Det är dags att summera hur det gick med trädgårdsplanerna för året som gått. 2021 var planen att ”göra om och göra rätt” genom att börja plocka bort växter som inte fungerar i trädgården. Premiera växter som klarar torka bra, inte måste bindas upp och som vissnar snyggt… Och inte minst premiera växter som ger mat till pollinerare och småfåglar! Processen är påbörjad och fortsätter under 2022.

Den stora planen att göra om Stäpprabatten ut mot gatan fick tyvärr läggas på is. Det regnade inte en droppe på sex veckor i maj och juni och det gjorde det helt omöjligt att börja gräva upp växter och flytta om. Frustrerande först innan beslutet väl var fattat att skjuta fram det till 2022. Det är så mycket vårlök i rabatten att jobbet enbart kan göras i maj när det syns var krokusar och tulpaner är samtidigt som de sena perennerna börjar spira.

Beslutet att ge dahliorna mer utrymme i Solrabatten blev däremot riktigt lyckat! De trivdes utmärkt i solen och bildade ett hav av blommor tillsammans med zinnior, lejongap och andra snyggingar. Dahliorna klarade sig nästan oskadda från snigelattacker och jag kunde plocka massor av buketter.

Planen var också att beskära lite fler träd och buskar under 2021, men det varken hann, orkade eller ville jag, så det får bli ett annat år. Den nya vinterbeskärningen av rosorna fungerade utmärkt för ‘Gislaine de Feligonde’ som blommade överdådigt, medan ‘Mme Alfred Carrière mest såg lidande ut och inte alls ville skjuta nya skott..

Maken fixade en hel del snickarprojekt under 2021, både planerade ”pallar” under vattentunnorna, en trappa så jag lättare kan komma upp i trädgårdskomposten och en ny kruktrappa till pelargonerna.

Maken gjorde också om sargerna på de upphöjda grönsaksbäddarna så jag åter når ända in till mitten av bäddarna. När vi flyttade ut och snigelsäkrade sargerna härom året bytte jag tyvärr ett problem till ett annat. Sniglarna? De fångade vi med ölfällor när vi såg angrepp. Brädorna som togs bort återanvände vi till de andra snickarprojekten. Att gå över till treårig växtföljd i de upphöjda bäddarna och bara odla sallat, dill, persilja med mera i den skuggigaste bädden vid rosenportalen fungerade fint.

Min förhoppning om svamp redan i höstas blev det tyvärr inget med. Men lådorna där jag planterade svampmycel, trädgrenar och träspån får förstås stå kvar några fler år. Än ger jag inte upp!

Vårt bambustaket som vi monterade för en del år sedan (för att hejda de värsta vindarna från närliggande åkrar och en del ogräsfrön) hade börjat gå sönder. Metalltrådarna som det är vävt med rostar helt enkelt sönder. Maken snickrade därför fast ribbor som förankrades i de bakomliggande stolparna. Förhoppningsvis smälter ribborna snart in när de grånar i färgen. I år har staketet inte gått sönder i höststormarna! Hurra!

Några fler växtstöd i armeringsnät tillverkade jag inte, i stället började jag använda dem på ett annat sätt och flyttade vidare till nya växter allt eftersom säsongen gick. Räckte nästan till allt jag ville ha dem till. Gillar dem mycket bättre än andra stöd, lätta att flytta och ”hägna in” växter som gärna lägger sig ner.

2021 var ju vårt husbytarår, men planerna på att byta med en fransk familj fick till slut läggas på is när vaccinationsprogrammet sköts framåt. Familjen vi skulle ha bytt med var yngre än vi och skulle inte hinna få sin andra spruta, så det var inget att diskutera. Men vi semestrade i Sverige desto mer i stället. I maj gjorde vi ett kortbyte med en familj som ville hälsa på släkt och vänner i Skåne på ett coronasäkert sätt. Vi passade på att få några fina och lugna dagar i Stockholm och hälsade på Anni och Nora utomhus. Passande nog hade paret Orre också öppen trädgård (deras trädgård har jag visat bilder från HÄR.)

I augusti hade mamma hyrt gulligaste stugan utanför Falköping och vi kunde ses några dagar (store sonen stannade hemma och passade husdjur och trädgård). Mammas och hennes sambos trädgård är inspirerande på många sätt, så det blev många promenader där både ensam och i sällskap. Vi återvände också till stenmurslandskapet där forna generationers slit för en bättre odlingsyta imponerar. Dessutom hann vi med ett besök på Läckö slott där jag spenderade mest tid i den vackra och produktiva köksträdgården.

På vägen hem stannade vi till i Göteborg och jag prickade av exakt det jag brukar göra på våra semestrar i Frankrike: åt på restaurang, fikade, köpte fina block, choklad och köksprylar.

I övrigt var det ju ett år med många inställda arrangemang: något riksmöte i Skåne med Trädgårdsamatörerna blev det inte (i alla fall inte de närmaste åren) och andra trädgårdsmässor lyste också med sin frånvaro. Fast en kom vi faktiskt iväg till: när Österlen Garden Show flyttade sin från våren till hösten hann vi ju med att åka iväg och lyssna på Tareq Taylor, Annette på Boäng och Anders Stålhand. Och handla växter så klart! Många spännande fleråriga grönsaker, ett japanskt vinhallon och en del annat.

Barnens före detta lekhus, de sex kvadratmeterna i det största fågelhuset, tog jag mig däremot an i somras. Vi bytte det gamla fönstret till ett större av bättre kvalitet, för att få in mer ljus i trädgårdsrummet. Det gamla fönstret ska bli drivbänkar så småningom.

Sedan målade jag om de puderrosa och guldiga väggarna i en grön kulör, inredde med loppade möbler och återanvänt från trädgårdsboden. Men tyvärr blev inte väggkulören bra. I verkligheten tycker jag om den, men på foto blir den helt fel. Och det stör mig, eftersom jag vill ha rummet som ”fotostudio” till buketter och blomsterstilleben. Ni vet ju alla hur svårt det är att få blåsippor att se rätt ut på bild, det är likadant med den här gröna kulören som är en varm mörk buteljgrön i verkligheten, men ser trist grågrön ut på foto. Det är svårt att tro på bilden nedan, men väggkulören matchar alltså glasvasen… Ommålning står på listan 2022.

Projekt jag hoppades göra men inte hann, orkade eller ville: Bygga ett bokbytarskåp, snickra något som döljer de två stora soptunnorna (ja, de är faktiskt på plats nu!), lägga in och uppdatera växtnamn på bloggen och byta ut växtskyltar i trädgården. Min ambition om att fortsätta med serien Historien om vår trädgård fick jag också lägga på is redan i våras. Olika anledningar gjorde att jag inte hade vare sig ork eller lust att stå vid datorn. Vi får se vad som händer 2022, förhoppningen är att i alla fall uppdatera berättelserna under Trädgårdsprojekt.

Men sedan är det ju alltid projekt som dyker upp utan att ha funnits på någon lista i januari… Som omgörningen av Bärlandet som maken och jag kom halvvägs med i höstas. Vi tar bort en del buskar med vinbär och krusbär nu när barnen inte dricker så mycket saft längre. Istället har jag nu fått plats med två spaljerade päronträd, ett ‘Moskovskaja’ och ett ‘Pepi’.

Maken har också snickrat en ny stor arbetsbänk till mig, men den ska jag visa när den är helt klar. Att hitta en plåtfirma som hade tid att fixa överdelen utan att ta ockerbetalt visade sig vara skitsvårt.

Vi fixade också mer regnvatten att vattna med när vi kopplade in tunnor på fler ställen och ledde vidare vatten från fågelhusets tak till naturliga dammen, något som instakontot platsförvattnet till min glädje uppmärksammade.

HÄR kan du läsa om mina förhoppningar och planer inför trädgårdsåret 2021.

Grattis om du orkade igenom detta megalånga inlägg! 🙂 Önskar en fin helg och januarivecka, titta gärna in hos Trädgårdsfägring! Det är passande nog är veckans tema ”Året som gått”.