Det här blir ett lååångt inlägg, men jag vet att det finns intresse för att gjuta hypertufa, så här kommer en guide med steg för steg-beskrivning av hur vi gjorde. (Längst ner hittar du uppdateringar om hur trågen har åldrats och hur de har hållit i väder och vind). Maj 2014: Efter plantering. (Sortetiketterna ska tas bort, måste bara dokumentera vad som är vad först.) Juli 2013: Mina tre färdiga tråg i hypertufa, bilden är tagen efter tio dagars härdning. Juli 2013. Tanken på att gjuta tråg i hypertufa har funnits där ett tag. Min mamma och jag kom överens om att prova på det tillsammans. Trågen ska jag ha vid ingången på norrsidan och odla lite småväxter, alpiner, i är det tänkt.

Hypertufa är cement uppblandat med sand, torv och vatten. Blandningen är något lättare viktmässigt än ren cement och så är bonusen att hypertufatråg med tiden får fin moss/algpåväxt och nästan ser ut som ”riktiga” stentråg.

Hur gör man då? Jag hittade en bra guide här och vi använde oss av deras förslag att klä in frigolitlådor med kycklingnät för att få både lättare och isolerade tråg. Skönt att slippa bök med att bygga formar! Vill man bestämma hur trågen ska se ut själv kan man läsa här hur man gör formar i frigolit. Där står också mer vad man ska göra efteråt för att härda trågen. Frigolitlådor kan man bland annat få tag på hos fiskhandlaren eller zoobutiken, ibland mot en mindre pantsumma. Nu hade jag turen att få ett flertal lådor i olika storlekar gratis av min fiskhandlare. Det man behöver ha hemma är:

• Byggplast som underlag där man håller till. Plasten bör vara stor nog att både blanda till hypertufan på och hysa dina färdiga tråg. Du behöver också ha plast att lägga över de färdiga trågen så de får brinna (härda) långsamt.
• Murarslev (om du har eller kan låna av någon. En liten planteringsspade kan också duga).
• Spade/skyffel att blanda hypertufan med. Vi använde en gammal snöskyffel med kort skaft som gav bra kraft när den tunga massan skulle blandas.
• Frigolitlådor
• Kycklingnät (det går åt mer än du tror, så köp inte för lite!)
• Avbitartång (att klippa nätet med)
• Cement
• Grov sand (sättsand, ca 1-8 mm)
• Ogödslad torv (utan stora klumpar, siktas helst!)
• Gummihandskar (cement och hudkontakt är ingen bra idé)

Börja med att lägga ut plasten, lägg ut stenar i hörnen så den ligger still. Ställ ut frigolitlådorna, gör ett par dräneringshål i botten (jag använde ett maskrosjärn att peta hål med) och klä lådorna med kycklingnät. Vi kom fram till att det var lättast att ”jacka ur” för hörnen då det blev för tjockt med allt nät som skulle vikas där. Gör alla lådor klara på en gång (medan du har utrymmet på den rena plasten att rulla ut nätet). Frigolitlådorna klädda med kycklingnät. Mina tre stora till vänster och min mammas mindre till höger. Glöm inte göra dräneringshål!

Nu är det dags att blanda ihop hypertufan. Vi blandade en halv säck med cement, lika mycket grus och nästan dubbelt så mycket finfördelad torv. Det är svårt att avgöra mängd eftersom torven är fluffig… Blanda alla de torra ingredienserna på plasten tills de är välblandade. Tillsätt vatten lite i taget, blanda om med skyffeln. Det är tungt och jobbigt! När massan är tjock nog att forma i handen, men ändå är fuktig, är den lagom. Den ska alltså inte vara smulig och heller inte rinnig. Om blandningen blir för lös, lugn, den torkar upp efter en stund (och var blandningen lagom från början, ja, då kan man behöva blanda i mer vatten).

Torv, cement och sand.

Ingredienserna är blandade.

Vattnet iblandat.

Blanda samman torv, grov sand och cement först och blanda sedan i vattnet.

Nu kommer den roliga biten. Klä lådorna med geggan! Ett tips är att börja med den minsta och därmed lättaste lådan! Början med att lägga ett ca 2 cm tjock lager på botten. Försök få det att fästa i kycklingnätet. Sedan kommer ett lite bökigt moment: vända tråget på rätt köl utan att botten trillar av. Låt mig säga att vissa vändningar gick bättre än andra… Trillar det av är det bara att börja om och försöka på nytt.

Jag ställde mig sedan i lådan för att trycka ihop botten och lådan mot plasten, har du små lådor är det ju bara att trycka med handen. Kontrollera att dräneringshålen är okej. Nu kommer nästa tricksiga del. Klä sidorna. Det gäller att få in hypertufan innanför kycklingnätet och sedan klabba på även på utsidan av nätet och få detta att bilda en snygg, lagom tjock, vägg. Övning ger färdighet! Och sedan så klabbar man på mer massa på ovankanten och ca 5 cm ner på insidan. Se till att blandningen fäster kring nätet ordentligt.

Sedan är det bara att repetera tills alla trågen är klara! Försök få en omgång hypertufa att räcka till samma tråg, risken är att du får olika färg annars om du fortsätter med en ny omgång sedan. Den hypertufa vi fick ”över” och som inte räckte till ett nytt tråg la vi som botten, huvudsaken är ju att sidorna som syns blir lika. När trågen är klara kan man även tillverka stenar i hypertufa, att ha som dekoration i planteringarna i trågen så småningom. Men själva planteringen dröjer.

Hypertufa bränner lååångsamt! Flytta inte trågen förrän efter en vecka eller två. Vill man kan man skrapa utsidorna och få hypertufan att se ut som sten med mejselspår. Vattna hypertufatrågen igen efter 1-2 veckor och täck sedan åter med plast under en månad. Låt dem sedan stå utan plast och utsättas för väder och vind. Jag planerar inte att plantera i trågen förrän nästa vår, men jag lägger nog i sanden och gruset jag ska odla i redan i år.

Jag gjorde tre tråg i olika storlekar. Två av dem bestod av en låda placerad ovanpå en annan där jag hade hackat loss den övre lådans botten. Kycklingnätet höll ihop dem och  de stora lådorna hade också ett ”spår” i kanten som gjorde att de inte halkade iväg. Jag rekommenderar dock inte att göra riktigt så stora och höga tråg som det största, det var väldigt svårt att få hypertufan att fästa på sidorna, den trillade loss flera gånger, både av sin egen tyngd och när kycklingnätet ”svajade” när jag klabbade på mer hypertufa… Lyckades till slut få det att fästa, men det återstår att se om den klarar vintern utan att sprängas sönder… Största tråget, har ställt 10-liters vattenkannan bredvid som storleksjämförelse. Det återstår att se om detta stora tråg klarar vintern utan att spricka.

Allt som allt tog det en dag, med avbrott för lunch och fika, att göra trågen. Min mamma gjorde flera små tråg och jag tre större. Totalt gjorde vi av med nästan hela 10-metersrullen med kycklingnät, två säckar cement, lika mycket sand och 3-5 säckar med torv (kommer tyvärr inte ihåg hur många). Efter 10 dagar har jag nu ställt trågen på plats, vattnat dem och åter täckt med plast. De höll att flytta! Så här ser hypertufan ut som torkad (efter tio dagar). Vill du se vad andra har gjutit i cement kan du ta en titt här, det är bloggen Bettinas blad som samlar länkar om olika former av gjutning.

Uppdatering mars 2014: alla tre trågen har klarat första vintern fint utan skador. De har stått helt oskyddat och fyllts med snö, fryst och töat.

Uppdatering april 2014: så här ser trågen ut när de fyllts med sättsand/grus och lite dekorstenar från lokala grustaget. Trågen har redan börjat bli gröna på utsidan.

Uppdatering maj 2015: Här kan du läsa om hur trågen ser ut efter två år.

Uppdatering våren 2017: Trågen har vittrat lite varje vinter, men efter den eländiga vintern 2016-17 med regn och minusgrader i flera omgångar gav trågen upp rejält. Största problemet var att vi inte siktade torven tillräckligt. De 5-10 mm små torvklumparna har sprängt loss bit efter bit av hypertufan när de först sugit åt sig vatten och sedan utvidgats när det har frusit. 😦 Trågen håller fortfarande ihop utan problem, men på ett av dem har frigoliten nu blottas. Kan inte nog poängtera vikten av att sikta torven noggrant!