Igelkottsungar, jobbförändringar och min nya trädgårdsinspiration

Bild

Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.


Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.

Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.

Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )

Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.

Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…


Vår kisse…


Utbytesfamiljens kisse!

Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:

För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!

Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.

I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)

Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.

Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!


Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.

Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!

I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.

Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!

Upphöjda bäddar och blommor på rymmen – inspirationsinlägg nr 10

Bild

Jag har kommit fram till det sista inlägget från utställningsträdgårdarna på trädgårdsfestivalen i Chaumont sur Loire.

Den här trädgården heter L’homme qui aimait les fleurs – mannen som älskade blommor och är skapad av studenterna Jeanne Martin, Coralie Michel, Julien Magnan, Franck Masanell och Guillaume Nouvellon tillsammans med sin lärare Charles Moreau.

Det första som möter besökaren är de här höga lådorna med växter på ”taket” och långa rankor som hänger ner på sidorna. Marken är bar och inte ett ogräs finns i sikte.

Där uppe sträcker sig blommorna mot solen och långa rankor från bland annat jasmin och klematis hänger ner över kanten. 

Eller som här, passionsblomma.

En vacker lilablå näva, förmodligen ‘Rozanne’, och bakom den irisblad.

På de lägre lådorna syns blandningen av växter bättre. Olika bladformer och blommor kompletterar varandra.

Struktur, raka hörn och så frodiga vackra växter som väller ut över kanterna. Vi som har ett flertal upphöjda odlingsbäddar i trädgården gillade förstås den här utställningsträdgården, inte minst för att de uteslutande hade använt sig av olika gröna, grå och lila toner i planturvalet.

En svagt sluttande träramp leder upp till en utkiksplattform längst bort i trädgården.

Uppifrån utsiktsplatsen kan man se ut över hela trädgården.

Och det är nu man lägger märke till hur det strikta och fyrkantiga bryts upp av växter som sprider sig mellan de upphöjda lådorna. Lådorna är också lägre här och verkar sakta sjunka ner i marken.

Växterna väller liksom ner över kanten och sprider sig vidare mellan lådorna…   

Programbladet berättar en saga om den här trädgården. Jag har valt att lägga den sist i inlägget för jag upplevde själv att mitt intryck av trädgården blev ett annat när jag efteråt läste den. Avgör själva om ni ändrade uppfattning. 🙂

Det var en gång en man som älskade blommor. Han älskade dem så mycket att han samlade alla blommor i hela världen bakom murar och satte dem på piedestal. När det var gjort utropade han sig själv till Blomsterkung.

När mannen dog och hans kropp blev till mull kom nya blommor fram där han begravts. Deras frön spred sig mellan kolumnerna av insamlade växter och sakta bröts det strikta upp i lösare former.

Berättelsen om trädgården avslutas med de tankeväckande orden ”Mannen hade glömt det viktigaste: de må vara ömtåliga, små och kortlivade, men blommor är gjorda för att spridas och utvecklas.”

Nästa vecka är det dags för det avslutande inspirationsinlägget för i år. Då får ni som gillar Piet Oudolf ert lystmäte. Tidigare inspirationsinlägg hittar du HÄR.

Våren dröjer, vi får längta lite till verkar det som. Önskar en skön marsvecka, vilket fall som.

Från kaos till blommornas makt – inspirationsinlägg nr 9

Bild

Jag fortsätter besöken i utställningsträdgårdarna i Chaumont sur Loire. Veckans trädgård handlar om krig och fred, om kaos och en ny ordning, om före och efter. Trädgården heter Les fleurs prennant le pouvoir – när blommorna tar makten. Bakom den står Colombe Perrin, Erell Pencreac’h och Rozanne Moraux från Frankrike.

Trädgården var nog den av alla de 26 som väckte mest tankar och känslor. 2017 var ju året när terrordåden nådde oss även i Sverige på ett annat sätt än förut. Teamet bakom trädgården tog besökarna med på en resa från krig till fred, från kaos till en tid när blommorna har tagit makten. Det ska bli intressant att höra vad ni läsare tycker, risken är nog att det här är en trädgård där känslan inte går igenom bilderna. Men jag gör ett försök! 🙂

Vid ingången är det sobra färger, rost, kamouflagenät och en blinkning till Lennon…

Gången leder vidare. Grönskan växer delvis växer in genom kamouflagenätet, men färgerna är fortsatt dova.

Genom några smala springor i en vägg skymtar så plötsligt något annat. Färg. Ljus. Liv.

Besökarna får se mer och mer av innergården i utställningsträdgården.

De rostiga skärmarna blir nu bakgrund till innergårdens färgstarka blommor.

På väggen ovanför anisisopen syns de smala springorna där man fick en glimt av innergården.

Krig och kaos är över. Blommorna har tagit över. Det är vilt och vackert på samma gång.

Utställningsträdgården anlades i april och nu är det 1:e augusti. Klängväxterna har vuxit till sig och sensommarblommorna visar upp sina glödande färger. Längst bort skymtar utgångsportalen med ett draperi (så man inte ska se innergården vid ankomsten).

Innan vi lämnar trädgården tittar vi närmare på några av blommorna. Vackra böljande gräs uppblandat med bland annat jätteverbena, solhattar, anisisop, fackellilja, sommarljus, höstlilja, kransveronika och solbrud.    

Nästa vecka visar jag den sista trädgården från Chaumont och det inlägget är också det näst sista inspirationsinlägget för i år. Tidigare inspirationsinlägg hittar du HÄR.

I natt drömde jag att det regnade. Ett stilla, livgivande och doftande vårregn. Jag vaknade full av vårhopp, bara för att titta ut genom fönstret och se snön täcka trädgården fläckvis. Och termometern visade minus 2 grader.

Önskar en trevlig marsvecka, snö eller inte, här tänker jag ägna söndagen åt sådder. Inomhus, ska väl tilläggas. 🙂

Solhattar och rudbeckior i mängd – inspirationsinlägg nr 8

Bild

Det här blir ett inspirationsinlägg för de av er som liksom mig bara älskar solhattar och rudbeckior! 🙂 På den internationella trädgårdsfestivalen i Chaumont sur Loire fanns det två utställningsträdgårdar som båda hade dessa blommor i en central plats i sin design.

I utställningsträdgården L’agora av Justine Creugny, Clémence Mautouchet och Clémence Noury från Frankrike stod verkligen 2017 års övergripande tema Flower Power i centrum. Agora är det öppna torget i antikens Grekland. I denna trädgård demonstrerar växterna tillsammans med besökarna för demokrati. Tala, skrik, sjung – säg vad du vill säga i en megafon nära dig och skydda din rätt att kommunicera, din rätt att växa i frihet.

Den här trädgården tyckte jag mycket om. Blandningen av trädäck, svepande prydnadsgräs och färgstarka rudbeckior. Mmm, just my cup of tea!

Den andra trädgården med solhattar i centrum var denna, Tête-a-tête av Anna Rhodes, Martin Stevens, Melissa Orr och Ryan Morton från Storbritannien. Redan vid ingången tog nedanstående citat av Henri Matisse emot:

Välkommen till ett privat samtal där man som besökare får se blommorna ur lite olika vinklar. Här och var hänger växter ner från de stora upphöjda planteringskärlen.

Utställningsträdgården innehåller också en hel del grönt med olika bladväxter, ormbunkar och mossa.

Vilket hav av solhattar! Det är inte utan att man så här års längtar lite extra efter sol och utslagna blommor.

Nu går vi in i mars och ännu är det vinter kvar även här i södra Sverige. Jag fortsätter visa trädgårdar jag besökte förra sommaren i några veckor till. För tidigare inspirationsinlägg, klicka HÄR.

Grönt är skönt – inspirationsinlägg nr 7

Bild

Vi fortsätter bland de internationella utställningsträdgårdarna i Chaumont sur Loire även denna vecka. I fokus står två gröna trädgårdar – grönt är skönt! 🙂

Den här trädgården heter Les jardin des ombres et du repos – Skuggans och vilans trädgård – och är gjord av trädgårdsmästarna på Chaumont. Låga bänkar i svart granit och gröna trädormbunkar och andra växter med olika vackra bladverk. I bakgrunden höga bambu.

Regnbågsbräken, rödbladig fläder, dagliljeblad, mörkt ormskägg, kärleksört med mera. Klicka på någon av bilderna så kommer de upp i större format i ett bildspel.

Mer grönt blir det i nästa trädgård, Les coulisses de l’attraction, Attraktionens kulisser. Den är gjord av Adrien Ohlmann och Audrey Volpelier från Frankrike.

Första intrycket är det här: ett plank med ett titthål. Som en magnet dras man så klart till fönstret…

Och då blir synen denna: en mörk damm, vackra mörkblå Afrikas blå lilja och höga rutor (tror jag det är, rätta gärna). Och längst bort skymtar jag i en spegel som skapar en illusionen av djup.

Vyn från sidan ser ut så här:

Där fanns en liten sittplats där man kunde sitta och se på vattenspegeln.

Vyn från sittplatsen:

Avslutar med ett par detaljbilder på det som blommande i denna mestadels ”gröna” trädgård. 

Nästa veckas inspirationsinlägg fortsätter i Chaumont, då blir det två trädgårdar med förkärlek för solhattar och sommarrudbeckior. Tidigare inspirationsavsnitt hittar du HÄR.

Bland läkande örter och minnen av kraftfull kvinnokraft – inspirationsinlägg nr 6

Bild

Dags att styra stegen till den internationella trädgårdsutställningen i Chaumont sur Loire. Här är de 26 utställningsträdgårdarna uppbyggda i drygt ett halvår och det gäller att de klarar väder och vind. Personligen tycker jag bättre om den här typen av utställningsträdgårdar än till exempel Chelsea Flower Show, där allt drivs fram till att peaka under bara några få dagar. Det jag ser i Chaumont sur Loire vet jag är på riktigt, det är så här växterna trivs tillsammans.

2017 års utställning hade FLOWER POWER som tema, så alla trädgårdar anknöt på ett eller annat sätt till blommornas kraft.

Första trädgården ut: Le pouvoir des sorcières – häxans kraft – en hyllning till starka kvinnor och helande växter. Teamet bakom trädgården består av Sung Hye Park och Byung-Eun de Gaulejac från Korea.Färgtemat är röd-lila-svart och symboliserar kvinnors blod och kraft.

Lite magisk kraft får vattnet att droppa från ingenstans ner i kärlen. Som synes populärt bland besökande barn!

En organisk stol gjord av en stubbe och där inne skymtar ett skåp…

… fyllt med saker som kan vara bra att ha.

Inne blir ute, närheten till naturen är ibland total.

En mörk damm med läkeväxter runt om.

Och så blommorna… Kraftfulla! En blandning av perenner och växter som vi i Sverige odlar som ettåringar. Anisisop, salvia, rölleka, pelargon, alunrot, trädgårdsverbena, nepeta med flera.

Mmm, det var trädgård ett från utställningen det. Nästa vecka blir det en helt annorlunda trädgård från utställningen. Tidigare inlägg i serien hittar du genom att klicka HÄR.

Medan jag har drömt mig bort till soliga sensommarträdgårdar faller den regnblandade snön stilla därute. Men det är ju så februari är här i södra Sverige, den riktiga vintermånaden för oss.

Lejonens trädgård på toppen av en kulle – inspirationsinlägg nr 5

Bild

Längst uppe på toppen av en hög kulle ligger Donjon de Ballon. Runt det lilla slottet breder en fantastisk trädgård ut sig. Slottet, som egentligen är en befäst borg, började byggas för drygt tusen (!!!) år sedan, 1005. Tanken svindlar lite lätt. Vi pratar Vilhelm Erövrarens tid.

Den trädgård som man numera kan besöka skapades på 1960-talet av Jean Gueroult. På 1980-talet tog han ytterligare hjälp av trädgårdsdesignern Alain Richert. De fem olika delarna i trädgården speglar Donjon de Ballons långa historia:  Lindpromenaden, Lejonens borggård, Den medeltida trädgården, Utsiktsträdgården och Rosträdgården (fritt översatt från franskan).

Välkommen, nu stiger vi in genom den bastanta porten och tittar närmare på vad som döljer sig bakom höga murar och välklippta häckar.

Väl inne i trädgården vandrar vi i skuggan av lindarna och tittar på de formklippta figurerna. Det växer flera stora träd, inklusive ett tulpanträd, i den här delen av trädgården.

Väl ute i solen igen välkomnar lejonen till nästa del av trädgården.

Vi går in på borggården och den medeltidsinspirerande trädgården med sina låga häckar, örter och rosor.

Och ni vet hur det är, ibland hinner man inte äta upp alla äpplen, förlåt, fikon… För, ja, alla de där små mörka prickarna i gruset är stora fullmogna fikon. Fikonträdet var imponerande stort!

Inne på borggården hade flera olika rabatter fått en botten av flätade rep. Jag blev riktigt inspirerad av den här lilla detaljen som gav gängliga sommarblommor stadga, dolde bara stammar nertill och ramade in ormbunkarna.

Följ med, nu går vi genom en lövtunnel mot utsikten!

Det är när man ser den milsvida utsikten åt alla håll som placeringen av borgen för tusen år sedan blir fullkomligt begriplig. Fast i dag kan vi njuta av utsikten och inte spana efter annalkande fiendehärar.

Så, då går vi vidare mot rosträdgården och de olika smårum som finns där.

Ett sommarblomsarrangemang av det lite mer annorlunda slaget.

En plantering med en mängd olika växter i olika färgtoner och bladformer.

Och undrar man hur de klipper alla häckar och figurer kommer svaret på det här:

Häckar med vackra ”dalar” ramar in utsikten ut över nejden.

Idegransfiguren till höger väntar på häcksaxen…

Det finns så många olika växter i trädgården att det jag visar här, trots mängden foton, bara är ett litet fåtal. I trädgården finns nämligen – bland mycket annat – 70 olika sorters fruktträd, 110 olika sorters rosor, drygt 50 olika pioner, drygt 50 olika sorters olvon och drygt 40 olika sorters klematis!

Hej då Donjon de Ballon!

Det här var det sista inlägget från en ”privat” trädgård i Frankrike, nu tänkte jag ägna de närmaste fyra veckorna åt den internationella trädgårdsfestivalen i Chaumont sur Loire och några av de 26 idéträdgårdar som var uppbyggda under ett drygt halvår där. Missa inte! Mina tidigare inspirationsinlägg hittar du genom att klicka HÄR.

Önskar en trevlig februarivecka!