prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’

I dag den 24 november föll den första snön. Den försvann förstås nästan med en gång, vi bor ju trots allt i zon 1 Skåne, men det var vackert så länge det varade.

Det kan jag också säga om höstens glödande lövfärger. Genom åren har vi samlat på oss många träd, buskar och perenner som är som vackrast på hösten. Det är ju så mycket roligare att ha något fint att se fram emot när dagarna blir kortare och mörkare!

Här kommer några bilder från oktober och november i trädgården. Vi börjar den 23 oktober i Trädhörnet där Ullungrönnen ‘Dodong’ precis hade slagit om till sina vackra orange färger. Som synes på första bilden njöt lilla Izumi också av den soliga höstdagen!

Ullungrönnen syns i princip från hela trädgården och det är svårt att inte bli glad av denna ”fackla” i hösttider.

Solfjäderlönnen hade å andra sidan bara börjat få sina röda toner, den kommer snart bli ännu mer färgsprakande.

Men de översta grenarna var ändå hyfsat röda redan!

I dammhörnan syns den japanska lönnen ‘Seiyru’ i förgrunden, bakom den rönnsumaken ‘Tiger Eyes’ och så ullungrönnen ‘Dodong’. Det lilla huset är vår friggebod som rymmer mitt trädgårdsrum på ena sidan och fågelhuset på den andra.

Japanska lönnen ‘Seiyru’ i närbild. Så vackert finflikigt bladverk.

På framsidan av huset bjöd amerikanska blåbärsbuskar och Carmencitarönnen på röda toner.

En annan snygging på hösten är glasbärsbusken med sina lila bär. Tyvärr inte ätliga, men det betyder å andra sidan att fåglarna låter bli dem.

30 november var solfjäderlönnen som vackrast och bladen hade alla röda brända toner man kan tänka sig.

5 november och japanska lönnen ‘Bloodgood’ är knallröd. Till höger ännu en japansk lönn med gula höstfärger.

12 november. Nu har de flesta japanska lönnar tappat sina blad och andra höststjärnor tar vid, som perukbusken.

Prakttryn ‘Ebony and Ivory’ är inte så dum den heller!

22 november och frosten sprejar vita gnistrande kristaller över hela trädgården. Själv gläds jag åt det som komma ska: se bara så många blomknoppar trädet till vänster har! Det är magnolian ‘Honey Tulip’.

Vinterbärbusken är så vacker med lite frost.

Och i dag 24 november ser trädgården ut så här.

Med det säger Silver och jag trevlig helg!

Ännu så länge är träd, buskar och perenner ganska små, men det har ändå hänt en hel del i den nya delen av Trädhörnet. Förra hösten grävde ju maken och sonen upp två gamla prydnadsbuskar som var ganska trista de månader de inte blommade. I stället planterade vi den nya japanska storaxen, Styrax japonica ‘Wespelaar’ som med tiden ska bli runt fyra meter hög.

2018:

2019:

Det jag framför allt har jobbat med under året som har gått är att plantera buskskiktet som ska vara under den nya trädkronan. Det ska bli intressant att se om det här bli bra eller katastrof om några år… Har jag otur växter trädet så långsamt att buskarna som ska vara under trädkronan kommer att kväva stackarn… Men ett år i taget, blir det problem får jag väl fixa det den dagen!

Hela området är ungefär två meter brett och tre-fyra meter långt. Längden beror lite på hur man räknar övergången mot den lilla amerikanska kastanjen ‘Koehnei’. Och var är ‘Wespelaar’, undrar säkert någon. Jo, den syns knappt… Titta noga på bilden ovanför så ser du en bambupinne i mitten av bilden. Där är trädet!Snygga blad har i alla fall ‘Wespelaar’ så här års.

De två stora buskarna i området blir storblommig abelia, Abelia x grandiflora, och Hortensia paniculata ‘Wim’s Red’ som jag berättade om för några veckor sedan. De blir båda mellan 2-3 meter höga. Abelian blommar nu och bladen är snyggt blanka.

Jag har ju för vana att vasklippa många buskar så att jag kan ha perenner under dem och det planerar jag att göra med de här buskarna också om de blir för stora i omfånget.

Två lite mindre buskar är prakttry Weigela ‘Ebony and Ivory’ och japansk buskrosling Pieris ‘Mountain Fire’ med vackra årsskott i rött. Båda blir dryga metern höga.

I perennskiktet växer julrosor och funkior och till våren blommar massor av nunneört och olika sippor. Så här års är det dock annat som lyser upp. Lönnbräckan är så snygg med sina höstfärger! Min stora planta delades i våras och finns nu på flera ställen i området.

Under sommaren har också olika sommarrudbeckia blommat fint där, men de har börjat ge upp helt. En och annan eftersläntare till blomma finns dock att glädjas över.