fembladig akebia | Kristinas oas

Det är dags att sammanfatta hur det gick med trädgårdsplanerna för 2016. Listan var lång (som vanligt) och inställningen var (som vanligt) att det som blir gjort, det blir gjort och resten det får vänta… 😉

Så här blev det, hur som helst, med det som planerades för ett år sedan.

Fortsätta omvandlingen av Lunden och en bit av Trädhörnet. Behöver flytta en del buskar och perenner i Lunden till Trädhörnet. Trädhörnet ska få en mer lundliknande karaktär med små ömtåliga perenner och många vårblommande lökväxter. Gjordes, men ännu finns en del perenner kvar att flytta.

24 april 2016. Här i Trädhörnet finns det plats för många fler lundväxter. Ska bli spännande att se hur den här vyn ser ut nästa vår.

Flytta fina höstperenner från baksidan av trädgården till ingångsrabatten vid uppfarten där vi kan se snygga rödbladiga smällspirean ‘Little Devil’, glasbärsbusken ‘Profusion’ och prydnadsgräset ‘Evergold’. Gjordes.Numera har ‘Little Devil’ sällskap av kärleksörten och Wilsonmagnolian.

Fixa till gången i Trädhörnet där vi 2015 planterade om vår solfjäderlönn. Gjordes.

24 Maj 2016. Omgörning av gången förbi solfjäderslönnen är på gång. Till höger den flyttade pärlbusken ‘The Bride’ som förr stod i Lunden.

Göra ett vattenblänk i hörnet av Trädhörnet. Denna fleråriga plan kom ett litet steg närmare förverkligande då gången förbi dammen och en sittplats bredvid gjordes i ordning. Själva dammen hände det dock inget med… Får se om 2017 blir året då den planen förverkligas.
Sittplatsen är klar, nu är det bara dammen som fattas… 😉

Ska försöka komma igång tidigare med grönsakssådderna nu när jag har ett växthus att förodla plantor i. Nja, lite tidigare kom jag väl igång, men det där med att så nya grönsaker kontinuerligt, det glömmer jag bara bort. 😉
17 april 2016. Frösådderna växer till sig. Ett frostvaktselement ser till att den sena våren med kalla nätter inte har negativ inverkan på sådderna.
2 juli 2016 hade de små plantorna sedan länge planterats ut i trädgårdslandet och höll på att växa sig stora. En del, som sallad och olika bladgrönsaker, skördade vi redan.

Ordna en spaljé på söderväggen, för den fembladiga akebian. Fixades, det blev ett armeringsnät som med åren kan rosta snyggt. Rådet när jag köpte akebian var att beskära den hårt tillbaka till cirka 30 cm höjd första våren efter plantering för att få ett välförgrenat exemplar. Gissa om det kändes svårt att ta bort alla kvistar med knoppar! 😦 Växtkraften var det inget fel på och några månader senare hade den redan klätt in nätet så här snyggt! Nu hoppas jag på vacker blomning den kommande våren.

Den upphöjda bädden med dahlior och andra sommarblommor för snitt och mot väggen klättrar den fembladiga akebian.

Sedan dök det ju upp ett projekt som inte stod på listan. Fibernedgrävning! När vi fick reda på att det var på gång i våras bad jag så snällt jag bara kunde att de skulle gräva hos oss tidigt på säsongen, jag fasade över att behöva flytta växter på sommaren. De hörsammade önskemålet direkt. Med en halv veckas varsel hade jag grävt upp och krukat drygt hundra växter och virat in ömtåliga japanska lönnar i fiberduk… Alla växter klarade sig bra och några månader senare när allt var återplanterat syntes inga spår av fibergrävningen.

7 april 2016. Mitt under den bråda uppgrävningsfasen. Tur jag har gott om stora krukor… Fibern grävdes ner närmast häcken längs med hela tomtgränsen på baksidan på huset.

De privata planerna för året var många och en del valdes bort. Men lyssna på Johannes Wätterbäck alias Farbor Grön gjorde jag och gå på bikurs i ”enkel biodling med på binas villkor” å jobbets vägnar gjorde jag också. Jag var även i Göteborg och tittade på Gothenburg Green World och besökte Botaniska och deras vårlökssatsning. Riksmötet med Trädgårdsamatörerna var en annan höjdpunkt och sedan väntade Tusen Trädgårdar då vi visade vår egen trädgård.

De ljuvligt vackra vårlöksmattorna i Botan i Göteborg. Bilden gör dem inte rättvisa tyvärr.

Årets semester gick till Stockholm där vi bytte boende med ett par på Söder. Det blev besök på både Rosendal, Bergianska och Zetas för min del. Flera trevliga växtinköp blev det också. 🙂

Doftande Berlinerklematis inköpt på Bergianska trädgården.

Jag hoppades få smaka nya bär i trädgården. Den drömmen besannades. 🙂 Nya körsbär, plommon med flera gav god skörd och levde upp till förväntningarna. HÄR kan du läsa mer om vad vi odlar för ätbart i trädgården.
Surkörsbäret ‘Fanal’ gav två år efter plantering tillräckligt med bär för tre burkar sylt. 🙂

Det var redogörelsen för året som gick. Nästa inlägg handlar om 2017 års trädgårdsplaner.

Hoppas att julen har varit bra, jag önskar en fin sista decembervecka!

Jag såg den svinga sig uppför stenhuset hos Mandelmanns i slutet av maj och blev blixtförälskad. Vilka underbara blommor! Och doften!

Jakten på ett exemplar av fembladig akebia, kallad chocolate wine på engelska, startade. Hos Högaböke uppe i Blekinge fick jag napp och några veckor senare var en planta planterad i skyddat söderläge hos oss. Den har växt på bra sin första sommar, till våren ska jag klippa tillbaka den (något Högaböke tipsade om för att få ett välförgrenat exemplar).

Det syns lite dåligt på den här bilden, hittade ingen annan nu, men akebian är planterad vid vår södervägg mellan lådan med dahlior och husväggen. Just nu klättrar den på en låg spaljébåge. Akebian trivs i skyddat söderläge och ska inte planteras i österläge där vårsolen kan ge den frostskador. Vår tanke är att sätta upp trådar/spaljé vid väggen så att akebian kan klä in delar av teglet med sin fina grönska (och vi kan känna doften av blommorna inomhus).

15 aug 15 fembladig akebia 2
Vackra blad. Milda vintrar kan akebian behålla bladen, vi får väl se hur det går med den saken i år. Bilderna är tagna i mitten av augusti.

Ser ni det gröna på husväggen längst bort? Och närmare kameran, bakom stockrosorna. Det är akebian! Den här bilden är tagen i augusti när jag var på återbesök hos Mandelmanns.

Akebia quinata kommer ursprungligen från Asien och blir i Sverige runt 3-5 meter hög. Den är härdig till zon 2 (finns olika uppgifter, en del säger att den klarar zon 3). I USA är den invasiv och värsta ogräset, men i vårt klimat ska den hålla sig på mattan. Jag har pratat med en akebiaägare som bor en mil bort och som haft sin planta i många år. Där är den som vilken kaprifol som helst, det vill säga man kan beskära den och hålla den så stor man vill.

En bonus är att växten ger ätbara frukter som ser ut som lilarosa korvar och man kan också äta de unga skotten på våren. Det råder lätt förvirring om man behöver två olika plantor för att få frukter, men i det läget litar jag på pfaf, Plants for a future, som har en bra faktaspäckad databas med 7000 nyttiga växter. Enligt deras uppgifter är plantan inte självfertil, trots att den har både hon- och hanblommor. Det behövs två olika plantor för att det ska bli frukter. Så jag ska se om jag kan få tag på en till nästa år. Enligt den HÄR sidan så finns det (minst) fem olika varav någon är vitblommande och någon variegerad.

Det här var mitt bidrag till Blommig fredags tema Höjdare, titta gärna in hos Heléna och se vad andra berättar.