2022 års trädgårdsplaner – så här gick det

Bild

Ännu ett år är till ända och det är dags att blicka bakåt och se hur det gick med de trädgårdsrelaterade planer jag hade i början av 2022. I år slår jag ihop min årskrönika med hur det gick med trädgårdsplanerna. Av flera olika anledningar har det inte blivit så många inlägg detta år som jag hade velat, men mer om det lite längre fram.

Januari började med Projekt väga skörden av egenodlat och viltplockat under ett år. Hur det gick berättar jag om HÄR. Det var både fascinerande och imponerande att se hur mycket det blev under ett år!

Izumi ”hjälpte till” att hålla koll på årets kallsådder och slet hål i en jordsäck med sina vassa tänder i tron att det var torrfoder…

I Februari blev jag lokal tv-stjärna när jag pratade hönskollektiv på jobbet. 🙂 Tänk så fantastiskt att kunna bo i lägenhet och se efter höns på den egna bostadsgården och som tack få ta hand om äggen. Det är sådana projekt som gör att jag gillar mitt jobb. (Och för den som vill se intervjun så finns den HÄR på nätet.)

Mars innebar starten på årets trädgårdsprojekt nr 1: fixa en ny gång genom vårlunden i trädhörnet. Pinnarna markerar var gången ska gå – alla växter innanför ska grävas upp och flyttas. Gången ska snirkla sig mellan ullungrönn, blomsterkornell, prydnadsapel med flera och komma ut lite längre bort på den befintliga gången. Med gången kommer jag närmare en del fina små vårblommor och får lättare att rensa ogräs senare på året.

I April var det dags att göra något åt kaoset som inträffar varje år när plantor ska avhärdas och skyddas för regn, blåst och enstaka frostnätter. Mitt lilla växthus har inte räckt till på många år, men det var först när jag fick tanken att bara ha ett temporärt växthus i några månader som jag kom på en lösning. Ett bågväxthus på nio kvadrat gav mig inte bara gott om utrymme för frösådda perenner, sommarblommor och så småningom dahlior och tomater – jag fick också ett skyddat utrymme där jag kunde så, plantera om och fixa med växter när vårvädret inte var det bästa.

Och sedan blev alla planer för våren väldigt oviktiga när mammas sambo dog. De träffades när jag var 14 år och han var en mycket viktig person även i mitt liv. Begravningen hölls i slutet av april och min familjs handbuketter bestod av vårblommor från vår trädgård.

Jag stannade kvar en vecka hos mamma i Maj och hjälpte henne med trädgården, gick långa promenader och delade vardagen en tung vecka.

Väl hemma igen monterades solcellerna på södertaket för tredje gången – denna gång enligt skiss och rätt antal – och äntligen kunde vi börja dra nytta av energin.

Jag kärrade ut över 30 skottkärror med finfin kompostjord i trädgården och kände mig stark i kroppen för första gången på flera år. Mer om det sist i inlägget.

Tomaterna trängdes i mitt nya lilla bågväxthus och tillsammans med några andra trädgårdsägare i byn startade vi en gemensam plantmarknad. Vi hade allihop olika sorters grönsaks- och trädgårdsplantor ”över”. Folk vällde in och vi bestämde oss omgående för att köra en ny plantmarknad 2023.

Juni levererade både regn och sol i lagom blandning och omgörningen av Stäpprabatten och Pionrabatten gick som på räls. Två långhelger och så var allt klart. HÄR berättade jag om det stora projektet när första halvan var klar.

Vi fixade nya regntunnor på framsidan av huset som fångar regnet på norrsidan av hustaket. Tre tunnor klarar av att ta emot drygt 600 liter. De är seriekopplade, två av dem står längs med husväggen och den tredje precis vid ingången. Så snart det regnar fylls den längst fram på.

Vi njöt också av de där otroligt vackra ljusa junikvällarna, gick på snigeljakt och tomaterna på friland planterades ut. På bilden nedan syns en av baljorna framför pallkragarna på hjul.

Och så föddes äntligen nya fågelungar hemma hos oss! De morhuvade papegojorna Marco och Sofia fick sin första gemensamma kull med två ungar. Sofia hämtade vi hem 2019 och nu var hon tillräckligt gammal. Marco skötte sig fint och båda ungarna växte som de skulle.

Juli inleddes med Tusen Trädgårdar där vi under dagen välkomnade 106 besökare till vår trädgård. Så här såg det ut i Trädhörnet vid dammen. Inte visste vi då att det regn som föll dagarna efter TT skulle vara det sista på nästan tre månader…

Några dagar senare reste maken och jag på minisemester till Göteborg, såg på konsert, åt väldigt god mat och njöt av att vara lediga. Medan maken körde hemåt igen mötte jag upp med mamma i Botaniska trädgården för en heldag där. Botan är alltid en inspirationskälla, lika vacker och välskött året om! Bilden nedan är på en av deras perennplanteringar nära restaurangen.

Efter Botan blev det besök hos mamma. Trädgården behövde lite extra fix inför en trädgårdsvisning som bokades innan mammas sambo dog, men som mamma gärna ville hålla för att visa den trädgård som de två byggde upp under 25 år. Självklart hade vi tid för annat också, men det var skönt att kunna fixa tillsammans och umgås under tiden. Bilden nedan är på mammas trädgård vid en av de tre dammarna. (Vill du se fler bilder från trädgården har jag visat det HÄR och HÄR.)

Väl hemma i min egen trädgård igen frossade jag som vanligt i bär, bär och lite fler bär. Juli är verkligen den stora bärmånaden!

I slutet av juli kom fem mm regn, i övrigt inte en droppe på hela månaden. Vattentunnorna började sina vid det här laget. Men i dammen kläcktes trollslända efter trollslända fram. En morgon lyckades jag fånga en nykläckt på bild.

Ett projekt som inte stod med på listan för 2022, men som blev gjort ändå var en fyra meter lång arbetsbänk vid entrén. Jag ritade, maken snickrade och sedan började jakten på en galvad plåt till ovansidan… Till slut hittade vi en plåtslagare som erbjöd ett vettigt pris. Så här välstädad var den till Tusen Trädgårdar, men hela våren var den belamrad med jord, krukor och växter. Under bänken finns ogrästunnor, plastbackar, småkrukor, jordhinkar och mycket mer. Bredvid står mitt lilla växthus där jag ställt perenner från de där kallsådderna jag gjorde i januari. Plantera ut dem i torkan gick ju inte, men med skuggduk på taket så klarade de flesta sig.

Juli var också lika med många, många buketter med sommarblommor. Som den här med dahlior, lejongap, gräs och fröställningar i min favoritvas, den stora glaskorgen.

Augusti kom och tomaterna började leverera på riktigt. De växte både i växthuset och på stora trädäcket i flera stora murbruksbaljor. I pallkragarna på hjul skördade vi sallat, sockerärtor, isört, rödbladig målla och morötter.

Hösten 2021 tog jag hand om några dahliafröer jag hittade när jag tog upp knölarna. Sådde tio frön och en av de som blommade först var den här skära som pollinerarna gillade, så den fick stanna. Några andra hann aldrig blomma, så de får en andra chans 2023.

I Solrabatten, för året förvandlad till dahliarabatt, växte allt så det knakade. Bronsfänkålen blev manshög och det var lika vackert inifrån huset att se ut på insektssurret bland blommorna. Droppslangen som vi nu tvingades använda då och då gjorde susen.

För regnade gjorde det inte och i grannskapet var det väldigt uppenbart vilka som lät bli att vattna sina gräsmattor och vilka som slösade vatten. HÄR skrev jag om mina tankar kring torkan och hur den kommer att förändra vår trädgård när det gäller växtval.

I mitten av augusti hade vi haft en och en halv månad utan regn och inget var att vänta de kommande två veckorna. Då började vi vattna trädgården, en liten bit i taget, oftast kvällstid eller tidig morgon beroende på hur vi var hemma.

Jag fixade också till mitt trädgårdsrum och målade det i en fin grön kulör. Lite bilder från det visade jag HÄR.

Vi gjorde klart de sista delarna i omgjorda bärlandet och grävde upp minikivin ‘Kens Red’ och ‘Nostigo’ som jag planterade 2015 och där bara hanplantan blommat hittills… Och bara någon vecka senare hittade jag en tvillingplanta av minikiwin ‘Tage’ och ‘Tina’! Den planterade vi bredvid björnbären nära stora trädäcket. Den svenska duon ska vara snabbare på att sätta frukt, så jag håller tummarna på att någon gång få egen skörd. Rankorna ska vi leda ”runt hörnet” och fästa på trådar vid västerväggen på stora trädäcket.

I bärlandets mittendel planterade vi mullbärsträdet ‘Illinois Everbearing’, på bilden nedan ser du hur jag har lett grenarna uppåt. Planen är att det ska bli en flerstammad buske mer än ett träd. Just denna sort ska klara ganska hård beskärning, så jag kommer helt enkelt att toppa de grenar som blir för höga.

Kvar vid spaljén i bärlandet står päronträden ‘Moscowskaja’ och ‘Pepi’ som planterades 2021. Nu får de lite mer utrymme. De är bara tunna pinnar ännu så länge, men det blir kul att kunna jämföra om några år hur de har vuxit. Båda sorterna är självfertila.

I September kom lokaltidningen och hälsade på för att skriva om mitt odlingsprojekt att väga skörden under ett år. Jag hade förstås på mig favorittröjan med texten ”Jag kan odla min egen mat – vilken superkraft har du?” Riktigt roligt att få inspirera andra till att våga odla lite mer!

I slutet av september, när vi efter tre månaders torka nästan hade gett upp hoppet om att det någonsin skulle regna igen, så kom regnet. 91 mm under en vecka närmare bestämt, det mest som fint strilregn. Hela trädgården rätade på sig och äntligen kunde jag plantera ut de där frösådda perennerna som jag hade fått hålla liv i hela sommaren…

Trädgården visade sig från den färgstarka sidan under oktober. Jag har i många år planterat träd, buskar och perenner som är som vackrast när trädgården snart går in i vintervila. För mig gör det att hösten är en årstid att se fram emot. HÄR berättar jag om några fina träd och buskar med höstfärger. På bilden nedan syns ullungrönn ‘Dodong’, perukbuske, rönnsumak ‘Tiger Eyes’ och japansk lönn ‘Seyru’.

Att hela området på bilden nedan var uppgrävt för fem månader sedan går inte att ana, Stäpprabatten fortsätter att leverera efter omgörningen. På bilden syns Carmencitarönnen till vänster och kopparlönnen till höger.

En av de saker jag tycker om med Halloween är att karva pumpor, det blir alltid en ”hemsk” att ställa vid infarten så barn vet att de är välkomna att ringa på dörren, och så en ”fin” bara för att det är kul. I år fick den fina kattlyktan stå kvar vid ingången som prydnad tills den ruttnade (den hemska åt vi däremot upp).

November var mild och kylan kom först i slutet av månaden. I växthuset skördade jag för fullt av alla fina salladsgrönsaker som växte där. På bilden syns bland annat rödbetsblast, pak choi, tat soi, vinterportlak, rädisor och kålrabbi.

December är här och jag blickar tillbaka på ett år som varit en berg-o-dalbana. Men 2022 var också året när jag fick tillbaka mig själv och blev av med fysiska problem som jag dragits med i flera år och upprepade gånger sökt hjälp för. Jag väljer att avsluta med en längre text kring det, för kanske har du som läser här, eller din syster, mamma, partner eller dotter hjälp av det.

I flera år har jag tänkt ”det är tur jag har så få klimakteriebesvär när jag har så mycket annan skit”. Och så visade det sig att den där skiten berodde på just klimakteriet. Ledsmärtorna i handleder, höfter och knän, oron, katastroftankarna, nedstämdheten, hjärndimman, ilskeutbrotten, den fullkomligt katastrofala sömnen, hjärtproblemen, ja till och med de där tre hemska omgångarna med kristallsjuka härom året var på grund av sjunkande hormonnivåer.

Den där kvällen i december när jag stängde av tv:n efter att ha sett Fråga doktorn specialen var jag så förbannad. Fem ÅR har jag lidit helt i onödan, för att vare sig läkare, gynekologer, fysioterapeuter eller kiropraktorer vid ett enda tillfälle ställt rätt frågor och erbjudit rätt behandling. Och anledningen till att de inte har gjort det? För att det som hälften av befolkningen ska gå igenom inte finns med på utbildningarna. Jämställdhet anno 2022.

Sedan tog det ytterligare över tre månader och byte av gynekolog innan jag äntligen kunde påbörja behandling med bioidentisk hormonersättning. Och alla ovan uppräknade symptom försvann helt eller mildrades avsevärt. Hormonersättning är ingen quick fix, men i kombination med ändrad kost, utökad tung fysisk träning och prioriterad sömn och återhämtning ser jag nu åter fram emot att bli äldre och fortsätta trädgårdera. För ett år sedan trodde jag att jag höll på gå in i väggen igen och skulle behöva avveckla delar av trädgården i förtid på grund av ledsmärtorna.

Dagens tips blir Monika Björns bok ”Stark 50+” och alla de hundratals intervjuer med forskare och experter som intervjuas i Klimakteriepodden. ”Sharing is caring”, för att citera Björn. Sök hjälp och ge inte upp. Det finns ett annat liv. (Och för dig som oroar dig för hormonersättning, läs nya forskningsrapporter och inte de 20 år gamla. Det finns gott om länkar hos både MB och i poddprogrammen.)

Med det säger jag hej då 2022 och välkommen 2023! I nästa inlägg ska jag berätta om det kommande årets planer. Gott Nytt År! Nu vänder det och trädgårdsåret börjar om, dvärgcyklamen har redan fina knoppar…

När trädgården sakta torkar bort – tankar om regnvattenstunnor, solceller och växters tålighet

Bild

Några dagar före Tusen Trädgårdar 3 juli regnade det. Ett sådant där bra sommarregn, lugnt och stilla och länge. Med regnet som hade kommit tidigare under den veckan noterade vi runt 30 mm och hela trädgården var grön och fräsch.

2 juli 2022, dagen före Tusen Trädgårdar.

Men det var då. Under hela juli månad kom det tio mm regn vid ett tillfälle och fem vid ett annat. Nu är vi i mitten av augusti och ännu är inget regn i sikte. Kanske kommer det regn till helgen, kanske inte. Prognosen har ändrats fler gånger än vad jag just nu vill minnas.

Självklart är torkan i min privata trädgård ingen katastrof. Men det är det däremot för de som lever av jorden. Där börjar det bli kris.

Själv har jag efter att ha punktbevattnat nyplanterat i flera veckor med det sista regnvattnet i tunnorna nu börjat vattna trädgården med spridare sedan en vecka tillbaka. En liten bit i taget kvällstid. För nu börjar även en del buskar rulla ihop löven och tala om att de är nära att ge upp.

Vattning kvällstid, en liten bit i taget.

Jag har väntat in i det längsta, och anledningarna är flera. Dels vill jag inte vattna med dricksvatten (även om vi inte har något bevattningsförbud där vi bor), dels vill jag vänja växterna vid det allt varmare och torrare klimatet. Under den torra sommaren 2018 dog alla sommarblommande vivor ut i vår trädgård. Jag har inte återplanterat några nya.

I år, 2022, är det nya växter som visar sig vara känsligare än andra för torka. Hakonegräset, glasbärsbusken, trolldruvan, lunddockan… Å andra sidan är mycket betydligare tåligare än vad jag trodde. Bärbuskarna levererar fina solmogna blåbär, vinbär och krusbär tack vare (?) täckning med fårull som skyddar mot uttorkning. De stora träden i trädgården skänker svalka åt de mindre träd, buskar och perenner som växer under dem. Dagliljor, nävor och rosor blommar på och bjuder pollinerarna på mat.

13 augusti: sensommarskörd från bär- och fruktodlingar. En vattning på 1,5 månaders torka är helt okej (jordgubbar och smultron har dock fått lite oftare, men behöver inte så mycket per gång).

I juli när det var värmebölja lade jag två av mina temperaturmätare (som jag normalt har i växthuset och trädgårdsboden) på nya ställen. Den ena i skuggan under ginallalönnens krona, den andra på bordet på terassen i sydvästläge. I skuggan var det 28 grader. I solen var det 40. Det är klart växterna mår bättre i skuggan, vi människor också förstås. Jag tror inte det är många år bort innan husköpare börjar välja bort hus som saknar stora träd i trädgården. Skugga kommer att bli allt viktigare för välmåendet.

Solceller, dahlior och en svalkande pool.

Solen har denna sommar samtidigt levererat el till oss, för efter att ha pratat i många år om solceller på södersidan av hustaket skrev vi på kontrakt en vecka efter krigsutbrottet i Ukraina. Med de elpriser som rådde då kommer hela anläggningen att enbart generera plus i kassan om nio år. I dagsläget producerar vi mer el än vad vi själva gör åt och säljer det ut på nätet via vår elleverantör. Bonusen är att kunna värma poolen lite längre period och så småningom ladda en elbil hemmavid med egen el.

Solcellerna har fungerat fint, däremot har vi haft långvarigt krabb (krångel för er som inte bor i Skåne) med att få allt avslutat och klart. Trots att vi valde ett företag med många år i branschen som hade egen personal till allt. Mitt råd på vägen till dig som funderar på solceller är att inte skriva på ett kontrakt där du inte kan hålla inne betalning tills allt är inkopplat, igångkört och varenda liten detalj fixad. Vi blev hotade med kronofogden om vi inte betalade och har fått dra det via konsumentvägledare och hot om ARN för att få de sista detaljerna klara. Ja, det saknas fortfarande en equilizer till elbilsladdaren, men den ska vara på gång. Snart. Hoppas vi. Vi har inte någon elbil (än), så just den detaljen känns inte riktigt lika panikig som en del annat.

Tunnan längst fram, vid husväggen står två till som matar vatten till den främsta. Stupröret syns i bakgrunden.

Men nu var det ju trädgården det här inlägget handlade om. Precis i tid för regnet innan Tusen Trädgårdar kopplade vi in tre vattentunnor som tillsammans kan ta emot drygt 600 liter vatten, denna gång på framsidan av huset. Det räcker att det regnar så lite som fem mm för att det som faller på hustakets norrsida ska fylla på flera hundra liter i tunnorna. Nu har vi kopplat tunnor till alla tak utom garagetaket, men det kommer nog det också ett annat år. Totalt kan vi lagra drygt 2000 liter vatten på olika ställen i trädgården. Med 200 vattenkannor kommer jag långt när det gäller att vattna grönsaker, rosor, sommarblommor och växter i kruka på tillväxt, åtminstone om det kommer några mm regn då och då och toppar upp tunnorna.

14 augusti. 1,5 månader utan regn. Gräsmattan är så klart höfärgad, men i omgjorda Stäpprabatten blommar det på. Och i torvrabatten till vänster i bild finns gott om blåbär, en del lite mindre i år, men lika goda.

Det mest förvånande i torkan har ändå varit att se alla växter jag grävde upp i slutet av maj/början av juni i Stäpprabatten och Pionrabatten på framsidan. Jag har vattnat mitt nysatta körsbärskornellträd, den vita tibasten, nejlikroten ‘Totally Tangerine’ och rosorna, men allt övrigt har efter en blöt juni klarat sig fint utan vatten hela juli! Imponerande!

Vattenkannevatten är bäst i värmen, hälsar Silver.

Ta hand om er i augustivärmen! Jag har tyvärr varit dålig på att titta in till er andra som bloggar. Bloglovin verkar ha gett upp helt (eller är det bara hos mig den krånglar?) så jag har tyvärr svårt att se vem som lägger upp nya inlägg. Tips på andra bloggläsare mottages tacksamt!

Snön som föll, försvann och kom tillbaka

Bild

I förra inlägget från slutet av november väntade jag på snön och kylan. Jag behövde verkligen inte vänta länge. Nog föll snön alltid, i det där snöovädret i början av december! Minus 11 grader, runt 30 centimeter snö och hela trädgården blev vit och fluffig i nästan två veckor.

4 december
Trädgårdslanden, här under snötäcket finns mâchesallat och kål…
Katten Silver var inte så glad för snön, men när det var minusgrader gick det ju att gå på skaren åtminstone. Lillekisse Izumi gick helst inte ut alls, mycket bättre att vara inomhus när det är kallt.

Efter en och en halv vecka töade det. Snabbt. Grenar knäcktes, vackra vinterståndare och prydnadsgräs säckade samman och det rann smältvatten överallt.

10 december

Fast en isig trädgård kan vara ganska vacker i lampskenet, som här när snön har töat och frusit fast i iskristaller på kornellen ‘Midwinter Fire’.

Efter knappt två veckor var allt nästan som vanligt igen, och bara de isiga högarna vid uppfarten och längs gångarna vittnade om snön som fallit.

17 december

Fast den typsiska skånska vintern höll inte i sig speciellt länge, för lagom till jul kom det fem centimeter med nysnö. Lagom var däremot inte nattemperaturerna med minus 13 grader flera nätter i rad! Men rönnsumaken ‘Tiger Eyes’ var fin med nysnö på de röda kolvarna.

27 december var en särskilt vacker vinterdag med lagom många minusgrader, blå himmel och rimfrost. Så här såg trädgården ut då.

Maken och jag passade också på att gå långpromenad genom bokskogarna, lyssna på vattnets porlande och få lite sol på nästippen.

Det blev ett långt avslutande inlägg detta år, men så blir det när snön faller. Hoppas ni har haft en skön jul och fått lite sol där ni bor också. God fortsättning! Kika gärna in hos Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om så här sista veckan av 2021.

Kattspaning bland magnolior, äppelblom och akebia

Bild

Tulpanen ‘Pink Impression’ vid kopparlönnen, Acer griseum.

Det är precis i brytpunkten mellan vår och försommar som jag inte kan få nog av trädgården. Även om det finns miljoner saker som behöver fixas och donas med är det en sådan avkopplingen att gå varv på varv och bara ta in ljuvligheten. Ja, och ignorera stök, skadedjur och bullrande grannar förstås.

I år är jag extra lycklig när jag går på de där rundorna, för det har inte varit någon sen frost som förra året. Förhoppningsvis blir det ingen heller. Så i år blommar magnolior och blåregn och minsann om jag inte tror att min minikiwi planterad 2015 (!) har knoppar för första gången!

Nu blir det bildbombning, men om det ska visas ett överflöd av bilder så är det definitivt i mitten av maj! 🙂 Och den som vill kan ju roa sig med att räkna hur många gånger linslusen Izumi är med på bild. Hon följer med på mina trädgårdsrundor, jagar humlor och skuttar runt i rabatterna.

Allra gladast är jag att få se den här i blom! Magnolia ‘Honey Tulip’. Planterad 2016 och i år har den 14 feta knoppar. Förra året frös alla knoppar sönder.
Praktmagnolian blommar som vackrast med sin blå matta av pärlhyacinter under. De blommar alltid samtidigt eftersom de har samma ”vårklocka”.
Hängande japanska lönnen ‘Ryussen pendulum’, i bakgrunden gräscirkeln och längst bort kopparlönnen och tulpanerna från första bilden i inlägget.
Inne i rhododendronsnåret i Torvrabatten har vi ett stort fat med vatten som småfåglarna brukar dricka ur och bada i. Fast det bryr sig inte Izumi om. Matte har ju varit snäll och ställt ut en stor vattenskål!
Tulpanen ‘Lasting Love’, kornellen ‘Midwinter Fire’ och vid ingången de stora glasfiberkrukorna med bambu och olika vintergröna växter.
Kom nu matte. Izumi väntar på att jag ska fotografera klart så vi kan fortsätta vår trädgårdsrunda.
I trädhörnet blommar julrosor, sippor och hundtandsliljor. Det röda närmast i bild är löjtnantshjärtat ‘Valentine’, en ny japansk lönn och skimmia.
Vy från andra hållet. Tulpanen ‘Blushing Apeldorn’ med flera, dagliljor och i bakgrunden avenboksportalen.
Japanska lönnen ‘Seiryu’ mot ett hav av blå ormöga, molnklippt tuja i bakgrunden.
Blåregnet blommar utanför köksfönstret och fler knoppar är på gång på andra grenar.
Lite längre bord vid södersidan blommar den fembladiga akebian, akebia quinata, för fullt. Den klättrar på två stora armeringmattor som sitter en bit ut från väggen.
Fembladig akebia. Doftar helt underbart gör den också!
Lite överallt i trädgården ligger gamla trädstammar och travar med träpinnar, för insekternas skull. Katterna älskar alla bra klobrädor!
Inne i Lunden har kungsängslijorna precis blommat över och nu är funkia och alla senblommande perenner på väg upp. I sensommar blommar riddarsporrar, höstflox, höstanemon med flera.
I Grönsakslandet växer ringblommor, sallat, morötter och dill i den första bädden. I nästa har potatisen precis tittat upp. I den tredje lådan är det helgrönt av mâche sallat som blommar. Jag väntar på att de sätter frö innan de rensas bort och blir kaningodis. I den fjärde lådan är det planterat sockerärtor. I övrigt väntar jag i år med en del utplantering, maken och tonårssonen ska nämligen måla fönstren på andra våningen. Och gissa var stegen måste stå…
Har inte fått den här lilla pälsklingen att förstå att man inte ska leka i maten. Det är superkul att åla runt i mâchesallaten! Tur att den ”bara” ska gå i frö nu.
Och har ni sett vad spaljéäppelträden blommar i år? Det här är ‘Ingrid Marie’. Längtar efter äpplen! 2019 slog hagel i augusti sönder äpplena och förra året frös blommorna bort i frosten.
Och med det var vi tillbaka på framsidan vid magnoliaträdet igen! I bakgrunden syns Carmencitarönnen och klotrobinian som precis börjat spricka ut.

Önskar en fin pingsthelg! Här är det en hel massa som ska fixas. Dammen ska rensas, klotrobinian beskäras och mängder av växter skolas om eller planteras ut. Men däremellan blir det en trädgårdsrunda eller två förstås! 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

I väntan på vårvärmen och den sena frosten

Bild

Kungsängslijor i Lunden under gamla plommonträdet. Så vackra och i år får de vara primadonnor utan sockblomma som kväver dem… Det blev ju så mycket bättre med det vita ormögat som samplantering.

Det är en månad sedan jag skrev här sist och även om våren är kall, blåsig och seg blommar det nu fint i trädgården. Jag har sällskap då och då på rundorna av sonens katt Izumi som fyller ett år nu i helgen. Hon skuttar omkring, jagar humlor och blir halvt ihjälskrämd av konstiga ljud. Hon växte upp på landet de första fyra månaderna och hade nog ett och annat traumatiskt minne att bearbeta. När vi började släppa ut henne som sexmånaders ungkatt vägrade hon gå ut när det var ljust. På kvällen när det var beckmörkt gick det däremot bra!

Kylan ställer till det för mig i planeringen av frösådder och utplantering. I veckan hade vi två frostnätter med -2,5 grader. I växthuset står mina typ 50 dahlior under fyrdubbel fiberduk och kämpar med en värmefläkt som hjälp de kallaste nätterna. I går skolade jag om alla tomater, slängde in dem i växthuset under fiberduk och vred upp värmefläkten ett snäpp… Kan inte vänta längre med omplanteringen och det finns inte en tillräckligt ljus plats inomhus. Måtte värmen komma snart så jag slipper oroa mig för de iskalla nätterna! I växthuset står också blommande jordgubbar, en back med rädisor och en spontanköpt japansk lönn som redan hade slagit ut sina blad. Kaos med andra ord. Men det är det väl alltid någon gång under våren. 😉

I trädgården har de andra japanska lönnarna precis börjat slå ut, den här fina står i ett hav av blått ormöga och heter ‘Seiryu’.

Annars handlar mycket av vårblomningen om julrosor. Massor av julrosor! Och lite olika sippor, nunneört, hundtandsliljor, balkansippor och annat fint. Tulpaner och narcisser är också på gång.

Den kalla vintern med flera veckor med -14 grader av och till orsakade lite förödelse i trädgården, men inte så mycket som jag hade fasat för. Alla mina tofsliljor i kruka som jag övervintrar i lilla växthuset ruttnade och dog. Förmodligen har ett par perenner och en buske dött, men mer är det inte. Förvånansvärt mycket har inga skador alls, vilket ju är ett styrkeprov.

Daggtörlarna blommar, men inte alla…

Över hälften av dem ser nämligen ut så här! Kan inte se att läget har spelat någon större roll, en som överlevt står 30 cm från en som är död. Fast jag tar aldrig bort en död växt förrän till midsommar, fler gånger än man tror kommer det nya skott från basen eller roten. I och med att några blommar så kommer jag att få nya småplantor de kommande åren, spridda av myrorna lite här och var.

Sparrisen är på gång, lite blek på grund av de kalla nätterna, men den blir snart ljusgrön och fin. Plantan längst bort till vänster är alltid först, mikroklimat kan skilja sig åt på bara någon meter.

Men sedan hade vi den där väntan på frosten. Förra årets sena frost i mitten på maj när våren var tidig var ju förödande. Ingen blåregnsblomning, men vad värre var döda träd och inga körsbär, äpplen och plommon! Nu tittar jag på blåregnets feta knoppar och väntar. Och håller tummarna stenhårt för en lugn vår utan hård frost sent!

Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Tänk, nu har hela april gått och vi går in i maj månad. Önskar er en fin Valborg och först maj-helg!

En kylig och seg vår, men nu blommar det äntligen!

Bild

Mars har varit en lång och kylig vårmånad. Det är först sista veckan som nattfrosten har försvunnit och vårblommorna har tagit fart. Under tiden har jag tröstat mig med att tjuvstarta våren i trädgårdsrummet (fd barnens lekrum). Det är där pelargoner, Afrikas blå lilja med flera bor på vintern. Nu fick de sällskap av lite vårfägring.

Har haft fullt upp i trädgården under mars med att klippa ner perenner och ta upp en del av löven där de ligger lite för tjockt i rabatterna. Sju jättestora lövsäckar med fjolårsvisset blev det! Det ena av de två kompostfacken är proppfullt. Nu är det dags att lägga ut gödsel och mulch från förra årets kompostfack. Men det får bli till långledigheten i påsk! 🙂

I trädgården blommar de tidiga vårblommorna fint och i veckan som gick kom äntligen både bin och humledrottningar ut och provsmakade på vårbuffén.

Mina tomatfröer har grott och i år odlar jag hela 14 olika sorter… Var jag ska få plats med alla vete sjutton, men det brukar lösa sig på något konstigt vis. Körsbärstomaterna bor i växthuset och busktomater och bifftomater i skyddat läge på terassen. De här blev det: Grot, Piennolo, Alisa Craig, Cherry Roma, Artisan Golden Bumblebee, Black Sweet Cherry, Chilega, Mei Wei, Pink Princess, Indigo Cherry Drops, Brandywine Yellow, Black Sea Man, Chio Chio San och Fransk gul.

Vi har gjort lite annat i trädgården också… Tagit ner ett skatbo utanför vårt sovrumsfönster bland annat. Självklart utan ägg i. Det satt högt, men efter att jag hade köpt en ny stångsåg så lyckades vi. Boden är 2,5 meter hög och stångsågen 4 meter lång… Det var precis att tonårssonen nådde!

Jag jobbar fortfarande hemifrån så mycket jag kan, oftast i sällskap av den här goskissen som brukar ligga på skrivbordet och (halv)sova. Ja, hon ligger faktiskt i samma hörna just nu när jag skriver det här inlägget! 🙂

Med en bukett blommande plommongrenar önskar jag er en fin sista marsvecka! Länkar så klart till Trädgårdsfägring!

Julhälsning och en vink om våren

Bild

Tre dagar före julafton och det känns både nära och långt bort. Har skämt bort mig med extra många amaryllisar i år, men inte orkat baka allt jag brukar. Det är ett konstigt år och jag försöker att göra det jag mår bra av och hoppa över det som inte är helt nödvändigt, vare sig det gäller julpynt eller annat.

Vita amaryllisen ‘Harlequin’ med röda kanter har blommat över och nu är det julröda ‘Red Heart” som står för prakten. Första klockan slog ut lagom till fjärde advent.

Inomhus är det lite mindre pynt än vanligt, dumt att väcka den björn, förlåt, Izumi som sover! I köket där julgranen står får hon inte vara på egen hand, men stoppa henne från att dricka vattnet ur julgransfoten kan vi inte. Och leka med julgranskulorna är ju sååå kul! Så länge hon inte klättrar är vi glada…

Julgodis kan man absolut inte hoppa över! Yngsta dottern och jag gjorde bland annat ”måstejulgodiset” saffranstryfflar doppade i vit choklad och rullade i sockerrostade mandelspån härom dagen. Recept hittar du HÄR.

Och lagom till jul anlände 10 kilo ekologiska apelsiner och fem kilo ekologiska clemantiner, beställda via Crowdfarming. I januari anländer ekologiska rosa grapefrukter. Supernöjd med frukten, så fin och så god, märks att den är nyplockad. Känns bra att köpa ”direkt” från en odlare också, inte minst detta år. Jag river förstås det obesprutade skalet och torkar, det är gott att ha som smaksättning i kakor.

Solen har inte varit framme här på flera veckor, det är grått och brunt och så mörkt! Mitt lilla årstidsbord vid ingången fick en mörkt röd cyklamen som färgklick. Ja, är det nu milt så gäller det att passa på! Inomhus har jag ofelbart ihjäl cyklamen, men utomhus går det bättre.

Och på tal om cyklamen… Så här tidigt tror jag inte att dvärgcyklamen har blommat tidigare. Första blomman slog ut i förra veckan och det är många knoppar framme redan.

Julrosorna har också knopp, inte bara Helleborus niger, utan även i flera tidiga orientalis-sorter. Det är verkligen milt i år!

Gav mig själv en present härom veckan, ett stort exemplar av lagerolvon, Viburnum tinus, som lokala plantskolan reade ut. Så fina doftande blommor under vårvintern och vackra metallicblå bär därefter. Att den är vintergrön ser jag som en bonus.

Avslutar med en bild av våren. Det här är min födelsedagspresent från maken. Det är inte ett foto, utan en målning av vår lokale konstnär Troels Kirk som är en mästare på att fånga naturens innersta väsen i detalj med sina penslar. Motivet är från ”min” favoritskog där ån slingrar sig fram i en djup dalgång med bokskog. Jag gläds åt att jag när jag vill kan drömma mig bort till vitsippornas tid.

Med det önskar jag er alla en riktigt GOD JUL (trots omständigheterna)! Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Nu är det snart dags att summera trädgårdsåret och fundera över 2021.

Tankar om tacksamhet en oktoberdag

Bild

Det är drygt tre veckor sedan jag sist hade en heldag i trädgården. Slutet på september och början av oktober blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den där konstiga smärtan som jag ringde vårdcentralen om resulterade i att jag mindre än två timmar senare körde mot akuten med en remiss i handen. Inte visste jag då att jag inte skulle vara hemma på en vecka.
Jag är så tacksam över att bo i ett land med sjukvård som jag slipper fundera på om jag har råd med. Tacksam över att en sjukförsäkring ger mig en inkomst tills jag är frisk nog att jobba igen. Och så innerligt tacksam för alla dessa fantastiska människor jag mött i vården! Ni är underbara!
Min man fick inte komma och hälsa på, besöksförbud råder ju, så han lämnade in en väska med det nödvändigaste till avdelningen där jag låg inlagd: mobilladdare och några nya trädgårdstidningar. Var för trött för att orka läsa, men att titta på fina trädgårdsbilder gör gott för själen det också. Väl hemma hade jag ju lilla må bra-pillret Izumi som gosade många timmar hos mig.
På måndag är planen att jag ska börja jobba igen. Det blir nog bra. Lite lugnt i början, för energin är inte riktigt på topp ännu.
Under tiden hemma har det bara blivit korta besök i trädgården. Jag har plockat några frön, lite blommor till en bukett och flyttat in några krukor i växthuset. Det dröjer nog tills jag orkar en heldag, under tiden pekar jag och maken gräver och fixar efter mina anvisningar.
Trädgårdsvisningen i söndags? Den fixade resten av familjen galant. Vi ställde om, inte in. Hoppade över fika och lite extra ”höstpiffande’ och gjorde bara det nödvändigaste. Jag är så glad att vi kunde hålla öppet och att jag orkade vara ute de fyra timmarna och prata med besökarna.
Det här är vad de fick se:
Vackra glasbärsbusken med sina lila bär och höstastrar i matchande lila.
Syrenhortensian i höstskrud och blommande skuggliljor ‘Pink Freckles’. Vi har inte haft frost ännu, ”bara” +0,5 grad som kallast, så många växter blommar och blommar.
Höstfärgerna är inte så glödande ännu, som vi hade hoppats när vi valde datum för visningen, men Ullungrönnen ‘Dodong’ har i alla fall börjat bli röd.
Och vissa snyggingar, som rönnsumaken ‘Tiger Eyes’, får sina färger tidigt på hösten.
En del växter är lite extra fina efter regn, som perukbusken.
I Lunden blommar höstastrarna för fullt och diamantrör-gräset är fint i motljuset.
 
Kopparlönnen, ja, den är ju en favorit så här års. Så vacker med gräsen, blodtopp, fläckflockel och kärleksört som sällskap.
Tror bestämt det får bli en bild till på kopparlönnen. Den här vyn ser de som går förbi vår trädgård. Bolltistlar och snygga Miscanthus ‘Morning Light’.
Ta hand om er! Nu närmast här på bloggen väntar några inlägg i historien om vår trädgård som ligger klara att publicera. Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

En randig liten må bra-faktor har flyttat in

Bild

Vi har blivit med katt. Eller, store tonårssonen har. Den randiga lilla goskatten Izumi lämnade ett tufft uteliv och lärde sig snabbt att gå på låda, äta kattungemat i skål och leka med leksaker. Fjärran från ett liv på gården med andra katter, frigående höns och stora jakthundar.

Nu har hon varit hos oss i två veckor och gått upp rejält i vikt (300 gram första veckan…), älskar att jaga pingisbollar i korridoren och har bara ett mål i livet: att bli kompis med den store grå. Han är inte så intresserad, om man säger så. Fast Silver är inte stöddig mot det lilla spinnande yrvädret, mest besvärad när hon kommer och stryker sig mot honom högljutt spinnande och vill gosa med honom.Första mötet innebar mumsig kattungemat till Izumi och färsk sill till Silver. De åt båda lugnt från sina fat och Silver gjorde inte ens något utfall när Izumi ville nosa på hans fat. Så bra start!

De kanske inte ser så olika stora ut på bilden innan, men på den här ser man storleksskillnaden bättre: 1,4 kg Izumi och 6 kilo Silver.

Izumi bor mestadels på ovanvåningen och Silver på nedervåningen och de har matskålar och toalådor på ”sina” våningar. Vi har försökt underlätta för vår 9-åringe kisse som inte har bett om att få bli lekfarbror. 😉

Själv njuter jag till fullo av att vara ”kattmormor”. Jag sitter med en kelig Izumi i knät de flesta kvällar och när hon blir för jobbig lämnar jag tillbaka henne till husse. Silver, som aldrig har varit en ”knäkatt”, han är nöjd med att som vanligt ligga på yngsta dotterns säng och sova kvällstid.

Vi vet redan att vi får ta hand om Izumi nästa år när sonen ska göra militärtjänst, men sedan får hon flytta med honom ut i vida världen. Han har verkligen valt en fin katt att göra honom sällskap många år framöver.

Izumi har förstås redan lärt sig att ”hålla sällskap” när husse spelar dataspel… 😉

Med det önskar jag en fortsatt fin vecka!

Höstblomning i min septemberträdgård

Bild

Vilken skön septembervecka det blev! Precis vad jag behövde, lite egentid i trädgården. Just nu håller jag på att plantera ut de perenner jag vintersådde och som vuxit sig stora över sommaren. Samtidigt förbereder jag plantöverskottet till försäljning när vi har öppen trädgård 11 oktober och det jag inte vill ha kvar, ja, det hamnar i komposten.

Följ med på en liten trädgårdsrunda hemma hos oss:

Del av planteringen på framsidan, med kopparlönnen, gräset Miscanthus sinensis ‘Morning Light’, jätteverbena, fläckflockel och kärleksört. Det disiga kvällsljuset är så vackert här.

I Lunden ser ut så här på hösten. Höstflox, olika sorters höstastrar, diamantrör och höstanemoner.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckiorna ‘Sahara’ på och i bakgrunden syns hortensian ‘Wims Red’ vars blommor har börjat dra åt mörkrosa.

Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har börjat blomma. De är inte så många ännu, men jag hoppas de ska bli fler och fler med åren.

Jasmintryn, som jag köpte i Danmark i våras, blommar nu. De doftande blommorna är så fina! Med tiden ska den lilla busken bli ett träd på 3-4 meter… Jag planterade busken vid ingången och flyttade trollhasseln ‘Diane’ till Trädhörnet i stället. Höstblommande träd vill jag ha nära ingången.

Flera rosor blommar om, den här heter ‘Hot Chocolate’ och är så snyggt brunröd i sin färg.

Ginnalalönnen har redan börjat tappa sin blad, den är av någon anledning tidig med det de flesta år. I dammen och trädhörnet ligger det fullt med gula blad. Men vad gör väl det när vinterliljan blommar så vackert. I år är det många stänglar, minst dubbelt så många som förra året. Så glad för det! 🙂

I de upphöjda bäddarna växer sig kålen allt större i sina tält. Ännu så länge tar jag inte bort dem, jag såg en kålfjäril så sent som förra veckan… Det som växer i gången är gurkört. Förr såg jag plantorna närmast som ogräs, numera får de växa sig stora innan jag tar bort dem: kaninerna älskar nämligen att äta gurkört!

I veckan skördade jag de sista plommon- och bifftomaterna som växte i krukor på trädäcket, nu har jag bara körsbärstomater kvar i växthuset. Någon vecka till, sedan är det dags att ta bort dem också när kylan drar in på allvar.

På tal om skörd: i år har vi för första gången fått vindruvor! 🙂 Det här är mörka ‘Einsat’ som är kärnfri. Druvorna är inte så stora (jag borde nog gallrat mer), men söta och goda. De gröna ‘Remaily seedless’ har inte mognat klart ännu, vi får se om de orkar det… Om inte så får jag väl göra druvjuice på dem!

I dag kom fina trädgårdskissen Silver, 9 år och sex kilo stor och höll mig sällskap på trädgårdsbänken en stund. Han får precis plats i knät. Ni ser, jag sitter faktiskt ner då och då! 😉

Med det önskar jag er en fin vecka! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.