Vintern är här, om än inte de riktigt låga temperaturerna. Än. -10 har vi haft som minst, men just nu ligger det åter kring +-fem grader, det vill säga en helt normal skånsk vinter. Trädgården har gått in i det där bruna och vissna stadiet, om än med en del grönt från julrosblad, mossa och vintergröna ormbunkar.

I vår trädgård blommar det året runt, även om det är lite mer sparsmakat så här års. Min vinterfavorit dvärgcyklamen, Cyclamen coum, började blomma extra tidigt i år och har redan blommat i flera veckor. Den första blomman följs av allt fler och i vår blir det ett helt hav av cerise cyklamenblommor. Det är ganska förunderligt ändå att den orkar blomma i över fyra månader.

På annat håll avslöjar doften den vita tibasten, Daphne mezereum. Den har också blommat ett tag och kommer liksom dvärgcyklamen att hålla ut länge än. Ovanför den sväller knopparna i praktmagnolian och lovar en annan, mer överdådig blomning, tids nog.

Även vissna blommor kan vara en prydnad i en vinterträdgård! Den nästan svarta stockrosen, vars frön jag plockade vid ett slott i Frankrike för många år sedan, har gett upp och toppen hänger nedåt med de sista tappra blommorna kvar.

Praktklocka, Platycodon grandiflorus, har riktigt snygga frökapslar som får sitta kvar över vintern som prydnad.

Solhattarnas fröställningar har börjat bli fågelmat. Vi matar sällan småfåglarna, de får äta av de frön som finns naturligt i trädgården i stället och vi har många fåglar på besök som förser sig.

Just nu håller koltrastarna på att kalasa på de sista rönnbären. Bären i Ullungrönnen ‘Dodong’ är redan slut, nu är det Carmencitarönnens tur. I år har jag inte sett till några sidensvansar än, men de brukar komma på besök de också.

Någon som däremot har kommit på besök är hackspetten! Den hittar många godsaker i vårt ”rosenträd”, det döda gamla plommonträdet. Vi har lämnat kvar nästan fyra meter höga stammar och förra året började hackspetten komma på besök. Den här gången var den kvar en lång stund och jag hade turen att få syn på den, trädet syns från vårt köksfönster. För några år sedan planterade jag klängrosen ‘Rambling Rector’ och den har nu börjat ta för sig och haka fast sina vassa stora taggar runt de gamla stammarna.

Bland det gröna i trädgården finns vintertry, Lonicera henryi, en typ av kaprifol vars blad behåller färgen året om. Blommar på sommaren med ganska små blommor, men de drar många pollinerare. Hos oss svingar den sig ett par meter upp i ginnalalönnens stammar vid dammen. Bollarna till vänster är thuja ‘Little Giant’ som jag har stammat upp och bollklippt topparna på när buskarna blev för stora.

Myrtentörel, Euphorbia myrsinites, är också grön och fin året om och är extra uppskattad så här års i allt det bruna. Den vackra stammen hör till klotrobinan.

Fast brunt kan ju vara snyggt också! Som Miscanthus sinensis ‘Morning Light’ vars långa strån har eleganta böjar. I bakgrunden syns kopparlönnen, Acer griseum.

Eller hortensian ‘Wim’s Red’ vars blommor numera har lämnat det röda stadiet bakom sig och i stället är vackert bruna.

På annat håll i trädgården finns det växter som har tjuvstartat våren. Det lönar sig att plantera ut vårblommor i kruka. Den här lila vivan, oklart exakt vilket släkte eller sort, får alltid knoppar så här års och är bland de första att slå ut till våren.

Apriltryn ‘Winter Beauty’ är också redo den dagen våren kommer, men innan dess är det dags för flera månader av vinter. Tid för vila och återhämtning, läsa trädgårdsböcker och göra upp listor på vilka perenner som ska kallsås och vad som ska odlas 2025… Nu, innan nästa säsong börjar på riktigt, är ju precis allt möjligt. 😉