Det är andra veckan i mars och sedan en vecka ligger åter snö och is över trädgården. Vårfixandet har avstannat, men i trädgårdsboden gror tomaterna och de andra innesådderna och växer sig stora och starka under lysrörets ljus.
För tredje året använder jag enbart kokosjord till innesådderna och slipper på så sätt alla problem med sorgmyggor. Enda ”problemet” är att sådderna behöver näringsvattnas från start, men det tycker jag är överkomligt. I början får de blomsternäring, så småningom egengjord näring på vallört och nässlor som jag sparat från förra året. Det dröjer ju ett tag innan gödselväxterna har vuxit till sig och kan ge ny skörd. Vid första omplantering får sådderna kokosjord, men vid den sista omplanteringen för till exempel tomater använder jag kompostjord. Då kommer också sorgmyggorna, men då är plantorna så stora att de klarar av det.
Inomhus i köket växer microblad och skott (även de i kokosjord) och groddar. Favoriten är klassikern alfa alfa och ärtskott. Här på bilden är det mizuna som snart är skördeklar. Tänk att något så enkelt kan vara så gott!
I trädgården kämpar vårblommorna på. Ena dagen barmark och plus 10 grader, nästa lika många minus och snö… Följ med på en rundtur. 🙂
Trollhassel ‘Ruby Glow’ flyttades förra våren när vi gjorde om i Stäpprabatten. Den fick bo i stor kruka och stå i dammhörnan och det gillade den tydligen för så här många blommor och knoppar har den aldrig haft. Har insett att den måste få en plats med motljus. 🙂
Vid ingången är rosavidet ‘Mt Aso’ översållad av rosa videkissar och jag blir barnsligt glad varje gång jag går förbi. Det är en sådan fantastisk färg!
Apriltryt ‘Winter Beauty’ blommar på och den dagen humlorna kommer ut ur vintervilan finns gott om mat.
Krokusen sticker upp här och var i snön och ser ännu färggladare ut än när de var utan snö.
Den gula julrosen är alltid tidig och tålig. Böjer ner sina klockor lite, det är allt.
Snödropparna klarar sig alltid och är så söta där de står här och var i snön.
Snökrokusen gör förstås skäl för sitt namn…
Den vita tibasten har blommat sedan tidig vinter och det kommer bara fler och fler knoppar.
Inga blommor på bilden, men om en och en halv månad skördar vi sparris här i de upphöjda sparrisbäddarna.
Julrosor som inte bryr sig om kylan och är särskilt snygga i kvällssolen.
Jag köper inte snittblommor, men några krukor med vårlökar som jag kan plantera ut sedan brukar jag unna mig. Den här trion med våriris heter ‘Painted Lady’, Katharina Gold’ och ‘Blue Note’. De står i växthuset och piggar upp alla besök där.
Med det önskar jag en fin fortsättning på helgen med en bild på den praktmagnolia som jag för någon vecka sedan drev i blom inomhus. (För dig som vill prova är knepet att sätta grenen i riktigt varmt vatten och duscha grenen dagligen så knopparna inte torkar ut. Fortsätt att ge varmt vatten när du byter vatten tills knopparna börjar spricka upp, då kan du ge svalt vatten.) Kika gärna in på Trädgårdsfägring, veckans tema är passande nog I väntan på våren.
Det är sista veckan av januari och jag spanar tidigblommande vårblommor i trädgården. Efter en rejält kall december har januari varit betydligt mildare, och det märks. Flera julrosor har stora knoppar. Snart är det dags att klippa bort fjolårsbladen, men jag väntar lite till. Det återstår att se hur kall februari bli. Även om första halvan ser ut att bli fortsatt mild brukar februari vara vår kallaste vintermånad.
Det här är apriltry ‘Winter Beauty’ och den gör verkligen skäl för sitt namn. Busken köptes i februari 2020 på Garteriet Spiren i Danmark, men blev sedan stående i en stor kruka tills hösten 2021. Förra årets torra sommar krävde extravattning, men den svarade fint på att bli utplanterad och har satt massor av knoppar. Den står mellan våra stora ‘Moonlight’-rosor vid staketspaljén nära vattenstenen. Det är västerläge och ganska skyddat där.
Rosavidet ‘Mt Aso’ har precis börjat visa sin vackra rosa färg. Det står i norrskuggan vid ingången, men verkar klara det läget. Och jag är nöjd, för vem vill inte ha rosa videkissar vid ingången hela februari? 🙂
De första jordvivorna blommar under häggmispelhäcken i soligt västerläge. Den ena blomman ser lite tuggad ut, vet inte vem som gillar dem? Fåglar?
Den vita tibasten jag har fått från mamma blommar också fint. Ni vet det där att tibast inte gillar att flyttas? När jag gjorde om i Stäpprabatten förra maj var jag så illa tvungen att flytta den ena av två plantor. Den flyttade klarade sig och blommar. Den andra som vi inte flyttade? Den dog…
Vinterbär blommar lite senare på friland än de som säljs på hösten i blomsteraffärerna, men jag tycker även knopparna så här års är riktigt fina. Och på tal om knoppar…
… titta så fina knoppar på praktmagnolian! Några av dem har redan börjat kasta av sig ”överrocken”. Det kan jag tycka är väl tidigt, men de gör som de vill.
Sedan behöver ju inte allt blomma för att vara snyggt i januari. Daggtöreln gör skäl för sitt namn och är som snyggast när det har regnat. För regnat har det verkligen gjort, det står vatten på många åkrar och åarna har lämnat sina fåror och svämmat över här och där.
Myrtentöreln är fin den också och börjar redan tona i gult där blommorna ska komma sedan.
Och självklart blommar mina små skära favoriter, dvärgcyklamen, redan. Blir lika glad varje år att se dem så här tidigt. Nu kommer det bara fler och fler blommor fram till i april.
Ett annat vårtecken är att glansmiscanthus ‘Morning Light’ börjar tappa blad och se skräpig ut. Men vad gör det när kopparlönnens stam glöder i solen?
Diamantröret är vackert i solen det också. Snart dags att städa upp det lite så luktolvonet där bakom får komma fram och blir vårsolitär när det blommar.
Inomhus har jag under januari njutit av en mindre sorts amaryllis som heter ‘Lemon Sorbet’. Så fin! Ska försöka hålla liv i lökarna, vi får se hur det går.
Med det önskar jag er en fin vintervecka nu när vi går in i februari. Titta gärna in hos Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om. Veckans tema är En favorit i trädgården, och det får jag väl säga att mina tidigblommande vårblommor är.
Här hemma är det annars lite ledsamt i dag som det blir när husdjur dör. Även om vi förstås visste att kaniner inte blir så gamla så är det ändå sorgligt att de tre brorsorna nu bara är två. Karamell, yngsta dotterns kanin, dog stilla i natt och blev drygt 4,5 år. På bilden nedan njuter alla tre brorsorna av vårsolen och färska hasselgrenar för två år sedan.
Ännu ett år är till ända och det är dags att blicka bakåt och se hur det gick med de trädgårdsrelaterade planer jag hade i början av 2022. I år slår jag ihop min årskrönika med hur det gick med trädgårdsplanerna. Av flera olika anledningar har det inte blivit så många inlägg detta år som jag hade velat, men mer om det lite längre fram.
Januari började med Projekt väga skörden av egenodlat och viltplockat under ett år. Hur det gick berättar jag om HÄR. Det var både fascinerande och imponerande att se hur mycket det blev under ett år!
Izumi ”hjälpte till” att hålla koll på årets kallsådder och slet hål i en jordsäck med sina vassa tänder i tron att det var torrfoder…
I Februari blev jag lokal tv-stjärna när jag pratade hönskollektiv på jobbet. 🙂 Tänk så fantastiskt att kunna bo i lägenhet och se efter höns på den egna bostadsgården och som tack få ta hand om äggen. Det är sådana projekt som gör att jag gillar mitt jobb. (Och för den som vill se intervjun så finns den HÄR på nätet.)
Mars innebar starten på årets trädgårdsprojekt nr 1: fixa en ny gång genom vårlunden i trädhörnet. Pinnarna markerar var gången ska gå – alla växter innanför ska grävas upp och flyttas. Gången ska snirkla sig mellan ullungrönn, blomsterkornell, prydnadsapel med flera och komma ut lite längre bort på den befintliga gången. Med gången kommer jag närmare en del fina små vårblommor och får lättare att rensa ogräs senare på året.
I April var det dags att göra något åt kaoset som inträffar varje år när plantor ska avhärdas och skyddas för regn, blåst och enstaka frostnätter. Mitt lilla växthus har inte räckt till på många år, men det var först när jag fick tanken att bara ha ett temporärt växthus i några månader som jag kom på en lösning. Ett bågväxthus på nio kvadrat gav mig inte bara gott om utrymme för frösådda perenner, sommarblommor och så småningom dahlior och tomater – jag fick också ett skyddat utrymme där jag kunde så, plantera om och fixa med växter när vårvädret inte var det bästa.
Och sedan blev alla planer för våren väldigt oviktiga när mammas sambo dog. De träffades när jag var 14 år och han var en mycket viktig person även i mitt liv. Begravningen hölls i slutet av april och min familjs handbuketter bestod av vårblommor från vår trädgård.
Jag stannade kvar en vecka hos mamma i Maj och hjälpte henne med trädgården, gick långa promenader och delade vardagen en tung vecka.
Väl hemma igen monterades solcellerna på södertaket för tredje gången – denna gång enligt skiss och rätt antal – och äntligen kunde vi börja dra nytta av energin.
Jag kärrade ut över 30 skottkärror med finfin kompostjord i trädgården och kände mig stark i kroppen för första gången på flera år. Mer om det sist i inlägget.
Tomaterna trängdes i mitt nya lilla bågväxthus och tillsammans med några andra trädgårdsägare i byn startade vi en gemensam plantmarknad. Vi hade allihop olika sorters grönsaks- och trädgårdsplantor ”över”. Folk vällde in och vi bestämde oss omgående för att köra en ny plantmarknad 2023.
Juni levererade både regn och sol i lagom blandning och omgörningen av Stäpprabatten och Pionrabatten gick som på räls. Två långhelger och så var allt klart. HÄR berättade jag om det stora projektet när första halvan var klar.
Vi fixade nya regntunnor på framsidan av huset som fångar regnet på norrsidan av hustaket. Tre tunnor klarar av att ta emot drygt 600 liter. De är seriekopplade, två av dem står längs med husväggen och den tredje precis vid ingången. Så snart det regnar fylls den längst fram på.
Vi njöt också av de där otroligt vackra ljusa junikvällarna, gick på snigeljakt och tomaterna på friland planterades ut. På bilden nedan syns en av baljorna framför pallkragarna på hjul.
Och så föddes äntligen nya fågelungar hemma hos oss! De morhuvade papegojorna Marco och Sofia fick sin första gemensamma kull med två ungar. Sofia hämtade vi hem 2019 och nu var hon tillräckligt gammal. Marco skötte sig fint och båda ungarna växte som de skulle.
Juli inleddes med Tusen Trädgårdar där vi under dagen välkomnade 106 besökare till vår trädgård. Så här såg det ut i Trädhörnet vid dammen. Inte visste vi då att det regn som föll dagarna efter TT skulle vara det sista på nästan tre månader…
Några dagar senare reste maken och jag på minisemester till Göteborg, såg på konsert, åt väldigt god mat och njöt av att vara lediga. Medan maken körde hemåt igen mötte jag upp med mamma i Botaniska trädgården för en heldag där. Botan är alltid en inspirationskälla, lika vacker och välskött året om! Bilden nedan är på en av deras perennplanteringar nära restaurangen.
Efter Botan blev det besök hos mamma. Trädgården behövde lite extra fix inför en trädgårdsvisning som bokades innan mammas sambo dog, men som mamma gärna ville hålla för att visa den trädgård som de två byggde upp under 25 år. Självklart hade vi tid för annat också, men det var skönt att kunna fixa tillsammans och umgås under tiden. Bilden nedan är på mammas trädgård vid en av de tre dammarna. (Vill du se fler bilder från trädgården har jag visat det HÄR och HÄR.)
Väl hemma i min egen trädgård igen frossade jag som vanligt i bär, bär och lite fler bär. Juli är verkligen den stora bärmånaden!
I slutet av juli kom fem mm regn, i övrigt inte en droppe på hela månaden. Vattentunnorna började sina vid det här laget. Men i dammen kläcktes trollslända efter trollslända fram. En morgon lyckades jag fånga en nykläckt på bild.
Ett projekt som inte stod med på listan för 2022, men som blev gjort ändå var en fyra meter lång arbetsbänk vid entrén. Jag ritade, maken snickrade och sedan började jakten på en galvad plåt till ovansidan… Till slut hittade vi en plåtslagare som erbjöd ett vettigt pris. Så här välstädad var den till Tusen Trädgårdar, men hela våren var den belamrad med jord, krukor och växter. Under bänken finns ogrästunnor, plastbackar, småkrukor, jordhinkar och mycket mer. Bredvid står mitt lilla växthus där jag ställt perenner från de där kallsådderna jag gjorde i januari. Plantera ut dem i torkan gick ju inte, men med skuggduk på taket så klarade de flesta sig.
Juli var också lika med många, många buketter med sommarblommor. Som den här med dahlior, lejongap, gräs och fröställningar i min favoritvas, den stora glaskorgen.
Augusti kom och tomaterna började leverera på riktigt. De växte både i växthuset och på stora trädäcket i flera stora murbruksbaljor. I pallkragarna på hjul skördade vi sallat, sockerärtor, isört, rödbladig målla och morötter.
Hösten 2021 tog jag hand om några dahliafröer jag hittade när jag tog upp knölarna. Sådde tio frön och en av de som blommade först var den här skära som pollinerarna gillade, så den fick stanna. Några andra hann aldrig blomma, så de får en andra chans 2023.
I Solrabatten, för året förvandlad till dahliarabatt, växte allt så det knakade. Bronsfänkålen blev manshög och det var lika vackert inifrån huset att se ut på insektssurret bland blommorna. Droppslangen som vi nu tvingades använda då och då gjorde susen.
För regnade gjorde det inte och i grannskapet var det väldigt uppenbart vilka som lät bli att vattna sina gräsmattor och vilka som slösade vatten. HÄR skrev jag om mina tankar kring torkan och hur den kommer att förändra vår trädgård när det gäller växtval.
I mitten av augusti hade vi haft en och en halv månad utan regn och inget var att vänta de kommande två veckorna. Då började vi vattna trädgården, en liten bit i taget, oftast kvällstid eller tidig morgon beroende på hur vi var hemma.
Jag fixade också till mitt trädgårdsrum och målade det i en fin grön kulör. Lite bilder från det visade jag HÄR.
Vi gjorde klart de sista delarna i omgjorda bärlandet och grävde upp minikivin ‘Kens Red’ och ‘Nostigo’ som jag planterade 2015 och där bara hanplantan blommat hittills… Och bara någon vecka senare hittade jag en tvillingplanta av minikiwin ‘Tage’ och ‘Tina’! Den planterade vi bredvid björnbären nära stora trädäcket. Den svenska duon ska vara snabbare på att sätta frukt, så jag håller tummarna på att någon gång få egen skörd. Rankorna ska vi leda ”runt hörnet” och fästa på trådar vid västerväggen på stora trädäcket.
I bärlandets mittendel planterade vi mullbärsträdet ‘Illinois Everbearing’, på bilden nedan ser du hur jag har lett grenarna uppåt. Planen är att det ska bli en flerstammad buske mer än ett träd. Just denna sort ska klara ganska hård beskärning, så jag kommer helt enkelt att toppa de grenar som blir för höga.
Kvar vid spaljén i bärlandet står päronträden ‘Moscowskaja’ och ‘Pepi’ som planterades 2021. Nu får de lite mer utrymme. De är bara tunna pinnar ännu så länge, men det blir kul att kunna jämföra om några år hur de har vuxit. Båda sorterna är självfertila.
I September kom lokaltidningen och hälsade på för att skriva om mitt odlingsprojekt att väga skörden under ett år. Jag hade förstås på mig favorittröjan med texten ”Jag kan odla min egen mat – vilken superkraft har du?” Riktigt roligt att få inspirera andra till att våga odla lite mer!
I slutet av september, när vi efter tre månaders torka nästan hade gett upp hoppet om att det någonsin skulle regna igen, så kom regnet. 91 mm under en vecka närmare bestämt, det mest som fint strilregn. Hela trädgården rätade på sig och äntligen kunde jag plantera ut de där frösådda perennerna som jag hade fått hålla liv i hela sommaren…
Trädgården visade sig från den färgstarka sidan under oktober. Jag har i många år planterat träd, buskar och perenner som är som vackrast när trädgården snart går in i vintervila. För mig gör det att hösten är en årstid att se fram emot. HÄR berättar jag om några fina träd och buskar med höstfärger. På bilden nedan syns ullungrönn ‘Dodong’, perukbuske, rönnsumak ‘Tiger Eyes’ och japansk lönn ‘Seyru’.
Att hela området på bilden nedan var uppgrävt för fem månader sedan går inte att ana, Stäpprabatten fortsätter att leverera efter omgörningen. På bilden syns Carmencitarönnen till vänster och kopparlönnen till höger.
En av de saker jag tycker om med Halloween är att karva pumpor, det blir alltid en ”hemsk” att ställa vid infarten så barn vet att de är välkomna att ringa på dörren, och så en ”fin” bara för att det är kul. I år fick den fina kattlyktan stå kvar vid ingången som prydnad tills den ruttnade (den hemska åt vi däremot upp).
November var mild och kylan kom först i slutet av månaden. I växthuset skördade jag för fullt av alla fina salladsgrönsaker som växte där. På bilden syns bland annat rödbetsblast, pak choi, tat soi, vinterportlak, rädisor och kålrabbi.
December är här och jag blickar tillbaka på ett år som varit en berg-o-dalbana. Men 2022 var också året när jag fick tillbaka mig själv och blev av med fysiska problem som jag dragits med i flera år och upprepade gånger sökt hjälp för. Jag väljer att avsluta med en längre text kring det, för kanske har du som läser här, eller din syster, mamma, partner eller dotter hjälp av det.
I flera år har jag tänkt ”det är tur jag har så få klimakteriebesvär när jag har så mycket annan skit”. Och så visade det sig att den där skiten berodde på just klimakteriet. Ledsmärtorna i handleder, höfter och knän, oron, katastroftankarna, nedstämdheten, hjärndimman, ilskeutbrotten, den fullkomligt katastrofala sömnen, hjärtproblemen, ja till och med de där tre hemska omgångarna med kristallsjuka härom året var på grund av sjunkande hormonnivåer.
Den där kvällen i december när jag stängde av tv:n efter att ha sett Fråga doktorn specialen var jag så förbannad. Fem ÅR har jag lidit helt i onödan, för att vare sig läkare, gynekologer, fysioterapeuter eller kiropraktorer vid ett enda tillfälle ställt rätt frågor och erbjudit rätt behandling. Och anledningen till att de inte har gjort det? För att det som hälften av befolkningen ska gå igenom inte finns med på utbildningarna. Jämställdhet anno 2022.
Sedan tog det ytterligare över tre månader och byte av gynekolog innan jag äntligen kunde påbörja behandling med bioidentisk hormonersättning. Och alla ovan uppräknade symptom försvann helt eller mildrades avsevärt. Hormonersättning är ingen quick fix, men i kombination med ändrad kost, utökad tung fysisk träning och prioriterad sömn och återhämtning ser jag nu åter fram emot att bli äldre och fortsätta trädgårdera. För ett år sedan trodde jag att jag höll på gå in i väggen igen och skulle behöva avveckla delar av trädgården i förtid på grund av ledsmärtorna.
Dagens tips blir Monika Björns bok ”Stark 50+” och alla de hundratals intervjuer med forskare och experter som intervjuas i Klimakteriepodden. ”Sharing is caring”, för att citera Björn. Sök hjälp och ge inte upp. Det finns ett annat liv. (Och för dig som oroar dig för hormonersättning, läs nya forskningsrapporter och inte de 20 år gamla. Det finns gott om länkar hos både MB och i poddprogrammen.)
Med det säger jag hej då 2022 och välkommen 2023! I nästa inlägg ska jag berätta om det kommande årets planer. Gott Nytt År! Nu vänder det och trädgårdsåret börjar om, dvärgcyklamen har redan fina knoppar…
Det är bara några dagar kvar av februari och visst börjar våren synas i trädgården! Om början av månaden startade med kyla, blåst och snö så slutade den med milda temperaturer. Det gillade julrosorna. 🙂
För en vecka sedan sa det ”plopp” och krokusen visade färg, pionknopparna dök upp och hyacinternas knoppar syntes.
Snödropparna slog också ut. Jag delar och sprider snödropparna vidare varje år och nu börjar klungorna i vårlunden bli ganska många.
Dvärgcyklamen blommar förstås jättefint vid dammen. De är så vackra så här års och blir fler och fler för varje år.
Knopparna på körsbärskornellen ‘Jolico’ börjar spricka upp och visa färg.
I höstas så testade jag att så mâchesallat i grusgången vid de upphöjda odlingsbäddarna, under häggmispelhäcken. Det är ett område som vi inte går på, men det finns ju lite mull nere i gruset av häckens löv. Det har fungerat så himla bra! Rosetterna växer fint och de blir inte jordiga när det regnar. Tips till er som har grusgångar!
Rosavidet ‘Mt Aso’ fortsätter vara fint vid ingången. Nu har det ”blommat” i en månad, så tacksamt så här års.
Avslutar med mina fina gula julrosor som har kommit upp de sista veckorna. Önskar er en fin och fridfull helg, i en omvärld som inte är det. Om du som läser här har möjlighet, skänk gärna pengar till någon som hjälper de som behöver det nu. För en inblick hos fler trädgårdsbloggare, titta in på Trädgårdsfägring.
Det är en kall och blåsig januaridag, men nu går vi strax in i februari. En månad som här i Skåne brukar innebära den riktigt kalla vintermånaden med minusgrader, is och snö. Så det gäller att passa på att spana efter vårtecken innan de åter ligger under snön…
Julrosorna sträcker allt mer på sig, inte bara de tidigblommande Helleborus niger, utan även orientalis-hybriderna. Som den här fina rosaröda som har stora knoppar.
I ett annat hörn av trädgården har de första dvärcyklamenblommorna slagit ut, många fler knoppar är på gång där under det skyddande lövtäcket. Cyclamen koum är ett riktigt vitaminpiller under de här ”väntemånaderna”, den bryr sig inte om kylan utan blommar på ändå ända fram i april-maj.
En liten lila vårviva skickade upp sina knoppar för flera veckor sedan, lite lätt vilsen, men den är ju fin där den lyser i rabatten.
Och snödropparna är på väg upp, även om knopparna inte syns ännu.
Utanför ingången har ‘Mount Aso’ redan slagit ut. Min personliga gissning är att kalla december lurade den att börja en månad tidigare jämfört med förra året. Rosa videkissar är så fint!
I fågelburarna är det också rosa… 🙂 Bourkesparakiterna sitter och solar sig. Det ser jag som ett vårtecken!
Inne i köket fortsätter det rosa temat; en kvist praktmagnolia blommar och glädjer oss alla. Nästan en och en halv vecka av ljumma duschar och varmt vatten i vasen tog det att ”få igång” kvisten. Det finns nästan alltid kvistar som växer fel, dem tar jag och driver i blom under vintern. I sommar, när det egentligen är bättre beskärningstid för magnolior, fixar jag till tapparna på trädet lite snyggare.
Med det önskar jag en fortsatt fin helg och kommande vecka! Själv har jag precis ägnat några timmar att läsa igenom en lååång växtlista och efter mycket funderande skickat iväg en beställning på nya spännande träd och buskar. Inte säkert att allt jag vill ha går att få tag på i slutänden, men jag håller tummarna för vita körsbär, rosa vinbär, kakifrukt med mera.
Vintern i Skåne blir sällan långvarig, men så här ser vår trädgård ser ut när det snöar lite lagom mycket!
Lågt stående vintersol lyser genom Ullungrönnen och träffar isen på kastanjeträdet.
Snö på grenar är så vackert! Här det vyn inifrån köket mot stora bigarråträdet, med blåregnet i förgrunden.
Den flagande kanelbruna barken på kopparlönnen är som vackrast på vintern.
Men det är inte alla dagar som solen skiner, det kan ju vara mulet också. Det är sådana dagar när man får leta efter färgklickarna i det vita.
Dvärgcyklamen.
Glasbärsbuske.
Lagerolvon.
Skogskornell ‘Midwinter Fire’.
En julros tar skydd i snön.
Framsidan med gräsmattecirkeln, klotrobinia, Carmencitarönn och kopparlönn.
En färgglad domherre tittar fram under en fluffig snömössa.
Ljusslingan vid terassen får vara uppe året runt, ganska fint även vintertid när det skymmer.
Förra helgen var det några riktigt kalla nätter med ner till -10 grader som lägst. Den här veckan har det sedan regnat och varit plusgrader, så nu är i princip all snö borta och det är ”vanlig” brun Skånsk vinter som gäller.
När snön lägger sig blir det extra vackert i omgivningarna och maken och jag passade på att gå en långpromenad också. Det gäller att ladda solbatterierna i själen inför de mulna grå dagarna.Min favoritskog med den slingrande ån. Tröttnar aldrig på den vyn, oavsett årstid.
Den gamla kvarnen som fortfarande är i bruk. Här forsar ån fram, men isen har ändå lagt sig på en del av vattenytan.
Vi fick också se fem rådjur i sakta mak gå över vägen och jag lyckades till och med få upp mobilen snabbt nog för att få en bild, om än lite grynig.
Med en pytteliten vinterbukett – kryddsalvia och dvärgcyklamen – fångad i några gyllene solstrålar strax innan solen gick ner önskar jag en fin helg och januarivecka! Tittar gärna in hos Trädgårdsfägring för att se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.
Vintern är mild och de första vårblommorna gör vinterns långkörare sällskap. Just nu gläds jag år de här när jag går mina rundor i trädgården.
Ljuvlig julros från Gartneriet Spiren som vi besökte för snart ett år sedan. Persikofärgad med så vacker teckning på blombladen. Att den dessutom visade sig vara tidig i blomningen var en härlig bonus! Ska absolut låta den fröså sig, tidigblommande vill jag gärna ha fler av.
Den här röda julrosen kommer från mamma, även den en tidig sort. Gillar de där gröna strimmorna på blombladen.
Finns flera vita julrosor i blom också, det här är förra årets blomma från säsongsbordet vid entrén.
Vid dammen har de första små dvärgcyklamen, Cyclamen coum, slagit ut och det är en hel matta av knoppar under bladen. Den här sorten klarar både snö, kyla och barfrost till zon 3 utan några större problem, jag har skrivit mer om den HÄR.
Den vita tibasten började blomma redan i november (HÄR skrev jag om vad som blommade i trädgården för 1,5 månader sedan). Har två plantor som mamma har dragit upp från frö. Det här är den största som numera är runt halvmetern hög.
Det här är en annan långblommare, hybridkejsarolvonen ‘Dawn’. Spridda ljusrosa blommor från november och framåt.
Nykomlingen lagerolvon blommar på vid entrén. Har inte riktigt bestämt var den ska växa, men det lutar åt att sammetshortensian får maka på sig i ingångsrabatten.
Det är inte många blommor kvar, men den lila gyllenlacken blommar på, obekymrad över att vi har haft -5 grader. Den har blommat sedan jag köpte den i april, vilken kämpe!
Och här är en överlevare till! I Solrabatten, under lite vissnat gräs, hade den här sommarrudbeckian tagit skydd!
Lite fusk kanske, men i kallväxthuset har precis ananassalvians scharlakansröda blommor slagit ut. Den här plantan är inne på sin andra vinter. Den får flytta in i frostsäkert utrymme när vintern så småningom kommer, tills dess mår den bättre i växthuset.
Och ja, det här är inte blommor, jag vet! 😉 Men jag måste ju visa hur fin glasbärsbusken är denna vinter! Vissa år blir bären bruna redan i november, men i år är de superfina.
Vill du plantera träd när du söker på datorn/mobilen? Ändra din webbläsare till Ecosia. Har använt mig av den nu i ett år utan problem. (Finns fler fördelar, står mer utförligt på hemsidan jag länkar till.)
Vill du skratta, gråta och bli alldeles varm i hjärtat? Titta på Våran lilla bondgård på svtplay. Det finns en och annan tankeställare för alla som har trädgård. Bra film för alla åldrar!
Och mer trädgård på tv! På Kunskapskanalen/svtplay besöker Monty Don Japan.
Tre dagar före julafton och det känns både nära och långt bort. Har skämt bort mig med extra många amaryllisar i år, men inte orkat baka allt jag brukar. Det är ett konstigt år och jag försöker att göra det jag mår bra av och hoppa över det som inte är helt nödvändigt, vare sig det gäller julpynt eller annat.
Vita amaryllisen ‘Harlequin’ med röda kanter har blommat över och nu är det julröda ‘Red Heart” som står för prakten. Första klockan slog ut lagom till fjärde advent.
Inomhus är det lite mindre pynt än vanligt, dumt att väcka den björn, förlåt, Izumi som sover! I köket där julgranen står får hon inte vara på egen hand, men stoppa henne från att dricka vattnet ur julgransfoten kan vi inte. Och leka med julgranskulorna är ju sååå kul! Så länge hon inte klättrar är vi glada…
Julgodis kan man absolut inte hoppa över! Yngsta dottern och jag gjorde bland annat ”måstejulgodiset” saffranstryfflar doppade i vit choklad och rullade i sockerrostade mandelspån härom dagen. Recept hittar du HÄR.
Och lagom till jul anlände 10 kilo ekologiska apelsiner och fem kilo ekologiska clemantiner, beställda via Crowdfarming. I januari anländer ekologiska rosa grapefrukter. Supernöjd med frukten, så fin och så god, märks att den är nyplockad. Känns bra att köpa ”direkt” från en odlare också, inte minst detta år. Jag river förstås det obesprutade skalet och torkar, det är gott att ha som smaksättning i kakor.
Solen har inte varit framme här på flera veckor, det är grått och brunt och så mörkt! Mitt lilla årstidsbord vid ingången fick en mörkt röd cyklamen som färgklick. Ja, är det nu milt så gäller det att passa på! Inomhus har jag ofelbart ihjäl cyklamen, men utomhus går det bättre.
Och på tal om cyklamen… Så här tidigt tror jag inte att dvärgcyklamen har blommat tidigare. Första blomman slog ut i förra veckan och det är många knoppar framme redan.
Julrosorna har också knopp, inte bara Helleborus niger, utan även i flera tidiga orientalis-sorter. Det är verkligen milt i år!
Gav mig själv en present härom veckan, ett stort exemplar av lagerolvon, Viburnum tinus, som lokala plantskolan reade ut. Så fina doftande blommor under vårvintern och vackra metallicblå bär därefter. Att den är vintergrön ser jag som en bonus.
Avslutar med en bild av våren. Det här är min födelsedagspresent från maken. Det är inte ett foto, utan en målning av vår lokale konstnär Troels Kirk som är en mästare på att fånga naturens innersta väsen i detalj med sina penslar. Motivet är från ”min” favoritskog där ån slingrar sig fram i en djup dalgång med bokskog. Jag gläds åt att jag när jag vill kan drömma mig bort till vitsippornas tid.
Med det önskar jag er alla en riktigt GOD JUL (trots omständigheterna)! Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Nu är det snart dags att summera trädgårdsåret och fundera över 2021.
Här i Skåne gick vi från höst direkt till vår utan att passera vinter. Och vad passar väl bättre nu när det officiellt är metrologisk vår än att gå en runda i trädgården och se vad som blommar? Mycket är rekordtidigt. Det strilregnar visserligen ute, men vad gör väl det när vårblommorna lyser upp? Häng med! 🙂
Vid dammen blommar dvärgcyklamen sedan många veckor, vill det sig väl blommar de minst en månad till innan årets säsong är slut. Jag har under ett par år sått frön och håller på att dra upp många nya knölar av de här små raringarna.
På sikt ska de nya dvärgcyklamenplantorna få flytta in i Trädhörnets lundområde och hålla julrosor och snödroppar sällskap. Inser när jag tittar på bilden att jag nog inte klippte av julrosornas överblommade blommor snabbt nog förra året… De fröna gror bra!
Och jo, det är tjockt med fröplantor under de skära julrosorna vid fågelvoljärerna också…
Tyvärr inte lika många under den gula julrosen.
Och den svarta ska vi inte prata om! Tror aldrig jag har sett en endaste liten fröplanta under den.
Utöver de vanliga snödropparna blommar även den dubbla. Det myckna regnandet har tyvärr smutsat ner ”kjolarna” lite.
Körsbärskornellen blommar för fullt. Tvivlar starkt på att det blir någon frukt i år – det har varit få dagar med över 10 grader varmt (som bin behöver för att vara ute och flyga) och eftersom det har regnat så mycket har ju inte humlorna (som klarar lägre temperaturer) varit ute de heller. Trist!
Lungörten blommar också. Den är humlornas stora favorit, men får heller inga besök denna blöta vår.
Ormögat har också börjat blomma på allvar. Så småningom är hela området en blåblommande matta.
Rosen ‘Mme Alfred Carrière’ har fått stora blad sedan jag visade den i januari. Den står bredvid vår nya fågelvoljär och klär in den med grönska och de sötaste små rosa rosor sommartid.
Flera våririsar blommar, men blåst och slagregn är inte de här blommornas bästa vän direkt… ‘Katharine Hodgkin’ är fin ändå.
Mattan av lila snökrokus blir bara större och större för vart år. I bakgrundens syns kärleksörtens nya bladskott.
Rabarbern är uppe och har fått sina första små blad.
De röda skotten från pionerna lyser i rabatten.
Hasseln ‘Barcelonski’ har långa hängen. I bakgrunden syns de nya ljusgröna bladen på silverbusken.
Aklejorna är också på god väg.
Avenboksbersån till vänster och längre fram på bilden syns en bit av Stäpprabatten. Det som lyser grönt är bland annat myrtentörel, daggtörel och trädgårdsgamander.
Vårröjningen är i full gång i trädgården – även om det är svårt att få tid till det mellan skurarna när det envisas med att regna på helgerna. I dag lördag höll det äntligen upp i en dryg timme på eftermiddagen efter att fram tills dess ha ha regnat sidledes…
Jag samlar allt perennklipp i stora lövsäckar som jag har strategiskt placerade i trädgården. Klipper och smular ner i en vanlig hink jag har med mig in i rabatterna och tömmer sedan i den stora behållaren. Det här är en av tre som är fulla nu. Ska gräva om ett av våra stora kompostfack innan jag lägger dit årets perennklipp.
Önskar en fortsatt fin helg och sista februarivecka, tänk nu är vi snart inne i mars! Länkar förstås till Trädgårdsfägring.
Det är dags att sammanfatta 2019 med en bild från varje månad. Det är alltid lite av en utmaning, men samtidigt väldigt roligt, att välja den bild som sammanfattar just den månaden i trädgården.
30 januari bäddas trädgården in i vitt. Vinterns favoritblomma, dvärgcyklamen Cyclamen coum, bryr sig inte om lite snö och kyla.
16 februari trollhassel Hamamelis ‘Diane’ är som vackrast nu. Den är placerad precis utanför vår ingång i norr, egentligen lite för skuggigt, men hellre lite färre blommor som jag ser varje dag.
3 mars och den gula julrosen, Helleborus orientalis ‘Yellow’, blommar för fullt i trädhörnet. På somrarna syns den inte alls, då växer dagliljorna tätt inpå.
15 april och mitt självsådda mandelträd blommar för fullt. I år fick det sin placering i Lunden och när det gamla plommonträdet ger upp kommer det här trädet att bli den nya ”jätten” i den här delen av trädgården.
15 maj. Dammhörnan är skirt vacker när de japanska lönnarna slår ut. Jag är så glad för den här nya delen av trädgården som fungerar så mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas. Vi hade inte en endaste slemmig alg i år heller, bara fullt med liv i vattnet.
16 juni. De aprikosrosa fingerborgsblommorna ‘Apricot Delight’ blommar för fullt utanför lekhuset och kontrasterar bra mot de numera klippta tujabollarna bredvid.
18 juli. Nu är den här delen av trädgården som vackrast med lavendel och dagliljor i full blom under ullungrönnens skugga. Nästa år får jag vara hemma och njuta av det hela sommaren, längtar!
21 augusti och en ovanligt vacker soluppgång en tidig morgon när jag skulle cykla till jobbet. Det här är vad jag ser varje morgon när jag kliver ut genom ytterdörren.
20 september och de vackra sommarrudbeckiorna ‘Zahara’ blommar och blommar. Hoppas några av dem övervintrar.
5 oktober och jag gladdes åt min nya favorit vid dammen, vinterliljan Hesperantha coccinea, blommade med ljust rosatonade blommor.
17 november och det mesta i trädgården är brunt… Men inte daggtöreln! Till min stora glädje har det börjat dyka upp en massa fröplantor av denna vackra växt lite här och var i trädgården. Jag gissar att myrorna har hjälpt mig. 🙂
1 december och frosten målar trädgården i glitter. I Trädhörnet blommar fortfarande några tappra sommarrudbeckior.
Kristinas oas 