petunia | Kristinas oas

Långfredagens tema i Blommig fredag var ”svart” och jag skrev om den svarta petunian som jag hade förra sommaren och tog frön från…

Så här blev det!

Inte speciellt fröäkta, men nästan roligare så. Tänk vilken variation det blev! Jag sådde sent, så de har inte börjat blomma förrän nu, men det gör inget. De kommer att glädja oss långt in på hösten. Och jodå, jag tänker ta frön från årets plantor och så nästa år också. Grobarheten var det inget fel på.

Tack för alla hälsningar till lilla E, hon mår bra. Nya sysselsättningen när man inte får bada och inte kan rita eller klippa med sax (på grund av gipsbandaget) är att pussla. Det går finemang med vänster hand.

En vecka kvar till semester. Längtar efter sovmorgon och långfrukost i bersån. Och att hinna titta in lite oftare på andra trädgårdsbloggar, det är lite si och så med det just nu. Ha en fortsatt fin julivecka. Nu verkar solen komma tillbaka.

Ibland har man tur. Förra sommaren när jag handlade sommarblommor på lokala plantskolan hittade jag en ensam surfinia (eller heter det petunia? Vad är egentligen skillnaden?) på en hylla.

Alldeles sammetslen och svart var den. Jag föll som en fura. Under sommaren blommade och blommade den vid ingången. Många som kom på besök fastnade som jag för den och beundrade blommornas svärta.

Ingången sommaren 2013. Trumpetblomma, vit stäppsalvia och perukbuske i bakkant och framför dem tegelröd och svart surfinia samt snöflinga. Azaleor och ormbunkar i torvrabatten bildar bakgrundsfond. (Pinnarna i krukan med den svarta surfinian hjälper plantan att hålla sig upprätt även när det regnar, det fungerade jättebra). Kissekatten som ligger framför krukorna är hemforslad från en semester i Italien.

Jag samlade frön i slutet av sommaren, verkade ju dumt att inte göra det. Hoppfullt sådde jag dem tidigare i år. Och har man sett – de gror! Om blommorna blir svarta återstår att se. Det kanske blir en helt egen färgmix? Spännande!