bourkeparakit | Kristinas oas

Letar vårtecken en kall januaridag

Bild

Det är en kall och blåsig januaridag, men nu går vi strax in i februari. En månad som här i Skåne brukar innebära den riktigt kalla vintermånaden med minusgrader, is och snö. Så det gäller att passa på att spana efter vårtecken innan de åter ligger under snön…

Julrosorna sträcker allt mer på sig, inte bara de tidigblommande Helleborus niger, utan även orientalis-hybriderna. Som den här fina rosaröda som har stora knoppar.

I ett annat hörn av trädgården har de första dvärcyklamenblommorna slagit ut, många fler knoppar är på gång där under det skyddande lövtäcket. Cyclamen koum är ett riktigt vitaminpiller under de här ”väntemånaderna”, den bryr sig inte om kylan utan blommar på ändå ända fram i april-maj.

En liten lila vårviva skickade upp sina knoppar för flera veckor sedan, lite lätt vilsen, men den är ju fin där den lyser i rabatten.

Och snödropparna är på väg upp, även om knopparna inte syns ännu.

Utanför ingången har ‘Mount Aso’ redan slagit ut. Min personliga gissning är att kalla december lurade den att börja en månad tidigare jämfört med förra året. Rosa videkissar är så fint!

I fågelburarna är det också rosa… 🙂 Bourkesparakiterna sitter och solar sig. Det ser jag som ett vårtecken!

Inne i köket fortsätter det rosa temat; en kvist praktmagnolia blommar och glädjer oss alla. Nästan en och en halv vecka av ljumma duschar och varmt vatten i vasen tog det att ”få igång” kvisten. Det finns nästan alltid kvistar som växer fel, dem tar jag och driver i blom under vintern. I sommar, när det egentligen är bättre beskärningstid för magnolior, fixar jag till tapparna på trädet lite snyggare.

Med det önskar jag en fortsatt fin helg och kommande vecka! Själv har jag precis ägnat några timmar att läsa igenom en lååång växtlista och efter mycket funderande skickat iväg en beställning på nya spännande träd och buskar. Inte säkert att allt jag vill ha går att få tag på i slutänden, men jag håller tummarna för vita körsbär, rosa vinbär, kakifrukt med mera.

Från kaos till färdigt projekt ~ nya komposthörnan med fågelhuset

Bild

Det är sista Månadens bild på Blommig Fredag och då tänkte jag visa hur årets stora trädgårdsprojekt utvecklades under 2017.

Kort resumé: vi ville flytta den befintliga komposthörnan för att skapa plats för större kompostfack, kunna bygga ett hus med tillhörande voljärdel för gräsparakiter och vaktlar samt fixa en stor inhägnad utegård för barnens framtida kaniner. Rollfördelningen var som vanligt att jag flyttar växter och material, maken river och bygger.

28 juni 2014: Komposthörnan när den var som vackrast, draperier av klematis klädde staketspaljén och dolde kompostfacken. Vid sidan om lundväxter under det gamla bigarråträdet. Men bakom komposthörnan fanns många ”tomma” kvadratmeter yta till absolut ingen nytta…

16 november 2016: Plantflytten inleddes redan för ett par år sedan och de flesta av växterna återfinns numera i lunddelen i Trädhörnet. Käpparna visar var huset och voljären ska vara, i bakgrunden syns den gamla komposthörnan med staketspaljé runt om.

2 mars 2017: Staketspaljén är riven och säck-kaoset börjar. Kompostmaterial, olika krossfraktioner och annat ska flyttas runt i ett femtonpussel. Den gamla gången skär rakt igenom platsen där voljären ska vara och måste flyttas.

22 mars 2017. Klematis som förr växte vid staketspaljén har grävts upp och planterats i stora tunnor. Till vänster i bild syns grunden till nya fågelhuset. Bakom de gamla kompostfacken bygger maken de nya.

13 april 2017: De gamla kompostfacken är borta, de nya är byggda och kompostmaterialet flyttat dit. Planket som ska separera komposthörnan och kaninernas utegård är under uppbyggnad. Vid ingången till komposthörnan har maken byggt spaljéer där rosor ska klänga. Säckarna, ja de förökar sig för varje vecka…

15 juni 2017. Nu är den värsta kaosdelen av omgörningen förbi. Gången är flyttad, grunden för nya fågelhuset syns till vänster i bild och ytan runt trädet har rensats på växter och en ny plantering med vinbär, dagliljor, smultron och prydnadsgräs i voljären är klar.

23 juli 2017: Voljärdelarna har börjat komma på plats och det nysådda gräset i voljären och kaninernas utegård har vuxit upp. Nu väntar semesterresa till Frankrike och ett uppehåll i bygget.

20 september 2017: Nya fågelhuset är under uppbyggnad och så här ser det ut när grönskan under det närliggande plommonträdet omfamnar den nya delen av trädgården.

2 november 2017: Boden är klar och fåglarna på ingång. Ännu fattas ett par delar i voljären. Om ett par år kommer rosen ‘Mme Alfred Carrière’ att ha klätt in voljärdelen och blomma i ljust rosa. Bigarråträdets stora krona skänker välbehövlig skugga åt djuren varma sommardagar.

6 december 2017: Nu är vaktlarna och våra nya parakiter på plats. Tre av parakiterna syns på fotot där de sitter på en gren i voljären. Vaktlarna har en egen utgång i marknivå till sin ”bur i buren” närmast grusgången. HÄR visar jag fler bilder av vaktlarna och parakiterna.

Kaninerna? Ja, dem hann vi tyvärr inte med i år. Utegården är klar, men kaninhusbygge och kaniner blir det först 2018. Vi är jättenöjda med att vi hann så här långt i år. Det här var det sista stora projektet i trädgården på överskådlig framtid. Nu är det ”bara” ett mindre projekt kvar i trädgården innan vi efter 20 år går över från anläggningsfas till förvaltningsfas. Vilket projekt det är återkommer jag till om några veckor när det är dags att berätta om 2018 års trädgårdsplaner.

Den som vill se fler bilder på omgörningen ur olika vinklar hittar alla inläggen HÄR. Önskar en riktigt trevlig andra advents-helg. Här hemma gör vi ett nytt försök med pepparkaksbak, tiden ”försvann” förra helgen… 😉

Ljus och fåglar i adventstid

Bild

Under ungefär tre månader så ser jag bara vår trädgård i dagsljus på helgerna. Det är beckmörkt när jag åker till jobbet tidigt på morgonen och lika mörkt när jag kommer hem. Det gör att jag sällan kan ta vackra bilder på växter med rimfrost numera, för när jag är ledig har det en förmåga att regna…

Men det finns ju ljusglimtar. Som ledfåglarna som är inne på sin tredje vinter nu. Jag tycker om att de inte är så juliga. De får komma fram redan i november och plockas inte undan förrän det är ljusare på morgnarna igen.

Här sitter två av dem i krukan under bambun och lyser upp bladen lite underifrån.

I år bytte vi ut några äldre ljusstakar mot nya stjärnor att hänga i fönstren. Nu hänger två stjärnor i gamla köket, numera tv-rummet, och två i nya köket. Ullungrönnen ‘Dodong’ avtecknar sig mot den allt mörkare himlen bakom stjärnan.

Fastnade för de fina slingorna med små, små hål i pappret. Stjärnan heter ”Sensy” och kommer från Star Trading. Den finns i lite olika modeller och storlekar, den vi valde är 70 centimeter.

Utanför köket, på staketet runt stora trädäcket. lyser en ljusslinga upp.

Självklart är det ljus i växthuset också, dock inte så adventslika… 😉 De kulörta lyktorna ger mig ”ledljus” av ett annat slag när jag tittar till växterna som spenderar vintern där.

Utanför nya fågelhuset lyser den andra uppsättningen ledfåglar. Det ljusa ”strecket” är slingan vid trädäcket.

Och inne i fågelhuset bor ju våra nya fåglar som nu äntligen har fått sina namn. Låt mig presentera de Australiensiska blåvingeparakiterna Max och Molly…

… och Bourkesparakiterna Chloe och Charlie. Deras namn är plockade från 100-i- topplistan över de mest populära namnen i Australien 2017.

De japanska jumbovaktlarna heter, från vänster till höger på mezzaninevåningen, Chou, Akira och Akemi. På golvet sitter Kayo och Nori. Deras namn är plockade från en liknande lista med japanska namn.

När det gäller vaktlarna försökte vi välja namn med innebörd för att lättare hålla isär dem. Chou betyder fjäril. Chou är vår minsta, mest ängsliga och flaxiga vaktelhöna, hon är allra lägst i rang. Tuppen Akira är den ljusaste av dem alla och har har fått sitt namn för att det betyder just ljus (bright). Den andra ljusa hönan är lite större än Chou och heter Akemi. Det betyder ljus skönhet (bright beauty). De två mörka vaktelhönorna är gråmelerade Kayo (beautiful) till vänster och mer mörkbruna Nori (law, rule) till höger. Nori är vår kaxigaste höna som tror hon bestämmer allt och även ger tuppen Akira tjuvnyp när hon kommer åt. Vi hoppas Akira med tiden sätter henne på plats, men i dagsläget är hon i praktiken högst i hackordningen.

Det här var min tolkning av Blommig Fredags tema Advent i trädgården. I helgen blir det lussekattsbak och pepparkaksbak med de två yngsta barnen. Passar på att återigen tipsa om vårt familjerecept på pepparkaksdeg för den som vill prova på att göra egen deg. Den är både lättkavlad och ger spröda fina pepparkakor med mycket smak.

Önskar en fin första advent!

Våra nya husdjur – vaktlar och gräsparakiter

Bild

Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.

Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)

Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.

Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂

Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.

Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.

De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.

Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.

De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.

Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.

Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.

Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂