Trots några frostnätter fortsätter kärleksörten vid bersån att blomma. I pionrabatten tio meter bort är den sedan länge ihjälfrusen, så det märks tydligt att det är skillnad på läge och läge. Skulle egentligen vilja ha den i ingångsrabatten så jag såg den mer, men inser att där hade den inte blommat så länge och då kan det ju kvitta…
När allt annat i trädgården mest påminner om en gråbrun monokrom sörja, då är det lätt att glädjas åt kritvita julrosor som sträcker sig upp mot en blek novembersol. Den första blomman har redan blommat över, men nu kommer allt fler knoppar. De andra plantorna väntar tjurigt på våren, men under bladen växer stora tuvor med fröplantor från förra året. Ska bli intressant att se vad det blir för blommor på de större fröplantorna som kanske blommar för första gången i år.
Julrosen för en vecka sedan.
Julrosen i dag.
Och här är alla småplantorna!
Under ”vintermånaderna” (med eller utan snö här i zon 1) brukar jag överge min trädgård utomhus för att i stället frossa i trädgårdsböcker hemburna i tunga kassar från biblioteket. För närvarande ligger en stor trave på sängbordet och piggar upp i mörka november. De här två kunde inte vara mer olika, men ändå är båda helt underbara, var och en på sitt sätt!
Sanna Töringes Trädgårdens färger är fylld till bredden med vackra färgfoton tagna av Helene Toresdotter på trädgårdens allra färggrannaste växter. Den har redan gett mig – som älskar orange, rött och lila – flera nya idéer som jag bara måste prova nästa säsong. Jag längtar ihjäl mig efter fackelliljor när jag ser en sådan här härlig bild! Min egen stora praktfulla planta ruttnade ju tyvärr förra vintern när jag hade planterat om den och den hamnade lite för djupt…
Den andra boken är raka motsatsen. I Jord under naglarna och frid i själen av Marie-Louise Paludan finns inte ett enda foto på blommor, mer än på omslaget. Men det gör inget. Den är helt underbar att läsa ändå. Boken är uppdelad efter årets tolv månader och bygger på de krönikor hon under många år skrev i Weekendavisen i Danmark. Så här skriver hon till exempel om November:
”I somras spred medierna nyheten att man lokaliserat det centrum i hjärnan där förväntan sitter. Sedan dess har inte mycket hörts om saken, så kanske har forskarna tappat bort stället igen. Men det är ett starkt litet centrum, var det än sitter, och hos trädgårdsodlarna får det näring året om.”
Kan man göra annat än att hålla med?
Kristinas oas 