Trädgårdsdjungel, pionfrossa och de moderslösa parakitungarna

Bild

Trädgården är en djungel och det känns i vissa lägen som om en machete vore det bästa trädgårdsredskapet denna soliga och regniga försommar (den skulle säkert funka finfint på mördarsniglarna också).

Dammen är äntligen rensad på löv och vattenväxterna uppfräschade. Den ena av näckrosorna skjuter skott, den andra verkar död. De japanska lönnarna och alla marktäckare är frodigare än någonsin.

Trädgårdskryddbuske ‘Hartlage Wine’, rönnsumak ‘Tiger Eyes’, mörkbladig perukbuske och i bakgrunden ullungrönnen ‘Dodong’.

Blomsterkornellen blommar som den aldrig har gjort förr, hela det stora trädet är helt vitt av blommor! Nu har rosen ‘Moonlight’ börjat blomma också och det är magiskt vackert med alla vita blommor i skymningen.

Sedan är det ju mitt i pionblomningen också. I Pionrabatten blommar det i vitt och rosa och en av favoriterna, ‘Aros Blek’, är söt som en karamell.

I Skära rabatten blommar den här knalliga, okända, pionen som är så snygg ihop med den mörkbladiga perukbusken.

Vid fågelvoljären har rosen ‘Mme Alfred Carrière’ sakta börjat klä in burdelarna. Lagom tills pionerna börjar ge upp kommer rosorna.

Bärlandet är så tätt i år att jag knappt lyckades ta något vettigt foto där… Men nog är det kart bland hallon, vinbär och krusbär! Och bärtryn har stora bär som snart är mogna.Här, mellan röda sommarhallon och hösthallon/blåklint, ska det finnas en gång…

Har för övrigt köpt tre nya sorters bärtry: ‘Aurora’, ‘Indigo Gem’ och ‘Honeybee’ (bilden). Hittade en ny plantskola i Småland som specialiserat sig på ätbart.

Ett dvärgmullbärsträd ‘Gerardis dwarf’ fick också följa med hem. Det ska bara bli hanterliga 2-3 meter högt. Just nu är det 30 cm och har tre kart. Bilderna jag sett på denna sort lovar gott, trädet ska bli helt översållat av frukt inom en ganska snar framtid.Växthuset med tomater till vänster och gurka till höger. Maken har byggt en nätställning till gurkorna som jag hoppas ska fungera bra. På planteringsbordet syns det lilla mullbärsträdet i en fyrkantig kruka.

Förra året, mitt i torkan, planterade jag frösådda fingerborgsblommor ‘Apricot Delight’ och hakonegräs. Inte världens bästa tajmning! Men i år kommer denna nya plantering mellan de bollklippta tujorna mer till sin rätt.

Det har varit tyst här på bloggen, men här hemma har det sannerligen inte varit tyst. Det har pipit inomhus i snart två veckor. Molly, vår blåvingade parakithona, dog hastigt. Vi tror Max inte matade henne ordentligt och hon svalt ihjäl när hon försökte mata ungarna. (Normalt sett så dör någon av ungarna, inte mamman.)

Nu stod vi där med fyra fina ungar. Vi bestämde på stående fot att ungarna skulle handmatas. Det har vi aldrig gjort innan, men nu var det bara att leta fram en liten spruta, blanda foder och sätta igång. Var fjärde timme, dygnet runt. Efter tre dygn kunde vi öka vilotiden på natten lite (tack för det), och nu har alla fyra ungarna fått sina fjädrar och de tre äldsta har både lärt sig flyga och börjat picka i sig frön. Så snart de äter själva ska de få flytta ut till voljären i trädgården, nu bor de i tv-rummet (som vi kan låsa så inte katten smiter in…).

7 juni. Fyra små rädda dunbollar utan mamma trycker ihop sig i ett hörn. De tre äldsta hade börjat få lite fjädrar, minstingen hade knappt stjärtfjädrar ens…

9 juni. Jag matar den minsta ungen med speciellt ”handmatningsfoder” som rörs ut med varmt vatten till en vällingkonsistens och ges med spruta. 

16 juni, tio dagar efter att mamma Molly dog, är ungarna så här stora. De är helt orädda och sitter lugnt kvar i min mans händer. Minstingen sitter längst till vänster, det syns på ”bebisfjädrarna” på huvudet vem som är yngst.

Vad mer har hänt sedan sist? Jo, jag har grävt upp alla växter och planterat tillbaka dem i den fyra kvadratmeter stora rabatten vid trädäcket (minus ett par hundra tulpanlökar och höstliljor ‘Lucifer’ som fick ett nytt hem hos en trädgårdsvän). Och sedan jag blev klar med det har det regnat i lagom doser, så jag kunde inte vara mer nöjd med tajmingen. Alla växter ser ut att ha tagit sig efter återplanteringen.

Nu är det snart midsommar och både i den egna trädgården och på jobbet börjar det något lugnare tempot. Önskar er alla en riktigt fin midsommarhelg! Som vanligt länkar jag till Trädgårdsfägring.

Från kaos till färdigt projekt ~ nya komposthörnan med fågelhuset

Bild

Det är sista Månadens bildBlommig Fredag och då tänkte jag visa hur årets stora trädgårdsprojekt utvecklades under 2017.

Kort resumé: vi ville flytta den befintliga komposthörnan för att skapa plats för större kompostfack, kunna bygga ett hus med tillhörande voljärdel för gräsparakiter och vaktlar samt fixa en stor inhägnad utegård för barnens framtida kaniner. Rollfördelningen var som vanligt att jag flyttar växter och material, maken river och bygger.

28 juni 2014: Komposthörnan när den var som vackrast, draperier av klematis klädde staketspaljén och dolde kompostfacken. Vid sidan om lundväxter under det gamla bigarråträdet. Men bakom komposthörnan fanns många ”tomma” kvadratmeter yta till absolut ingen nytta…

16 november 2016: Plantflytten inleddes redan för ett par år sedan och de flesta av växterna återfinns numera i lunddelen i Trädhörnet. Käpparna visar var huset och voljären ska vara, i bakgrunden syns den gamla komposthörnan med staketspaljé runt om.

2 mars 2017: Staketspaljén är riven och säck-kaoset börjar. Kompostmaterial, olika krossfraktioner och annat ska flyttas runt i ett femtonpussel. Den gamla gången skär rakt igenom platsen där voljären ska vara och måste flyttas.

22 mars 2017. Klematis som förr växte vid staketspaljén har grävts upp och planterats i stora tunnor. Till vänster i bild syns grunden till nya fågelhuset. Bakom de gamla kompostfacken bygger maken de nya.

13 april 2017: De gamla kompostfacken är borta, de nya är byggda och kompostmaterialet flyttat dit. Planket som ska separera komposthörnan och kaninernas utegård är under uppbyggnad. Vid ingången till komposthörnan har maken byggt spaljéer där rosor ska klänga. Säckarna, ja de förökar sig för varje vecka…

15 juni 2017. Nu är den värsta kaosdelen av omgörningen förbi. Gången är flyttad, grunden för nya fågelhuset syns till vänster i bild och ytan runt trädet har rensats på växter och en ny plantering med vinbär, dagliljor, smultron och prydnadsgräs i voljären är klar. 

23 juli 2017: Voljärdelarna har börjat komma på plats och det nysådda gräset i voljären och kaninernas utegård har vuxit upp. Nu väntar semesterresa till Frankrike och ett uppehåll i bygget.

20 september 2017: Nya fågelhuset är under uppbyggnad och så här ser det ut när grönskan under det närliggande plommonträdet omfamnar den nya delen av trädgården.

2 november 2017: Boden är klar och fåglarna på ingång. Ännu fattas ett par delar i voljären. Om ett par år kommer rosen ‘Mme Alfred Carrière’ att ha klätt in voljärdelen och blomma i ljust rosa. Bigarråträdets stora krona skänker välbehövlig skugga åt djuren varma sommardagar.

6 december 2017: Nu är vaktlarna och våra nya parakiter på plats. Tre av parakiterna syns på fotot där de sitter på en gren i voljären. Vaktlarna har en egen utgång i marknivå till sin ”bur i buren” närmast grusgången. HÄR visar jag fler bilder av vaktlarna och parakiterna.

Kaninerna? Ja, dem hann vi tyvärr inte med i år. Utegården är klar, men kaninhusbygge och kaniner blir det först 2018. Vi är jättenöjda med att vi hann så här långt i år. Det här var det sista stora projektet i trädgården på överskådlig framtid. Nu är det ”bara” ett mindre projekt kvar i trädgården innan vi efter 20 år går över från anläggningsfas till förvaltningsfas. Vilket projekt det är återkommer jag till om några veckor när det är dags att berätta om 2018 års trädgårdsplaner.

Den som vill se fler bilder på omgörningen ur olika vinklar hittar alla inläggen HÄR. Önskar en riktigt trevlig andra advents-helg. Här hemma gör vi ett nytt försök med pepparkaksbak, tiden ”försvann” förra helgen… 😉

Ljus och fåglar i adventstid

Bild

Under ungefär tre månader så ser jag bara vår trädgård i dagsljus på helgerna. Det är beckmörkt när jag åker till jobbet tidigt på morgonen och lika mörkt när jag kommer hem. Det gör att jag sällan kan ta vackra bilder på växter med rimfrost numera, för när jag är ledig har det en förmåga att regna…

Men det finns ju ljusglimtar. Som ledfåglarna som är inne på sin tredje vinter nu. Jag tycker om att de inte är så juliga. De får komma fram redan i november och plockas inte undan förrän det är ljusare på morgnarna igen.

Här sitter två av dem i krukan under bambun och lyser upp bladen lite underifrån.

I år bytte vi ut några äldre ljusstakar mot nya stjärnor att hänga i fönstren. Nu hänger två stjärnor i gamla köket, numera tv-rummet, och två i nya köket. Ullungrönnen ‘Dodong’ avtecknar sig mot den allt mörkare himlen bakom stjärnan.

Fastnade för de fina slingorna med små, små hål i pappret. Stjärnan heter ”Sensy” och kommer från Star Trading. Den finns i lite olika modeller och storlekar, den vi valde är 70 centimeter.

Utanför köket, på staketet runt stora trädäcket. lyser en ljusslinga upp.

Självklart är det ljus i växthuset också, dock inte så adventslika… 😉 De kulörta lyktorna ger mig ”ledljus” av ett annat slag när jag tittar till växterna som spenderar vintern där.

Utanför nya fågelhuset lyser den andra uppsättningen ledfåglar. Det ljusa ”strecket” är slingan vid trädäcket.

Och inne i fågelhuset bor ju våra nya fåglar som nu äntligen har fått sina namn. Låt mig presentera de Australiensiska blåvingeparakiterna Max och Molly…

… och Bourkesparakiterna Chloe och Charlie. Deras namn är plockade från 100-i- topplistan över de mest populära namnen i Australien 2017.

De japanska jumbovaktlarna heter, från vänster till höger på mezzaninevåningen, Chou, Akira och Akemi. På golvet sitter Kayo och Nori. Deras namn är plockade från en liknande lista med japanska namn.

När det gäller vaktlarna försökte vi välja namn med innebörd för att lättare hålla isär dem. Chou betyder fjäril. Chou är vår minsta, mest ängsliga och flaxiga vaktelhöna, hon är allra lägst i rang. Tuppen Akira är den ljusaste av dem alla och har har fått sitt namn för att det betyder just ljus (bright). Den andra ljusa hönan är lite större än Chou och heter Akemi. Det betyder ljus skönhet (bright beauty). De två mörka vaktelhönorna är gråmelerade Kayo (beautiful) till vänster och mer mörkbruna Nori (law, rule) till höger. Nori är vår kaxigaste höna som tror hon bestämmer allt och även ger tuppen Akira tjuvnyp när hon kommer åt. Vi hoppas Akira med tiden sätter henne på plats, men i dagsläget är hon i praktiken högst i hackordningen.

Det här var min tolkning av Blommig Fredags tema Advent i trädgården. I helgen blir det lussekattsbak och pepparkaksbak med de två yngsta barnen. Passar på att återigen tipsa om vårt familjerecept på pepparkaksdeg för den som vill prova på att göra egen deg. Den är både lättkavlad och ger spröda fina pepparkakor med mycket smak.

Önskar en fin första advent!

Våra nya husdjur – vaktlar och gräsparakiter

Bild

Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.

Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)

Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.

Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂

Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.

Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.

De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.

Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.

De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.

Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.

Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.

Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂