Det finns få saker som är så vackert som en bokskog som är alldeles nyutsprucken. För mig som är uppvuxen längre norrut var det en ny upplevelse när jag flyttade hit att vandra i en skog som var alldeles ljusgrön.
Numera kan jag inte vara utan det. Varje vår är det utflykt till den ljusgrönaste av världar. I år fick vi sällskap av goda vänner och deras två Siberian huskies. Vi stannande och fikade på vårt favoritställe inne i dalgången där ån porlar fram.
Bokskogen bjöd på upplevelser för både två- och fyrbenta besökare… Ån är inte så djup just här så det var ingen fara för barnen att balansera på de nedfallna stammarna över till andra sidan. Och, nej, ingen trillade i och blev blöt.
Visst är det fascinerande att något så här litet…
… en dag ska bli så här stort?
Långhelgen bjuder på omväxlande väder, men utevistelse lär det bli ändå. Ska skola om grönsaksplantor i växthuset och direktså sommarblommor har jag tänkt. På söndag ska jag också passa på att se Annika och Cecilias utställning på Sofiero, det är sista chansen och det vill jag inte missa. Vad har ni för planer denna långhelg?
Kristinas oas 