rosenmynta | Kristinas oas

Så länge jag kan minnas har jag varit fascinerad av det som växer. Och det är klart, bor man på en gård som barn så är det kanske svårt att inte med spänning följa de små kornen som sås på åkern, se dem spira och på sensommaren vaja gyllengula.

Jag väljer att tolka dagens tema ”kärlek” i Blommig fredag som kärleken till växterna som betyder något speciellt för mig. I vår trädgård finns växter som jag har flyttat med mig från min gamla trädgård, växter från mitt föräldrahem, från mina morföräldrars stora trädgård och gåvor från vänner. Här finns också plantor från olika resor där min man och jag tillsammans har valt växter som minnen. En del växter är vanliga, andra mer sällsynta, men de är alla kära minnen av de som har stått och står mig nära. Kärlek.

Rosenmynta. Mina plantor härstammar från den lilla planta min mamma fick i present någon gång på 70-talet. Jag älskade den här blomman som barn, både för de fina rosalila blommorna och för bladen som doftade citron när man rörde vid dem.

Pioner som hos farmor. Som liten fick jag en gång låna farmors kamera. Vad jag tog bild på? Det finaste jag visste. Hennes rabatt med rosa pioner. Den här pionen kommer inte därifrån, men den påminner mig ändå om barndomens besök hos mina farföräldrar.

Gul gammaldags daglilja. Stora tuvor av de här dagliljorna växte precis vid ingången till mina morföräldrars hus. Nu växer plantor jag fick av morfar i vår trädgård.

Rosen ‘Aïcha’ såg min man och jag blomma överdådigt vid en vitkalkad mur på Bosjökloster i Skåne. Vi blev stormförtjusta i den gula rosen med kanelröda ståndare. Nu växer en stor rikblommande planta vid garageväggen hos oss.

Vill du läsa vad kärlek är för andra så kan du göra det hos Hélena här.

Veckans tema på Blommig fredag är Ett säkert kort. De där växterna man alltid kan lita på och ibland nästan glömmer bort. Vi har flera sådana växter i trädgården, så här kommer några av dem.

Nävor av alla de sorter är verkligen säkra kort. Vi har ett antal olika sorters nävor, den som jag längtar mest efter att få se blomma varje år är den mörkt lilablå. Vi har den planterad ihop med rosa mme Alfred Carrière-rosor, vita höga veronikor och stora lavendelruggar i rabatten längs med Stora trädäcket.

Mörkt lilablå näva (en av de få växter som fanns i trädgården när vi flyttade in).

Nävorna är nästan självlysande i skymningen. (Just det här fotot är taget innan Stora trädäcket är klart, så rosorna som vi beskuret pga det syns knappt.)

Ett annat säkert kort är fläckflockel, Eupatorium maculatum L (vet ej vilken sort). Den växer varje år upp till 200-250 cm höjd längst bak i Pionrabatten och blommar sent, när mycket annat har gett upp. För att plocka upp den mörkt röda färgen hos fläckflockeln har jag planterat mörkbladig alunrot i framkanten. Stjälkarna hos fläckflockeln är kraftiga och behöver inte bindas upp (däremot är det smart att klippa av blommorna när de har blommat klart om man inte vill ha fler plantor…).

Fläckflockeln precis innan blommorna ska slå ut. Rosa veronika, rosa isop och vita riddarsporrar framför och till höger. ”Buskarna” i rabatten är pioner.