Det är dags att blicka in i framtiden, eller i alla fall in på det alldeles färska året, och fundera kring vad som ska ske i trädgården eller som är relaterat till den.

Allra först på trädgårdsåret står ett besök i Varberg 14-15 januari. Trädgårdsamatörernas Hallandskrets anordnar som vanligt Trädgårdsfest mitt i vintern. Förutom att träffa mamma och andra trädgårdsvänner ska jag lyssna på inte mindre än fem intressanta trädgårdsföreläsningar om bland annat Gerben Tjeerdsmas växtfavoriter och orkidésläktet Cypripedium. (Arrangemanget är öppet för alla och är någon intresserad av att veta mer finns anmälningsinfo ovan i länken. Det finns fortfarande några platser kvar.) Våririsen ‘Splish Splash’ på bilden nedan har jag köpt av Gerben en annan vår.

En vecka senare, 22 januari, är det dags för nästa intressanta föreläsning, då besöker Peter Linder från Linders plantskola Trädgårdsamatörernas Blekingekrets och berättar om intressanta och ovanliga buskar och träd. Det var via Linders ”superlista” som jag förra året fick tag på flera lite ovanligare träd som franklinian med de vackra höstfärgerna (bilden nedan), kaki och kinesisk toon.

Förra årets projekt att göra en ny stig genom Vårlunden kom en bit på väg, sedan dog min mammas sambo och vårens prioritering blev en helt annan. 2023 är tanken att fortsätta där jag slutade och under året som har gått har jag också kommit fram till hur nästa etapp ska se ut. Jag får se hur långt jag hinner 2023, det är många vårlökar och småplantor som ska grävas upp och flyttas och en begränsad tidsperiod när det går att göra.

Ännu ett träd kommer (förmodligen) att få lämna trädgården efter över 15 år och ge plats åt ett nytt. Det har inte varit ett lätt beslut, för det är den fina lilla kastanjen ‘Koehnei’ på bilden nedan som har bott klart här. Men mer och mer har torkat bort i grenverket, den har stora frostskador på stammen och varje höst vissnar löven så otroligt fult. Om det går att få upp rotklumpen på ett bra sätt kommer jag att klippa tillbaka kronan och flytta trädet till ett mer undanskymt ställe.

Kastanjen kommer att efterträdas av jasmintry-trädet som har vuxit till sig rejält på framsidan under ett par år. Det är som finast sen höst när det blommar och kommer att se så mycket snyggare ut mot fonden av ullungrönnens och blomsterkornellens höstfärger. Ett besök hos Mandelmanns trädgårdar visade att jasmintryn blir betydligt högre än vad jag hade räknat med, de hade flera exemplar som var fyra meter höga. Nu får den möjlighet att utvecklas och växa sig så stor som den kan. (Och på köpet underlättas mitt ”gångprojekt” genom vårlunden när inte kastanjen står i vägen där jag vill dra gången…)

Vid ingången är det just nu mycket tomt och rabatten är en enda lerig yta. Kornellen ‘Midwinter Fire’ har lämnat. När den klipptes ner för att föryngras vårvintern 2022 skickade den ut fler än tjugo rotskott. Så den ville jag inte ha kvar, trots att den är jättesnygg. Inte heller fick hybridkejsarolvonet ‘Dawn’ stanna, den har jag njutit av i tjugo år, men busken har varit riktigt risig och blommat dåligt de sista åren. Nu ska i stället sammetshortensian och tibasten ‘Eternal Fragrance’ som står kvar i rabatten få sällskap av franklinian samt japanskt olvon ‘Kilemanjaro Sunrise’ (bilden nedan) som börjar bli för stor där den står i Trädhörnet.

På andra sidan gången vid ingången ska glasbärsbusken flytta in (när jasmintry-trädet väl har grävts upp). Glasbärsbusken mådde inte bra under torkan sommaren 2022 och behöver få en mer skuggig placering där den också får mer fukt. Den vackra hängande japanska lönnen ‘Ryusen pendulum’ som också står där ska även den få flytta, den får nämligen inga höstfärger när den står i skuggan. Vi får se var jag kan hitta en bra plats till den… Det har jag ännu inte landat i. I nödfall får den bo i kruka ett år medan jag funderar.

Efter förra årets jätteomgörning av Stäpprabatten och Pionrabatten känns omgörningen av Skära rabattens två delar som ett miniprojekt. Redan hösten 2021 grävde jag upp alla höstblommande växter som höstflox och sköldpaddsört. Till våren ska jag gräva upp alla vårlökar och stuva om lite bland växterna som står kvar. En del växter har dött och andra spridit sig lite väl bra. Eftersom jag inte vill gräva sönder tulpanlökar eller blanda olika sorters vårlökar så gör jag projektet i ett par etapper.

Det är ju så att om något ska flyttas i trädgården så blir det ofta rena 15-pusslet… 🙂 Men för mig är det detta som är att förvalta trädgården: att göra det bästa med det som redan finns här. Det innebär ibland att ta bort det som inte trivs eller har dött och flytta annat som skulle passa bättre på en ny plats. Det mesta går att flytta bara det görs vid rätt årstid och får vatten.

Vatten ja… Under 2022 kopplade vi in ännu fler regntunnor i trädgården och nu är det bara ett enda tak kvar där vi inte skördar regnvatten: garagetaket. Det har sitt stuprör inne i garaget och det gör det lite bökigare att koppla in tunnor på utsidan, men i år ska vi göra ett försök. På andra sidan garageväggen finns nämligen både vinrankor och björnbär som vi därmed skulle kunna vattna med regnvatten. Ännu en klurig lösning ska funderas ut. 2022 använde vi droppslang i Solrabatten och det fungerade utmärkt när regnvattnet tog slut och vi var tvungna att vattna med dricksvatten. Nu blir det droppslangar i alla upphöjda grönsaksbäddar och i bärträdgården där vi har vinbär, krusbär och hallon. Då kan vi vid behov stödvattna med betydligt mindre mängder vatten.

Under torrsommaren 2022, när vi knappt fick något regn på tre månader, började jag gräva upp växter som inte klarar torrperioder. Varför förlänga plågan när det finns så många växter som är fina även en torr sommar? Och torrt lär det bli fler år framöver, så jag anpassar trädgården redan nu och minimerar den konstgjorda andningen av prydnadsväxterna.

2023 ska jag odla både mer och mindre ätbart, hur underligt det än låter. Jag ska odla mer som ger skörd tidig vår och på hösten och mindre mitt på sommaren. Under 2022 kartlade jag hur mycket vi skördade genom att väga all skörd. Resultatet berättar jag om HÄR. Jag fortsätter väga skörden även i år, det ska bli spännande att se hur mycket det blir i år och hur det fördelar sig på olika månader. I år ska jag också ta en titt då och då på vad bär, frukt och grönsaker som jag odlar hade kostat att köpa.

För 2023 blir förhoppningsvis ett byta hus-år. Efter ett uppehåll 2021 på grund av pandemin ser vi fram emot att åter få komma till Frankrike. Ännu är inget klart med vilken familj som kommer till vår hus och vart vi ska bo, men det är ju lite av charmen och utmaningen med att bo gratis hos någon annan. Vissa år får vi napp på andra mejlet, andra år tar det tjugo förfrågningar innan vi hittar rätt. Det fina huset på bilden nedan bodde vi i 2017.

Jag har också kommit fram till att fler trädgårdssysslor ska blir ”vartannat år-uppgifter”. Då hinner jag längta lite efter dem (precis som vi njuter av att vara hemma i vår gröna oas respektive åker på långsemester). 2023 ska jag inte så lika många sommarblommor (i praktiken blir det nästan bara dahliorna som jag håller liv i) och jag ska minska mängden grönsaker som behöver passning när vi är iväg. Däremot ska jag samla fröer i trädgården och skicka in till STA:s frölista för att 2024 kunna så kallsådder och få fram nya perenner till trädgården. Hemmaåret ska jag sedan så fler sommarblommor och grönsaker och öppna trädgården för besök under Tusen Trädgårdar.

I förra årets planer skrev jag att min tjänst på jobbet hade gjorts om, igen, och att jag inte var odelat glad över det. Efter ett år har jag hittat något mer balans i en tjänst som är både stressigare och rörigare än den förra. Samtidigt är den på vissa sätt också mer utvecklande, så det är komplext. Jag tror på att vara öppen med min chef vad jag ser som svårigheter och försöka hitta lösningar, inte gräva ner mig i det som har varit.

Jag har nu tre ansvarsområden där två av dem delvis överlappar tidsmässigt, det är det som är det röriga, där vissa perioder blir stressigare än vad jag egentligen vill ha det. Under vintermånaderna är min huvudsaklig uppgift att arbeta med företagets miljöredovisning och andra inneuppgifter som fungerar bra att göra under vintern. Vår till höst jobbar jag parallellt med att utveckla stadsodlingarna och utemiljön. Det sistnämnda handlar denna gång framför allt om att internutbilda och stötta kollegor så att ogräsrensning, beskärning och andra uteuppgifter görs rätt tid på året och på ett bra sätt. De bitar jag ser som utvecklande för egen del är framför allt att jag kommer att kunna jobba med att skapa mer biologisk mångfald (på bilden nedan hjälper arborister till med att säkra träd vid en gångväg. Den döda veden läggs i en så kallad faunadepå och en del träd blir kvar som högstubbar).

Men nog om jobbet. Under 2023 hoppas jag få träffa många trevliga människor och lära mig mycket nytt. 30 juni är det dags för Riksmöte med Trädgårdsamatörerna, denna gång i Uppsala med omnejd. Det blir tre dagar med inspirerande trädgårdsbesök, möten med kunniga och nyfikna trädgårdsmänniskor i alla åldrar och en avslutande plantmarknad full med växter som inte vanligtvis finns i den lokala plantskolan. Kanske ses vi i Uppsala?

Efter riksdagsvalet skrev Maria Soxbo ungefär så här ”i dag sörjer vi, i morgon engagerar vi oss”. Så det har jag valt att göra. Jag delar med mig av kunskap och står upp för vad jag tycker både privat och i sociala medier. Tillhör du skaran som tycker det är obekvämt att säga vad du tycker? Glöm inte att tystnad alltid är ett ställningstagande. I vår kommer jag tillsammans med två andra att prata om ”Odling för hopp och läkande” i ett samarrangemang med Naturskyddsföreningen och Hälsoträdgården i Kristianstad. Om du bor i närheten och är intresserad av att diskutera vad odling ger dig nu och i morgon, notera gärna 29 april.

Men redan innan det, 22 februari, har jag sagt ja till att föreläsa om vår trädgård på temat ”från gräsmatteöken till blommande grön oas” i byn där vi bor. Det är mitt sätt att lokalt dela med mig av inspiration och klimatsmarta tips till de som bor här. Det ska bli spännande, och ska jag inte sticka under stol med, även lite nervöst.

Till våren blir det också ett längre besök hos mamma för att ge henne en hjälpande hand med vårbestyren i trädgården. Det är inte så enkelt ens för mig att veta vad som är vad i en samlarträdgård, men jag ser åtminstone skillnad på fröplantor och rena ogräs och om inte annat har jag enklare att krypa in mellan växter och buskar och komma åt. Trädgården – som mamma och hennes sambo byggde upp under 25 års tid – är speciell med sin blandning av pioner (varav många Itoh-hybrider), barrväxter och små alpiner. Den kommer att fortsätta utvecklas på olika sätt. För 22 år sedan kom mamma och hennes sambo till vår trädgård och hjälpte oss att rensa ogräs, fixa och beskära – nu går hjälpen i motsatt riktning. Maken följer med och hjälper till att bygga två olika ”skörda regnvatten”-lösningar hos mamma.

Sist bland funderingarna inför 2023 är solcellerna. Sedan våren 2022 täcker de hela södersidan på hustaket och det ska bli mycket intressant att se vad panelerna producerar under ett år, både under sommarhalvåret och vinterhalvåret. Hur det går med garantin är just nu en helt öppen fråga – i slutet på 2022 brakade hela det stora företaget in i en megakonkurs. Vi hade ju åtminstone turen att få det vi betalade för, jag lider med de villaägare som betalat stora pengar och inte fått sina solceller.

Önskar er en fin Trettondagshelg! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra bloggare skriver om nu i januari. Veckans tema är passande nog En ny trädgårdssäsong.