Fem små, små vaktelkycklingar

Bild

I en låda i köket springer fem små vaktelkycklingar omkring. Katten är bannlyst från rummet. Igen. Han hade nyss fått komma in där igen efter att vi hade sjukstuga för en av kaninerna i två veckor… Nu sitter han utanför dörren och blänger surt genom rutan medan kycklingarna piper så högt är det hörs i hela nedervåningen.

Vi hade hoppats att vaktlarna skulle ruva fram kycklingar själva, men hade också läst att de sällan gör det. De har många gånger tappat den reflexen eftersom de flesta kläcker fram kycklingar i maskin. Nu lever en vaktel i snitt bara två år, så efter ett halvår gav vi upp och köpte en liten kläckningsmaskin. (HÄR och HÄR kan du läsa mer om när vi skaffade vaktlarna förra november.)

Vi stoppade förväntansfulla i äggen i kläckaren, vände på dem två gånger om dagen i två veckor och väntade. Inget hände. Vi knäckte äggen och kunde se att det inte fanns några embryon där. I med nya ägg och så körde vi en ny omgång. Inga kycklingar. Vid fjärde försöket började vi blänga surt på tuppen Akira. Vad pysslade han med egentligen?! Jag sa: vi köper nya höns när de gamla dör, strunta i kläckningsmaskinen!

Men maken laddade ännu en omgång. Vände äggen två gånger om dagen i två veckor och väntade. Sedan ringde han mig på jobbet i måndags. ”Det blev jackpott!” Hälften av äggen hade kläckts. Jag och barnen kunde inte komma hem fort nog från jobb och skola. Snart låg vi där på magen runt plastlådan där fem små söta kycklingar vingligt tultade runt. En skrivbordslampa fick agera värmelampa första dygnet, nu har de en ”riktig” värmelampa. De första dygnen fick de vara ifred så mycket det gick, men på tredje dygnet när de var i full gång började vi plocka upp dem. Hjärtat fullkomligt smälter när en mycket liten dunboll lägger sig ner i den varma barnahanden och somnar.Liten, dunig och väldigt söt. Och får plats väldigt bra i en varm barnhand.

Utbrytarkungar. Alla fem äggen var öppnade exakt likadant, som med en konservöppnare. Fascinerande!

Svårt att förstå hur den någonsin fick plats i det lilla ägget?! Kycklingen är tre dagar gammal på fotot.

Syskongemenskap. Både bland barnen och kycklingarna. 😉

Glaskulorna i vattenskålarna är för att kycklingarna inte ska drunkna eller bli blöta om fjädrarna. De skräpar ner i vattnet konstant och vi får skölja ur och byta vattnet ett antal gånger per dag. Maten sprätter de ut, ”sandbadar” i och somnar i… Den lilla papplådan är för att skapa en mindre yta att gå undan i.

När de är mellan 6-7 veckor gamla vet vi om det är tuppar eller hönor. Tupparna säljer eller slaktar vi. Tanken när vi skaffade vaktlar var ju att vi skulle få lite kött också, men hur det går med att äta upp de här gullefjunen när de är så få i kullen återstår att se. Några namn blir det i alla fall inte än. Vi håller tummarna för att minst två är hönor, att introducera en ensam ny höna i flocken riskerar att sluta illa. Vaktlar kan vara ännu hårdare än höns när det gäller hackordningen.

I dag är de fem dygn gamla och de största har börjat få vingpennor. Det är de vita ”strecken” som syns på den lilla vingen.

Jämfört med våra parakit- och papegojungar är det här en annorlunda upplevelse. Ungarna är självständiga från födseln och har dessutom fluffiga små fjädrar. Vaktelungarna är könsmogna/vuxna på kortare tid än det tar papegojungarna att lära sig äta själva… Den som vill se filmer på dunbollarna får gärna titta in på instagram. 🙂 Följ länken så behöver du inte ha ett eget konto för att se de inläggen.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Ska se om jag hänger på veckans tema Bästa sommarminnet i ett annat inlägg. Har ju några saker jag vill berätta på det temat också. Ha en fin helg!

P.S. Och om någon tycker färgerna är lite ”off”… Jag veeet. Värmelampans sken ställer till det och jag har försökt rätta till vitbalansen så gott det går i efterhand.Rött ljus var det här… Men det är viktigt med värme för de små. Nästa vecka ska lampan höjas några snäpp så de gradvis vänjer sig vid allt kallare temperatur. Så småningom ska de ju klara av att bo i fågelhuset och springa omkring i uteburen.

En lyxig kaninstuga för tre små bröder

Bild

Karamell (med ljus nos), Cosmo (med mörk nos) och Blaze.

Nu är barnens tre gosiga kaniner äntligen på plats! Det tog sin tid. Den varma våren och sommaren gjorde nämligen att kaninerna inte ville göra fler kaniner… 😉 Alla uppfödare vi pratade med hade stor brist på ungar. Men på sommarlovets sista dag hämtade vi hem dvärgvädurkaninerna Karamell, Blaze och Cosmo. Bröderna är födda 26 juni (och ska så småningom kastreras).

Kaninstugan komplett med fönster, balkonger och två utgångar.

Hos oss bor de i rena lyxboendet. Två kvadrat inomhus plus en mezzaninvåning med trappor att skutta runt på. Maken har snickrat efter min idé om hur det skulle se ut. Kravet var att det skulle vara både ett praktiskt och snyggt hus. Maken fixade detta (även om han suckade lite åt mina idéer om balkonger när han stod och sågade mätkäppar i smålängder och sedan målade dem… 😉En av utgångarna med sin lilla balkong och trappa ner till marknivå. Cosmo är på väg ut.

Andra utgången och den balkongen. Karamell funderar på att gå ut…

Sedan har de 13 kvadratmeter utegård, helt innätad, men med nedgrävda tunnlar och en balja med sand att gräva i.

Cosmo bredvid ingången till en av tunnlarna…

… och här är Blaze på väg upp ur en av dem.

Och ni anar inte hur kul kaninbrorsorna har haft! De har sprungit järnet, ner i tunnlarna, upp, bakom de innätade växterna, upp för trapporna, upp på balkongerna och så ner igen… Det har varit en glädje att se dessa tre gosiga kaniner ha det bra och trötta somna i en hög inomhus, tätt tillsammans.

I uteburen finns bara växter som är ok för kaniner att äta. Daglilja, funkia, smultron, vinbär, hassel med flera. Klematis, ros och bigarråträd är innätade. En del av gräset har tyvärr tagit stryk denna torra sommar men det finns tillräckligt att mumsa på.

Hmm, det här smakade gott… Blaze mumsar blad på en hasselplanta.

Två små kaniner kollar in världen utanför uteburen.

Där utanför buren finns en mycket intresserad och alert katt som inte vet riktigt var han ska vara numera. Ska han titta på ”vaktel-tv” eller ”kanin-tv”?!

Och inne i huset ser det ut så här: mezzaninvåning med trappor (som går att fälla upp vid städning), papprör att springa genom och mysiga kartonger med hö att boa in sig i.

Den ljusa delen av väggen är en dörr som går att öppna vid städning.

Mezzaninvåning (dvs en öppen ”halvvåning”).

Här kan man både sova och titta ut genom fönstret.

Mat och vatten har de på en dörr som går att öppna inifrån vårt nya fågelhus. Det gör det enkelt att sköta om kaninerna. Fågelhuset är uppvärmt så det går att ta ut kaninerna där när det är dåligt väder och mysa med dem. Till vänster om dörren (ej i bild) finns en höhäck.

Självklart har bröderna ett eget konto på instagram: @3bunnybrothers 🙂

Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring. Önskar en riktigt fin helg! Själva drar vi till trädgårdsrundan i NV Skåne samt firar vår bröllopsdag, maken och jag. Ibland är det svårt att tro att det har gått så många år, men i veckan firade vi både 20 år sedan vi möttes och 15 år sedan vi gifte oss.

Våra nya husdjur – vaktlar och gräsparakiter

Bild

Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.

Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)

Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.

Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂

Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.

Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.

De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.

Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.

De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.

Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.

Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.

Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂

Att ha papegojor i trädgården ~ så här har vi gjort

Bild

Trädgård är mitt största fritidsintresse, fåglar är makens. I trädgården bor våra tre par parakiter och papegojor. Kungsparakiter Alisterus scapularis (Ferdinand och Isabella), Pennant rosella Platycercus elegans (Vasco och Carmen) och morhuvad papegoja Poicephalus senegalus sp. (Marco och Sofia).

Varje par har en egen voljärdel (vi har valt att ge varje par mer än dubbelt så mycket flygutrymme som Jordbruksverket kräver). Varje voljär har en lucka in till friggeboden – fågelhuset – där paren har var sin innebur med mat, vatten och holk om de vill häcka. Fågelhuset är fullt isolerat och har ett frostvaktselement så det blir aldrig kallare där inne än 5 grader (för övrigt perfekt för övervintring av frostkänsliga växter som inte behöver ljus… 🙂 ).

Att djur kan dricka vatten och komma undan vädrets makter är viktigt. Nu är det sällan våra fåglar går in i huset på grund av dåligt väder, de är hellre ute även i höststormar och minusgrader.

Runt voljärerna har jag planterat träd och buskar för att ge fåglarna en skyddad miljö och välbehövlig skugga. Att det är lummigt och blommar runt om gör att burdelarna smälter in bättre i helheten.

Varma dagar tycker fåglarna om att bada – eller duscha som våra oftast får göra. Vi ställer vattenspridaren ovanpå burtaket och sätter på vattnet lite svagt. Fåglarna klänger och klättrar för att låta vattnet komma åt överallt och sitter sedan i solen och torkar de blöta fjädrarna.

Inne i fågelhuset har vi använt billigaste sortens klickgolv som väggbeklädnad. Lätt att hålla rent och svårt för fågelnäbbar att gnaga på. Efter tio år syns inget slitage alls.

Inflygningshålet från utevoljärerna kan stängas med två luckor, den ena för stängning på utsidan och den andra på insidan. Vid rengöring/koll av ungar är det bra att både kunna stänga inne och ute fåglarna beroende på vad vi ska göra.

Inneburens lucka går att öppna helt, men vid den dagliga matningen öppnar vi bara matkarusellen och svänger ut den. Gör rent, byter vatten och fyller på fröblandning.

Nya pinnar inom- och utomhus byter maken regelbundet. Bekanta med skog låter honom hämta sly (vi använder främst hassel). Nu har jag planterat en massa hasselskott i Lunden och med tiden kan vi ”skörda” egna pinnar.

När fåglar trivs med sin partner och omgivningar vill de häcka. I år har vi ungar hos både Pennant rosellorna och de morhuvade papegojorna. HÄR berättar jag mer om förra årets ungar hos de morhuvade.

Tyvärr dör husdjur också. Under de drygt tio åren med fåglar har vi förlorat dem på många olika sätt. De har dött av äggsjuka, bruten vinge (och efterföljande infektion), svultit ihjäl när partnern inte har matat hona med ungar, brutit nacken mot väggen när rovfågel har gjort utfall och de försökt fly… Våra fåglar av samma art heter likadant och inofficiellt sätter vi bara en siffra efter. Hos kungsparakiterna bor till exempel Ferdinand II och Isabella IV ihop. Vår förhoppning är att vår nya Isabella ska häcka nästa sommar. Ferdinand har fött upp många ungar med de tidigare Isabellorna.

Sällskapligast av fåglarna är morhuvade papegojan Marco. Han har en underbar fågelpersonlighet och är så tam som voljärfåglar blir. Maken får klia honom på huvudet och Marco sätter sig på axeln när C är i voljären och gör rent. Så nära låter inte Marco mig komma, men han vet att jag ofta kommer ned något gott. Maskrosblad, aroniabär eller en gräsvippa. Hos oss är våtarv, förvuxna salladshuvuden eller övermogna bär inget ledsamt, det är fågelgodis. 🙂

Har du som läser det här inlägget frågor så kan du ställa dem i en kommentar eller skicka ett meddelande via ”kontakt” i menyn ovan. Fåglar och trädgård går alldeles utmärkt att förena. 🙂

Trevlig helg!