Lovade ju lite växthusinspiration från Ryton Gardens som vi besökte i slutet på maj under Englandsbesöket. Där fanns många växthus. Små växthus, stora växthus, enkla i trä, eleganta i metall…
Nog skrivit, här kommer bilderna på några av växthusen! 🙂
Lovade ju lite växthusinspiration från Ryton Gardens som vi besökte i slutet på maj under Englandsbesöket. Där fanns många växthus. Små växthus, stora växthus, enkla i trä, eleganta i metall…
Nog skrivit, här kommer bilderna på några av växthusen! 🙂
Jag funderade länge på att välja nävor eller aklejor som månades favoritväxt, men det får nog bli pioner trots allt, för dem kan jag inte tänka mig en trädgård utan.
Just nu blommar de för fullt och doften, speciellt i skymningen, är så underbar. Här kan du läsa mer om våra pioner och här kan du se vad andra har valt för favoritväxter i juni hos Anna Vattenkanna.
Hade inte alls planerat att det skulle bli en ny rabatt i vår trädgård, men när C hade grävt upp forsythian på framsidan så var det ju flera kvadratmeter yta ”över”… Inte helt fel! Där fick ju ett flertal av mina solälskande plantinköp under våren och försommaren plats!

Under plantering. Växterna är snart färdigplanterade i nya Magnoliarabatten. I bakgrunden under Klotrobinaian växer vårtörel och rosablommande hög kattmynta.
Det nya magnoliaträdet ‘Solar flair’ har vi tyvärr missat en vattning för mycket av medan det stod i kruka, så sannolikheten att det överlever är tyvärr ganska liten… Sorgligt men sant! Men vi ger inte upp det riktigt än, inte så länge det är grönt under barken.
Den nya delen av planteringen ut mot gatan, granne med Rosenrabatten, kommer naturligtvis att kallas Magnoliarabatten. Denna lilla bit mellan Klotrobinian och Carmencitarönnen kommer färgmässigt gå i olika lila/blålila och orange/gula toner. På andra sidan Carmencitarönnen tar Rosenrabatten vid med sin färgskala i gult och koppartoner (Austinrosor) och lila (linnaria och perowskia).
Magnoliarabatten innehåller: bergormrot Bistorta affinis , vårvivor i gult och rött, tidiga skära botaniska tulpaner, fjärilsbuske Buddleja davidii ‘Black Knight’, perenn orange vallmo, stäppsalvia Salvia nemorosa ‘Ostfriesland’, kniphofia ‘First Sunrise’, eldtörel Euphorbia griffitii ‘Fireglow’, söttörel Euphorbia dulcis, junkerlilja Asphodeline lutea, rölleka Achilla ‘Summer fruits salmon’ (inköpt på Englandsresan)’, näva Geranium ‘Rozanne’ och mörkbladig näva Geranium pratense ‘Midnight Reiter’ (inköpt på Englandsresan).

Äntligen har jag en kniphofia i trädgården igen! Vår förra blommade snällt i flera år, tills jag i samband med omgörningen på baksidan grävde upp den och planterade om den för djupt, varpå den ruttnade den kommande vintern… Suck. Det nya exemplaret har jag planterat i dräneringssand, så förhoppningsvis klarar den vinterfukten bättre.
Och till hösten måste så klart denna rabatt kompletteras med lite fler tulpanlökar… eller hur?
Ett tips till er som läser är för övrigt att inte plantera forsythia där ni vill kunna ha plantor under/bredvid busken. För nedrans vilken rotmatta forsythian har! Det var ju också huvudanledningen till att den till slut åkte upp. Mina tulpanlökar hade grävt sig ner på 25 cm djup, under rotmattan… Efter att själva busken var uppe grävde och grepade vi igenom hela ytan och rensade den från rotbitar. Jag överdriver inte när jag säger att det blev en hel svart sopsäck full. Helt otroligt.

Pionrabatten. Fläckflockel längst bak, sedan pionerna och riddarsporrar i mitten och längst fram isop, vallmo, iris, alunrot med mera. Trädet till vänster är en kopparlönn, det till höger en praktmagnolia.
Den senaste veckan har jag ägnat all tid jag inte har varit på jobbet eller sovit åt att försöka ”komma ifatt” i trädgården, efter denna vår när jag inte har varit hemma så mycket som jag önskat. Än är jag inte där, men nu känns det som om det i alla fall börjar närma sig.
Det händer ju så mycket i trädgården nu, så samtidigt som jag kämpar med att återta herraväldet över ogräset innan det fröar så ger jag mig tid att gå många fotograferingsrundor och njuta av allt som blommar. Den sista veckan har verkligen varit pionens tid.
Vår Pionrabatt ligger vid gräscirkeln på framsidan av huset. Läget är väster med en skyddande häggmispelhäck bakom. I rabatten växer en massa annat också. Fläckflockel längst bak, riddarsporre, isop, ros, vallmo, alunrot och tulpaner. Nästan allt går i ljusa rosa toner + lite vitt, vilket är snyggt mot den gröna häcken.
Vi har flyttat flera av pionerna i samband med att vi ändrade gången in till Trädgårdslandet för en handfull år sedan. Det sägs att man inte ska flytta pioner, men vi har inte haft några problem. Som alltid gäller det att i första hand att flytta vid rätt årstid (hösten för pioner, efter att de har mognat av) och se till att gräva en stor grop så man får upp så mycket rötter som möjligt. Att vara två personer och ha en bit plast att dra klumpen på underlättar. De stora rötterna är bräckliga, så lättast är att gräva en ”vallgrav” runt om plantan först och sedan lirka loss den med grep. Blomningen kan vara lite försiktig året efter, men bara man inte sätter dem för djupt (stället där stjälkarna växer ut från rötterna ska vara max fem cm under jordytan) så är det lugnt. Jag gödslar pionerna mycket sparsamt, men en del gödning som grannplantorna får kommer nog dem till nytta i alla fall.
Sedan är det ju det där med pionstöd… Vi snickrade egna i trä, jättesnygga, och använde de första åren, men svårigheten är ju att veta hur höga plantorna blir? Det beror ju på vädret, hur mycket det regnar och annat. Stöd i fixerad höjd slutade lite för ofta med att vi hade synliga stöd vid blommorna… Inte snyggt. Numera sätter vi bara grönlackerade växtbågar runt om pionen i den höjd som behövs. När pionerna har blommat över klipper jag bort vissnade blommor och friserar dem lite så vi får gröna ”buskar” resten av säsongen. Pionblad är för övrigt jättebra att ha som grönt i buketter, bladen håller bra i vas.
Och vilka sorters pioner är det vi har? Ingen aning. De flesta köptes för länge sedan, långt innan jag förstod vitsen med att skriva upp växtnamn… Så det är bara att titta och njuta av blomsterprakten och väldoften och strunta i sortnamn.
Jag märker att många hamnar på bloggen i sitt sökande efter råd kring hur klotrobinia Robinia pseud. ‘Umbraculifera’ ska beskäras. För er (och alla andra som är nyfikna på hur det blev) kommer här tredje och sista delen kring beskärningen av klotrobinian. Här jag skrivit om hur vi beskar trädet den 30 april och här hur det såg ut tre veckor senare.

Före beskärning.

Tre veckor senare.

En och en halv månad senare har kronan blivit så här fin, grön och rund. Man ser fortfarande någon gren som ”sticker ut” lite ur kronan.
Uppdatering: Tre månader efter beskärning såg trädet ut så här:
Om vi är nöjda med beskärningen? Om!
Uppdatering 2015: Nu finns det ett nytt inlägg där man kan se fler bilder av klotrobinian efter beskärningen + en ny som gjordes 2015. Klicka här.
Så här ser det ut vid vår entré till huset. Eftersom ingången ligger på norrsidan och bara har några få timmars sol så gäller det att prova sig fram till vilka sommarblommor som trivs.
Bacopa, snöflingan, är en mångårig följeslagare. Den blommar snällt från juni och fram till frost och finns både vit i enkel och dubbel variant, med extra stora blommor och som ljuslila och som rosa. I år har jag den med extra stora blommor vid ingången.
Rödbladig klöver gör sig fint mot den nästan svarta surfinian, min nyinköpta perukbuske (som får stå i kruka i sommar eftersom jag inte har bestämt var den ska planteras än), snötörel, orangeblommande surfinia och vårens vita violer (som jag inte ens behövs klippa tillbaka än).
Vid ingången från uppfarten har vi två stora terrakottakrukor:
I dem kör jag favorit i repris för tredje året i rad: stäppsalvia, småblommig snöflinga och jätteverbena. Snöflingan blommar redan fint, salvian är på gång och när den har blommat över kommer jätteverbenan. Stäppsalvian övervintrar i krukorna, snöflingan och jätteverbenen byts ut varje år.
Krukorna vilar på fina lejontassar inköpta under en semesterresa i Toscana för en del år sedan. Vi stannade till vid ett ställe som tillverkade terrakottakrukor, den ena mer utsmyckad än den andra. Men vad gör man när platsen i bilen är begränsad? Jag köpte fina tassar att sätta under krukor jag redan hade… Vid ingången vaktar en katt (se första bilden i inlägget), inköpt på samma ställe.
Nu är det dags för lite mer inspiration från Englandsbesöket! Här kommer del två från Ryton Gardens och i dag handlar det om deras murade upphöjda odlingsbäddar. Så fina antingen man behöver ha bäddarna upphöjda på grund av ålder eller bara för att man vill få upp växterna lite från marken.
Jag har en ny favorit. Japp, det är bara att erkänna. Verkligheten överträffade mina förväntningar när det kom till nyinköpet trädgårdskryddbuske. Ni vet, man tittar på en bild och läser information, men det är ändå svårt att föreställa sig hur det kommer att bli.
De mörkröda knopparna har vuxit sig allt större i två veckor, nu har de börjat spricka ut i näckrosliknande drygt fem cm stora blommor. Wow. Hur underbart kommer inte det här lilla trädet att bli när det är färdigvuxet?
Trädgårdskryddbuske Calycanthus raulstonii ‘Hartlage wine’.
Trädet växer i Trädhörnet bredvid getris Diervilla sessifolia ‘Dise’ (vars rödtonade grenar matchar blommorna snyggt även om det inte syns så väl på bilden).
Som stora näckrosblommor ser de ut, och de mörkröda knopparna är fina de också.

De mörklila kungsnävorna blommar för fullt vid Trädäcksrabatten. Just den här sorten fanns i trädgården när vi flyttade in, jag tycker den är så fin med den intensiva färgen och den vackra ådringen. Underbart är kort i det här fallet, om någon vecka är blomningen över, men just nu är det ståtligt att blicka ut över fyra meter lila blommor som lyser i solen.
Trots de sista dagarnas spöregn ligger inte våra nävor platt på marken och förklaringen till det är enkel: de har stöd underifrån. Sommaren 2000 snickrade C enkla träramar med en pinne ner i varje hörn som ben. Ramarna klädde vi sedan med plastnät. Dessa stöd ställs sedan på plats när nävorna växer upp på försommaren och bladen växer upp igenom nätet. När de häftiga sommarregnen kommer står nävorna trots det upprätt i rabatten. Vi har för övrigt likadana stöd till vallmon, de fungerar lika bra där.

Stödet sett uppifrån. Bladen kommer enkelt upp genom plastrutorna som är ca 10×10 cm (jag klippte helt enkelt bort lite rutor i ett 5×5 cm nät). Ramen syns inte alls när nävorna har växt upp, här har jag fört bladen åt sidan för fotograferingen.

Så här ser ett hörn av stödet ut. Själva ramen är ca 20 cm upp från marken, benet är bara något nertryckt i rabatten, det räcker. När bladen växer upp håller nävorna ramen på plats av sig själva. Ramen börjar bli lite gammal, men än så länge håller den.
Jag passade på att åka till Blekinge på trädgårdsvisning hemma hos Karl och Viola, välkända i trädgårdsamatörkretsar, för ett litet tag sedan. Paret drev plantskola i 45 år, men den är sedan länge avyttrad. När de nu hade öppen trädgård ville jag verkligen åka dit och se den 2000 kvadratmeter stora trädgården.
Beskurna träd till vänster i tomtgränsen, köksträdgård och längst ned i trädgården och till höger en rad olika ”rum” och planteringar.
En inbjudande uteplats under tak.
I utkanten av trädgården var det satt staket för att skydda trädgården mot rådjuren och vildsvinen…
Snyggt med höga smala barrträd i planteringarna.
Stenparti med alpiner.
Många rara växter som jag inte kände igen eller kunde namnet på, men också mycket som jag visste vad det var och spärrade upp ögonen över hur stora och frodiga plantorna av till exempel tolvgudablomma var. Karls knep: älgbajs. Det samlade han in och myllade ner i jorden kring de växter som skulle ha en låg dos av näring över lång tid. Det var precis lagom mycket, menade han, och av döma av växterna så hade han fullkomligt rätt i det!
Ljusrosa tolvgudablomma.
Det som föll mig och A mest i smaken var det fina dammområdet. Dottern tyckte det såg ut ”precis som på riktigt”.
Vattnet började uppe på en klipphäll och rann sedan i en liten bäck, under en bro, ner till en större damm.
Bäcken och dammen. 
Bild tagen från andra hållet på dammen, på stenen uppe till höger i bild börjar vattnet sin färd.
A funderade på om ön ute i dammen flöt eller om man kunde kliva ut på den, precis som Peter Englander gjorde i ett program av Trädgårdstoppen! Vi testade dock inte… 😉

Rosa murreva.

Orkidé, vet inte vilken sort.

Ännu en fin orkidé, vet inte vilken sort.

Vit azalea.

Trädpion i blom.

Vacker trillum i blom.
Självklart handlade jag lite plantor av Karl och Viola också. Det blev en fin liten planta av perukbuske (som jag fick goda råd av Karl hur jag skulle beskära varje vår så att den håller sig liten) och så ett vitt ormöga, Ompharodes verna ‘Alba’, en söttörel Euphorbia dulcis, en gulblommig lundväxt Disporum flavum (flavens) som påminde om sorgklocka och en junkerlilja, asphodeline lutea. Den sistnämda ser ut så här i blom:
Sedan skulle vi gå tillbaka till bilen och då var det så här fint längs vägen: