdes krukan bort här hemma, ja, och så dog den. SÅ DUMT! Nu väcks habegäret igen och då jag numera är så mycket mer ordningssam (ja, och allt sådant där som behövs) så blir jag sugen att jaga rätt på denna och prova igen…
Tack för att du påminde mig, intressant läsning med härliga (ack så lockande) bilder.
kram
/Katarina
Din kommentar hade hamnat i spamfiltret. 😦
Känner tyvärr igen det där med att glömma bort inköpta växter, det är sådant som händer då och då. Men nu får du allt jaga tag på en ny planta! 🙂 Och hittar du någon annan sort får du hojta till – jag vill ju också ha tag i en till.
Kram Kristina
Den var ukjent for meg. Så spennende plante! Lykke til med den:)
Tack, visst är det kul när man hittar nya växtbekantskaper. 🙂
Kram Kristina
Kul med annorlunda växter som man förälskar sig i och som klarar sig. Denna har jag dock inte lagt på minnet, fast nog sett på Madeira.
Lycka till med den
Kram Luna
Tack! Jag hoppas den klarar sig fint hör. 🙂
Kram Kristina
Den var ju läcker! Fast tyvärr inget jag skulle våga mig på.
Ha det så gott
Anette
Den klarar -20, så det är ju alltid en risk.
Kram Kristina
Den ser verkligen fin ut och av det engelska namnet anar jag mig till att den doftar choklad. En så stor växt måste sprida massor med väldoft och senare också, vad jag förstår, ätbara frukter. Härlig växt med en enda nackdel, zon 2 -:)
Kram Anna-Karin
Ja, zonen är ju alltid dilemmat. Men en perenn kan man ju våga chansa med, skillnad med dyra träd.
Kram Kristina
Så vacker! Synd att den inte klarar vårt klimat (zon 4/5). Jag vägrar att prova växter som dör. Då blir jag bara så ledsen. Men när man ser sådant här så är jag nästan beredd att flytta till bättre ställe!
Ja, prova växter som dör är trist. Oavsett vilken zon vi bor i vill man ju gärna testa det som ligger på gränsen och hålla tummarna. Men det finns ju gränser för vad man provar, för min del hänger det på priset. En perenn för någon hundralapp, absolut, ett träd för betydligt mer, nej.
Bare navnet….
🙂
Spännande! Tips på klätterväxter uppskattas, rosor och klematis faller bort hos mig, och kaprifol gillar jag inte. Jag avvaktar dock utvecklingen hos dig innan jag börjar fundera på allvar, har redan alltför många experiment på gång. Stor lycka till!
Ha en fin helg.
Kram
Marta
Lovar rapportera hur det går, förhoppningsvis kan den fungera fint hos dig också så småningom.
Kram Kristina