Igelkottsungar, jobbförändringar och min nya trädgårdsinspiration

Bild

Förra veckan kom vi hem efter 25 dagars roadtrip till Frankrike. Trädgården var något ”lurvig” efter bortavaron, så de sista dagarnas semester fick läggas på att i lugn och ro få den i ordning igen. Tack och lov hade det ju regnat under de veckor vi var borta, så allt var vid liv.
Uppröjning i den nästan överblommade dagliljerabatten. Massor av gula blad och överblommade stänglar hamnade i komposthögen.


Lurvigt värre! Det var knappt att det gick att ta sig förbi klematisrankorna på ‘Summer Snow’.

Vissa delar av trädgården var fina utan någon städning. Dit hörde dammhörnan.

Vartannat år åker vi på långsemester, vartannat år är vi hemma. För min del har semestern förstås inneburit ett flertal besök i fantastiska trädgårdar. En del har varit vackra, andra fulla av hundraåriga träd, mängder av hortensior, utsikt ”to die for” och så fanns det en som kom att betyda väldigt mycket för mig. Det var inte en trädgård som var den mest lättfotograferade, men jag blev golvad av hur jag upplevde den. Efteråt sa jag till maken att ”nu vet jag vad jag ska jobba med i vår egen trädgård de närmaste tio åren”. Jag ser fram emot att försöka skapa samma känsla i vår trädgård. (Den som är på insta och vill se trädgårdarna som jag visat med både filmer och bilder kan bara använda sig av taggen #kristinasoasfrankrike2019 )

Här kommer tre foton från trädgården som var skapad från absolut noll under tjugo års tid av två konstnärer utan trädgårdserfarenhet. Jo, det fanns växter som blommade också, men det var framför allt de vindlande gångarna genom halvskuggiga partier som jag inspirerades av.

Husbytet gick för övrigt utmärkt och den franska familjen var mycket nöjda med vårt hus och inte minst trädgården. Mamman beskrev den som ”Garden of Eden” där hon vandrade runt bland alla träd och blommor, matade djuren och plockade en massa ätbart. De gosade med vår katt och vi med deras. De var ganska lika till utseendet också…


Vår kisse…


Utbytesfamiljens kisse!

Själv höll jag på att dö sötdöden när mamman en dag skickade över den här bilden till mig och skrev att de hade fått nya vänner i trädgården:

För första gången på de 15 år vi har haft igelkottar i trädgården har vi ungar i år! Fyra stycken små sötnosar lufsar runt och äter fallfrukt, snäckor och en massa annat. När vi kom hem hade ungarna redan blivit självständiga och hängde inte ihop i klunga längre, men jag har sett mamman och två ungar samtidigt, om än med flera meter mellan sig. Bara att hålla tummarna att någon av dem klarar sig.Hur söt är den inte, vår lilla taggiga vän!

Nu är semestern slut, i måndags började allvaret igen. Visst är det fler än jag som känner av ”börja skolan igen”-syndromet på hösten? Jag kan komma på mig med att längta till att klä böcker i nytt papper, köpa pennor och pyssla ihop en kalender… 😉 Inte för att mina barn gör det här, dagens böcker är ofta digitala och kräver inget skyddspapper och kalendern har de i mobilen. Men jag kan längta efter terminsstart och nystart.

I år blir det det nystart för min del på mer än ett sätt. Precis innan semestern blev det klart att fördelningen av min tjänst kommer att förändras (självklart med mitt godkännande). För fyra och ett halvt år sedan började jag jobba med odlings-, utemiljö- och miljöfrågor på ett företag. Utemiljön har hela tiden varit den stora delen och odling och miljö den lilla. Nu blir det tvärtom. Miljö blir den stora delen och utemiljö och djur/stadsodlingar den lilla. (Vad gäller den sistnämnda så har jag fått en medhjälpare som numera sköter mycket praktiskt kring djurens skötsel och anläggandet av nya stadsodlingar. Hela odlingssatsningen har mer än fördubblats sedan jag började, så det behövdes.)

Från att ha jobbat mycket utomhus i flera år ska jag åter jobba inomhus till största delen. Och det känns både lite nervöst, men också väldigt bra. Jag får nästan ett nytt jobb att fortsätta utvecklas i, utan att byta arbetsgivare. Miljö- och klimatfrågor är ju en oerhört viktig del för oss alla, antingen vi vill det eller inte, och för de allra flesta företag en allt större del av verksamheten.

Första arbetsveckan blev precis så fullspäckad med möten och nya projekt som jag hade gissat att den skulle bli, men det känns bra med nya utmaningar som just nu omfattar ungefär allt mellan att planera en workshop för femteklassare på tema miljö till att sätta mig in i ett pågående EU-projekt som ska presenteras på engelska inför andra deltagare nästa månad. Omväxlande var ordet!


Morgonrodnad i onsdags när jag klev ut på trappan för att ta elcykeln de 13 kilometrarna till jobbet. Den här bilden är inte fixad färgmässigt det allra minsta. 🙂 Det var sååå vackert längs cykelvägen när solen steg på himlen och dimslöjorna lättade.

Så lagom tills jag hade vant mig vid att ta hand om min trädgård på ett annat sätt, när jag nu jobbade med utemiljö hela dagarna, så kommer den åter att bli min avkoppling när jag kommer hem. Och det känns spännande det också!

I höst kommer maken att vara borta mycket i jobbet och det blir barnen och jag som ska få vardagen att flyta. Och efter över fem år med matkasse har vi beslutat oss för att börja handla och laga mat efter eget huvud igen. Vi sadlade om från vanlig matkasse till flexitarian för ett halvår sedan, just med tanke på vårt jordklot, och har inte varit helt nöjda med maträtterna som kassen har levererat. För att tala klarspråk: varken ungdomar eller vuxna har gillat de vegetariska rätterna (och då äter ändå tonåringarna en hel del vegetariskt på sina skolor) och alldeles för mycket mat har hamnat i komposten. Och det är ju ett riktigt dåligt alternativ! Nu provar vi själva och det blir också en förändring. För håller det i sig och fungerar bra så innebär det att jag åter kommer att börja odla mer ätbart i grönsaksväg i trädgården.

Fler förändringar får jag berätta om en annan gång, det här inlägget är redan megalångt. Beundrar er som orkat läsa hela (men så blir det när bloggen också är en dagbok). Länkar så klart till Trädgårdsfägring! Önskar er alla en trevlig helg och sista augustivecka!

Ett hus med blå fönsterluckor i Loiredalen

Bild

I drygt två veckor har familjen och jag haft förmånen att låna det här huset i Loiredalen.

Det var inte svårt att kalla det hemma. 🙂 De jättelika Afrikas blå lilja, Agapanthus, blommade för fullt när familjen välkomnade oss till huset. Vi grillade och åt tillsammans, våra yngsta barn lekte i trädgården (utan gemensamt språk) och några timmar senare fick vi nycklarna i handen och den franska familjen körde mot vårt hus i Sverige.

Några bilder från våra utflykter bland vingårdar, zoo, historiska temaparken Puy du Fou och vackra slott.

Jag har ju tidigare berättat HÄR om vår vana att byta hus på semestern och 2017 års byte gick lika bra som de tidigare. Vi gjorde utflykter i varandras områden, passade varandras husdjur och skördade ätbart i varandras trädgårdar. Fast i stället för våra amerikanska blåbär plockade jag fikon. 🙂 Nästa sommar är det ”stanna hemma år” och jag ska njuta fullt ut av vår egen trädgård.

Det här inlägget skrev jag på vägen hem. Nu ska jag ut I trädgården och se vad som har hänt på de nästan tre och en halv vecka sedan vi lämnade Sverige. På måndag börjar jobbet igen för min del men jag slutar till lunch på fredagar under augusti och september och ser fram emot lite extra trädgårdstid då.

Jag kan redan nu utlova många vackra franska trädgårdar i vinterns inspirationsinlägg här på bloggen. Ett av ställena vi besökte var internationella trädgårdsfestvalen i Chaumont. Drygt 20 idéträdgårdar som till skillnad från Chelsea Flower Show är uppbyggda under ett halvår. Inte lika mycket stjärnglans, men rättvisare bild av verkligheten.

Och på hemvägen blev det besök i en vacker park designad av favoriten Piet Oudolf.

Önskar en riktigt fin augustihelg!

Att byta bostad på semestern ~ många fördelar för en trädgårdsägare

Bild

Jag har tidigare berättat helt kort här på bloggen om att vi brukar byta bostad på våra semestrar. Det är något jag tycker att fler borde prova på, inte minst om man har trädgård och husdjur.

Genom åren har jag lärt mig att de jag berättar för om bostadsbyte snabbt delar upp sig i två grupper: de som förfärade konstaterar att de aldrig skulle släppa in främmande människor i sitt hus och de som blir nyfikna och vill veta mer.

Varför byter vi då hus? Vad är det som får oss att lämna över husnycklarna till för oss (nästan) helt främmande människor?

Anledningarna är flera, men den grundläggande är nog att vi tycker det är intressant att lära känna nya människor och ser fördelar i att landa ”mitt i” ett annat samhälle och land. Vi tillhör inte gruppen som tar med oss svenskt kaffe på semestern, tvärtom. Delvis har det säkert att göra med mina två år som au pair i England när jag var runt de 20. Det var då jag lärde mig fördelarna med att få en lokal guide till det land och den stad där man bor. Tack vare våra bytesfamiljer har vi fått allt från gratisbiljetter till Legoland till vetskap om fantastiska trädgårdar att besöka.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att den ekonomiska biten är en viktig del. Har man som vi tre barn, är boendekostnaden mycket hög på en semester. Vi hade knappast stannat tre veckor i London sommaren 2015 om vi hade bott på hotell.
29 juli 15 hus london
Vårt utbyteshus i London, 20 minuter från Waterloo station.

Sedan är det ju det där med att släppa in någon i sitt hem. Jag brukar vända på resonemanget ibland: hur vågar du semestra och lämna ditt hus obebott? Vi har gäster som tar in posten varje dag, klipper gräsmattan, vattnar krukväxter, plockar det som är skördeklart i trädgården och städar huset innan de lämnar… En vattenläcka som förblir oupptäckt en dag eller två ställer till stor förödelse, det riskerar aldrig vi. Har man som vi dessutom ett antal husdjur får vi på köpet någon som kelar med katten, matar papegojorna och ser till att akvariet inte blir för varmt under sommaren. Vi hjälper i vår tur utbytesfamiljen med motsvarande.10 juli 16 katt på balkong Stockholm
Sasso, finaste kissen på Söder, gillade att chilla på den kattsäkra balkongen.

Tack vare vår bytesagentur har vi, förutom redan nämnda Londonbesök, bland annat semestrat i Loiredalen i Frankrike flera gånger och gjort olika byten i Sverige och Danmark.
3-aug-13-frankrike-hus-rosor-kopia
Ett av våra byteshus i Frankrike.

Hur svårt är det att få till ett byte? Mycket olika! Självklart är det lättare för de som bor på en plats dit många vill: läs Stockholm. Men vi hade också den franska familjen som ville ha cykel- och vandringsleder nära inpå och Stockholmsfamiljen som bara ville ha möjligheten att ta det lugnt i en trädgård och kunna grilla. En del byten får vi jobba mer för och kan behöva mejla över 20 familjer innan vi till slut får napp. Andra gånger är det vi som får frågan om vi vill byta. Självklart är det så att vi inte alltid kan få exakt det byte vi skulle önska. Jämfört med när man bokar ett hotellrum i en viss stad kan vi behöva söka oss till en annan stad eller region för att hitta någon som vill byta med oss. Men lägger man inte en krona på boendet så kan man å andra sidan kosta på sig en hotellnatt eller två vid en längre utflykt. När vi senast bytte med Frankrike stannade vi till exempel ett par dagar i Paris först.

Vilken agentur ska man välja? Det finns ett flertal och man får själv titta runt och se vilken som passar en bäst.

Prieure Notre Dame D'Orsan 8
Den helt underbara trädgården i Prieuré d’Orsan. Den längtar jag verkligen tillbaka till! Vill du läsa mer om vårt besök där 2013 kan du göra det HÄR.

Vad kostar det att byta? Vi betalar motsvarande en hotellnatt för två års medlemskap. Då kan vi göra hur många byten vi vill och det kostar inget vid själva bytet. Vi har bytt bilar med två familjer, det har också fungerat bra. Det ”värsta” som hänt är familjen som tryckte på fel knapp och lyckades stänga av vår extrafrys efter ett strömavbrott så innehållet fick kastas… Men utslaget på alla veckor som vi har varit iväg så tar vi det lilla missödet. Under alla byten har inga viktiga växter i trädgården dött och det inkluderar både småplantor och grönsaker. Inget har ”försvunnit” eller förstörts i huset. Byter man hus med varandra blir det ju per automatik så att man är rädd om huset och hoppas att motparten också är det. Vid hemkomsten har vi fått både gulliga tackkort där bytesfamiljen berättar att de fryst in några liter blåbär och barnen har fått små presenter eller godis som tack för lånet av leksaker och spel. Vi har en guide över både huset och trakten i en pärm där vi skrivit ner allt – från hur tvättmaskinen fungerar till vilken badplats vi rekommenderar. Och så tipsar vi om godaste lokala glassen och var det finns lekplatser, nog så viktigt när man reser med (yngre) barn.

Vad fiskarna och fåglarna tycker vet jag inte, men katten brukar leta efter oss ett dygn eller två och jama lite extra innan han konstaterar att han delar hus med en ”ny” familj och blir sitt vanliga keliga jag. När vi kommer hem brukar han vara extra kelig de första dagarna och vill gärna ha koll på var vi är, men sedan slappnar han av igen. Jämfört med hur han reagerade på att bli lämnad på kattpensionat så är det en mild västanfläkt. Den gången matvägrade han och vek sedan inte från vår sida i två veckor efter att vi hämtat hem honom, så det gör vi aldrig om.

img_7719-kopia
Lycka när man är liten och på semester kan vara att hitta ett lekhus i trädgården…
13-aug-13-sagolsott-rivau-frankrike-gummistovlar-kopia
.
.. eller leka tafatt runt ett par gigantiska gummistövlar på slottet med sagotema.

Jag frågade barnen vad de tycker, de har trots allt gjort sju byten de senaste fem åren. Tonårssonen tycker det bästa är att vi kan lägga pengar på annat än hotell och att man har mer utrymme än ett trångt hotellrum de dagar man vill vara hemma och ”chilla”. Mellanstadiedottern tycker det är kul att besöka andra länder och olika städer i Sverige och lågstadiedottern tycker det är kul att leka med nya leksaker och husdjur på utbytena. Vad är det värsta enligt barnen? De två äldsta kunde inte komma på något, yngsta bara en sak: att behöva dela rum med något av syskonen (vilket händer när de familjer vi byter med inte har så många sovrum).

Finns det inget negativt då? Jo, det skulle väl vara det där med bostaden då, både den egna och andras. När någon ska bo i ens hus när man inte är där börjar man titta på hur det ser ut på ett annat sätt… Vi har röjt, slängt och städat till förbannelse genom åren. Åker man på charter så kan man lämna huset i oordning, byter man hus ska det mitt i packstöket även städas, torkas ur kyl och göras plats till gästernas saker i garderober och badrumsskåp. Numera har vi våra rutiner, en avprickningslista vi följer över vad som ska fixas och vi vet att det tar en hel dag att ställa i ordning huset för byte, inte inkluderat fixande utomhus.

Jobbigaste överraskningarna hos andra så här långt? Familjen som hade en japansk futonsäng med en fem cm tjock madrass… Vi lyckades rota fram en madrass från en gästsäng som vi sov på under det utbytet. Hur ser hemmen ut? Ja, på grund av språkkunskaper är det nästan uteslutande medelklass som byter och husen påminner om varandra, allt utifrån det landets preferenser. Stengolv i Frankrike, heltäckningsmattor i England. 😉

Jag hoppas inspirera någon mer att våga prova att byta bostad, vi var fast redan efter första bytet och kan inte tänka oss att semestra på annat sätt. Och för en trädgårdsälskare är det perfekt med utbyte på mer än ett sätt. Vi har ätit grönsaker och frukt i utbytesträdgårdarna medan familjerna har plockat och ätit av det vi har. Båda parter har kommit hem till en trädgård utan mögliga jordgubbar och förvuxen squash.

img_6017-kopia
Vad gör man när man träffar jämnåriga barn och inte har något språk gemensamt? Ja, vid den här träffen byggde barnen tillsammans med nyinköpt lego som den franska familjen hade handlat i Köpenhamn. Väntan på restaurangmaten har aldrig gått så snabbt. 🙂

Vi har för vana att försöka träffa de familjer vi byter med. Andra gör det inte, det är upp till var och en. Enda familjen vi inte har träffat var en svensk familj som fastnade i en motorvägskö efter en trafikolycka och blev så försenade att mötet gick om intet. Vi har suttit på restauranger i Köpenhamn, grillat i vår trädgård och träffats på motorvägskaféer. Alltid lika intressant att höra om förväntningar eller hur det har varit. Och ibland innebär mötet att den sista pusselbiten till varför familjen ville till Sverige faller på plats. Ibland är det så enkelt som att de älskar svenska deckare och längtar till Ystad… 😉

Nu siktar vi på Frankrike ännu en gång. Barnen vill alla tre tillbaka dit, den historiska temaparken Le Puy du Fou lockar med nya attraktioner som vi inte har upplevt.

Vi vuxna är inte nödbedda att uppleva några veckor i närheten av Loire med god mat, lata dagar och lite lagom med upplevelser där emellan. Vi får väl se hur det går, det är bara att hålla tummarna att någon av familjerna vi vill byta med vill till Sverige.

Chaumont trädgårdsfestival
Har jag tur och det blir ett byte i rätt del av Frankrike väntar ett nytt besök på fantastiska trädgårdsutställningen på Chaumont. Det längtar jag verkligen efter! Ett 30-tal idéträdgårdar som byggs upp på våren och rivs på hösten. Bilden är från min favoritträdgård ”Sinnenas flod” med den vridna pergolan. Fler bilder från den kan du se HÄR.

Det här var min tolkning av Blommig Fredags tema Jag längtar… För det är ju det jag gör. Längtar. Efter semester med familjen, vacker natur, mysiga städer, god mat, salta bad och trädgårdsbesök. Helt avslappnat, utan tankar på hur det är hemmavid, eftersom jag vet att vårt hus, trädgården och husdjuren är i goda händer.

Trevlig helg!