Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.
Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)
Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.
Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂
Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.
Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.
De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.
Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.
De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.
Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.
Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.
Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂
Kristinas oas 
Åh vad fina dina nya fåglar är! Skulle gärna ha fåglar igen, men vi har ju Santos…..
Vi – eller rättare sagt min gubbe – räddade en parakit från att hackas ihjäl av skator när vi bodde i Stockholm. Vi tog hand om henne och döpte henne till Lotta. På den tiden hade vi en oändligt snäll tax, Brasse, som dock blev så svartsjuk på Lotta att han nästan blev sjuk.
Så det slutade med att vi fick ge henne till min bror. Han satt i rullstol så vi var lite oroliga för att han inte skulle kunna sköta henne, men det gick jättebra. På kvällen när han las i sin säng, då klättrade hon in i buren. Så här pågick det i flera år tills hon var borta en dag.
Då trodde han att hon hade smitit ut, tills han efter några dagar hörde nåt konstigt ljud i fläktkanalen. Han bad sin hemtjänst att titta och det visade sig att hon låg där – alldeles uttorkad och utsvulten. Men hon hämtade sig och levde i flera år till – så historien fick ett lyckligt slut.
KRAM
Susie
Men vilken story! Vad härligt att fågeln både fick ett nytt hem och klarade sig helskinnad från sitt äventyr. 🙂
Kram Kristina
Vilka fina fåglar! Jag såg filmen inne på Instagram. Hm, australiensiska el japanska namn, det var svårt… vad hette den där filmen som utspelade sig i Australien… Törnfåglarna! Den där prästen o hon som blev kära i varandra.. minns inte vad de hette bara 😉 Meggie nånting?
Kram Gunilla
Hihi, ja det tål att tänka på. 🙂
Kram Kristina
Åh, så mysigt inlägg! Jag njuter med dig (eller din man) (eller fåglarna!) när jag läser och ser bilderna. Ni gör så fint åt dem.
Men namnförslag? Näe, där går jag bet.
Önskar dig en skön helg i trädgård och fågelhus.
Vad kul att du gillar inlägget Anni! 🙂
Tack detsamma!
Så roligt att se era nya husdjur. Jag har varit inne och tittat på filmen. Man får intrycket av att vaktlarna verkar trivas i sitt nya hem och stegen verkar populär. Dom är jättesöta, hoppas nu att dom vill värpa och senare ruva. Men jag visste inte att dom inte blir äldre än två år. Och parakiterna är också jättefina. Har ju själv haft burfåglar förr i världen så jag är fortfarande lite svag för parakiter.
Önskar dig en skön helg!
Kram Anita
Ja, vaktlarna gillar sin extravåning. 🙂 Hittade det tipset på en hemsida hos en annan vaktelägare och vi bestämde oss för att pröva. De är nyfikna fåglar. Vi får se hur gamla de blir, tanken är att antalet ska utökas i vår med kycklingar där vi behåller ytterligare några honor.
Och gräsparakiterna är förtjusande söta, kvittrar så fint och verkar trivas de med. Maken har beställt leksaker nu som ska hänga i inneburen så de får lite mer aktivering där. 🙂
Kram Kristina
Roligt att hälsa på era fåglar. Vakteln till vänster ser ut att heta Kino.
Trevlig helg
/Anette
🙂 Jag noterar namnförslaget.
Kram Kristina