Det här är ”förordet” till vårt absolut största och tidsmässigt längsta projekt i trädgården. Det omfattade hela östersidan, hela södersidan och halva västersidan av trädgården. Vi påbörjade det 2008 och avslutade det 2012.
2006. Före omgörningen av södersidan. Gräsmatta, en skruttig gammal veranda och en liten plaskpool i solen.
2016. Tio år senare såg det ut så här. Grusgångar, ett stor lundområde under de gamla fruktträden, upphöjda odlingsbäddar och en stor pool för tonåringarna och deras vänner.
Allt började med att de två äldsta barnen ville ha en egen pool – en sådan man kunde simma i – och vilka badsugna barn vill inte det?! Maken och jag som inte är så pigga på att åka iväg och bada såg framför oss somrar utan tjat om att åka på badutflykter. Vi började allt mer prata om att satsa på en pool.
Vi vred och vände på de få tänkbara platserna där en stor pool både skulle få plats och få tillräckligt med sol. Vi enades till slut om att södersidan av huset, nära trädäcket utanför köket, skulle bli bäst. Det innebar å andra sidan mest jobb… För någon tom cirkel på nästan fem meter i diameter på den tänkta platsen var det då rakt inte!
Här skulle poolen ligga. Det här är lite av det som behövde flyttades. Blåregnet hamnade i Solrabatten och de flesta perennerna i nya planteringar.
Jag började lägga upp Flyttplanen med stort F. När Trädhörnet gjordes i ordning 2004 kom fågelhuset att ligga lite för nära den staketspaljé och trädäck som vi byggde 2000. Vi var tvungna att göra så för att fågelhuset inte skulle hamna för nära tomtgränsen och kräva bygglov. Planen att göra om den här delen av trädgården hade alltså funnits ett tag.
Så här trångt var det mellan rabatten vid staketspaljén och fågelhuset. Omgörningen av hela södersidan skulle se till att helheten blev bra.
Målet var att poolen skulle vara badbar när minsta barnet hade fyllt fem år, 2012. För att åstadkomma det gällde det att planera:
- När växter kunde flyttas
- Vart de skulle flyttas
- Vilka växter som skulle behållas
- Vad vi behövde komplettera
Steg för steg de kommande tre åren (2008-2010) flyttades träd, stora buskar och hundratals perenner och högst sannolikt tusentals vårlökar. Den stora fördelen med att flytta stora buskar och perenner var förstås att de nya rabatterna såg ”klara” och uppvuxna ut redan året därpå. 🙂
En rad nya delar i trädgården kom till under den här femårsperioden (och kommer att få egna inlägg framöver i Historien om vår trädgård):
- Lundområdet under de gamla fruktträden
- De upphöjda odlingsbäddarna vid österväggen och sparrisbäddarna på södersidan
- Den upphöjda Solrabatten på södersidan
- Den långa böljande Dagliljerabatten i utkanten av Trädhörnet på västersidan
- Örtagården med vattenstenen och den långa Spaljérabatten på västersidan
- Den nya långa rabatten utanför Stora trädäcket på västersidan
- Poolen och poolområdet
Att göra de här förändringarna var stundtals rena ”femtonpusslet”, ni vet när man flyttar en bricka för att kunna flytta nästa till rätt plats? Växter kunde inte flyttas eftersom det nya stället där de skulle ner inte var i ordningställt och så vidare.
Gräsmattan försvann i rasande takt och nya gångar anlades och singel till dem kärrades in med skottkärra. Äldsta barnet hade börjat skolan och syskontrion kunde gå till lekplatsen ett kvarter bort på egen hand, alltså ”behövde” de inte inte en massa gräsmatta att springa på i trädgården.
Vi slet ut åtskilliga skottkärror de närmaste åren. Eftersom vi tidigt anlade häckar gick det inte att komma in i trädgården med maskiner. All jord som skulle grävas ur för poolen grävdes och kördes ut för hand. Sedan skulle krosskrus och sättsand kärras in…
Att grannarna och andra som passerade förbi undrade vad vi egentligen höll på med behöver jag knappast skriva! Det undrade vi själva också då och då när omfattningen av vad vi höll på med kom ifatt oss. En del undrade varför vi inte var med på allra första Tusen Trädgårdar 2010: det här är varför! Halva trädgården var uppgrävd, det var byggkaos typ överallt!
Det relativt nya trädäcket skulle byggas om och bli större = många skottkärror ut med jord och många in med sand. Barnen tjänade många extraslantar på att lasta sand i skottkärrorna medan maken och jag körde in dem i skytteltrafik och tömde…
Och sedan var det ju själva trädäcksbyggandet då som maken gav sig i kast med sommaren 2011. Det blev klart precis innan vi åkte på en mycket välbehövlig semester till Frankrike, för övrigt vår allra första byta hus-semester.
I juni 2012 kom så poolen på plats, barnen var så glada som bara barn i den åldern kan vara, och en fem år lång renovering av drygt halva trädgården kunde avslutas!
Kvittot på att det inte bara var vi som tyckte att trädgården blev fin efter omgörningen fick vi i augusti 2012 då vi var med i den andra upplagan av Tusen Trädgårdar. Hundratals personer passerade genom vår trädgård den dagen – det var allra första gången vi hade öppet för allmänheten – och det var underbart att träffa så många trädgårdsälskare som förstod vad det var vi hade åstadkommit.
De besökare som jag minns bäst så här efteråt är paret som när de tog adjö efter ett flera timmar långt besök sa att de hade tänkt åka runt och titta på fler trädgårdar, men när de kom till vår trädgård så kände de inte att de behövde det. De hade ju kommit till en grön oas.
Tidigare delar i serien om vår trädgård hittar du HÄR.
Kristinas oas 
Alltså vilket jobb ni har lagt ner, är så imponerad! Men så verkar ni ha det som gemensamt intresse, vilket jag tror är förutsättningen för att lyckas så bra som ni gjort! Ser fram emot fler avsnitt!
Kram Gunilla
Tack Gunilla! Maken sa när han läste igenom inlägget innan jag lade ut det att han blev helt matt av att läsa det… 😉 Skämt åsido, ibland är det tur att man inte riktigt förstår omfattningen förrän efteråt. Och ja, vi är två om det, helt nödvändigt när det blir så mycket sidoprojekt som det här!
Kram Kristina
Jättekul att läsa och att du dokumenterat så bra med bilder. Som hus- och trädgårdsägare känns det så bekant, projekt som påbörjas och växer utan att man egentligen vet hur. Men en trädgård blir ju aldrig klar så vem vet vad som väntar runt hörnet….
Allt gott. Ulrika
Det ena brukar ju onekligen följas av det andra, så att säga… 😉 Speciellt i trädgårdar. Men det här projektet med alla olika delar fick ta sin lilla tid. Det väntar nog ett och annat runt hörnet framöver, för klar blir man ju som sagt aldrig med en trädgård. 🙂
Jag har ju vetat att ni lagt ner ett enormt jobb men när jag läser det här … oj, jag blir verkligen imponerad! Och vet du, jag blir trött i både armar och ben bara av att läsa allt ni gjort 😉 Mycket bra beskrivet! Jag känner riktigt hur mycket jobb det var men också känslan av tillfredställelse när det var klart. Och hur bra det blev. Och bara det som paret sa som besökte er trädgård var ju belöning nog. Och barnens glädje förstås 🙂
Kram Anita
Ja, man inser när man börjar gräva hur väldigt lite jord som får plats i en skottkärra… Men vi gjorde som sagt det här jätteprojektet under ganska många år för att det skulle bli hanterligt.
Det roliga är att de här delarna av trädgården har ”hållit” bra under de 8-12 år som gått och det känns förstås bra. Inte minst så används poolen mycket av tonåringarna och deras vänner och det är ju precis så vi hoppades att det skulle bli. 🙂
Kram Kristina
Som jag känner igen mig! Stora projekt kräver både tid, planering och ömma muskler, men så skönt när allt är klart och det blev bra!
Många andra hade nog offrat lite häck och andra växter och kört in med maskiner för att det skulle gå fort istället, men ert sätt gav ju ett mycket bättre slutresultat!
Tack för ett intressant och bra inlägg!
Kram Nora
Tack Nora! Du har helt rätt, de flesta hade nog offrat häckplantor, men vi hade ju dessutom träd innanför häckarna som stod ”i vägen”. 😉 Så skottkärra blev det…
Det är intressant att titta tillbaka och se hur det blev och det är ju slutresultatet som gör det värt mödan. Och ni vet ju om några vet ju hur det är med skottkärror! Och har dessutom en kuperad tomt.
Kram Kristina
Gräva ut för en pool för hand – ja, jisses ni är ju helt galna 😀 Visst är det tur att man inte alltid inser vad det är man gett sig in på utan bara fortsätter och fortsätter. Att se tillbaka på sådant man åstadkommit är väldigt mycket bättre än att sucka över det man har framför sig.
Femtonspel är en beskrivning vi ofta använder här hemma också. Logistik är ju intressant och klurigt, jag tänker ofta på det vid stora vägbyggen – typ Slussen här i stan.
Hoppas att föräldrarna också har förstånd att vila i den där poolen ibland?
Kram!
Nu var det ju ”bara” 30 cm djup som skulle grävas 😉 men lite galet var det absolut! Men det gick.
Slussenbygget är väl verkligen ett fentonpussel som heter duga! Hu!
Mycket sällan vi vuxna använder poolen, är inte så intresserade av att bada utomhus. Men sitta i skuggan med något gott att dricka är trevligt. Och tjat om att åka och bada har vi aldrig haft, helt underbart. Tänk så många sköna timmar i trädgården jag har fått ”extra” under åren. 🙂
Kram Kristina
Ett oerhört jobb! Ni har verkligen varit målmedvetna och uthålliga och så blev det ju verkligt bra också.
Allt gott
/Anette
Tack Anette! Tur man inte alltid inser vad det är man ska göra… 😉 Men det blev bra i slutändan och vi gillar vår nya del i trädgården.
Pingback: Lundens tid – historien om vår trädgård del 8 | Kristinas oas