Det har varit en helg med många känslor där jag har varit tacksam över att ha trädgården. Inte för att någon av oss vet vad som väntar i livet nästkommande dag eller vecka, men just nu känns det väl mer oklart och osäkert för de flesta av oss än vad det brukar. Men i tider av avbokningar är det skönt att kunna konstatera: trädgården är inte inställd.
Jag hade egentligen tänkt skriva om något helt annat den här helgen, men det får bli längre fram, för just nu kändes det bara helt fel. I stället tänkte jag berätta vad jag gjorde i trädgården helgen som gick: jag grävde i komposten och kärrade jord. Ibland är det väldigt skönt med hårt fysiskt arbete.
Före. Mulchning pågår. Kompostjorden får alla små löv som jag blåste in i rabatten i höstas att förmultna lite snabbare.
Efter. Mörkt fin jord i hela rabatten. 🙂 Allt torrt perennklipp befinner sig i den gröna säcken till vänster i bild. Har ytterligare två sådana stora lövsäckar fulla – nu när jorden är utkärrad får klippet plats i komposten.
För tre år sedan byggde vi ju om vår komposthörna från tre fack på vardera en kubik till två fack på vardera 2,5 kubik. Det ena facket har legat i träda i drygt ett år och nu var det dags att tömma det. Många skottkärror senare var facket tomt och färdig kompost utslängd i alla rabatter! En kubik färdig kompostjord räcker långt! 🙂
Det vänstra facket är fullt med fin kompostjord, det högra är fullt med visset material från hela 2019 och en del från 2018.
Härlig kompostjord med många maskar. 🙂
Så här såg det ut i samma fack 2017. Den fylldes klart under 2018 och har sedan legat i träda.
Jag hade sällskap i trädgården under helgen av de här två, dock inte samtidigt (vilket den ena nog var mer tacksam över än den andra).
Sötaste lilla rödhaken tyckte jag var världens snällaste som hällde ut jord med en massa gott i överallt! Fick dock zooma bra för att få en bild av den…
…den här lurviga pälsklingen är desto lättare att få med på bild! Jag har ju trädstammar utlagda här och var i rabatterna, och den här björkstammen är favoritstället att vässa klorna på! Hellre där än på träd som lever..!
Nästa helg ska jag lyfta över allt som ligger i det fulla högra kompostfacket ner i det tomma vänstra, för att lufta och röra om lite i materialet. Då går förmultningen snabbare (och så räknar jag kallt med att det redan ligger lite färdig kompostjord i botten av det fulla facket och den vill jag gärna åt redan i år).
Önskar en bra ny vecka, ta hand om varandra. 3>
Länkar till Trädgårdsfägring.
Kristinas oas 
Läser alltid dina inlägg med stort nöje. Avundsjuk på din fina kompostjord, kommer göra underverk i planteringarna. Sista bilden är härlig / Ulrika
Åh, tack så mycket! Kompostjorden var superfin i år, jag är klart nöjd med de stora facken där jorden kan ”mogna klart” i lugn och ro.
Det var så skönt med en solig dag (även om den var kall).
/Kristina
Nej som tur är är inte trädgården inställd. Och inte blomningen i mitt uterum heller. Jag fick inte besöka någon trädgårdsmässa i år, fick inte köpa Helleborus som jag planerat men … det kommer nya vårar.
Det låter härligt med all färdig kompost, färdig att skyffla ut. Och så vacker rabatten ser ut där det gröna lyser mot den svarta jorden. Har alltid tyckt att just det ser så vackert ut under tidiga vårar. Vi har fått så pass mycket regn senaste tiden att det blivit som det brukar vara i vår trädgård, gräsmattan är full med vatten. Men jag har inte så bråttom. Jag har mycket att göra med växterna inomhus. Och kameliorna fortsätter att blomma och blomma 🙂
Ha det nu så bra som det bara går i dessa tider!
Kram Anita
Kan tänka mig att uterummet är underbart att vistas i nu. 🙂 Det är tur att vi har trädgård och växter som intresse i en tid som denna. Det skänker verkligen glädje och sinnesro att få pyssla med det som växer.
Mycket ställs in och jag lider med alla småföretagare som drabbas otroligt hårt. Malmö Garden Show i slutet av maj var det senaste som trist nog (men fullt förståeligt) ställs in. Just nu håller jag tummarna att en del trädgårdsarrangemang i juni kan genomföras, men men…
Kram Kristina
När man trädgårderar är det svårt att förstå vad som händer i världen utanför. I trädgården känns allt som vanligt; inspirerande och vårligt.
Sedan inser man att istället för Nordiska Trädgårdar blir det ett gigantiskt sjukhus i Älvsjömässans hallar. Det är svårt att ta till sig.
En sann tröst då att uppleva kretsloppet i det lilla. Grunden till allt liv. Jag måste försöka ordna det där med kompostplats …
Tror vi ska vara väldigt glad att vi har våra trädgårdar i år… De håller oss nog både sysselsatta och lugnare, tänker jag.
Kompost är guld värt, minsta lilla är bättre än inget.
Kram Kristina
Pingback: Trädgårdsåret 2020 sammanfattat i 12 bilder | Kristinas oas