Nu har jag haft dragning av vallmofrön, hade finfin hjälp av de här små händerna tillhörande E och A…
…och vinnaren är Maria med bloggen ‘Min Odling’.
Stort grattis till dig! Fröpåsen kommer med posten så snart jag fått din adress.
Majhälsningar Kristina
I dag är sista chansen att vara med i utlottningen av vallmofrön, i morgon drar jag vinnaren. Det är en lättsådd vallmo, bara att strössla ut frön där man vill ha den och vänta på att de tar sig. Favoritplatsen här har varit längs med husgrunden…
Trevlig valborg önskar jag er alla!
Ett halvår har gått sedan jag började blogga om vår trädgård och det här är redan inlägg nummer 100. Tänk vad tiden går fort när man har roligt! 🙂 Tack till er alla som läser här och ett speciellt tack till er som lämnar en kommentar nu och då.
För att fira så lottar jag ut frön av min älsklingsvallmo, den rödsvarta ’Black paeony’. Lämna en kommentar (och har du ingen egen blogg, glöm inte att skriva ditt namn i kommentaren). Jag drar vinnaren 1 maj!
Trädgårdskramar Kristina
Det kom ett paket med posten i dag…
Så fint inslaget med blommiga band och fint kort…
Det var från Agneta på Snäckskalsdalen som hade skickat min bokvinst…
En jättefin bok med många härliga foton och inspirerande text. Tack snälla Agneta!!! Så glad jag blev att jag var en av dina bokregnsvinnare!
Det är dags för sista delen i Moseplassen x-factor-tävling. Blommor i svart eller grönt är inte något jag har många av, men en svart skönhet vill jag visa. Det är den här rödsvarta vallmon ’Black paeony’. Jag sådde den som frö från Thompson & Morgan för många, många år sedan. Namnet är ovanligt passande, blomman ser verkligen ut som en fluffig pionboll!
Så ska jag satsa på en enda svart blomma som har ”det”, ja, då får det bli den här. ’Black paeony’ blir 80-90 cm hög och har kraftiga stjälkar som inte viker sig i första taget. Den trivs bäst på riktigt soliga platser. Som många vallmosorter så lever den kvar i min trädgård där den behagar trivas. Jag sprider alltid ut lite frö på olika platser i trädgården för att vara säker på att den stannar kvar hos mig.
Det händer att jag missar att plocka bort alla frökapslar på hösten och då skapar fåglarna trädgårdskonst åt mig med hjälp av lite snö…
Rosa pimpinellifolia ’Aïcha’ är en skuggtålig tidigblommande ros från kände danske förädlaren Valdemar Petersen. Vi såg den här rosen första gången vid ett besök på Bosjökloster i Skåne där den blommade fullkomligt överdådigt mot en vitkalkad mur. Min man och jag tittade på varandra och sa ”den rosen bara måste vi ha”.
När Moseplassen samlar gula blommor med x-factor var Aïchan den första jag tänkte på.
Aïchas blommor är varmt gula med kanelröd mitt. Blommorna bleknar efterhand till cremegult. Den börjar blomma relativt tidigt på försommaren, huvudblommingen är i juni.
Aïcha klarar zon 6. Den är cirka 2,5 meter hög hos oss, men förmodligen blir den ännu högre vid ett mer gynnsamt läge. Vi odlar den mot vår garagevägg i östligt läge. Där är det inte den bästa jorden, men vi gödslar, vattnar och pysslar om den så den trivs. Grenarna är långa och böjda, vi har en halvmånformad spaljé på väggen som grenarna får stöd från. Sorten är rejält taggig, men har som plus en fin doft. Även överblommade blommor är dekorativa, se den första bilden där den lilla tofsen syns.
Vår trädgård har betydligt fler lila blommor än den har blå, men en blå favorit är vår klematis WE Gladstone. Den brukar få en och annan besökare att stanna upp när den blommar för fullt mot vår garagevägg.
Den tycker jag hör hemma hos Moseplassen vars x-factor tema är blått denna gång.
Vår långa garagevägg såg så tråkig ut, men det är inte lätt att ha en rabatt när infarten är stensatt. Vi plockade bort några stenar, grävde en stor grop, jordförbättrade och planterade bland annat WE Gladstone. Det är en gammal klematissort från 1881 framtagen av Charles Noble och uppkallad efter dåvarande premiärministern.
WE Gladstone blommer från juni till september, blir runt två meter hög eller strax däröver. Den ska inte beskäras, det räcker att putsa bort det som dött. Den trivs i både sol och halvskugga, vårt exemplar växer mot en östervägg. Blommorna är stora, runt 15-20 centimeter är normalt.
Vår klematis klättrar i ett vitlackat armeringsnät som vi satt fast på väggen med distansklossar. Regelbunden vattning är ett måste för oss eftersom plantan (på grund av stensättningen) annars skulle torka ihjäl, men med gödning, lite ompysslande och vatten blir den så här fin.
Rudbeckia Echinacea ’Hot Papaya’ är en av de nya sorterna med rudbeckior som har kommit på senare år. Våra plantor blommade riktigt bra först tredje året, så de är lite långsamma i starten, men sedan är de desto mer spektakulära. Färgen är riktigt härligt varmröd.
’Hot Papaya’ blir cirka 80 cm hög och trivs bäst i soligt läge med väldränerad jord. Den är känslig för vinterfukt, men hittills har våra fyra plantor klarat sig bra i zon 1, trots både snöiga vintrar och barfrostvintrar. Det här är definitivt en växt som har ”det”, precis som Moseplassen efterfrågar i X-factor.
‘Hot Papaya’ lånar lite irisblad i Spaljérabatten.
All snö är inte kall och jobbig att skotta, den kan vara underbart väldoftande också!
Vår favoritklematis, som jag tycker har det lilla extra som Moseplassen efterlyser, är clematis ’Summer snow’ ur Vitalbagruppen.
Den klarar upp till zon 6, blir 5-6 meter hög om den får växa fritt och trivs bäst i sol till halvskugga. För att rötterna ska få det lite svalare har vi satt en halv lerkruka vid foten som skuggning och det fungerar fint.
Vi har fyra plantor som växer parvis vid två bågar i trädgården. De tog några år på sig att växa sig starka, men oj vad de växer sedan! Eftersom vi har våra vid bågar klipper vi ner plantorna varje vår och låter dem växa upp på nytt.
Vilken känsla det är att gå in genom en portal som är helt översållad med dessa små fina blommor och känna den svaga honungsdoften! När vi visade vår trädgård under Tusen Trädgårdar 2012 var det här en av klematisarna som besökarna frågade efter sortnamnet mest på.
En av mina absoluta favoriter är Moschata-rosen Ghislaine de Féligonde, härdig upp till zon 4. Det är en sådan där ros som man efteråt inte begriper hur man klarade sig utan.
Just därför är Ghislaine de Féligonde mitt bidrag till Moseplassens X-factor rosa tävling. Fler trädgårdsvänner förtjänar att upptäcka denna underbara ros.
Ghislaine de Féligonde börjar blomma i månadsskiftet juni/juli hos oss i zon 1, varma somrar någon vecka tidigare, sedan håller den i bästa fall på fram till frosten säger stopp. Det fantastiska är färgen på blommorna. Knopparna är kopparfärgade, när den slår ut är blomman ljusrosa och ju äldre blomman blir, ju ljusare blir den tills den är nästan vit.
Har varit en mycket tålig ros hos oss. Vi köpte sex exemplar, de är flyttade två gånger, ingen planta dog och den fryser sällan ner något ens efter vintrar med -20 grader. Trivs bäst i lite halvskugga är vår erfarenhet, den är mycket högre i östligt läge än vad den var i västligt.
Kristinas oas 