Fem små, små vaktelkycklingar

Bild

I en låda i köket springer fem små vaktelkycklingar omkring. Katten är bannlyst från rummet. Igen. Han hade nyss fått komma in där igen efter att vi hade sjukstuga för en av kaninerna i två veckor… Nu sitter han utanför dörren och blänger surt genom rutan medan kycklingarna piper så högt är det hörs i hela nedervåningen.

Vi hade hoppats att vaktlarna skulle ruva fram kycklingar själva, men hade också läst att de sällan gör det. De har många gånger tappat den reflexen eftersom de flesta kläcker fram kycklingar i maskin. Nu lever en vaktel i snitt bara två år, så efter ett halvår gav vi upp och köpte en liten kläckningsmaskin. (HÄR och HÄR kan du läsa mer om när vi skaffade vaktlarna förra november.)

Vi stoppade förväntansfulla i äggen i kläckaren, vände på dem två gånger om dagen i två veckor och väntade. Inget hände. Vi knäckte äggen och kunde se att det inte fanns några embryon där. I med nya ägg och så körde vi en ny omgång. Inga kycklingar. Vid fjärde försöket började vi blänga surt på tuppen Akira. Vad pysslade han med egentligen?! Jag sa: vi köper nya höns när de gamla dör, strunta i kläckningsmaskinen!

Men maken laddade ännu en omgång. Vände äggen två gånger om dagen i två veckor och väntade. Sedan ringde han mig på jobbet i måndags. ”Det blev jackpott!” Hälften av äggen hade kläckts. Jag och barnen kunde inte komma hem fort nog från jobb och skola. Snart låg vi där på magen runt plastlådan där fem små söta kycklingar vingligt tultade runt. En skrivbordslampa fick agera värmelampa första dygnet, nu har de en ”riktig” värmelampa. De första dygnen fick de vara ifred så mycket det gick, men på tredje dygnet när de var i full gång började vi plocka upp dem. Hjärtat fullkomligt smälter när en mycket liten dunboll lägger sig ner i den varma barnahanden och somnar.Liten, dunig och väldigt söt. Och får plats väldigt bra i en varm barnhand.

Utbrytarkungar. Alla fem äggen var öppnade exakt likadant, som med en konservöppnare. Fascinerande!

Svårt att förstå hur den någonsin fick plats i det lilla ägget?! Kycklingen är tre dagar gammal på fotot.

Syskongemenskap. Både bland barnen och kycklingarna. 😉

Glaskulorna i vattenskålarna är för att kycklingarna inte ska drunkna eller bli blöta om fjädrarna. De skräpar ner i vattnet konstant och vi får skölja ur och byta vattnet ett antal gånger per dag. Maten sprätter de ut, ”sandbadar” i och somnar i… Den lilla papplådan är för att skapa en mindre yta att gå undan i.

När de är mellan 6-7 veckor gamla vet vi om det är tuppar eller hönor. Tupparna säljer eller slaktar vi. Tanken när vi skaffade vaktlar var ju att vi skulle få lite kött också, men hur det går med att äta upp de här gullefjunen när de är så få i kullen återstår att se. Några namn blir det i alla fall inte än. Vi håller tummarna för att minst två är hönor, att introducera en ensam ny höna i flocken riskerar att sluta illa. Vaktlar kan vara ännu hårdare än höns när det gäller hackordningen.

I dag är de fem dygn gamla och de största har börjat få vingpennor. Det är de vita ”strecken” som syns på den lilla vingen.

Jämfört med våra parakit- och papegojungar är det här en annorlunda upplevelse. Ungarna är självständiga från födseln och har dessutom fluffiga små fjädrar. Vaktelungarna är könsmogna/vuxna på kortare tid än det tar papegojungarna att lära sig äta själva… Den som vill se filmer på dunbollarna får gärna titta in på instagram. 🙂 Följ länken så behöver du inte ha ett eget konto för att se de inläggen.

Länkar så klart till Trädgårdsfägring. Ska se om jag hänger på veckans tema Bästa sommarminnet i ett annat inlägg. Har ju några saker jag vill berätta på det temat också. Ha en fin helg!

P.S. Och om någon tycker färgerna är lite ”off”… Jag veeet. Värmelampans sken ställer till det och jag har försökt rätta till vitbalansen så gott det går i efterhand.Rött ljus var det här… Men det är viktigt med värme för de små. Nästa vecka ska lampan höjas några snäpp så de gradvis vänjer sig vid allt kallare temperatur. Så småningom ska de ju klara av att bo i fågelhuset och springa omkring i uteburen.

Att få hålla en dunboll i handen

Bild

Vissa teman i Blommig Fredag är enklare än andra.
Finns det något annat än glädje i den minen?

Det här är min yngsta dotter E som för första gången får hålla en liten dunboll till kyckling i händerna. Kycklingen är två dygn gammal och tillhör Anette med bloggen Rost och rädisor. Tack Anette för att vi fick komma på besök till din vackra och produktiva trädgård och hälsa på hos silkeshönsen. Det var uppskattat hos oss alla! 🙂

På söndag kommer sista inspirationsinlägget för den här omgången, det handlar om Royal Botanic Gardens i Kew, London. Trädgårderandet tar nu vid på heltid och blogginläggen blir lite förre medan jag ägnar tid åt frösådder, omgörningar i trädgården och det allmänna vårfixandet. Vill du se ögonblicksbilder från vårens ankomst i vår trädgård publicerar jag det dagligen på Instagram. Trevlig helg!