Hur vi fixade en pool i vår gröna oas – historien om vår trädgård del 13

Går det att fixa en snygg pool som smälter in i vår trädgård utan att spendera hiskeliga summor pengar? Ja, det var frågan vi ställde oss för tio år sedan. Här berättar jag om hur vi tänkte och planerade och visar hur det blev.

Före. 2006, södersidan av huset. Samma vinkel som efterbilden ovan!

Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool. Inte en sådan där liten uppblåsbar plaskpool som vi dittills hade haft, utan en sådan man kunde simma i!  Ja, säg de badsugna barn som inte vill det? 😉 Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.

Eftersom vi har jordvärme kan vi inte gräva neråt i trädgården hur som helst, så en ovan jord-pool var det enda tänkbara. Men de flesta sådana pooler brukar innebära att en stor blå plastklump flyttar in… Jag var inte förtjust i den tanken! Först var vi därför inne på att klä en enklare pool med ett trästaket runt om, men sedan hittade vi en pool med stålsarg som är lackerad i olika bruna toner för att imitera trä.

Den poolen var också lagom stor: 460 cm i diameter och med 110 centimeters vattendjup. Vi ville ha en pool som barnen inte skulle växa ur när de blev tonåringar och som även vuxna skulle kunna bada i. Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Mätte och markerade med pinnar. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!

Här ska poolen vara är det tänkt… Men först behöver staketspaljén rivas, gångstenarna tas upp och trädäcket göras om. Och så ska förstås alla växter grävas upp och flyttas!

Vi dubbelkollade med kommunen om vi behövde tillstånd för något som hade med poolen att göra. I vår hemkommun behövde vi inte det då vi inte grävde djupare än 30 centimeter och inte kom för nära granntomten. Inte heller schaktmassorna var tillståndspliktiga.

Efter drygt tio år hade vår trädgård blivit lummig med uppvuxna träd och häckar. Vi ville absolut inte ta ner dem för att få in maskiner (som ju dessutom med sin vikt trycker till jorden), utan valde att handgräva allt. Ja, det tog tid! Jorden vi grävde bort tog en bonde hand om och lade på sin åker.

Vi började med att bygga om vårt trädäck utanför köket. Det gamla var så litet att när vi satt många runt bordet fick vi kliva precis vid kanten på rabatten för att komma förbi…

Före. 2006 och dåvarande uteplatsen. För övrigt vår allra första omgörning som jag berättar om HÄR.

April 2011. Det gamla trädäcket är upptaget, staketspaljén riven, buskar och perenner uppgrävda. Kvar ligger stenarna som så småningom ska läggas som trampstenar i grusgångarna.

Juni 2011. Maken bygger mer än dubbelt så stort trädäck. I bakgrunden syns utgrävningen för poolen. Många skottkärror med jord är bortrullade och lika många med sand inrullade där trädäcket ska vara… Jag har redan planterat alla flyttade perenner i en ny rabatt. Lite bökigt för maken att lägga planken, men växterna kunde inte vänta. 😉

Juli 2011. Trädäcket är klart, nu är det bara staketet mot rabatten kvar! Lavendeln blommar fint på sin nya plats.

Parallellt med bygget av trädäcket grävde vi för poolen också.2011, maj. Maken och jag handgräver där poolen ska stå. Pinnarna markerar cirkeln som ska grävas ur ner till cirka 30 centimeters djup. I bakgrunden syns den upphöjda Solrabatten som jag berättade mer om HÄR.

2011, juni. Parallellt med utgrävningen för poolen pågick flera andra trädgårdsprojekt. Den nya grusgången och hela Lundområdet (som jag berättar om HÄR), till exempel.

Liten kille och stor grushög. Spadar till alla medhjälpare, inklusive yngstas lilla lilla barnspade som ligger framför skottkärran.

Både när vi fraktade in sand för att lägga under det utbyggda trädäcket och när vi fraktade in kross och sand till poolen fick barnen hjälpa till. Vi körde i skytteltrafik med två skottkärror. Barnen lastade den ena medan vi körde in den andra och tippade. För oss var det viktigt att de var involverade och förstod hur mycket tid och jobb det var med att ”fixa poolen” som de hade önskat sig. Och faktiskt var det bra hjälp som underlättade för oss. 🙂

2012, maj. Lass efter lass… Vi har grävt bort fem kubik med jord där poolen ska stå, nu ska lika många kubik med kross och sand kärras in. På den här bilden syns det också tydligt varför vår trädgård är väldränerad: under 25-30 centimeter pålagd matjord ligger  ren sand/finkornigt grus…

2012, juni. När underlaget till poolen var på plats skulle sanden packas. Superspännande tyckte tre nyfikna och förväntansfulla barn. Det var mycket viktigt att marken inte bara var hårdpackad, den skulle vara jämn också. Det fick inte skilja mer än två centimeter tvärsöver cirkeln. Då skulle tyngden av vattnet bli för stor mot en enskild sida av poolen…

2012, juni. Sådär, allt är jämnt och fint och nu är det bara poolen som saknas!

2012, juni. Äntligen dags för leverans av poolen – på självaste skolavslutningsdagen!

Stålsargen levererades i en stor tung rulle. Försiktigt lossade vi metallbanden runt den, vecklade ut sargen och fick den på plats. Sedan var det dags för underlagsfilten (för att sanden inte skulle skava hål på linern). Jag hann säga många fula ord medan maken och jag låg där på knä och lade tre breda remsor filt samtidigt som det blåste till då och då och sanden virvlade upp på filten och skulle borstas av.

2012, juni. Vattenpåfyllning! Jag ser glad ut, men det är en småkall junidag och iskallt i vattnet. Var tvungen att ha shorts och linne för att slippa få genomblöta kläder!

Till slut kunde vi med lätt bävan rulla ut linern och börja fylla på med vatten samtidigt som vi drog i linern för att få bort vecken. När jag kröp omkring där i poolen med blåfrusna knän i det iskalla vattnet funderade jag allvarligt på att bara rymma från alltihop. Men när det någon vecka senare var dags för premiärdopp med glada badsugna barn så gick det nästan att glömma (läs: förtränga) allt hårt arbete som vi lagt ner på att få baksidan av trädgården i ordning.

Att klämma in en stor pool i en trädgård full med träd och växter hade tagit oss fyra år i en omfattade omgörning av mer än halva trädgården. Var det värt det? Ja, absolut! Den design jag ritade för trädgården för tio år sedan fungerar fortfarande bra.

2013. Här syns hur staketet blev i anslutning till poolen. Spärren för att öppna grinden sitter långt ner på insidan – bara personer som är minst 150 centimeter långa når ner att öppna. Vi har också monterat en ”självstängande” fjäder på insidan så grinden inte kan lämnas öppen.

2020, juni. På den här bilden från när en vän filmade vår trädgård med drönare kan man se uppvärmningsmattan på garagetaket, stora trädäcket och inhägnaden runt poolen. Både sol och skugga på terrassen och massor av sol på poolen. Precis som vi planerade. 🙂

Poolen då, hur har den fungerat? Bra, på det stora hela. Vi har bytt pump efter att den som var med vid inköp skar ihop efter några år. Överdraget höll inte vinterns smutsiga regn borta efter några år och vi lade pengar på ett ordentligt överdrag i samma typ av material som båtkapell. För att hålla överdraget på plats över vintern har vi satt fast det med spännband i öglor i trädäcket samt ”hundkoppelsskruvar” i marken. Det fungerar utmärkt.

Är det mycket jobb med en pool? Nej, inte speciellt om du bara ser till att de som badar är hyfsat rena innan de plumsar i (vi har en utedusch med soluppvärmt vatten). Att få igång poolen för säsongen tar ”bara” en halv dag ungefär. Vi har en värmematta på vårt platta garagetak där poolvattnet värms upp ytterligare fyra grader. Den ska läggas dit och tas ner varje år, likaså pumpen och uteduschen. 

På hösten när vi stänger poolen tar vi bort kloret en vecka innan vi tömmer vattnet i trädgården. Det är bara en tredjedel av vattnet som töms ut, resten är kvar över vintern och fylls bara på nästa badsäsong. Tack vare överdraget är vattnet rent och fint.

Vi tömmer påsen i skimmern på insekter, löv och skräp nästan dagligen, storstädar poolen vid behov (när det ligger mycket skräp på botten) och kontrollerar pH-värdet ett par gånger i veckan när det badas mycket. Inte speciellt betungande.

Tänk, det var sista delen om megaomgörningen som pågick 2008-2012 det! I nästa del blir det skära blommor i överflöd! Alla delar i Historien om vår trädgård finns HÄR om du vill läsa från start. 🙂

Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar en fortsatt fin helg och kommande vecka! Nu blir det allt ljusare och vi lämnar januari bakom oss.

7 tankar på “Hur vi fixade en pool i vår gröna oas – historien om vår trädgård del 13

  1. Oj, nu har jag suttit och läst om hela ert pooläventyr. Jag överdriver inte om jag säger att jag känner mig alldeles utpumpad bara av att läsa om allt jobb ni lade ner. Jag är så, så imponerad. Att ni valde att gräva och göra allt för hand. Och att planeringen blev så bra, att den håller än idag. Det var roligt också att se allt från ovan. Hade ingen aning om att uppvärmningen gick till på det sättet. Och hur ni gör med den på vintern. Bilden med poolen och trådgården i snö är jättefin.
    Tack för att vi fått följa er trädgårdsresa. Det har varit ett nöje!

    Kram Anita

    • Tack Anita! 🙂 Vet du, det var inte utan att jag själv blev lite lätt matt när jag tittade på bilder…
      Men det är väl så där med stora projekt, antingen de är inomhus eller utomhus, att de har en förmåga att te sig ännu större efteråt än när man är mitt uppe i dem? Hade man vetat innan hur mycket jobb det skulle bli tror jag många projekt aldrig hade blivit gjorda.
      Själv är jag alltid full av beundran för de som renoverar gamla hus med allt vad det innebär av spännande överraskningar när de öppnar en vägg eller en mörk fläck visar sig i taket. 😉
      Jag har en del ”tysta” läsare som skickar meddelanden privat om våra omgörningar, så jag vet att de fyller en funktion och det känns bra. Jag kan fortfarande minnas den där känslan när jag spanade ut över vår gräsmatteöken och jag förtvivlat försökte förstå var jag skulle börja och hur många tusen växter det skulle behövas…! Att se hur fort träd växer eller hur det blev, med allt stök under tiden, tror jag är bra i denna lite ”glättade” värld.
      Kram Kristina

      • Ja jag har som sagt tyckt det varit väldigt roligt att följa er resa. Det har varit inspirerande och du har beskrivit allt så bra. Och visst är det ofta så med projekt. När man är mitt i dom är man så fokuserad. Det är efteråt man blir helt utpumpad 🙂

        Kram

  2. Badtokig som jag är så hade jag tjatt om pool i minst 30 år men när vi bodde i Stockholm var tomten alldeles för liten. När vi flyttade hit för 17 år sen och fick en jättetomt så började jag dock lite försiktigt. Det var ju så mycket annat som skulle fixas. Till slut var det dock dags och när jag hittade en kille som byggde glasfiberpooler här på Gotland så kunde Rolle inte säga emot längre…..
    Så precis som ni var det dags att välja plats. Den första vi funderade på var på södergaveln (där växthuset är nu) men det kändes lite ”off”. Den andra var utanför ingången på baksidan till verkstan´. Men vi kom snabbt på att den tillbyggnaden var det alldeles för låg, det skulle se konstigt ut. Och ute i själva trädgården med en bit att gå ville vi inte ha den. Nej, så nära altanen som möjligt och då bestämde vi oss för att bygga ut den smala delen och lägga poolen där – lite upphöjd. Då behövde vi inte gräva!
    Så killen och hans bror som gjorde glasfiberpoolen både byggde om altanen och la dit poolen – och med lite extra tips från dom så blev det helt fantastiskt bra. Man kliver upp ett steg på en ganska bred altankant runt poolen, sätter sig på nästa smala kant och svingar benen över ner i vattnet på sittkanterna inne i poolen. Perfekt! Så precis som ni är vi otroligt nöjda!!
    KRAM/Susie

    • Underbart Susie! Jag förstår precis lyckan när alla pusselbitar faller på plats och poolen äntligen står där! Vilken tur ni slapp grävandet och bra med hantverkare som gjorde det där lilla extra.
      Kram Kristina

  3. Trots att jag vet hur mycket jobb ni lagt ned och hur bra resultatet blev så är jag ändå matt när jag får se bilder och läsa om det. Framför allt den där raden om att samtidigt pågick andra arbeten i trädgården – såklart, jag vet ju vad ni båda går för 🙂 . Å andra sidan, vad gjorde vi utan våra barn och våra karlar? Deras arbetsinsatser är en stor bidragande orsak till att saker och ting alls blir av, eller hur?
    Kram ❤

Lämna gärna en kommentar, det är så roligt att ha kontakt med dig som läser här! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s