Blåregnets blomklasar är ett mycket välkommet försommartecken hemma hos oss. Sedan stora omgörningen 2010 (där vi flyttade många växter för att få plats med poolen) är trädet planterat i Solrabatten, en av våra upphöja odlingslådor.
Jag beskär det så att det inte blir så mycket större än vad det redan är. För att maximera blomningen klipper jag varje januari in årsskotten (de långa gängliga spröten som går ut från huvudgrenarna) så att bara 2-4 knoppar blir kvar.
Underbara blåvioletta blommor…
Nu i maj kommer belöningen när trädet orkar producera stora fina blommor på blomanlagen som lämnats kvar. Har jag tur kommer också en andra, mindre riklig, blomning i augusti.
15 augusti 2015. Solhattar i sällskap med en blåregnsblomma.
Men så här års har bladen inte spruckit ut på blåregnet, utan blommorna får visa upp sig utan skymmande bladmassa.
Vanligt blåregn, Wisteria sinensis, är härdigt till zon 2, men numera finns också en härdigare sort ‘Blue Moon’. Den sägs klara zon 4 (5). Så har du alltid suktat efter ett eget blåregn, men trott att du inte kunde ha något där du bor? Kanske dags att försöka! 🙂
Förra året köpte jag ett vitt blåregn också. Det kommer med tiden att få klä in hela längden på spaljén där vita rosen ‘Moonlight’ blommar lite senare på säsongen. Ännu så länge har det inte börjat blomma, så den här bilden är från förra försommaren. Blommorna var inte så stora då, men jag hoppas de blir normalstora detta år.
Det här var mitt bidrag till veckans Blommig fredag vars tema är Därför älskar jag… Nu kanske ni som läser här på bloggen saknar motivering? Den kommer här:
England. Besök på Warwick Castle i slutet av maj 2013. Blåregnets tid. Överallt klängde knotiga gamla blåregnsstammar uppför byggnaderna. Andra i kön suckade över väntetiden. Det gjorde inte jag. Jag njöt av blåregnet.
En gång i tiden bodde jag i ett vackert 1700-talshus i London med utsikt över Themsen. Min au-pairfamilj hade kvar försäljningsprospektet från husköpet. Där omnämndes särskilt den hundraåriga Wisterian, blåregnet, på innergården. Engelsmännen har ett annat förhållande till det där med växter.
Ha en riktigt skön helg, det verkar som om värmen kommer nu?! Inte mig emot. Det blir en helg i trädgården för min del. Om en vecka får vi besök av min engelska väninna från au-pairtiden och hennes familj. Hoppas de känner sig hemma hos oss, även om vårt blåregn är lite mindre storleksmässigt än de som klär byggnaderna i deras hemland.
En sista blåregnsbild blir det. Jag måste ju visa utsikten från nya köket. Det här är vad jag ser från matbordet numera:
Blåregnet och i bakgrunden de två stora fruktträden i Lunden.
Kristinas oas 