Efter tre somrar hos mig bestämde sig Nerinelöken äntligen för att den var stor nog att orka blomma. Bladen hade sedan länge vissnat ner när blomstängeln visade sig för några veckor sedan. Nerine bowdenii ‘Alba’ tål inte minusgrader, så det fick flytta in i växthuset för säkerhets skull. Nu i veckan slog den första blomman ut och följdes snart av fler. Så vackra. Och att de doftar gör inte saken sämre.
Nerine bowdenii är en amaryllissläkting som ursprungligen kommer från Sydafrika. Den finns i ceriserosa och i den vita form som jag har. De älskar ett varmt soligt läge och trivs bäst i kruka på våra breddgrader. De gillar inte att bli omplanterade och kan tjura ett tag efter att man har köpt löken och planterat den (som min lök gjorde). Lökarna är avlånga och toppen på löken ska vara precis i jordytan. Precis som Afrikas blå lilja gillar de att stå lite trångt i krukan och man ska låta sidolökarna vara kvar i krukan.
Det här var mitt bidrag till Blommig fredag vars tema denna vecka är Plötsligt händer det. Titta in till Hélena för fler bidrag.
Nu väntar höstlov även för min del. Lite trädgård, lite umgänge och lite fira födelsedagar i familjen. Kan nog bli en bra vecka. Tills dess, ha en fin helg!
Jag är svag för tofsliljor och har både fläckig, Eucomis bicolor, och vanlig, Eucomis punctata, (rätta mig gärna om jag fått namnen om bakfoten) och tycker de är både fina och coola på samma gång. Massor av söta små blommor att gå och titta på under många veckor. Om man nu ser dem, förstås. Tofsliljor har nackdelen jämfört med till exempel jättestäpplilja, Eremurus robustus, att de är så förbaskat låga.
Kristinas oas 