Brunt, grönt och små söta cerise blommor i min decemberträdgård

Bild

Vintern är här, om än inte de riktigt låga temperaturerna. Än. -10 har vi haft som minst, men just nu ligger det åter kring +-fem grader, det vill säga en helt normal skånsk vinter. Trädgården har gått in i det där bruna och vissna stadiet, om än med en del grönt från julrosblad, mossa och vintergröna ormbunkar.

I vår trädgård blommar det året runt, även om det är lite mer sparsmakat så här års. Min vinterfavorit dvärgcyklamen, Cyclamen coum, började blomma extra tidigt i år och har redan blommat i flera veckor. Den första blomman följs av allt fler och i vår blir det ett helt hav av cerise cyklamenblommor. Det är ganska förunderligt ändå att den orkar blomma i över fyra månader.

På annat håll avslöjar doften den vita tibasten, Daphne mezereum. Den har också blommat ett tag och kommer liksom dvärgcyklamen att hålla ut länge än. Ovanför den sväller knopparna i praktmagnolian och lovar en annan, mer överdådig blomning, tids nog.

Även vissna blommor kan vara en prydnad i en vinterträdgård! Den nästan svarta stockrosen, vars frön jag plockade vid ett slott i Frankrike för många år sedan, har gett upp och toppen hänger nedåt med de sista tappra blommorna kvar.

Praktklocka, Platycodon grandiflorus, har riktigt snygga frökapslar som får sitta kvar över vintern som prydnad.

Solhattarnas fröställningar har börjat bli fågelmat. Vi matar sällan småfåglarna, de får äta av de frön som finns naturligt i trädgården i stället och vi har många fåglar på besök som förser sig.

Just nu håller koltrastarna på att kalasa på de sista rönnbären. Bären i Ullungrönnen ‘Dodong’ är redan slut, nu är det Carmencitarönnens tur. I år har jag inte sett till några sidensvansar än, men de brukar komma på besök de också.

Någon som däremot har kommit på besök är hackspetten! Den hittar många godsaker i vårt ”rosenträd”, det döda gamla plommonträdet. Vi har lämnat kvar nästan fyra meter höga stammar och förra året började hackspetten komma på besök. Den här gången var den kvar en lång stund och jag hade turen att få syn på den, trädet syns från vårt köksfönster. För några år sedan planterade jag klängrosen ‘Rambling Rector’ och den har nu börjat ta för sig och haka fast sina vassa stora taggar runt de gamla stammarna.

Bland det gröna i trädgården finns vintertry, Lonicera henryi, en typ av kaprifol vars blad behåller färgen året om. Blommar på sommaren med ganska små blommor, men de drar många pollinerare. Hos oss svingar den sig ett par meter upp i ginnalalönnens stammar vid dammen. Bollarna till vänster är thuja ‘Little Giant’ som jag har stammat upp och bollklippt topparna på när buskarna blev för stora.

Myrtentörel, Euphorbia myrsinites, är också grön och fin året om och är extra uppskattad så här års i allt det bruna. Den vackra stammen hör till klotrobinan.

Fast brunt kan ju vara snyggt också! Som Miscanthus sinensis ‘Morning Light’ vars långa strån har eleganta böjar. I bakgrunden syns kopparlönnen, Acer griseum.

Eller hortensian ‘Wim’s Red’ vars blommor numera har lämnat det röda stadiet bakom sig och i stället är vackert bruna.

På annat håll i trädgården finns det växter som har tjuvstartat våren. Det lönar sig att plantera ut vårblommor i kruka. Den här lila vivan, oklart exakt vilket släkte eller sort, får alltid knoppar så här års och är bland de första att slå ut till våren.

Apriltryn ‘Winter Beauty’ är också redo den dagen våren kommer, men innan dess är det dags för flera månader av vinter. Tid för vila och återhämtning, läsa trädgårdsböcker och göra upp listor på vilka perenner som ska kallsås och vad som ska odlas 2025… Nu, innan nästa säsong börjar på riktigt, är ju precis allt möjligt. 😉

Tankar om tacksamhet en oktoberdag

Bild

Det är drygt tre veckor sedan jag sist hade en heldag i trädgården. Slutet på september och början av oktober blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Den där konstiga smärtan som jag ringde vårdcentralen om resulterade i att jag mindre än två timmar senare körde mot akuten med en remiss i handen. Inte visste jag då att jag inte skulle vara hemma på en vecka.
Jag är så tacksam över att bo i ett land med sjukvård som jag slipper fundera på om jag har råd med. Tacksam över att en sjukförsäkring ger mig en inkomst tills jag är frisk nog att jobba igen. Och så innerligt tacksam för alla dessa fantastiska människor jag mött i vården! Ni är underbara!
Min man fick inte komma och hälsa på, besöksförbud råder ju, så han lämnade in en väska med det nödvändigaste till avdelningen där jag låg inlagd: mobilladdare och några nya trädgårdstidningar. Var för trött för att orka läsa, men att titta på fina trädgårdsbilder gör gott för själen det också. Väl hemma hade jag ju lilla må bra-pillret Izumi som gosade många timmar hos mig.
På måndag är planen att jag ska börja jobba igen. Det blir nog bra. Lite lugnt i början, för energin är inte riktigt på topp ännu.
Under tiden hemma har det bara blivit korta besök i trädgården. Jag har plockat några frön, lite blommor till en bukett och flyttat in några krukor i växthuset. Det dröjer nog tills jag orkar en heldag, under tiden pekar jag och maken gräver och fixar efter mina anvisningar.
Trädgårdsvisningen i söndags? Den fixade resten av familjen galant. Vi ställde om, inte in. Hoppade över fika och lite extra ”höstpiffande’ och gjorde bara det nödvändigaste. Jag är så glad att vi kunde hålla öppet och att jag orkade vara ute de fyra timmarna och prata med besökarna.
Det här är vad de fick se:
Vackra glasbärsbusken med sina lila bär och höstastrar i matchande lila.
Syrenhortensian i höstskrud och blommande skuggliljor ‘Pink Freckles’. Vi har inte haft frost ännu, ”bara” +0,5 grad som kallast, så många växter blommar och blommar.
Höstfärgerna är inte så glödande ännu, som vi hade hoppats när vi valde datum för visningen, men Ullungrönnen ‘Dodong’ har i alla fall börjat bli röd.
Och vissa snyggingar, som rönnsumaken ‘Tiger Eyes’, får sina färger tidigt på hösten.
En del växter är lite extra fina efter regn, som perukbusken.
I Lunden blommar höstastrarna för fullt och diamantrör-gräset är fint i motljuset.
 
Kopparlönnen, ja, den är ju en favorit så här års. Så vacker med gräsen, blodtopp, fläckflockel och kärleksört som sällskap.
Tror bestämt det får bli en bild till på kopparlönnen. Den här vyn ser de som går förbi vår trädgård. Bolltistlar och snygga Miscanthus ‘Morning Light’.
Ta hand om er! Nu närmast här på bloggen väntar några inlägg i historien om vår trädgård som ligger klara att publicera. Länkar så klart till Trädgårdsfägring.

Höstblomning i min septemberträdgård

Bild

Vilken skön septembervecka det blev! Precis vad jag behövde, lite egentid i trädgården. Just nu håller jag på att plantera ut de perenner jag vintersådde och som vuxit sig stora över sommaren. Samtidigt förbereder jag plantöverskottet till försäljning när vi har öppen trädgård 11 oktober och det jag inte vill ha kvar, ja, det hamnar i komposten.

Följ med på en liten trädgårdsrunda hemma hos oss:

Del av planteringen på framsidan, med kopparlönnen, gräset Miscanthus sinensis ‘Morning Light’, jätteverbena, fläckflockel och kärleksört. Det disiga kvällsljuset är så vackert här.

I Lunden ser ut så här på hösten. Höstflox, olika sorters höstastrar, diamantrör och höstanemoner.

I Trädhörnet blommar sommarrudbeckiorna ‘Sahara’ på och i bakgrunden syns hortensian ‘Wims Red’ vars blommor har börjat dra åt mörkrosa.

Höstcyklamen, Cyclamen hederifolium, har börjat blomma. De är inte så många ännu, men jag hoppas de ska bli fler och fler med åren.

Jasmintryn, som jag köpte i Danmark i våras, blommar nu. De doftande blommorna är så fina! Med tiden ska den lilla busken bli ett träd på 3-4 meter… Jag planterade busken vid ingången och flyttade trollhasseln ‘Diane’ till Trädhörnet i stället. Höstblommande träd vill jag ha nära ingången.

Flera rosor blommar om, den här heter ‘Hot Chocolate’ och är så snyggt brunröd i sin färg.

Ginnalalönnen har redan börjat tappa sin blad, den är av någon anledning tidig med det de flesta år. I dammen och trädhörnet ligger det fullt med gula blad. Men vad gör väl det när vinterliljan blommar så vackert. I år är det många stänglar, minst dubbelt så många som förra året. Så glad för det! 🙂

I de upphöjda bäddarna växer sig kålen allt större i sina tält. Ännu så länge tar jag inte bort dem, jag såg en kålfjäril så sent som förra veckan… Det som växer i gången är gurkört. Förr såg jag plantorna närmast som ogräs, numera får de växa sig stora innan jag tar bort dem: kaninerna älskar nämligen att äta gurkört!

I veckan skördade jag de sista plommon- och bifftomaterna som växte i krukor på trädäcket, nu har jag bara körsbärstomater kvar i växthuset. Någon vecka till, sedan är det dags att ta bort dem också när kylan drar in på allvar.

På tal om skörd: i år har vi för första gången fått vindruvor! 🙂 Det här är mörka ‘Einsat’ som är kärnfri. Druvorna är inte så stora (jag borde nog gallrat mer), men söta och goda. De gröna ‘Remaily seedless’ har inte mognat klart ännu, vi får se om de orkar det… Om inte så får jag väl göra druvjuice på dem!

I dag kom fina trädgårdskissen Silver, 9 år och sex kilo stor och höll mig sällskap på trädgårdsbänken en stund. Han får precis plats i knät. Ni ser, jag sitter faktiskt ner då och då! 😉

Med det önskar jag er en fin vecka! Titta gärna in på Trädgårdsfägring och se vad andra trädgårdsbloggare skriver om.

Prydnadsgräs i vinterträdgården

Bild

Så här års är trädgården ganska brun. Men det finns ju fina saker i den kulören också. Som prydnadsgräs. En av mina favoriter är dunborstgräset, Pennisetum villosum. Vipporna är fortfarande fina och tar upp den brända tonen i kopparlönnens vackra stam.

Strax bredvid står ännu ett prydnadsgräs, Miscanthus sinensis ‘Morning Light’. Under  tillväxtperioden är det ”fontänformat”, nu har det börjat falla sönder lite, men jag gillar det ändå.

Det här gräset, Panicum virgatum ’Cloud Nine’, är otroligt skirt i sitt uttryck.

Vipporna är snygga i buketter under sensomamren.

Diamantrör, Calamagrostis brachytricha, har supersnygga vippor vintern igenom hos oss. Allra vackrast är de i motljus.

Det här gräset vet jag tyvärr inte vad det är… Jag köpte det för många år sedan och namnet är borta. Känner någon igen det så tar jag tacksamt emot förslag på vad det kan vara. Det är cirka 50 cm högt och numera har det helt tagit över i Solrabtten där blåregnet växer. Men jag tycker inte att det gör något, det är fint med vipporna så här års.

Granne med vinterbär, Skimmia japonica, växer den vackra gulstrimmiga vintergröna itzustarren Carex oshimensis ‘Evergold’. I bakgrunden syns några av glasbärsbuskens lila bär (jodå, de hänger fortfarande med).

Det finns fler gräs än så i trädgården, men det får räcka för denna gång. Avslutar med lite annat från trädgården: julrosen Helleborus niger som blommar så fint…

… dvärgcyklamen, Cyclamen coum, som har massor av knoppar om man lyfter lite på bladen…

…och vid ingången har växterna fått sällskap av lite julpynt.

Det här var mitt bidrag till Trädgårdsfägring som denna vecka har prydnadsgräs som tema. Titta gärna in där. Önskar en fin decembervecka!