Här sitter jag. Gör inget särskilt. Vilar mina små grå tassar en stund bara.

Har ändå inget speciellt för mig i dag. Vad? Du tycker jag ska gå in?

Men… De sitter ju där uppe. Inte just nu. Men snart. Kanske. Jag kan vänta lite till!

Vi fick storfrämmat i trädgården för ett par dagar sedan, något som vår katt snabbt upptäckte. Han satte sig helt oskyldigt att vänta under Carmencitarönnen och blev mäkta sur när jag helt sonika lyfte in honom i huset igen. Jag kände inte alls för att bjuda honom på fågellunch.

Ser ni dem?

Här är de i närbild. Vi har mycket sällan besök av domherrar i vår trädgård, den ligger lite för långt från skogen, så jag blev så glad över att se dem.

En stund senare fick domherrarna samsas med en hel flock sidensvansar. De är ett skådespel för sig. Flaxar och far, kvittrar och hoppar runt i sin jakt på mat. Ullungrönnen ‘Dodong’ rensade de på ett kick, sedan var det Carmencitarönnens tur.

Carmencitarönnen när sidensvansarna precis började rensa den på den rika skörden av bär. Har aldrig under alla år haft så mycket rönnbär på den!

Det var min tolkning av Oskyldig som är veckans tema hos Hélena. För andras tolkningar tittar du in här.